Skynda dig att ta mig innan jag dör!

Come to DSW for the shoes. Stay for the fun. Because let's be honest, if shoe shopping isn't fun, are you even doing it right? So go ahead. Try something new. Try something different. Good different. Try something that feels like you.

You know, the real you. And then definitely brag about it later. Because at DSW, you've got unlimited freedom to play. With sneakers, boots, and everything in between for every style, mood, and occasion, you'll definitely find shoes that get you at prices that get your budget.

DSW, let us surprise you. It's Monday morning and it's the most wonderful time of the year. But hell, Saffron is expensive. But there's no Lucy Buller without it. Tomorrow, I'm going to join my local community, Lucy Talk, as the infamous gingerbread man. And I must say thank you, Margareta, in Odishogue for the costume. It's...

Fabulous. Hampus and Mia have finally met up face to face with each other in Gothenburg and it seems like years since the last time. I'm so moved by the joy in the studio. Hang on. I just need a minute. Sorry. Anyway, this is Hweringer and Nesvold, a quite confident Polpo production. Welcome to whatever episode this might be. Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag har tro på mig själv På min sida

Jag tror vi får börja göra sån här märken på dörren, du vet. Den här glädjen när man är över 1,40 och får åka alla karuseller på Liseberg. Men börjar det inte gå neråt i en viss ålder? Nej, men det är min ålder, Hampus. Ryggraden börjar krökas ihop. Är det så tidigt? Jag tror det börjar pulveriseras lite emellan ryggraden så att det blir kortare. Eller så är det den här gamen, att man börjar se ut som ringaren i Notre Dame. Där är ju jag nu, att man börjar få en böjd rygg.

Så att man måste sträcka upp sig för att man har liksom... Man har inte sträckt på sig på många, många år. Bägge där är vi 45, 46, 47. Fan är det nu igen, 40? Ja, 47 är jag inte. Jag fyllde 46 om jag får be. Där omtvistade lärde men nu är det 46. Det är bestämt och iklubbat. Nästa år är det 47. 46 tycker jag ändå känns det lite luftigt kvar till 50.

Ja, men 47 tycker jag ändå är en sån. Då börjar det närma sig. Jag tycker att man tänker åldrar i en typ. Jag kände det. 19 till 23 tyckte jag var ett skop. 23-25 tyckte jag var ett annat. När jag gick upp i 26 så kände jag att nu är det 26-29. 30 tycker jag är nya. Och du är 46, men nu är du 47. Då kommer jag räkna dig som en 50-åring. Och det är ändå en siffra. Det ger du fan i.

Nej, men det kan du faktiskt inte få göra, Hampus. Kan du inte vänta till jag fyller 50? Nej, för nu är du uppe i den åldern där man sitter och spånar i olika möten. Du kan inte börja säga så här. Nej, men hon är ju närmare 50. Så får du inte säga. Nu poddar jag ju med Mia. Hon är ju 50 ungefär. Nej.

Nej det får du faktiskt inte säga. Men jag har ingen faktiskt. Jag tror aldrig att jag har haft åldersnoja på det här sättet. Jag har alltid längtat efter att bli äldre. Det enda som har hänt nu är att jag längtar inte efter att bli ännu äldre. Jag tycker här kan vi stoppa.

Här är det bra. Men innan du blev så gammal som du är nu. Vad har varit din mental ålder i ung ålder? Vad har du känt dig som? Eller så här snarare. Vid vilken ålder känner du? Nu har jag växt till den ålder jag har känt att jag alltid varit. Ja, typ 35 tror jag. Känner du inuti att du är 35 också? Ja, jag tror alltid att jag har känt, även när jag var 16 år. Varför behandlar ni mig som en jävla första kladdare? Jag är 36.

Så har jag alltid känt. När jag fick nobben av killar som jag stötte på när jag var 16. Och de trodde, jag ljög ju alltid och sa att jag är 19 för det lät lite bättre. Det var ju också skamlöst. 26-åring som skulle hålla på med någon 19-åring. Men jag ljög alltid. Ibland gick det ju iväg. Var du 26 och sa att du var 19? Nej, jag var ju 16 och sa att jag var 19. Och så var det någon 26-åring kanske som jag strula med. Och då ljög jag väldigt fult av min ålder.

Och då var det många som backade fast jag ljög och sa att jag var 19. För de kände att är man 26 så ska man kanske inte hänga med 19. Det var ju ändå sunt att höra. Ja, det var sunt. Det var många sunda i omlopp också. Trots alla historier. Alla äckliga. Som också fanns i det här omloppet som vi pratar om nu. Så ljög jag ju, för jag kände ju alltid, vad fan är ditt problem?

Varför förstår du inte att jag är så gammal? Jag har en jättegammal skäl. Jag sitter i gungstol innan borts. Skynda dig och ta mig innan jag dör. Så kände ju jag. Du kände att du var 30. Nej jag var 16. Ja, när jag var 16 upplevde jag att jag satt i gungstor och inte hade så lång tid kvar. Gud, vad hemskt.

Ja men på riktigt, jag trodde faktiskt att när jag var i dag, jag vet inte om det beror på att jag levde så jävla farligt och vilt som en komet när jag var tonåring eller om det var att jag upplevde det så men jag trodde alltid att jag skulle dö väldigt tidigt.

Så tänker jag ju fortfarande. Att du inte har lång tid kvar. Och så tänker jag för varje sak jag klarar av. Som igår när vi rappade 3C. Då tänkte jag på riktigt i huvudet. Detta hann jag i alla fall med. Det här lämnar jag till mitt eftermäle i livet.

Detta kommer ligga på SVT Play. Många år efter jag har gjort det. Och klarar jag inte av nu. Utan jag dör efterbearbetningsprocessen. Så vet Lars, min producent. Hur jag skulle vilja ha haft det. Då kommer han vakta mina intressen. När jag inte finns.

