Skäringen Näsvold i samarbete med Stena Lein. Just idag mår jag bra Jag har tro på mig själv På min sida Åh, vad gott jag satte mig. Ja, nu satte du det gott. Nu är det riktigt sån här rök-kärring-röst på mig idag. Man kan ju tro att jag har varit ute på nattklubb. Ja, fast det tycker jag alltid är den härligaste rösten om man får sån. Ja. Den här rösten som ni hör nu, kära kära älskade lyssnare, det är ju alltså en röst. Mia och Hampus två veckor har jobbat sig in till premiär.
Det är som en smörgåstårta av olika lager av känslor i den här rösten. Det är både skratt och gråt och panik och skräck och lycka och kärlek. Jag känner att jag måste berätta vad klockan är och vilken dag det är. Du har lite det här att du ska börja rabbla ditt personnummer nu och titta i passet och se vem är jag. Vart kommer jag ifrån och var är jag på väg? Det är bara för att lyssnarna veta. Din vikt, din längd. Vad väger du egentligen? Jag har inte stått på en våg.
Nej, det är ju friskt. Det ska man ju inte göra. Men undra vad du väger. Hur lång är du? En åttio. En åttio. Ja, helt jättesvårt att säga vad du väger. Du är helt viktlös på något vis. Jag kan inte ens minnas när jag vägde mig sist. Gud vad skönt att du inte vet vad du väger. Men har du våg i badrummet? Ja. Men den frågan blev jag glad för. Jag fick inte ångest när du ställde den. För när jag var liten. Då var det en sån jävla ångest i. Vad väger du?
Det var min absolut största... Men var du sportkille då? Ja. Men jag var ju alltid minst. Och att säga, vad väger du var alltid? Då skulle jag ju svara. Jaha, och då tyckte du det var jobbigt för att du vägde lite. Exakt, och då kunde jag alltid krydda lite ändå och ljuga. Men så var vi på någon sån utflykt med skolan på skidor. där man skulle ställa in och krydda där. Det var ju livsfarligt. Men då vågade jag inte säga vad jag vägde. 46 kilo. Ja. 58.
Ja. Och så lossnar de aldrig. Bröt jävla benet nästan. Istället. För att inte erkänna. Men skönt att ha fått den distansen nu. Att man ändå. Åh gud vad gullig lilla Hampus. Som kryddar upp. 48. Vill väga mer. Ja, men det är bra för det är ju en annan sida av det här myntet. Visst. Why does every recipe I try need 18 ingredients, including a jar of something paste I'll never use again, but will sit in my fridge for nine months? I just want dinner in the oven fast.
That's why I love Blue Apron's new one-pan assemble and bake meals. They send you fresh ingredients that are already chopped. All you do is put it all together and bake. That's it. No chopping. No weird leftovers. Just delicious, easy-to-make meals. Get 20% off your first two orders with code APRON20. Terms and conditions apply. Visit blueapron.com slash terms for more.
Idag är skäringernas vådd i ett betalt samarbete med en av Europas största producenter och återförsäljare av el och värme. Jag talar om vattenfall. Och då kanske ni undrar vilken oförskämd människa som sitter och tuggar i den här spotten. Men detta mina vänner, det är ljudet av windfarming. För mellan turbinerna på havsbaserade vindkraftverk har vattenfall tänkt på både framtiden och miljön.
Tången som odlats där hjälper inte bara till att förbättra havsmiljön utan den kan också bli till mat och i det här fallet avskoda wind farm seaweed snacks. Så plötsligt har alltså dessa vindkraftparker flera möjliga funktioner. där de på samma plats som man producerar fossilfri el exempelvis kan odla tång. Blir du nu sugen på tongsnacks så vill jag bara lägga till att än så länge så finns Vattenfalls Wind Farm Seaweed Snacks endast för provsmakning och är ännu inte till salu.
Men gör som oss, gå in och läs mer om Vattenfalls spännande projekt på vattenfall.com slash windfarmed. Idag är vi i ett betalt samarbete med Ronald McDonalds barnfond som ju är en stiftelse som stöttar familjer med svårt sjuka barn. När man som familj hamnar i en sån mardröm så sätts ju hela livet på paus och små saker som vi andra tar för givet blir väldigt viktiga.
Och då finns Ronald McDonaldshusen som ligger nära sjukhuset där barnen vårdas och där familjer kan bo i en miljö som är så lik vardagen som det bara går. Där kan familjerna till exempel slappna av tillsammans, vara nära varandra eller bara en sån sak som att kunna laga mat.
och äta ihop i soffan framför tvn som kan betyda så mycket. Sedan starten 1990 så har mer än 200 000 familjemedlemmar fått bo i något av de här fem husen runt om i Sverige. Verksamhetens största bidragsgivare är... är McDonalds Sverige och deras franchise-tagare.
Och mellan 1 december och 13 januari så skänker McDonalds 5 kronor till Ronald McDonald barnfond för varje Big Mac och Company som säljs. Och pengarna som samlas in går till Sveriges 5 Ronald McDonald hus och bidrar även till barnmottagningar på 7. som vill göra sina vän och lekrum mer välkomnande.
Tillsammans kan vi vara med och bidra och vill du hjälpa till så kan du swisha valfritt belopp till 97022 eller köpa en Big Mac och Company nästa gång du är på McDonalds. Du kan också läsa mer på Ronald McDonalds huvud. Stora som små handlingar gör skillnad för familjer som behöver närhet och trygghet när livet vänds upp och ner.
Nej, men Hampus, vi har ju, alltså herregud, vi är ju blown away efter två dagar i Göteborg nu, du och jag. Alltså den känslan igår kväll i Skandinavien, det var ju... Nej, det var så fint, för det var så jobbigt att gå upp igår. Man är så trött. Det var så intensivt. Innan man har premiär så ändrar man ju så mycket in i det sista. Så det är ju ett kaos. Man undrar hur man ska överleva. Igår var ju sista för den här veckan. Nu ska vi ut och spela i slutet.
Och då att mötas av den. Ja, det är slutet igår när det lös ljus. Det var nästan så här, är det Coldplay som har spelat? Eller är det Hampus och Mia? Ni som lyssnar på podden som var där. Ni gjorde ju faktiskt slutet på hela föreställningen igår. Och det var en sån här ren känsla av kärlek för jag kan känna just tidigare om jag har harvat ensam och man har stått så här. Igår var jag så avslappnad.
