HEJ VI FINNS! Här kommer avsnittet som flera av er har frågat om, uppdateringen om var vi tagit vägen egentligen. Ett kort avsnitt för att ni ska få veta vad som pågår och vad vi tänker med podden framöver. ps. Tack till alla er som inte ger upp på oss och som är så jävla underbara och frågar hur vi mår. Ni är bäst.
Vi är upprörda för vi lär oss om ett fruktansvärt fenomen som kallas "direktare" vilket leder oss till ett samtal om att vi som mänsklighet håller på att tappa det fullkomligt när det handlar om sorg. Det är också ett samtal om att det gått 10 år sen vi förlorade vår farmor. Vi reflekterar kring hur sorg kan se väldigt olika ut, att det är okej så länge vi inte lägger värdering i det. Och så lite om mående i allmänhet!
Miccan är gravid! Vi går igenom tankar om hur det känns att en bebis är påväg som aldrig kommer träffa sin moster Lussan.
En valrörelse av partier som gormar att de andra gör fel fick oss att känna - det där är ju det VI gör fast med sorgen?? Vecka efter vecka berättar vi om föreställningar som är fel och bemötanden som är märkliga. SÅ! I veckans avsnitt tillåter vi oss att drömma, om hur vi önskar att vi var med varandra och oss själva i sorg. Och för att många av er har önskat och för att vi VILL att vi ska bli bättre på att vara med varandra i sorg så har vi samlat ihop ett gäng konkreta tips på vad vi kan göra ...
Vi recappar känslor och reflektioner från sommaren som gått. Hur har det stått till med våra måenden? Steffi berättar om sina känslor av ensamhet och fattar hur allt hänger ihop med trauma från Lussans sjukdomsperiod. Miccan har reflekterat kring fysiskt mående, sorg och depression. Hur lång tid ska det ta att återhämta sig egentligen och när ska vi sluta vara så elaka mot oss själva när vi går igenom tuffa perioder?
Vi är tillbaka! Vi gästas av Emma Tonnes, generalsekreterare på Ung Cancer. Allt om varför Ung Cancer startades, hur du som drabbad eller närstående kan få stöd och massor om vår hjärtefråga; Försäkringskassan! Hur är det möjligt att det är så svårt att vara sjukskriven, att få sin sjukpenning utan tjafs? Vi delar egna erfarenheter och får höra om kampanjen 100 röster.
I sista avsnittet innan sommarlov pratar vi om året hittills och sammanfattar hur sorgen varit. Steffi har fyllt år och känner sig glad över det för första gången på länge, Miccan pratar om hur adhd-diagnosen som kom i början av året har spelat stor roll i sorgbearbetningen.
Länk till insamlingen: https://se.betternow.org/fundraisers/lussans-fodelsedagsinsamling-av-vem-vill-prata-med-en-sorgsen
Den här veckan gästas vi av dom otroliga grundarna till sorgfestivalen Heartbreak Heaven. Dom berättar om vad det var som fick dom att vilja starta festivalen. Om viljan att skapa en plats där något som vanligtvis är kopplat till glädje också kunde inkludera sorgen, vad en sorgfestival egentligen innebär och vad man kan förvänta sig. Det blir ett så fint samtal om sorg och känslan av att inte höra till i några sammanhang. Heartbreakheaven pågår 22-24 juli på en gård mellan Stockholm och Uppsala ...
Vi är äntligen tillbaka! Vi har så mycket att prata om och halva avsnittet blir vårt försnacket men så går det när vi inte poddat på länge. Vi pratar också om vad som händer med ens personlighet när man är i sorgen, både utifrån sig själv men också hur omgivningen bemöter en. Om man vanligtvis är en glad person, förväntas man hantera sorgen bättre? Vi snurrar in oss i detta komplicerade ämne.