Det är därför jag var så stressad över barn också. För jag måste hinna få ett barn innan jag ska kasta in handduken i livet. För det kanske sker snart. Och du måste ju hinna då också uppfostra ditt barn lite så som du ändå har tänkt att nästa generation ska. Ja. Men vad är detta? Vad är det här för en slags dödsångest? Var kommer det här? Varför har vi fått den? Men är inte det vanligt tror du? Är det inte mänskligt?

Liksom undantag. Jag vet inte. Några har jag träffat som har känt så här. Att de tror, men inte de flesta. Har det inte gått och tänkt att de ska dö när de är 30? När folk pratar framtid, det har jag haft svårt med. Både i kärleksrelationer där folk...

vill gärna prata långt fram och fram till barn, tänkte vi bli gamla ihop. Alla drar upp de typerna av tankar. Jag kan inte relatera överhuvudtaget. För du tänker att du kommer inte få den tiden så? Jag kan inte relatera överhuvudtaget. Jag har ingenting att säga. Jag får bara lite... Panik. Tror du att du hör ihop med någon sån här att du är rädd att du ska bli sjuk eller tror du bara att du ska dö knall och fall en dag på något sånt där konstigt sätt? Nej, sjuk.

Att jag väntar på att den hypokondrin hänger ihop. Det hänger ihop med sjukvårdsupplysningen och allt det här som vi har pratat om tidigare. Och nu börjar jag tänka att jag får ytterligare en jul till antagligen. Nu är det snart jul. Jag fick en till. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag måste ju få skoja om det. Det är ju på allvar i huvudet. Nu skojar vi om det men jag vet ju att både du och jag har på riktigt påtagliga problem med detta.

Gud ja. Men jag har ju, om du lägger till för mig, har jag också domedagen. Så jag vet ju inte om domedagen tar mig först. Nej. Eller om jag själv stupar i en sjukdom. Det är ju lite oklart. Och när domedagen kommer då är det nästan som att det här andra försvinner lite skuggad. Då är det nästan som att klarar vi bara det då kan vi aldrig bli sjuka. De där två, de överröstar varandra typ.

Man fokuserar på en fara, man glömmer den andra. Och sen när det lugnar sig, då kommer nästa tillbaka igen. Tänk om det är som att du och jag ändå är de som kommer bli skitgamla. Nej, jag tror inte det. Nej, det vet jag att du inte tror. Såg vi faktiskt lite i solsidan. Om jag tittar på början av säsongen i solsidan. För det första hade jag inte täppt igen min glugg. Så jag hade en stor gullig glugg. Och så var jag slät i när jag pratade lite så här.

Och Josefin var likadan. Men Anna, det här rummet är helt underbart. Ja, men visst är det fint? Med terrassen och allting. Nu skulle ju Alex mamma ta bort sina grejer och det har hon ju inte gjort. Men jag skiter i det. Vi var jättesmå och Felix var som en liten förvirrad pojke. Han är ju lite mer, jag inte ska säga gubbe, men det är ju lite gråsprängt och lite mera...

Åt en äldre man nu. Men det tycker jag är vackert. Du som lorrygänget som har varit med. Från att de var exakt så. Eller att de nu gör någon ny grej på SVT. De alla är så över 70. Men det finns något vackert. Ja men det finns något vackert att man åldras med. Även i sin karaktär. Jag kan ju titta på min egen graviditet i solsidan. Titta här Lilo. Titta nu på mamma. Här låg du i magen. Det är ganska gulligt.

Och det kan ju du visa för dina barn nu. Om jag precis peppa, peppa här. Ja, peppa, peppa. Den biten. Men det är sjukt mycket det här ändå upptar. Jag kom på det själv på tåget igår. Det pågår hela tiden. Men ibland ställer man sig utanför sig själv och får syn på hur man håller på. Och då tyckte jag att det var otroligt sorgligt. Att det här ändå är vad jag faktiskt tänker när jag är klar. Men ser inte vad stolt det är. Och att du tänker att vad du ska lämna efter dig. Ja.

Jag tror du är en av de få som jag har öppnat på locket för att det är ingen som orkar lyssna på det här. Jag har bränt mina broar när det gäller gnäll och att jag har ont där och känner sig och det är psykiskt och det är fysiskt och sen är jag inte riktigt bra själv heller. Jag har ingen att tjata om det med. Nej, för det här är så extremt hypotetiskt. Det är så långt från verkligheten egentligen. Man har ingenting av substans i verkligheten att ta dig ifrån.

Så det är ingen som orkar, det är som att lyssna på någons drömmar. Ja, och sen så gick jag genom den här skogen och då var det en nyckel, förstår du Hampe, som hängde i det här äppelträdet. Och då tänkte jag, vad ska jag ha den nyckeln till? Det orkar man inte. Det är någonting med nuet som inte kan gå runt. Hur klyschigt den låter. Spärker vi in och öppnar dörrar? Ja, det gör vi.

Idag är Skäringer och Näsvold i ett betalt samarbete med Vattenfall som är en av Europas största producenter och återförsäljare av el och värme. Men Vattenfall gör ju faktiskt så mycket mer. Du har säkert sett vindkraftverk till havs och då är det lätt att tro att vindkraftparker skadar naturlivet runt omkring. Men där har Vattenfall tänkt framtid och varit innovativa.

För runt omkring de här snurrorna så kan man till exempel odla tång som är små reningsverk som bland annat tar upp överskottsnäring och koldioxid från vattnet och gör havsmiljön friskare. I min mun i detta nu så kan jag säga att jag har wind farmed seaweed snacks tillverkade av seaweed eller som vi säger på svenska tång som odlas vid Vattenfalls havsbaserade vindkraftsparker.