I slutet när jag stod bredvid dig. Så jag kände verkligen att den kärleken som var ute i arenan. Den träffade mig rakt i bröstet. På ett sätt jag inte kunde värja mig mot. Så att jag bara fick stå och titta på hela... Ja, gud, man kom helt av sig nästan. Man kom helt av sig. Och i den tiden som jag är nu så kändes det så... Det känns ju fånigt att säga. Jag menar det på allvar. Det kändes så äkta. Det kändes som att vi var ett vi där inne och det fanns faktiskt hopp för mänskligheten.
Och jag får dra det så långt. Där kände jag faktiskt. Vi har ju skojat lite om det. Syftet med den här kvällen är att vi bara ska ha lite sköj. Vi har ju inte påstått någonting med den föreställningen. Det är ju liksom inget no more facts to give. Liksom vad man ska säga. Verkligen.
Vi vill ju verkligen bara, okej det är mycket elände i världen. Mycket svåra saker händer. Det är svårt att hantera det för sig själv. Man känner liksom inte så mycket hopp. Men den här kvällen ska vi bara få skratta lite. Och för mig känns det liksom så som att det verkligen får bli en paus och ett rum med... Med kärlek som jag inte har upplevt på jag vet inte hur länge. Precis så.
Exakt så. Det infann sig så tydligt igår att jag kände att alla vi där inne var på samma ställe på något vis. Jag har känt lite det sista. Det är ett ord som jag har börjat... formulera för mig själv att jag är människotrött. Jag är trött på våran art. Jag är trött på... Jag skäms lite över hur vi beter oss. Ja, det har man ju gjort tidigare. Men det är verkligen så här. Finns det någon mynt som ska ramla ner i oss människor snart som art här på jorden? Där vi förstår liksom sammanhang.
När ramlade den poletten ner? Den poletten kände jag i alla fall i handen igår. I oss och i alla där inne. Vi har ju för fan brain flakes i skallen. Låt oss använda dem nu. Kvart i rövhålet. Fem i tolv. Ska vi inte bara ta dem nu och samla ihop dem? Där fick jag lite hopp. Det var en väldigt fin känsla. Som jag inte har upplevt på länge. Precis innan man ska gå upp på scen så är man ju...
Jag har inte hoppat bangerjump men om jag ska visualisera upp upplevelsen av att hoppa bangerjump och ställa sig i ett flygplan och hoppa ner eller vad det är man gör. Allt sådär typ av kick-äventyr. Det är lite samma känsla när man ska gå ut i ett stort rum framför folk om man är livet. Man vet inte hur det ska tas emot, vad man ska göra, hur det ska gå. Men även om man går av scenen och känner att fy fan vad...
Det är som att man ser publiken som en massa innan och att det är läskigt och de är obehagliga. Och så är det svårt att man kommer ut och ser de här snälla ögonen så blir man mycket förvånad varje gång över vad mänliga människor är. Hur fina de är. De är så fina och de sitter upp. Och de har varit ute och tagit en fördrink. Ni har rasslat på tåg. Ni har förberett. Ni har bokat hotell. Alltså det är ju en otrolig kärlekshandling.
det. Och då är det klart att vi ska vara nervösa och vara förberedda det bakom. Nu får vi ju inte avslöja vad vi gör, men om ni hade sett oss, är det någon föreställning man ska göra en bakomfilm till? Och då är det nog den här. Undrar om inte jag ska skramla in en dokumentärfilm. Helvete vad vi håller på där bakom. Det springs och det viskas och det grejas. Det är en väldigt snabb ombytning. Och det är väldigt kul på ett ställe.
Så har du en förmåga. Det är väldigt roligt. Vi kommer av samtidigt och jag har ett så fruktansvärt stressigt ombyte och det står två pers redo med mina kläder och du går in före mig och ställer dig och så kör du den här. Gud vad skönt. Slappna av mitt. Min hjärna har ju varit så utcheckad. Samira som har varit med i många härans år med mig och jobbat och är med på den här föreställningen nu. Hon sög tag i mig på ett sätt så jag tänkte nu slänger människan ner mig för trappen.
För att de var så rädda att jag skulle sätta mig och gotta ner mig på den stolen där du skulle sitta i det ombytet. Och det höll jag ju på att göra. Jag tänkte, herregud vad gott, nu har vi klarat den biten, då ska vi se. God back! Vinka in en tekniker som skulle suga tag i mig. En stor kar med skägg som nästan lyfter mig så att jag sprattlar med benen nedför trappen.
Oh, där passar jag. Nu smyger jag längs väggarna när jag kommer av det. Nästan så att jag faller igen. Nerför senkanten där på sidan. Men jag höll ju på att gå rakt ut innan vi hade börjat också häromdagen. När ni sökt upp. Jag har inte riktigt fått ordning på stage left och stage right. Det är front of house. Eller som du säger, house of pain. Ja, house of pain. Det är en tatueringsstudio.
Nej, det är mycket som... Åh, herregud. Mitt roligaste på hela föreställningen är när du har bytt om till... Du har ju med en karaktär, Ann-Marie. Ann-Marie, den här fantastiska karaktären. Och då när du byter om till henne då är det också stressigt. Och sen blir du henne och då står du bakom scenen. Så fort du får på dig den outwiten så blir du Ann-Marie. Och så står du bakom scenen.
innan du ska gå på och stampa och dansa med hennes ansikte. Alltså då skrattar jag. Men jag måste ju dansa in henne. Där ska hon ju in i min kropp. Jag kan ju inte bara springa ut utan jag måste ju... Jag måste ju in i den innan. Jag ska filma den nästa vecka för den är otrolig. Så har jag alltid med mina karaktärer. Det har jag likadant med Tabita. När du är inne i en karaktär på scen då börjar jag spela luft.
trummor, för då är det en sång där. Och när jag får spela trummor som Tabita, du vet när man spelar lufthitar och så, då känner jag, ja men nu... Då är jag med med dig men jag är ändå inne i min. Det kan inte jag bara helt plötsligt gå ut och då blir jag karaktären utan jag måste få vara i den en liten stund. Och jag älskar det. Det är väldigt mysigt. Det hade varit kul att filma faktiskt. Ann-Marie ska filma för den hinner jag ju se. Den är helt otrolig.
