Mia har gömt och glömt hela internet

It's Monday morning. Hampus and Mia are still in that wonderful Christmassy spirit. But let's hope, once and for all, that they don't end up talking about barbecuing Med-Kate again. There are probably easier things to wish for in the new year, but as my old granny used to say, hope is a beautiful thing. Anyway, this is Hweringer and Nesvold. a quite confident Pulpo production. Welcome to whatever episode this might be.

Just idag mår jag bra Jag förs framåt av kraftiga vändar Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag har tro på mig själv Då säger vi att nu är det över då. Börjar vi. Över är det ju, men det är ju nu, det börjar för alla, det är ju nu de ska, alla människor förutom jag, för jag har inte några nyårslöften alls, men de ska ut och träna och de ska äta bra och de ska stressa ner och de ska prioritera om. Nu är vi ju i...

precis när det där har börjat. Alla de här löfterna känns liksom, åh vad jag är pepp på att hålla det här. Och vad glad jag är. Jag är så trött på julmat och var liksom lat och ligger i soffan och tittar på tv. Nu är ju folk pepp. på den här starten och glad över. Och vad skönt att det där ändrar över som vi kommer ifrån. Men du, vänta nu, tänk efter nu lite Hampus. Tycker inte du att den 2 januari typ brukar vara den värsta jävla dagen?

På hela året. Men nyårsdagen. Då är folk kanske lite så här. Städar hemma. En del har kanske druckit och är lite bakis. Men nyårsdagen är något väldigt doft. Det är som om någon har dratt en blöt heltäckningsmatta över världen. Och allt det där vi lovar ska vi nu sätta igång men ändå är allt på paus. Och så kommer då den andra som är måndagen. Då ska ju folk springa tillbaka till jobbet.

Lite halvstinna och bluddriga i magen och med massa luften på fickorna och försöka börja. Jag tycker det kan vara något jättesvårt. Men jag tycker hela januari egentligen känns som i den känslan du beskrev där. Jag tycker inte det är först i mitten på februari man känner att nu har jag koll på läget. Jag skulle nästan säga mars faktiskt. Till och med april faktiskt.

Du har ju varit så stiv i korken och gått ut och sagt att påsken är din bästa högtid. Ja, det kanske är det här. För då har man börjat skriva rätt år. För det tar ju tid innan man värdesättar. 23 istället för 2022. Och även i huvudet tänka att nu är vi på ett nytt år. Jag blir ett år äldre. Nu börjar vi om i den här karusellen vi åker i.

Och det kanske är faktiskt först skäthorsdagen som det har satt sig. Och det är också då man har sett lite, hur är marken på det här nya året? Är det träskmark? Hur känns det här nya året? Kommer det här att bära? den här vägen jag har gett mig ut på nu. Det känner man ju faktiskt i april om man har lyckats ringt ut det gamla och ringt in det nya. Det kan ju vara att redan i februari så är det där gamla inringt igen.

Det här är fan sant. Det känns som att på nyårsdagen, precis det du beskrev. Man tänker på nyårsafton. Okej, nu kommer ett nytt år. Nu ser jag den här vågan som är det nya året komma och jag ska surfa på den så jävla gött. Då har den smält till om man ligger där och hittar inte sin bräda och bara liksom dallrar i vattnet. Och framåt april då har man... hittat brädan uppe på vågen igen och börjar surfa lite med självförtroende i det här vattnet.

När du säger det då tänker jag att man faktiskt, vi kan skicka iväg lyssnarna en present, en metafor av det nya året. För exakt när du beskrev det här då tänkte jag på min lilla strandpromenad i Kapverde som jag berättade om i podden tidigare. Kommer du ihåg den? Nej. Klappade det. Det var kanske det sämsta resmålet jag någonsin har valt. Det var inget fel på själva ön och på människorna och servicen. Men det var så jävla blåsigt på den här ön.

Och det var så kallt i vattnet och jag skulle ändå vandra ner till stranden i min lilla bikini. Det var ett sånt där år när vi bestämde oss för att vi skulle göra något annat över jul. Och jag ska gå ner då och då var det röd flagg för att det var så där att det var så blåsigt på den här stranden så man skulle typ inte bada. Det var bara några som var i och plaskade fötterna lite men jag tyckte ändå inte det såg så farligt ut så jag hade köpt någon sån här liten läcker. Jag tyckte själv...