Så där kan man i framtiden och nu också för den delen inte bara producera fossilfri el utan även mat och god mat kan jag säga. Vad tyckte du? Jättegott. Ja, det var det faktiskt. Det känns också lite som ett nyttigt typ biosnacks. Ja, och då blir det nästan en 3-1-lösning där ute i havet. Fossilfri el produceras, mat odlas och...

Havsmiljön renas. För alla er som nu blir sugna vill jag bara förtyda att Vattenfalls Wind Farmed Seaweed Snacks än så länge endast finns för provsmakning och är inte till sal alltså. Vill du läsa mer om detta spännande projekt så gör du det på vattenfall.com-windfarmed. Idag är skäringen Näsvold och då kanske jag ska säga att idag är det en annan andra hälft från hushållet Näsvold, nämligen Ellen som är inne och vikarierar för Hampus.

Som är med mig i detta betalda samarbete med våra favoriter hudvårdsinnovatörerna på Mantel. Där varje formula är inspirerad av vårt extrema skandinaviska klimat. Och just nu blir vi ju sannoliken ordentligt prövade av både klimatet och mörkret. Och här vill vi lyfta fram två produkter som kan hjälpa oss. Ja, då kör jag igång här med Mantles The Dream Mask. Jag brukar lägga ett tjock lager på ansikt och hals några gånger i veckan innan läggdags.

Och sen jobbar den på hela natten genom att återfukta intensivt och balansera huden på djupet. Det där är ju verkligen skönhetssamt skulle jag vilja säga. Dessutom fyller den ut fina linjer och lugna irritationer. När man sen vaknar på morgonen så känns huden otrolig. Både mjuk, återfuktad och utfilad. Exakt och här vill jag även hylla deras The Hydra Cleanser. Det är ett fluffigt rengöringsmos och när man tvättat sig med det så känns det faktiskt också som man även har smörjt in sig.

Den här mossen innehåller bland annat deras patenterade komplex som enkelt beskrivet kombinerar manetmusin och arktiska djuphavsalger. Man känner sig verkligen ren i ansiktet efter en tvätt med det här moset. Oparfymerad är den också och det tycker jag personligen väldigt mycket om. Och just nu är det faktiskt Winter Sale på Mentor med upp till 50% rabatt på utvalda produkter och kit. Och använder du också koden SKÄRINGER med stora bokstaver.

Får du extra rabatt på din beställning så gå in på mantelskin.com och klicka hem det som din hud behöver. Tack, älskade och underbara Mantel. Come to DSW for the shoes. Stay for the fun. Because let's be honest, if shoe shopping isn't fun, are you even doing it right? So go ahead. Try something new. Try something different. Good different. Try something that feels like you. You know, the real you. And then...

Definitely brag about it later. Because at DSW, you've got unlimited freedom to play. With sneakers, boots, and everything in between for every style, mood, and occasion, you'll definitely find shoes that get you at prices that get your budget. DSW, let us surprise you. Is it just me, or has watching TV gotten way too complicated? There are a million different services and too many bills to keep track of. Thankfully, there's Philo, a better way to TV.

For as low as $33 a month, I get the channels I love. MTV, BET, Food Network, you name it. Plus, everything that AMC Plus has to offer. And guess what? They've added access to HBO Max Basic with Ads plan and Discovery Plus. so I can enjoy all the best TV with one subscription. There are no contracts, no surprise fees, just one low price. And their DVR is awesome too. I can save everything I love for up to a year and skip the ads when I rewatch them.

A total game changer. I signed up directly at philo.tv. That's P-H-I-L-O dot TV. And if you subscribe today, you can get $8 off your first month. Philo's the easiest decision I've ever made. Now the hard one, deciding what to binge next.

Det här sänds ju. Nu ska vi se. Vi spelade ju in det här lite tidigare. Men det här läggs ju ut. Vad menar du nu? Vi spelar in idag. Men det släpps ju inte först på måndag. Och då är det tolfte och dagen efter är det trettonde. Lucia. Vem var du i Lucia-tåget? Åh herre, nu väcker du en björn som har sovit. Och det här har jag nog berättat förut men nu har det kommit nya lyssnare så jag kan absolut berätta för dig att...

Jag var faktiskt Lucian. Var du det? Men det skedde ju under ganska mycket protester. Och blev ju inte jättelyckat för mig. För att jag var med i en, jag ska inte göra den här historien så långt nu som du tror nu att jag, nu tror du att nu vevar hon igång. Då var podden klar för idag. Och sen var vi tacka. Och jag hann inte säga det jag hade.

Förberett till podden. Nej jag ska bara berätta kort. Jag var med i en kör. Jag var sex år. Och det fanns en barnkör och en vuxenkör. Och för att det skulle vara rättvist. För då hade man ju lite grann påbörjat det här arbetet med. Att det inte alltid var de med ljus långt hår som skulle få valusia utan man kunde ju variera sig lite grann. Det var tidigt för den typen av arbete måste jag säga. Det var inte något väldigt utvecklat genomtänkt arbete.

Det var liksom på en ganska ytlig, men de hade ändå lyft på det locket. Men vänta, du var redan sex år och det var alltså uttalat redan man var sex år att det är den blonda, smala tjejen som ska vara Lucia. Ja, lite så sex, jag hade väl fyllt sju. Ja, men det var det ju.

Det var ju alltid så. Jag tänkte att alla fick vara Lucia när man var 6-7. Nej, inte i den här kören. För vi skulle ju uppträda i kyrkan och så. Det här var ju inte i skolan utan det här var ju en kör där jag var med och sjöng. Och då kom den fröken på att vi lått. vem som blir Lucia i lilla gruppen och stora gruppen. Och så ska det vara en Lucia från stora gruppen och så ska det vara en Lucia från lilla gruppen. Jag såg ut som tjorven.