Men jag måste säga, alltså den glädjen, nu blir det här väldigt personligt, men när man kommer ifrån till exempel den sista jag spelade, No More Fucks to Give, som var ju en helt annan typ av föreställning som skulle ha ett budskap och som också kom i en tid. MeToo och allt det här. För mig har det också varit så här, vad ska jag göra nu efter det?
Och jag blev nästan lite rädd och deprimerad ett tag efteråt för att jag kände att vad jag än gör nu så ska allt jämföras med det och så vidare. Att nu då... Få stå på scen och känna att jag har så jävla roligt. Det trodde inte jag, alltså att jag är så full i skratt på riktigt när jag står på scen med dig. Det är för mig, alltså jag tycker det är så roligt och att jag är full i skratt.
Vi har ju också olika moment där vi ligger i olika hår och saker. Där jag nästan känner kasta fram ett glas vin. We did it. We made it. Alltså jag känner mig själv en glädje. Och den tror jag ju är så här. När man själv känner att man har kul. Då blir det ju också ett möte med publiken som är äkta. På många ställen känner man ju så här. Nu har vi roligt på riktigt. Det här är inte inrepat. Det här är inte fejk. Det här är inte planerat. Utan nu kommer glädjen. Det är jag så jävla glad.
för att vi gör här. Att vi har det så roligt och att jag själv känner att nu är jag fri. Det är ingenting man ska liksom något ånglok man ska baxa. Jag känner mig väldigt lugn på scen när vi är tillsammans på scen på ett sätt jag aldrig har gjort innan. Att man inte har darret eller oron i huvudet överhuvudtaget utan det är bara en kolugnhet hela tiden.
Som gör att man kan ta in rummet på ett sätt man inte heller annars kan. Nej, för man har en kompis som man litar på. Och så lämnar man över till varandra. Och det är det som jag tycker är så... Nu känner jag nästan, nu har jag fan lust att hålla på med det här jobbet.
Tio år till i alla fall, känner jag nu. För det här är ju riktigt roligt. Från att jag har känt nästan en dödsångest. Att hur fan, vad ska man hitta på att göra? Och det här att vara själv. För det har jag ju varit i alla... föreställning jag har gjort från Dynko till alltid ensam och alltid liksom hela processen är ju ensam och det är ju underbart och väldigt ego-boostande men glädjen är ju Inte riktigt densamma som när du får dela den med någon så här. När du kan bryta ihop i ett skratt.
där bakom med någon som har sett och iakttagit och känt precis samma sak när den ropade i publiken eller när det hände. Men igår kom det ju en stor jävla sten som skulle fara ner. Vi har ett nummer, men den stenen skulle absolut inte komma ner där, om vi säger så. Så det smaljer ju till igen. Vi stod i en väldigt känslig läge på många sätt. Naket och sårbart kan vi säga. Och det är ju de där grejerna att man får skratta.
Och vika sig dubbel då. Ibland även när man kommer ut i ett ombyte. Att man måste liksom sansa sig. Det älskar jag. Men även på scen. För det får man ju ofta inte göra. Bryta ihop. Om man spelar själv så går det ju typ inte att skratta. För man skrattar ju inte åt sig själv. Och när man spelar teater får du ju...
inte skratta eller byta ihop det publiken som ska skratta. Men här får man ändå lust att, eller lov att... strätta, det är så många gånger jag föreställer att du lägger till det är så lite du behöver göra men så fort du lägger till något som är oplanerat eller vänder dem och buttet säger till mig om någonting jag bryter ihop direkt och det finns det som det här utrymmet och det är det jag älskar
Nu har vi ju också en del dansmoment. Och jag älskar också att tänka. Jag tänker ju tyst för mig själv. Nu jävlar Hampus. Kommer mammi in i breaket här. Titta på mammi nu. Jag har ju lovat mig själv att jag ska sätta det här jävla dancebreaket någon gång. Och igår... Jävlar! Inte alls att armarna kanske stod som de skulle, för mina armar är lite... Jag vet inte, de har ju stelnat till i olika positioner, men jag fick ändå ordning på där...
Nu ska vi ut på tigerjakt. Här har vi en koreografi och den syns. Och de gör likadant. I en föreställning så tog jag ju sats förstår ni och sprang fram. För då har vi ett moment där vi har gjort en jävla massa kombinationer med armarna. Och sen ska vi sätta fart framåt. Nej, då såg jag ju periferin. Jag var så jävla laddad. Jag kom in med en ansats som inte var av denna värld. Och satte ju fart flera takter före Hampus fram. Ut på tungan.
Du vet, när man sätter fart i ett dansprejk, då kan man ju inte stoppa och förklara och göra något humor av det. Det är ju som att sjunga fel. Det är som att sjunga falskt. Så här fick jag se... Nu är jag före han. Men lägger du då att du har gjort fel? Eller tänker du att nu har han efter? Nej, jag visste att jag gjorde fel. Ja, du tänkte att det var det. Just vad det gäller de bitar. Och då tänkte jag, ja, jag får bara... Jag sätter av, vi får låtsas att mamma är före i det här breaket.
Pojken kommer efter. Till och med när det händer så känner jag redan att jag är så full i skratt. För jag förstår ju hur det här ser ut när jag sätter av och du kommer efter. Och redan där har jag börjat njuta av det här. Och då har det ju ändå blivit fel. Men så känner jag att ni får njuta där ute också för att nu får ni hålla till godo. Kom inte nu. Jag tänker på publiken, jag tänker på dig, jag tänker på mig själv.
vi pratade om det, att man kommer att vara så fokuserad på att göra rätt steg. För du gjorde fan rätt steg. Du var bara två takter före. Som hade lyssnat på musiken. Men stegen, de hade du. Jajamän! Jag har också en jeansbyxa. Du har ju också med lite... Men den tror jag är lite mer elastisk. Jag har ju en jeansbyxa på mig där som är så jävla tajt. Så att allting jag känner själv blir humor som jag gör.