Det har gått några dagar sedan årsdagen och vi berättar lite om hur den blev och tiden efter som har varit mycket ångest trötthet och gråt. Känslorna har varit många och vi pratar om hur vi fortfarande lär oss hur fan vi ska leva med sorgen. Miccan delar också med sig av en text hon skrev på första årsdagen.
Vi pratar om den extrema tröttheten och försöker hantera känslor och mående inför årsdagen. Vi delar med oss av strategier kring hur vi tar oss igenom tiden inför, vad som blir extra triggande och hur man upptäcker det i sig själv. Hur ska man tänka? Går det att få tiden runt en årsdag att fungera? Varför är vi så besatta av att det alltid ska bli så bra som möjligt?
Det är mycket som hänt i våra liv sedan vi förlorade Lussan och vi ville dela med oss av några positiva erfarenheter vi haft. Steffi delar med sig av sin resa med olika psykologer genom tiderna och sin utveckling när hon väl hamnade rätt. Vi fastnar också i hur svårt det är att ens benämna det som positiva erfarenheter när det grundar sig i det värsta. Och såklart podden, hur mycket den och ni betyder för oss.
Vi gästas av poeten Ramatoulie Gabbidon som berättar om sin sorgerfarenhet. Den 29 december 2019 förlorade Ramatoulie en nära anhörig som blev mördad till följd av gatuvåldet. Hon berättar om chocken att förlora någon som en dag finns där och nästa är borta. Hon berättar också om polisens bemötande i brottsutredningen som följde mordet, hur omgivningens stöd såg ut. Vi pratar om hur svårt det kan kännas att få vara i sin sorg när ens sorg också tvingas bli politisk, hur balanserar man att vilja ...
Vi har många gånger pratat om vad vi hade önskat från omgivningen i sorgen och vilket stöd vi hade behövt men var tar andras ansvar slut och när är det upp till en själv? Vi pratar utifrån omgivning, vänskapsrelationer och arbetsgivare, hur det var för oss i sorgen men också när vi är på andra sidan, när vi är omgivningen.
I veckans avsnitt berättar Miccan väldigt öppet och ärligt om en uppenbarelse hon haft i sorgen, hur det var och alla känslor kring det. Ett otroligt fint och viktigt avsnitt.
Denna vecka gästas vi av Leah Zepeda Persson som berättar om sorgen efter förlusten av sin son Alexis. Hur dom fick reda på att han hade hjärtfel när han fortfarande låg i magen, besluten dom var tvungna att ta och den allt för korta tid dom fick tillsammans med Alexis. Vi pratar också om hennes arbete med Spädbarnsfonden och viljan att hjälpa andra som ledde till att hon utbildade sig till sorgkonsult. Hon berättar hur hon kan hjälpa andra i sorg och även hur det har hjälpt henne.
I veckans avsnitt pratar vi dejting, ett ämne många av er önskat. Vi delar med oss av våra erfarenheter och upplevelser när det kommer till att dejta i sorgen, känslor kring att ta in nya människor i sitt liv efter sin förlust och hur man hanterar reaktioner när man berättar om sin sorg.
Ibland är det viktigt att prata om det man skäms över, tankar och känslor som kommit upp i sorgen och i veckans avsnitt tar vi upp en sådan sak. Vi pratar om hur sorgen fått oss att fokusera på vårt utseende, all tid och tanke och pengar vi lagt på det och vad det egentligen grundar sig i. Vi berättar hur vi tänkte kring utseende innan sorgen och hur sorgen sedan förändrade mycket. Sånt som faktiskt förändrades fysiskt men också känslan av att känna sig ful och låta det ta väldigt stor plats för...