Jag kanske till och med var snäppet faktiskt kraftigare än vad hon var. Och hade väl inte så stora problem med det då. Det kom ju senare sen när det skulle bli killar och sånt där. Utan jag var liksom, jag var tjock och snabb. Och så hade jag dessutom klippt av mitt hår och snaggat det som man gjorde på den tiden. Så det var sån där ygelkost man skulle känna där uppe. Så jag hade ju sån där gräsmatta. Fan vad modig som sexåring. Ja, modig.

Så vill jag ha det i alla fall. Totalt snaggat med en lång svans som jag hade färgat i bak. Du vet att man sparade en svans i bak. Så skulle man ha som en liten rävsvans. Ja, och så skulle man färga den svansen. Den kunde vara blå eller rosa. Och så kunde det vara någon pärla i om man var riktigt tokig. Men jag hade bara snaggat och tagit en svans och en ofärgad neutral svans. Och så drogs den här lotten i min grupp.

Och så lästes det upp då, för jag hette också på den tiden Maria Johansson. Jag bytte till, det var också sånt där skämt som blev sen att jag såg ut som körven och hette Maria Johansson. Och då drogs det upp en låt. Maria Johansson. Nej! Skrek andra då i den här kören.

Och tittade på mig och tittade på mitt hår och hur jag såg ut. Barnen hade också vuxna skrek. Nej, vuxna skrek inte. Men det var någon, det var inte många, men det var någon som inte kunde hålla ljudet inombords. Det brast ut bara. Nej, och jag bara, nej. Och då sa jag, nej, nej, nej.

Jag behöver inte vara jag. Det går jättebra för mig. Jag kan dra om lotten. Jag kände ju själv. Ska jag ha en Lucia-krona som det står upp en gräsmatta i mitten på? Jag fattar ju själv att det kanske är att dra det lite. lite för långt. Lite rockigt, lite punk. Tiden var inte mogen för det, Hampus. Att vi hade börjat nosa var en sak.

Men i alla fall, det blev jag och alla fick ju sucka och tycka vad de ville. Och jag mådde mest dåligt över att jag hade fått det här på min. Sen i vuxengruppen, där hade det också dragits då. Och det är inget fel med det, men det blev en kvinna som var ungefär 20-årsåldern. Men hon var blind. Jaha, men det är väl Lucia? Är hon blind, Lucia? Hon blir väl blind? Tlockar mig inte ut ögonen på henne?

Ja det kanske de gör. Den historien kunde inte jag. Men hon var blind innan hon blev Lucia om man säger så. Det var inget som hände under själva Lucia. Det var ingen method acting där hon gick in i. Och det var ingen tanke av min fröken. Det var också lottdragning. Det var ju bara det. Jag var ju jättekort. Och tjock. Och fick leda den här jättelånga.

vuxna, blinda kvinnan. Hej! Vänta, vänta, vänta, det är dörren. Så jag såg nu. För att hon hade ju inte sin blindkäpp utan det fick ju att hålla henne i armen. Så jag hade ju dels de här ljusena i huvudet för vi hade levande ljus som brann. Och så var hon blind och jag var lite så att, alltså något roligare Lucia-tåg, det har du nog inte skådat. Som kom in i kyrkan med den körtelille igelkotten. Och så den här långa blinda som jag fick hela tiden försöka.

Få fram till altare på ett snyggt sätt. Men då, ingen av er kunde alltså gå så där fint med händerna och liksom titta. För Lucien ser ju alltid väldigt stelopererad ut. Jag kunde inte gå så med... Hon höll någonting. Jag vet inte vad hon höll men jag höll ju henne under armen. Så jag kunde inte hålla någonting.

Mer än att jag fick hålla huvudet så att det inte började brinna i håret. De som gick efter er, hur var deras? För de stolta går i Lucia-tåg eller kunde man känna blickarna bränna i ryggen? Nej, de hade nog fått lite grann försonas med sitt öde tror jag.

det så här det var. Var det flera år? Nej, det var enda gången. Det var den gången och ingen mer. Det är nog fler än de flesta. Men jag sjöng väldigt fint. Jag hade ju en liten fin stämma. Jag sjöng ju rent och fint. Så det gjorde hon också. Så sången var det inget fel.

Den kunde man inte klaga på. Vi hade ju i skolan, jag var ju inte med i någon kör, men vi hade ju alltid i skolan att man skulle ha det här jävla Lucia-tågshelvetet. Det är ju det. Varenda jävla år. Jag var ju kortast och smalast. Ja. Och var ganska, ja men inte så sömt. Jag var tjockast och du var smalast. Ja, och vi var då Katja Kaj och Bente Bente. Det är vi fortfarande. Men...

Så att jag blev alltid, alltså man fick inte välja vad man skulle vara utan jag blev alltid, du ska vara stjärngosse. Det var det tråkigaste man kunde vara stjärngosse. Ja för det var som att jag och alla de andra som inte var jätteskärmiga till utseendet och som var lite nördiga.

stjärngossa och fick gå runt med den här jävla dumstruten och hålla i den här jävla stjärnan. Och då kunde du inte busa som du kunde i tomtedräkten och det att du kunde lägga dig ner och halka lite på scenen. Och allt var så gulligt i dem. Man skällde sig ut som en idiot. Och så det här linnet då som man skulle ha. Och så en liten tråd under hakan som spräckte upp så här. Som sprätte upp i näsan. Jag skämde så mycket. Och så var man alltid stå och laddade där bakom innan man går in.