Men det njuter man ju av när man är två. Det här danserna hade vi inte ska göra själva på scenen. Det blir bara kul för att vi är två. Men det är ju det jag menar. Det njuter jag av. Jag vet ju att du tänker, nu satte hon... Hon får jobba på det framme, jag kommer strax. Alla de tankarna löper ju parallellt. Och jag tror ju någonstans att det här är ju...
publiken. Publiken känner också av det. Det sker ett skift i ditt ansikte som jag alltid, jag försöker titta på dig precis innan den här delen i dansen. För då går du och så ser jag hur du ler och njuter och har det gott. Sen så fort, två sekunder innan dancebreak, då sker det ett skifte från det här. Jag får underbett.
Det blir svart fokus. Och det såg vi ju redan när vi började repa det här. Vad är det för ansikte vi har? Men jag ser ingen annan. Men jag njuter av den varje föreställning för att se när det kommer. Ja, det är... Det är koncentration på hög nivå då alltså. Det är underbart. Herregud. Det är också lite tycker jag så roligt att det är någonting med, även om det är nära, nära släktingar eller nära vänner så glömmer de alltid bort
De förstår inte hur fruktansvärt nervös man är innan man ska göra en föreställning. Utan de tror att man är hemma från jobbet ungefär som att man bor i tandsköterska. För jag tror tandsköterskor är inte så nervösa när de är hemma. Innan de tar på sig sin tandsköterskorock. Där är det lite udda det jobbet vi har om vi ändå får vara lite. Lite udda är det att man ska ut. För man är ju så nervös att inte folk ska bli nöjda.
och det är det som gör att man blir så jävla stressad och att det då kommer frågor typ så här Du behöver man vara där klockan sjutton när minglet börjar kan man komma senare? Eller typ som jag hade. Ingela och vi kommer redan på fredag. Vi kanske kan äta innan föreställningen att du följer med. Nej, det kan vi inte. Absolut inte kommer jag att gå ut på lokal och sitta med kniv och gaffel och äta en snitsel och dricka vin med er innan jag ska in och byta om i sminket.
Jag kan alltså inte ens hantera mat. Jag får äta Snickers. Men det är inte man heller tror att man gör saker innan. Det är som att man kommer till arenan och pang upp på scenen. Det är väldigt mycket saker som sker innan också. Gud, det är så mycket ordning och reda och repetitioner och soundcheck att jag skulle med in... och vem det nu kan vara. Sitta och äta snitzel. Det är liksom... Eller gå på stan. Gå på stan. Absolut inte.
Eller ses och ta ett glas innan det är också folk som skriver. Det är också väldigt roligt att man skulle ses och ta ett glas. Att man skulle ha alkohol. Att man har det lugnet i kroppen. Och ta ett glas vin. Nej, det är väldigt roligt. Har du någonsin gjort det och tagit ett glas innan du ska upp? Jag gjorde det när jag spelade talet som en man.
soloföreställning. När jag hade spelat ganska många, för jag spelade typ 70-80 föreställningar, vilket är väldigt mycket. Och då kände jag efter ett tag att jag inte är nervös inför att gå upp. Jag är liksom för kontrollerad. Så då ville jag sätta mig själv ur balans. Så då brack jag ganska mycket Ganska mycket
Jag dräck på en av glas vin till middagen där så att jag skulle känna att nu snurrade lite huvudet så att jag skulle få anstränga mig. Leta efter repliker och lite... Ja, men så att jag skulle bli lite nervös och på tårna för att nu måste jag hålla ihop det. Nu är det något som inte stämmer. Men det är slut med att den första grejen var i vanliga fall en timme och...
20 minuter typ. När jag klev av scenen så hade det gått två och en halv timme. Och så såg jag klipp från den föreställningen. Då såg jag liksom lufta mellan varje replik. Så det var såhär, det är för Hampus. Nio år. Som jag gör den här föreställningen. Och så fanns det ingen rytm eller tajming. Åh herregud.
I vara, var det? Du var bara absolut görsig. Ja. Klippen får klubbs och så. Hur konstig stämning det var bland publiken. Oj, vad meningen ser ut. Kommer du med? Vill han trycka nu extra på replikerna här, eller va? De borde få tillbaka sina pengar för de biljetterna. Nej gud. För mig skulle det aldrig... Det är lite som att man inte dricker innan man kör bil. För fy fan vad det är. Den ena repliken matas ut efter den andra. Blir det stopp där?
På grund av att man har lite... Om man jobbar med musik och är artist och sjunger, då tror jag att det är lite gött. Då kan det nog vara gött. För då ska du inte hålla ordning, då har du låt. Och då kan det nog bli att du liksom... att du kommer ut i någon jävla god feeling med rösten och så. Men om du jobbar med text på det här sättet och ska sätta tajming och repliker. Och karaktärer som du ska in i olika känslor i energier.
Fy fan, det räcker ju att man äter fel till lunch. Om man är kass i magen så blir det ju fel. Ja, nej det går inte. Men ändå dessa frågor innan när det börjar rasla in. Hur gör vi när vi inte får ta med oss väska? Kan det komma? Ja men snälla, ni får ju fråga någon annan just nu. Jag är ju artisten. Ring Skandinavium. Fråga varann. Gå in på nätet. Vad som helst. Snälla älskade människa, fråga inte mig.
Men det finns ändå någonting som är så jävla... Jag vet inte vad... Jag kan bli irriterad när det sker. Men jag kan också känna sån kärlek för att folk ändå inte tar in att man själv ska upp på scenen och göra det här läskigt. Utan att de bara... Nej, nu behöver jag veta det här. Nu ringer jag. Ja.
Alltså att det finns något vardagligt härligt. Nästan med lite irritert. Nej, inte någon berättar för mig hur vi gör. För att vi har ju nu, vi ska ju parkera bilen där. Och sen ska vi ju hinna dit. Ja, det vet inte jag hur vi ska få... Sådana frågor? Nej, det vet inte jag heller. Det får ni väl ändå ringa och prata ihop idag. Vi är lite sena nu. När är det igång? Går ni på hel?
Går ni på lite senare? Det är ju som du säger, det finns något väldigt mänskligt fint i det. Men jag tror också ibland när man står där och har EU-upplösningstillstånd och det smattrar in i telefonen sådana grejer då... Eller kan jag lägga min jacka bakom? Nej, det kan inte. Det går faktiskt inte, tyvärr. Däremot så längtar jag till din mamma kommer och hälsar på på turén. Alla hennes frågor kommer jag svara på gladeligen.