När man förlorar ett syskon, förändras dynamiken då, säger man helt plötsligt att vi är två systrar istället för tre? I veckans avsnitt pratar vi om vår relationsdynamik och hur den har förändrats sedan vi förlorade Lussan och även dynamiken mellan oss systrar under tiden Lussan var sjuk, vad händer med rollerna då? Vi kommer också under avsnittets gång, fram till helt nya insikter
Miccan har blivit besatt av Harry Potter för miljonte gången i livet och Steffi är skör efter för lite ensamtid under ledigheten. Hur ska man nånsin ta sig tiden man behöver för att sörja mär prestation alltid förväntas, till och med av sig själv? Det pratar vi om och reflekterar över vad vila är egentligen. Efter kommentarer om arr "Lussan hade velat att vi skulle fira jul" så pratar vi också om ifall det är okej att inte alls tänka så i alla situationer, ibland kanske det är mer okej att bara ...
2022 är här men innan nyåret behövde vi sammanfatta 2021, året vi startade podden, sjukskrev oss och sa upp oss. Vi listar årets breakdown (ett av många), årets händelse, årets insikt och mycket mer!
Veckans avsnitt blev inte riktigt som vi tänkt och så blir det ibland. Sorgen kom som en käftsmäll och Miccan bryter ihop. Vi pratar om att hela tiden ta ansvar för andras sorg och inte känna in sin egen och vad konsekvenserna blir av det. Ett väldigt fint men tufft och ärligt avsnitt om hur vi mår just nu.
Julen närmar sig och med det väcks mycket tankar. Vi pratar om vilka känslor som väcks när det känns som någon tar över ens egna känslor och tankar som man lagt mycket tid på att komma fram till och även hur blandat allt lätt blir när man är familj med samma sorg. Vi pratar också om julen och hur man planerar den i sorgen, hur svårt det är när alla i familjen inte är överens, fortsätter traditionerna eller skiter man i allt? VI tar också upp en önskan om att omgivningen skulle vara mer inbjudand...
Varför är vi så dåliga på att vara snälla mot oss själva? När vi mår bra har vi dåligt samvete och mår vi inte bra en dag straffar vi oss själva för det. Måendet är skört och vi blir trötta på hur elaka vi är mot oss själva.
Vi gästas av Emma Haglund som sitter i styrelsen för föreningen VSFB - Vi som förlorat barn där hon driver syskonperspektivet. Vi får veta massor om sammanhang som finns tillgängliga för syskon i sorg. Dessutom berättar Emma om sin sorg efter att ha förlorat sin syster i en trafikolycka, om ensamheten i sorgen, sökandet efter ett sammanhang och utmattningen som följde när chocken la sig.
Om allhelgona och vilka tankar det väcker, vilken dag ska man tända de där ljuset och spelar det någon roll egentligen? Veckan har också väckt många tankar om olika trauman och varför man kan känna ett strakt motstånd att ta tag i dom, att sörja ett tidigare liv och som alltid; konstiga kommentarer från omgivningen.
Det har gått 2,5 år sedan vi förlorade Lussan och Allhelgona närmar sig, en tid vi minns dom vi saknar. I veckans avsnitt vill vi minnas Lussan, berätta om vem hon var, om alla minnen vi har tillsammans. Vi hade ett liv tillsammans långt innan sjukdomen. Vi hoppas också att ni vill dela med er av era historier om era älskade och saknade
Bara i år har 40 personer blivit mördade i skjutningar i Sverige, många av dem barn. Vi möts av statistik och politiska förslag men väldigt sällan får vi ta del av sorgen efter barnen som vi förlorat. Bredvid varje människa som dör finns anhöriga som saknar och sörjer men var är deras historier i detta fall? Vi läser Kollektiv Sorgs öppna brev mot gatuvåldet. "Vi kräver en förändring - för vårt samhälle och för hela Sveriges skull. Det här är hela Sveriges kollektiva sorg" (ur det öppna brevet) ...
Vi mår bra för första gången på länge och det har gett oss dåligt samvete. Trots att vi pratar så mycket om att förändra bilden av sorg så påverkar den oss fortfarande och vi frågar oss om det är okej att må bra. Vi reflekterar också över hur härligt det känns att den andra mår bra och varför vi inte kan känna det för oss själva. Steffi delar också med sig av en dramatisk händelse