Så var det alltid de här som jag tyckte var as i skolan. Men som var ändå söta. För det var alltid någon sån jävla grej. Att de som var liksom söta och gulliga var ju också de som var jävligast. Jag fann inte varför de skulle få utseendet också. Men det fick de.

Och då var det de som fick bli tomtarna varenda år. Så då sitter man där skitnervös och mår piss och tycker allt är jättejobbigt. Håller sin stjärna och dumstrut på huvudet. Och så håller de här asen på och stökar runt. Och fyser den i ansiktet. Elias och Dennis, allt vad fan de hette. Och man själv ska gå in med förnedringens att. Du vet. Som killar kan man vara i den åldern. Varenda jävlåtis jag bara vara så. Jag gör inte det här.

Och det är alltid någonting. Det är någon lagen om det här Lucia-firandet på skolan. Då är det så här. Då ser man fröken. Med respekt, jag älskar fröknare. Fröknare, alltså lärare. Fröknare får vi inte säga. Bara där har jag bajsat. Då får jag ta frökenförbundet på mig. Jag vet inte vad jag tycker. Fröken är så mysigt. Ja men då alla vi som inte vill kallas frökna kommer åt. Ni får gärna skriva till mig. Jag ber om ursäkt direkt.

Jag tycker det är så mysigt att säga fröken. Ja, jag vet. Men det är alltid det att man ser lärarinnans jeans bak. Hon kanske heter Siv och är 47, som du brukar säga. Röker inte under fräkten, men ändå jätte... duktig på svenska och S-O-N. Och så jobbar Sivs rumpa frenetiskt med den här mikrofonanläggningen för den här spraken.

Det tjuter i örnen på oss mammor och papper som sitter där. Och man ser den här stackars baken bara jobba. Du vet hur det är. Och någon börjar ta av sig grejerna på scen. Och någon lykta har slutat så hon är ledsen. Hon försöker viska lite. Dennis, stå upp, titta upp. Och någon är sur och har gått därifrån. Och någon har alldeles för mycket energi och börjar förstöra saker. Då känner jag bara så här...

Dels så tycker jag det är så vackert. Att det är så här operfekt. Men också så känner jag bara. Herregud vilket slit. Jag hade ju blivit så här. Nu får du väl för fan stå still. Du vet jag hade ju fått börjat. Fäckta med strutarna. Smält det här gummibandet. För jag hade blivit så provocerad. Att inte alla bara kan lugna ner sig. Och jag hade blivit varg på föräldrarna. Och jag ger era jävla viktiga jobb. Ni kan väl sitta.

Sitta still 20 minuter till. Det gör väl inget. Hjälp till då för fan. Kom upp och hjälp till med den här anläggningen. Jag tycker alltid att vi hade någon sån. Madde. som jobbade i musiken och som hade ambitionerna om att bli en artist och sjunger så väldigt tillrättalakt och gulligt och skickat in en låta till Mello och hon levde upp

på Lucian och stå och vifta längst fram framför sexårigen som att hon står i Bevaldhallen och liksom dirigerar. Jag har ju också det när sexårigen, jag sjunger alltid en vers före hennes gitarrkopp. Har du tänkt på det så man tänker, men vänta nu, nu känns det som att hon är kvar. på den här versen.

Och hon försöker att lugna ner dem men det går inte. Så då får de börja sjunga själv och då får man höra den här ljuva stämman. Men ofta var till dem med hon själv, alltså de som behöll i Lucia-tågen hos oss, då madde i musiken.

Hon på de här högtiderna valde själv att nej men jag ska inte sitta vid instrumenten utan jag ska stå längst fram och dirigera. Så jag tar in Jan-Erik på någon liten sån orgel. Jan-Erik på synt. Det är ju han baktmästaren också som är lite duktig och rider på synt. Han är med i något sånt där.

Så han kliver in och så gör han det. Så kan jag stå här framme och hålla takten åt er. Och så viftar de utav glatta livet. Och ingen kollar ju på henne. Alla kollar ju ut eller på varandra. Åh ja men det är ändå rörande. Det kommer. Och så börjar hon göra varje låt. Hon drar igång det och sjunger själv. Och det är det bästa hon vill. Man ser i ansiktet hur riktigt det lyser. Hon tänker nu står jag här framför Rådjus-Nyfonikarna. Det är underbart.

Och en själv står bak halsfettas och tänker i sin jävla dumstrut och stjärna man håller att snart är den här jävla stalledräng. Man har gått in i den här förnedrande dräkten, står där framme och sen ska man tvingas ta ett kliv fram och stå i led. Den har du ju det här med stämmer på. Apropå det. Och så hade man alltid någon jävla strumpbyxa som mamma hade tatt under det här. När man skulle springa i det här lusselinnet som var klia så in i hälsike. Någon ullmix i. Som man också halka i.

Man var ju så hetsig för det här. Jag var ju väldigt hetsig för alla uppträdande. Jag älskade ju att få komma fram. Tyvärr fick jag ju aldrig de stora rollerna som sagt. Jag var ju lite i skymundan. Jag såg till att ta min plats och då hade jag så bråttom in för att få stå där framme. Med det här lusselinnet som var lite för långt. Eller lite för skrynkligt. Det var ju inte alltid mamma hade hunnit stryka.

Och så sprang man in och så surde man, du vet, på strumpbyxan. Lite som... Kallankan, han springer på plats så innan man ramlar baklänges och slog i svanskotan. Och fick stå och hålla inne gråt en halv timma.

Jag gick ju på sång på kulturskolan. I Värnamo. Och så var det ett tag, jag var liten, en lärare, en äldre kvinna som hade väldigt stark röst. Lite så opera, Kerstin Dellet, dramat. Och den skulle höras. Ja, det var det som var så kul. För då stod vi alla runt hennes flygel som hon hade i det här sångrummet. Jag och så sju tjejor. Och så hade vi någon låt där vi skulle börja. Du vet när man sjunger sådär...