Då ska mor få komma in. Hon kommer upp till Globen. Då kommer hon att röja runt bakom scenen. Ta med henne tidigt på dagen. Så ska jag komma så tidigt jag kan. Var du igång henne för mycket, då... Då får du ta ansvar sen. Ja, absolut. Vad som kommer att ske. Det är något mysigt. Men det är ju det där med ens egen mamma. Det är ju mysigt när man har lugnat ner sig lite.
Det är därför man alltid ska ta med sina... Om mammorna ska vara med bakom och så, då måste man vänta lite senare till man är lugn själv. För mamma känner mig så väl. Hon ser precis på mitt ansikte. Vad vi är i för. Då kan hon och jag också bli en ton som man inte riktigt orkar med. Så det är bättre när man har lugnat sig själv. Hon har låtit så gulligt engagerad. Hon har ringt flera gånger. Jag får ju inte höra någonting här. Hur går det för er? Hur mår han?
Var bor Hampus? Var bor Hampus? Var bor Hampus? Oj, oj, oj. Har Ellen kommer ner. Ja, vad fint. Då är hon där. Jag tänker att han kanske känner sig i ensamheten när han ligger i Trollhättan. Va? Vilket hotellboet är ni på i Trollhättan? Ja, det var ju inte trevligt i hotellet. Nej, bara han själv då när jag åkte till Göteborg. Kunde inte han ha varit med? Har inte ni ett gästrum? Han kan ha två fyra. Ja, jag förstår.
Hon är så omtänksam om dig också. Hälsa Hampus nu. Jag såg på tv. Hon är helt med. Där har du en som backar upp. Nu får ni gå ut och publika. Ja, var det så fin. Ja, nej. Det ska bli otroligt här. Nej, det var bra. Jag har inte kommit till Karlstad om ni var så nervöst. För det hade jag inte ökat med. Jag kommer till Globen, ja. Det hade jag inte tolkat med. Jag kommer på sista första till Globen. Då kommer jag. Nej, då vill jag inte komma om ni är nervöst. Nej, nej, nej. Det urkar jag inte.
Då skulle jag ju slänga in mamma själv på ett hotell där i Karlstad. Och sen skulle ju du och jag, för vi hade ju jättemycket med tekniken och grejer. Skulle hon irra runt själv och gå och röka där på gågatan i Karlstad? Nej! Det sa jag, vänta nu mamma till närmarna har lagt sig här. Ja fy fan, det vill jag inte vara med då. Där urkar jag inte att se er så nervösa vet du.
Då sa jag också så här, om du kommer till Karlstad, vad vill du sitta? Jag vill inte sitta. Jag vill inte sitta. Jag måste ju få gå runt. Jag är så nervös. Jag vill inte sitta och höra vad folk säger. Det vill jag inte göra. Okej. Då får du gå runt. Du får gå med de där publikvakterna där uppe. Gå ut och röker under föreställningen och in igen. Det måste gå runt. Då sitter du väl med din syster, min moster och min kusin som var där. Nej! Sitt!
Det var typ som jag föreslog att hon skulle upp på scen. Jag kan ju för fan inte sitta. Om jag är så jävla nervös så måste jag få gå. Kan inte hon recensera föreställningen? Jo, det kan hon få göra. Vi kan ringa henne sen när hon har varit med i Globen så får hon lämna en recension. Det blir nog inte någon kort recension. Det blir flera sidor. Det måste vi göra.
Hon hade nog kunnat gästspelat. Gör vi en vårturné kanske hon kan komma in som en gästartist. Ja, så gärna. Det har faktiskt varit otroligt. Hon kan komma in och berätta om när hon var på spa. Hälsoresan. Ja, du har älkat. Det är ju dubbelt med mammor alltid. Nu i den här svängen tycker jag, då är det gött att ha gunenergi.
Men när man själv är... Man är ju så känslig för minsta kommentar. Eller fel tonläge när man är i stress. Och de har ju lärt sig mål. Då väntar vi. Det tar vi själva. Då tar vi inte med barn och mammor. grejer bakom scen. För vi har inte den rockenrollen än. Det tar vi i globen när vi är inspelade. Då kan vi ta in barnen och mammorna och vad det nu är. Och det längtar jag till. Det kommer. Det kommer Hampus.
Idag är skäringen Näsvold och då kanske jag ska säga att idag är det en annan andra hälft från hushållet Näsvold, nämligen Ellen som är inne och vikarierar för Hampus. Som är med mig i detta betalda samarbete med våra favoriter hudvårdsinnovatörerna på Mantel. Där varje formula är inspirerad av vårt extrema skandinaviska klimat. Och just nu blir vi ju sannoliken ordentligt prövade av både klimatet och mörkret. Och här vill vi lyfta fram två produkter som kan hjälpa oss.
Ja, då kör jag igång här med Mantles The Dream Mask. Jag brukar lägga ett tjockt lager på ansiktet och hals några gånger i veckan innan läggdags. Och sen jobbar den på hela natten genom att återfukta intensivt och balansera huden på djupet. Det där är ju verkligen skönhetssömt skulle jag vilja säga. Dessutom fyller den ut fina linjer och lugna irritationer. Och när man sedan vaknar på morgonen så känns huden otrolig. Både mjuk, återfuktad och utfilad.
Exakt och här vill jag även hylla deras The Hydra Cleanser. Det är ett fluffigt rengöringsmos och när man tvättat sig med det så känns det faktiskt också som man även har smörjt in sig. Den här mossen innehåller bland annat deras patenterade komplex som enkelt beskrivet kombinerar manetmusin och arktiska djuphavsalger. Man känner sig verkligen ren i ansiktet efter en tvätt med det här moset. Oparfymerad är den också och det tycker jag personligen väldigt mycket om.
Och just nu är det faktiskt Winter Sale på Mantle med upp till 50% rabatt på utvalda produkter och kit. Och använder du också koden SKÄRINGER med stora bokstaver. Får du extra rabatt på din beställning så gå in på mantelskin.com och klicka hem det som din hud behöver. Tack, älskade och underbara Mantel. Hi, this is Kim and Penn Holderness from Laugh Lines, and today we want to talk to you about Boost Mobile. Yeah, you know, the holidays are full of joy.
aren't they? But let's be honest, a little chaos too. Between family gatherings, travel, and all the shopping, it's easy to forget yourself in the mix. $25 unlimited plan giving you unlimited talk, text, and data for just $25 a month. No trade-ins, no contracts, no stress. Just straightforward savings that keep your wallet feeling very merry and bright.
are about connecting with the people you love and Boost Mobile makes that part pretty easy. Visit boostmobile.com to start saving. After 30 gigabytes, customers may experience lower speeds. Customers will pay $25 per month as long as they remain active on the Boost Unlimited plan.