Nu börjar du och sen två rader in så börjar du och svårare till in så börjar du. Och så börjar vi alla på olika ställen och sjunger samma text fast vid olika tillfällen. Och så började vi. Och så sjöng Frida först. Och sen så sjöng Sandra. Och sen så började jag. Och det lät ju fullkomligt förjävligt. Men Gunnel som hon hette. Hon sjöng ju så jävla högt. Så hon var så. Nej och nej det tror jag ej.

Men en sak vill jag säga dig Att det finns människor Och så tog ni Och så klara med låten Alla andra var ju tysta Det här gick åt helvete Men allihopa, det här lät ju toppen jättefint. Hon hade ingen riktig känsla. Hur stor när man hör det? Alla andra är medvetna om att nu gick det åt helvete. Där åkte du ur och där åkte jag ur och nu sjöng vi fel. Men hon fortsätter på och just dem... dramatiska tonerna. Hårt på tangenterna. Nej och nej!

Man skulle också vilja se hennes små pumps med sådana här strumpbyxor i hur de jobbar på de här pedalerna där nere. Det var alltid ett jävla studs i dem. Och så någon liten svan ormskinskjorta och lackbyxor och cowboyboots. Och kort frisyr. Snabb. Men själva uppvisningsskor. Om du gillade den och tänkte vad är det för sport jag kände då aldrig.

För jag kunde känna det på typ julavslutning. Då ska alla in i aulan eller gymnasdikhallen. Och så hade man någon späxare som höll i det här. Och så var det då alla vi som ville sjunga solo. Och då kände man ju på alla andra. Ska han gå upp? Man valde ju alltid de här låtarna. My heart will go on. Rolling in the deep. Alltså det var liksom de låtarna. Jag var det Born in the USA med Bruce Springsteen.

Det var ändå drag. Jag var så konstig. Men det måste ju ändå bli lite liv. Ja men alltså jag tjatar ju alltid till mig. Det kunde jag inte göra senare. Men jag hade ju en fantastisk lärare som hette Vera. Hon såg. Någon potential i mig. Och kände att om inte jag tar hand om det här. Lilla bekräftelse. Lilla. Stora bekräftelsebehovet. Den här lilla tjejen har. Och att hon vill underhålla. Så hon lät ju mig underhålla.

Jag var ju som en liten stuppkomiker, jag fick ju hoppa upp och göra. Ena dagen gjorde jag busarnen, sen gjorde jag lite papphammar och sen var det Ulla Bella min sekreterare. Jag hade med mig lite peruk och lite... rekvisita till skolan. Och jag fick göra någonting minst varje vecka. Fick jag ju uppträda och det var ju väldigt... Då fick ju alla strunta i sin lektion och så...

Men då gjorde du ju ändå någonting som skulle gynna de andra. Du försökte vara rolig så att andra skulle skratta till exempel. Jag försökte göra skolan rolig. Jag slett ut. Jag tror att det var det jag la första stenarna för min utbrändhet. Som jag jobbade på, att göra skolan rolig. Men då fanns det ju någon typ av, då fick du ändå utan sig av det. Man själv kände ju, för jag...

när man gick på sånglektioner och hade sig och man sjöng, då ville man alltid sjunga svåra ballader. Ja, såklart. Och det var ju de när man fick möjligheten att uppträda så var ju det på skolavslutningar, skolavslutning och sommaravslutning. Och då minns jag bara varenda år att folk kom och var så jävla taggade. För att nu ska vi få gå på lov. De fnittrar och busar och skrattar. Och så kom han in i kyrkan.

Och så vet man, nu ska Hampus sjunga solo och du vet att nu är det så. Because you had a bad day. Och jag minns det tippade verkligen över när det var My Heart Will Go On i helt fel ton. Surt hela vägen. Du hade inte Nothing Compares någon gång med Sinead O'Connor? Nej, vilken är det? Däremot här är den här kärlekslåten. Den här Why Men. Jättefnyttlig. Elvis är det väl va? Elvis som har gjort den. Det finns någon cover på den med en jätteljus stämma.

Hade du lite acapella i början då att du började? Nej. För det har ju vissa på den. På bröllop och sånt där plötsligt står det någon jävel uppe hos kantorn vid orgen där och börjar sjunga ut det första och så kommer någon annan och svarar.

Nej, så avancerat gjorde vi inte. Och det var liksom vår skola. Så alla dog ju på vägen. Efter rektorns tal så var man liksom redo för att gå tillbaka till skolan nästan. Men vi hade en. Jag minns bara en roliga timme vi hade.

Som var exakt. Jag har börjat en ny skola i fyran just. Och vi hade en sån. Nu på fredag så får vi ha en. Alltså jag tror inte vi hade det varje vecka. Jag tror det var en vecka vi hade så här. På fredag så har vi ett hål. På en och en halv timme. Där ni kan få använda gymnastiksalen till vad ni vill.

Och då minns jag, alltså det här är så jävla skämmigt. Jag har inte tänkt på det här. Jag kom tillbaka då du sa det. Att då hade vi ett hål där vi fick fylla vad vi ville. Och jag tog över den. För då hade Let's Dance sänds i två säsonger. Och var ju super inne. Då styrde jag upp att nu har vi Let's Dance. Och så satte jag. Då satte vi upp plintar som jurybord. Och så satte jag. Som den här Dermot Clemager. Fick vara tonöver. Och jag var Ann Wilson.

Och så regisserade jag det här. Alla som var med och dansade regisserade hur det skulle gå till. Och jag startade upp och hade laddat ner den här musiken på en DVD-skiva som jag satte in. Och tryckte upp två sådana här mjuka spökbollar som bröst. Som jag tyckte var jätteroligt. Och sen kom jag ihåg att när vi väl började så började...

Jag pratade med den här Tony Irving-rösten och fick ju jättemycket skratt. Då blev jag så jävla avryck. Så då sa jag, nej jag kör Tony också. Så då var jag, jag hade ett tillsons luck. Med sådana spökbollarbröst och peruk Och gjorde Tony Irvings karaktär Så att de andra två Så ingen fick vara rolig bara du

Gud vad roligt att du gjorde så också. Att du visade din avundsjuka och tog över hans roll. Var fick han bara sitta där då? Ja då satt de och glodde. Och så fort någon hade dansat så tog jag ton. Och var liksom Tonys röst och Air Wilsons utseende. Och körde loss. ser reception. Och det var ju ingen som skrattade heller. Folk såg ju bara vad förfärligt det här var. Och så kommer typ Dan, vår mentor, in och bara, nu måste någon annan också få höra det här lite, Hampus. Nu måste någon annan.

Nu tittar vi på dansen nästa gång. För jag bröt ju dansen efter typ tre takter i musiken. Och skulle komma ett utlåtande. Du ville bara höra dina egna grejer. Sån jävla narcissistbarn alltså. Förlåt för det.

Cause you had a bad day, you take me one down, you sing a sad song, you love me Vi gick ju även Lucia. Mamma var ju väldigt bra med det. Hon tog ju med oss på morgonen. Vi gick och lussade runt hos mormor och farmor och så. Det var ju väldigt mysigt.

Alltså du och din mamma gjorde det? Ja, men mamma tog med mig och mina kusiner och så åkte vi upp till mormor och sjöng lussesångar på morgonen när vi var små. Ja, det är ju fint. Det var ju fint. Det är sånt som jag har helt... Det hoppar jag över bara. Det gjorde jag ingenting om. En jävla ansats. För att jag har ett litet familjelusiatåg. Vad mysigt ändå. Repeterad med hemma då? Jag var ju aldrig på dagis när jag var liten. Jag var hos min gammelmormor Annie.

Och hon gick till frälsningsarmen med mig och drack kaffe och döpa kardemummabuller i varmjölk typ. Det var min. Ja, det var ju jättemysigt. Ja, såklart. Och vi stekte korv redan vid halvälva för då var jag hungrig och så lyssnade vi på Tore Skoman. Vad en sån här vedgramofon. Det är mitt. Vad är gungstol innan du är sexton? Förstår du att det är därför jag var i hennes lilla tvåa?

Och så gick vi ut och gick där i Kristnahamn. Hon drog mig i en vagn och så var vi nere och liksom höll grytan kokande som man gjorde på förälsningsarmen. Med det sagt så var det ju så att mamma alltid då, då åkte ju vi och lussade för Annie, sin mormor. Varje morgon. Varje morgon. Fy fan vad jobbig familj. Kom och sjöng varje morgon för morgonen anser. Då ska hon väckas av att det står barnbarn och sjunger. Vad jävla.

Falsk sång i hallen. Jag är vaken. Man stänger för den här lilla tjocka Lucia som står där ute som att hon är en försäljare som ska sälja dammcykel. Hon fick aldrig nog. Nej, nej. De arrangerar ju alltid sånt på dagis. Och jag var ibland lite avundsjuk att jag inte gick på förskolan. Och då vet jag att mamma...

Då gjorde hon ett litet Lucia-tog så vi fick åka och lussa då. För mormor och gammal mormor och så när det var Lucia. Och det tyckte jag var väldigt mysigt. Varje sked. Han är med i skolavslutning i vardagsrummet också då. Så ni fick sjunga solo. Ja, exakt. I denna ljuva sommartid och sånt sjön. Och hade köpt klänningar och så fina. Vilken vacker bil. Ja, det var väldigt vackert faktiskt. Det gjorde väl också att man aldrig fick nog att vara i centrum.

När man bara fick vara med en människa. Jag var ju hennes hela solsystem. Hon gjorde ju allt för mig. Sov med löständerna i till och med fast hon håller på att kväva sig själv. Bara för jag tyckte det var så otäckt när hon tog ut dem. För jag sov hos henne en gång. Hon hade en liten sån här mysig säng i köket. Så drog hon ut. Låg jag i undersängen. Och så vaknade jag på natten. Och då såg jag hennes. Och det var ingen som hade pratat med mig om det här. I ett glas.

Då låg de i ett glas. Annie var ju min tryggaste. Det var ju hela min barndom. Tror du du har offrat hela tandraden till tandfen då? Vad ska man tänka när man är liten? Det var ju skräck. Hur många pengar ska vi få för det här när tandfilm går? Går tandtillsats? Till en bostadsrätt. Offrar du hela tandraden, inklusive tandkött, så ska du ändå ha utdelning. Jävla lycklig tandfe sväver hela vägen. Vad förspänt man har det då. Var kommer tandfen ifrån? Hon svävar tillbaka till tandfesland.

Jag har ingen aning. Var börjar hon och slutar hon? Och vad är hon? Har man någonsin fått se hur hon ser ut? Det är väldigt oklart allt ihop kring tandfen. Jag har tänkt att alla de här hittar på, alltså postkaren tandfen, alla håller till på Nordpolen ihop och kukulurar. De inte har säsong.

Det är typ Idioterna med Lars von Tryger. Någon slags dogmafilm där uppe. Det är en mysig tanke att de käkar gemensamma middag och planerar sina högtider. Tipsa bara lite feedbacken. Kan jag ta släder nu när jag ska in och byta? Mynt i glaset. Och ibland byter de så här. Blandar ihop grejer på fylla. Tomten har ägget. Tandfen kommer när klaffar. jättebesvikna barn. Riktig jävla fyllerkalas. Och man såg det här i det här glaset och så tittar man på henne. Och så...