Jag är inte så fan av repeterar. Jag tycker det är jobbigt. Och jag tycker den perioden präglas mest av ångest, självfartvivel, ovisshet och allt annat. Och att man så snabbt kom in i en spelglädje kändes... För det är inte heller tofgivet att man direkt ska känna att man har kul och kan njuta när man fortfarande försöker komma ihåg och sätta saker och ting.
Men att man har de tillfällena i föreställningen, för nu är det mest när man kör sina karaktärer tycker jag som det är fullt fokus. Kom ihåg text, vad vi ska, hur man gör. Men så fort vi kommer ut tillsammans så är det som att jag bara... Åh, gud. Men tror du inte det det handlar om också? Det är ungefär som att ha en jobbarkompis. Det spelar ingen roll var man jobbar, om man jobbar inom vården eller på fabrik.
whatever, trafikverket man står och gör asfalt på morgonen eller man jobbar på scen har man någon man kan dela humorn med i den här situationen så blir allting roligt att vi ser samma saker att vi kan sitta bakom sen eller innan eller efter och skratta åt samma grejer Och se samma nyanser. Och möta sig det. Och även de som jobbar med det. Det tycker jag är så jävla guld värt. För det gör ju att allting blir roligt. Och det smittar ju av sig på scen.
Att man har genuint kul. Jobbar man med någon som inte förstår den humorn eller den tonen. Fy fan att lägga asfalt 0600 med någon du inte kan skoja lite med och ta en kaffe eller cig eller vad fan det är folk gör. Alltså bara de små stunderna gör ju att allt blir... Att man kan se med det perspektivet. Men en sån här grej tror jag. Hade vi klarat att göra det här om det hade varit så att vi på scenen hade varit utåt sett.
Ja, vi tycker om varandra och vi har samma humor och vi har så roligt här och här. Så kommer man av och säger det kyligt att vi inte tycker om varandra. Nej, det hade vi inte kunnat göra. Det hade aldrig gått. Det hade inte varit tryggt överhuvudtaget. Nej, det hade jag. Just med de här grejerna kan man ju inte låtsas heller. Och vi har ju ändå klarat, nu har vi känt varann i vad det nu är. Jag vet inte, hur många år är det? Sju. Och vi har faktiskt klarat av att vara sura på varann.
Vi har klarat av och haft diskussioner. Det här är liksom de här. Kan man inte gå igenom de som är i vänskapen? Att man inte klarar att lacka på varandra eller blir irriterad på varandra. Prata ut den grejen. Den ena säger sin point, den andra säger sin. Och så mötas på andra sidan. Utan att man låter knivarna sitta kvar och bubbla vidare i relationen. Då kommer man inte igenom till nästa.
fas i en vänskap. Och det tycker jag det är jag jättelycklig för att du och jag jag tycker vi har kommit till en helt ny nivå i våran vänskap. Jag håller med. Det har verkligen varit. Jag känner att jag har vuxit upp i vår relation i den här resan. I hur jag har fått uppleva dig i den och se sidor av dig och som du har vågat släppa fram med mig nu som inte du har gjort tidigare. Och tvärtom att jag har varit sårbar med dig på ett sätt som jag nog var mer förr.
Jag tror att vi har stuckit hål på ytspänningen du och jag. Vi är två människor. Vi är två kollegor. Vi är också två humorister som du har uttryckt i föreställningen. komiker. Alltså vi har ju fått jobba med våra egon också på ett bra sätt. Där till slut kärleken för varann har fått toppa. Vi har liksom i vår nervositet, vi har olika erfarenheter, vi har ibland fått hålla på med vad kommer där, vad kommer här, och så fokus på det. Alltså på riktigt, om man har en tid här på jorden som är...
Vad det nu är vi har. Vi har ju den här tiden här. Och vi är ju här ändå för att utvecklas. Allt annat är ju egentligen... Inte viktigt. Vi är här för att kunna släppa våra egoistiska och se andra människor och empati och kärlek och utveckling. Och tittar man på en vänskap utifrån de perspektiverna. Så är det så jävla fint att få vara. När du får vara du och jag får vara jag. Och man känner att det var inget farligt. Och vi kunde prata ut om det och komma ut på andra sidan. Det är ju liksom...
Det tycker jag i en relation är värt mer än allt annat. De flesta relationerna utsätts ju aldrig för det. Vanliga vänskapsrelationer, om man nu inte lever så här som man gjorde när man var 18, att man bor ihop med sina kompisar i någon slags kollektiv, då utsätts man ju för den kollektiv. men i en vanlig vänskap där det handlar om att man går ut och tar krasvin och äter middagar och fikar och pratar om det. Där utsätter man sig ju aldrig för den typen av stress och press.
Den taken är ju inte som du och jag som både är vänner också ska göra de här grejerna ihop. Det känner jag med alla som har varit med den här veckan. Det är så jävla jävla fint när man gör någonting sånt här.
Och jobbar i team på det här sättet. För det är som att alla är månade om att det ska bli bra. Alla jobbar tillsammans för att nå det bästa man kan. Och det skapar en känsla av familj som är så jävla fin. Också som igår kväll när vi satt och... njöt i låsen efter att vi hade fått den här kärlekschocken och vi var... Vi var helt mörbultade och vi satt med vårt lilla crew och så kände jag att här inne är det ingen som skulle backstabba någon. Så man går hem och lägger sig helt tryggt.
För att alla får lov att vara de de är och vi respekterar varandra för det. Men det är jag också väldigt glad med i vår vänskap under den här resan. Att det känns som att det har blivit så som det är med... Ja, men med familjemedlemmar. Man älskar varandra, men man har också de här sidorna som man stör sig på som fan. Men man stör sig inte på sättet att man, som du säger, backstabbar och snackar skit. Utan det är mer så här, jag älskar dig.
Och jag har överseende med de här sidorna också. Men du ser också på mig nu att... Och det gör också att det blir lättare och lättare för oss. I början var vi så rädda för att säga det där till varandra. Exakt. Du var rädd för att säga det till mig, jag var rädd för det. Och då blir det mer en sån här spänning. Det blir en liten hönströvsmunn och lite...
man håller den inombord så man mer gassar att man är lite irriterad men nu kan vi ändå våga säga till varandra fast nu tycker jag bla bla bla och så blir det inte så farligt för kommer det ut första gången man känner det så blir det ju inte laddat Som det kan bli om man går och håller det. Utan nu... Och då kan ju den andra... Jo, jag fattar. Jag förstår. Då blir det mycket lättare i pingpongmatchen. Visst.
Men tar man sig inte igenom den, det där är ju just precis det där. Man måste igenom den för att komma ut på andra sidan. Och där är ju vi så. Nu har ju ni varit med på det här, ni som lyssnar. Det här är ju faktiskt vår självbiografi som vi lite grann bjussar på kapitel ett här nu. Vi summerar alltså relationen fram till den här grejen i podden idag.
Vi måste också säga, om ni inte har köpt biljett, för det är väldigt härligt. Om ni lyssnar på den här podden, då ska ni faktiskt inte missa det här nu. Nu ska vi till Sandviken, där vet jag att det finns biljetter kvar. Linköping, finns det inte biljetter kvar? Nej, inte ens en enda.
Alltså det finns typ några singelplatser. Men om man vill gå själv så finns det ju kanske någon då. Men Sandviken finns. Dit åker vi på torsdag. Fredag är vi Linköping. Sen är det lite paus igen. Sen är det Malmö. Där finns det nog lite biljetter kvar. Så att Malmö kommer att bli fett. Ja. Där kommer det bli Sandviken också. Sen efter Malmö kommer Stockholm. Och där finns det lite biljetter kvar. Där finns det lite biljetter kvar. Fy fan.
Vad vi ska ge kärlek. Vi är så jävla fulltankade nu sen Göteborg. Nu är mobilen och man säger att vi har batterierna. De är jävligt uppladdade nu. Göteborg är också alltid otroligt att spela i. Jag vet inte vad det är med den här staden. Det är varje gång jag tänker. Du är välkommen till Göteborg. Fy fan vad det alltid är fett.
i Göteborg. Alltså det är någonting. Och just Skandinavium. Jag vet inte. Jag älskar den arenan. Det var liksom alla som kom dit igår var så jävla inställda på den här trippen. Så vattenrushkanan har aldrig varit mer uppsmord. Det var bara för oss att lägga oss i startposition och åka iväg. Nu började vi veva igång Ellen. Hon flyttade till Göteborg också. Hon var helt emot innan. Jag såg lite grann på hennes ögon.
Ellen är ju Hampus flickvän, det vet ni ju redan. Jag la in en liten smyger. Jag trodde inte du skulle märka att den var så uttänkt. Riktigt tal alltså. Jag såg direkt bara. Hur hon tittar på mig på ett sätt där det var en sån där blick som hade fått clear eyes helt plötsligt mitt på kvällen. Jättepigga ögon.
Ja, kom. Sen släppte jag ju den ganska snabbt. Jag tänkte, oh, det här kan bli. Men då har du planterat frö. Ja, nu planterat frö. Jo, jo, men Göteborg, efter den här, nu kände ni väl ändå att här kan man verkligen frodas och trivas. Jag fick säga till den sen, det här är ju inte vardag. i Göteborg. Det finns en annan sida. Skandinavium. Hon fick så här 7000 mobiltelefons ficklampor som vevade. De är så kärleksfull. Jo, men en tisdag. I november i Göteborg. Det är inte lika.
Kom en tisdag när det blåser som det bara kan göra i Göteborg på ett sätt som inte går att sköta. Och så regnar det på snedden. Det kan det också bara göra i Göteborg. Så hur du än har paraplyt så nog fan regnar det rakt in. Underifrån kan det regna här. Och en grå skala. Alltså den gråheten som kan vara här. Det kan aldrig nordiska designers, Filippa K, alla vad de är som jobbar med de här gråa tonerna hela tiden. De kan aldrig få till den gråheten som är här. För det är verkligen smogg.
Men... Vi drar väl inga. Vi kan väl låta Ellen få suga på den karamellen nu. Du har ju sugit på den förut. Jo, men jag fick förklara att det var inte så här. Vi har umgått som en familj på kollo nu hela helgen. Det är inte så här det kommer bli att ses i en låg och dricker vin. När man händer ut chips direkt på bordet. Nej, men det var väl... Jag tyckte det var gott att jag fick sticka in det. I alla fall kortet under dörren där.
Men nu ska vi ladda om du och jag. Och vad skönt att få kontakt med någon typ av verklighet. För bubblor går man ju in och ut i hela tiden. Men den här bubblan har varit bubbla i helt ny med Berkelsen. Du? När du sa till mig att det ska vara EU-val. Nästa år. Men det visste var ju någon från studentradion som sprang på mig. Jag hade ingen aning om det heller.
Hon sprang på mig med en mikrofon från Studentradion och började prata engelska igår och började prata om det här EU-valet. Ja, jag vet inte ens vad jag svarade. Det var ju alltså när jag gick till Skandinavien igår och jag skulle ha en sån här liten egenpromenad och få luft innan och samla tankarna.
Och då kom det en kvinna från Studentradion. Jag tror att hon var ute på en sån här... De har sån här jakt ibland att de ska vara ute och se om de hittar någon kul att intervjua. Och så fick hon ju se mig då i mitt skröppligaste... Bingo. Ja, skrek över hela avenyn, Jordan. Och jag tänkte, nej, vad är detta?
Och så upp med Mikael. Och så håller hon på att bli påsad av en cykel också. Var det live direkt också? Live. Det vet jag inte. Jag tror hon spelade in det. Eller så var det live. Jag vet inte. Men hon var ju så till sig i trasan att hon håller på att bli påsad av en cykel. Så jag fick ju slänga henne åt sidan också mitt i sändningen.
För att sen prata vidare. Of course I'm gonna vote. If you have the chance to vote, you have to take the chance. But I didn't know it was this summer. No, I didn't know. But of course... Vad sa du om EU-val på engelska? Nej, hon frågade mig, du är ju gonna vote in bla bla bla, var hon sa. I didn't know it was EU-val this summer because I have a show on Scandinavia med skärringen Esfald. I'm so ego right now, fick jag ju bara säga. I don't have a clue.