Växte jag ju henne. Och då pratar hon ut av huvudet. Du vet. Om man inte sätter in så har jag döst henne. Du pratar bara inte här. Nej, ja, nej. Och jag var ju såhär bara fy jag vill hem. Ring mamma. De måste hämta mig. Jag vill inte sova här. Så hon fick ju slänga in de här tänderna och jävla runt dem så att de klickar rätt. Och sen fick hon ju sova med. Men de var ju så rädda för hon hade ju aldrig sovit med dem inne. Så hon sov ju inte en blund och låg ju helt still med tänderna.

Men det här tror jag finns fortfarande. Skriv in om ni vet om det. Skriv in ni som jobbar som tandläckare. Är det någon skillnad? Har man löst tänder på samma vis? Men om man också har det så får man ta lite ansvar. Du kan inte sitta vid ett matbord och hålla på och snurra på dem.

Alltså när vi andra sitter och tuggar mat. Nu är det ju väldigt sällan tycker jag. Jag vet inte ens om jag någonsin har varit på en restaurang där någon har suttit så och gjort vinkelvålt med någon löstämde. Då äter vi mos och köttbullar mjukt och gott ska det vara. Slipp fastna. Gå på Leif för att heta en vannstubbsrestaurang. Som han inte har längre. Gondolen. Kometen. Där har du. Där kan vi käka. Det gör inget om ni jävla är lite där.

Vad ska du själv göra nu? För att fira Lucia? Hur firar du Lucia, Hampus? Nej, jag gör inte det. Gör du det? Fira Lucia? Fira med Lucia då? Det är ju ljusspäraren. Det är klart man ska fira. Man ska ju tända upp. Det ska ju vara... Ja, men då blir vi typ torterade väl? Ja, men det tror jag inte man går in i så mycket med barnen utan man får nog bara tända ett ljus och låt det brinna här. Låt aldrig hoppet försvinna.

Det är mörkt nu. Men det blir ljusare igen, Hampus. Det är det vi måste, med barnen tror jag inte vi kan gå in i. Lilo gonget Lucia tog? Jo, det kommer vara firande på skolan. Det var ju bra att vi pratade om det nu så att man hinner rassla iväg.

Så man inte får köpa. Ibland är ju alla de här dräkterna slut. Så får man ju köpa en alldeles för liten. Så att det skär upp. Hitta på Buttricks och Parodi. När det inte finns några sådana här dräkter kvar. Jag tror att han kommer att vilja vara tomte. Det brukar vara hans. Och han är söt. Ja, så det måste man nog vara ute i god tid med och få till om man känner sig som en riktigt dålig förälder. Så det blir det och så blir det väl lite lussekatter och lite pepparkaka som vanligt.

Gud vad mysigt. Det är väl där vi har det va? Du kan ju skicka någon bild så får jag lite firande med. Så får du lite mys ja. Men tack för idag. Ja det var väldigt trevligt att ses tycker jag. Det var lite annorlunda. Och det ska vi väl försöka göra lite mer i vår. Ja, det är vi nog så illa tvungna till med tanke på allt som kommer skall. Ja. Beep!

Men ska vi avsluta? Det är ju det här svåraste för oss att få fram ett hej då. Ja, vi rycker bara tror jag. Det har blivit grejer nu. Men rycker det? Att man rycker undan mattan på någon typ. Nej, plåstret tänker jag. Att vi bara stänger av.

Vi gör det. Gå gärna in också på... Dels Instagram om man vill kommunicera med oss. Vi har ju startat upp någon slags rimstuga som jag nu känner. Det tänkte jag inte igenom så mycket faktiskt när jag startade upp det. Nej, den är jobbig att hålla igång sen. Det kan bli att man lovar för mycket. Ja, nu har det varit mycket.

olika grejer och specifika. Det kan vara teaterbiljetter och stekpanner och allt möjligt som jag känner att det här är svårt. Men jag ska försöka och så kommer vi tillbaka med rimmen i veckorna. Så skär ingen nästan på Instagram. Och så kan man ju gå in på sin postkast-app och prenumerera om man inte redan gör det. Så man får en notis när vi släpper avsnitt. Och kanske slänga in en liten recension med toppbetyg.

Absolut. Och ger man inte toppbetyg så bör man inte gå in och recensera. Utan det är bara toppbetyg. Och gillar du inte att lyssna på den här podden så lyssna inte. Nej, jag menar det. Det är ju faktiskt inte svårare än så. Så är det. Där var jag klar. Ja! Falsett, ja. Det var också det positiva teater, ja. Ja. Där du inte stängde dig på i slutet, utan ja. Just i dag är... Huset som du... Jag sjunger originalet. Det går bra med bullig mun. Kör nu.

Du kan originalmelodi nu. Ljuset som du... Ska du sjunga? Men jag har aldrig hört den här songen. Ja, men nu sjöng jag den för dig. Ljuset som du tänd. Ljuset som. Nej. Ljuset som du tänd. Ljuset som du tänd. Så sjunger jag. Ljuset som du tänd. Ljuset som du... Kör nu! Jag var ju jätterätt här nu. Jag var ju fullkomligt rätt. Katte Salström, lyssnar du nu? Nu kommer lite humor för dig. Specialare från Mia Halvas. Håll till godo.

Ljuset som du tänt. Nej, nu sjöng jag original. Jag tyckte det lät bra. Båda sjöng originalt. Ljuset som du tänt. Det var stämsång. Om du tar isär de här två filerna så hör du en som är väldigt darrig på originalmelodin. Ljuset som du tänt. Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag förs fram och tar kraftiga vindar Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Thank you for listening to this Polpo original. You've been amazing.