What's happening in the world? Excuse me. Så det fick jag ju börja veva. Fick du säga orden EU-vald på engelska? Nej, jag sa EU-vald på svenska. Of course I'm gonna use my voice. Of course I'm gonna vote, fick jag ju säga. If you have the chance to vote, of course I'm gonna vote. Det sa jag så tydligt jag kunde. Snabbtänkte då. Sen fick jag springa. What's your name? I'm Mia Skaringer. This is so crazy. Do you know when the next... I don't know what to do.
Do you know when the next EU election is? No, I'm, no. No clue. I don't have the time to think about that. You can't guess either. No. You're in a hurry. Oh yeah, I see. I'm very... I see. We forgive you. So sorry for that. It's in June. It's in June. Yes. Are you going to vote? Yeah, I think so. Very, very good. Vote. Yes, we all have to vote. Chance, we have to do that. Yes. I am so thankful for my English.
We love you. Yeah, thank you. I love you too. Studentradion. Ja, studentradion. Vad trevligt. Could you say Merry Christmas, God jul? Yeah, of course. Merry Christmas every student in this beautiful country. Mia, Skaringer, Skaringer, Lazar, whatever you want me to be. Thank you so much.
Nej men det blir bra hand på så ska vi sova i våra egna sängar. Jag satte ju redan igång för det är ju det sjuka med mig. När jag kommer hem så här efter en spelkväll. Det första jag gör då. Nu kom jag ju hem tolv igång var vi ju hemma. Ja, då drar jag igång en tvättmaskin.
Och Gabbel säger, men alltså snäll, ska du börja? Ja, det ska jag göra för det är mitt sätt att komma tillbaka till vardagen. Ja, men fint. Då börjar jag städa lite och det handlar inte om att jag är en martyr som ska börja städa. Utan det handlar om att där plockar jag upp potatis ur landet. Där börjar jag skrapa morötter, tvätta. Alltså jag går tillbaka till min...
min jord. Jag jordar mig. Det tycker jag är jätteskönt. Jag får ordning i psyket innan jag ska gå och lägga mig. Men tycker du det känns när man kommer tillbaka till tellrummet de här kvällarna? Det känns inte som att det är en själv som har... När man ser klipp folk i grupp så känns det inte som att det är en själv som har stått där och upplevt det här. Det känns som att jag har tittat på det. Nej, men så är det ju alltid. Och det är därför det är gött att...
Jag tycker det är så gött att direkt... Man får samla ihop sig som vi gjorde och sen får gå hem och börja pyssla. Jag prasslade också upp engelska. Min son har engelska prov på tisdag. Då prasslade jag upp det och tittade på. På glos. Klockan tolv på natten. Sen tyvärr avslutade vi med, för då hade vi tajmat kvar hemma. Och då hade jag köpt en labb på tofu. Och ni som gillar tajmat vet ju, en labb.
Där har du killisar, tre killisar. Det var hot, det var full moon. Och så hade Gabbo också sagt att vi ska ha en extra. Thai Spice. Och då är det liksom inte svensk mesvariant utan Thai Style. Den drog jag i mig klockan tolv. Och då började magen jobba eller? Magen jobbade, det var ju El Diablo. När jag vaknar imorse. Jag ska inte gå in i några detaljer. Är det inkomster så är det utgifter som bränner. Om man säger så.
Det var väl lite välgjordat att dra i sig den så sent. Mitt i natten? I sängen satt jag åt den också. Jag tänkte att jag skulle titta på ett avsnitt av Morningshow. Och äta den här labben och riktigt njuta. Njuta? Ja, fy fan vad gott. Men nu har vi då, då har vi måndag, tisdag, onsdag nu att riktigt njuta hemma med tvätt och det engelska prov.
Vad det nu kan vara. Nu får vi bara inte hoppas att det ska dundra in. Man känner någonting lite. Man är lite så här med kroppen. Sjuka. Att det inte ska komma in en förkylning nu. Jag har bara förväntat mig att det ska ske i natt. kommer det komma tror jag. Det är just det här när man går utifrån att man har så mycket adrenalin inför premiär och så att kroppen är lite jag brukar gå undan med en god massage då.
Men det kan också göra att då kommer det ut. Sätt igång, ja. Men nu ska vi väl inte hålla på och oroa oss för det som kommer sen, utan nu får vi vila i det här nu. Och också tacka alla er, känner jag också, som har kommit. Och varit med oss de här kvällarna. Det har varit otroligt att få möta också poddlyssnarna. För det har man ju verkligen känt på vissa ställen i föreställningen som har lite med saker vi har nämnt här i. Det är fan vad man känner att ni var där.
Jag förstår aldrig när vi sitter här att det finns folk som faktiskt lyssnar på det här. Det tyckte jag var så jävla fint att få ansikten på er. Det var skitfint. Och älskar när ni lägger upp För måste jag säga, inför så tyckte jag det var så mysigt när vi fick ansikten på er. Där sitter de och dricker ett glas vin. Hon ser ut så, hon har tagit med sig där, där sitter han. Alltså det var otroligt. Och där ligger mor och dotter i något hälso.
säng med en flaska skumpa och lite vindruvor. Det var jättemusigt. Fortsätt att göra det nu. Ja, fortsätt i Sandviken nu och lägg upp innan. För det är jättemysigt för oss och vi tittar på alla de grejerna när vi står där inne. Vad ni gör innan, det är jättemysigt. Det är en jävla uppladdning. Jävla uppladdning för oss också.
Så det ser vi fram emot oss. Gå in och titta nu och knip de sista. Schanglesvold.se. Och med det sagt, Hampus, så tror jag faktiskt att vi... Ska vi säga så för idag, eller? Det tycker jag vi gör. Det är inte mer att tillägga nu än att vi ses i Sandviken. På torsdag. Next stopp, Sandviken. Puss och kram, tack för idag. Just idag är jag stark. Just idag mår jag bra, jag förs framåt av kraftiga vindar. Just idag är jag stark. Just idag mår jag bra Jag har tro på mig själv På min sida
Thank you for listening to this Polpo original. You've been amazing.