Leopardbikini med några djuremönster på. Någon sån där triangelbikini som sitter lite löst från början, du vet. Och hänger lite grann. Men kände mig ändå lite krispig och läckare. Och tänkte, nu ska jag gå ner och ta mig ett dopp ändå. Man måste ju ändå få bada i havet. Han har flugit i sju timmar. Så jag går ner och ser att det inte är så många människor i det. Någon jäkel är ute och simmar men han är väldigt mycket längre ut.

Och så ligger det några på stranden och håller emot för vinden. Och jag går ner. Och ska ju då också bara doppa fötterna lite och liksom göra någon liten catwalk där nere. Men försvinner ju. Det var ju en stenstrand. Som bara dök. När man hade bara gått i några meter. Så försvann jag ner. Och då kände jag också att.

Okej, det finns en anledning till att folk inte badar här. För jag har aldrig varit med om så strömt vatten. Så jag försvinner ju med mina fina, dyra solglasögon och den här lilla triangle leopard bikinin. Så försvinner den här mamman ner. i en virbelvind på Talom och surfa på vågen som kom. Och där åker jag bara... Jag åker bara som en kula. Förstår du?

virvelvind fast under i den här vågen. En sån toalett som finns på äventyrsbad. Exakt så. Den spiralen. Fast utan hård. Jag kom aldrig ner i något lugn utan jag släpades mot stenarna där nere på botten. Till slut... Så blåses jag upp. För det var ju en sån där våg liksom som man skulle. Det var ju den jag skulle dyka ut och försöka komma upp på. Då på något vis så svingas jag in och upp igen. Till de här tyskarna som ligger längst nere på stranden. Utan.

Triangel bikini på underkroppen. Nej, det är sant Tampus. Jag har alltså inga trosor när jag kommer... Glasögonen har ramlat. Det är skrapsår i ansiktet. Och jag är liksom, det vet jag, 43 år. Med lite mutthår. Oj, oj, oj. Ska ju hålla tillbaka den här gråten också. Oh, do you need help? Han springer ju fram. Han har ju gussel och alla hästar i stanet, den här tyska mannen. Så han och hans fru springer fram och får tag i mina trosor åt mig och får upp dem igen. Men alla på stranden har ju...

vi redan sett. Och jag gör den här klassiken och vet att jag orkar alltså inte bjuda på det här. Så jag buttar liksom bara bort dem lite grann så här. Jag tänker och tänker att nåt niden är helt och så drar jag upp trosorna och på mig glasögonen och så försöker jag att gå min catwalk in till.

Till sällskapet igen. It's okay, it's fine. Men jag hade ju, du vet, när jag kom upp till gabborom så såg de jag ju skrap. Så de visste ju inte vad jag hade varit med om. De såg ju bara att jag såg ut som, du vet, ett sjölejon med tång i håret. Hade återvänt. Där är den metaforiska bilden tycker jag över oftast hur ett sånt här nytt år känns. När man då går ut den första januari.

I den där triangelbikinin. Och ändå tycker att man har det. Förstår du vad jag menar då? Och så ska man surfa på vågen. Och där fick man. Det är en rolig metafor för ett nytt år. Och att tänka på det nya året också säger. När du står där och hittar till dina sånglåsa ögonen och fått gärna bekintor och säger att nu ska jag bada ljus i det här året. Att man försöker vara hoppfull. Exakt så.

Healthcare can feel complicated. That's why Optum uses technology to connect the people and processes that make healthcare easier, more affordable, and more effective. We're making it clearer for you to know exactly what your benefits cover. And to help you better manage your health, we're coordinating care between your doctors and your technology. We believe better, simpler health care is always possible. That's healthy optimism. That's Optum. Visit Optum.com to learn more.

Men var jag skrattade Hampus när du ändå skickade ett kort på den här början hos Kate som du pratade om innan hur ni firade jul. Jag förstod inte hur du fick ihop din jul riktigt. Det kändes som att du var på väldigt många ställen. Jag kan säga så här, den här julen för mig blev någon slags, jag försökte någonstans komma ikapp julafton. Det var som att jag var hackihäll på julafton hela tiden.

För att vi hade, som vi alltid har nu för tiden i min familj, den här grilltraditionen. Så att när ni sitter där och slapsar köttbullar och rödbetssallad och julskinka så är det alltså någon som skriker till mig. Nu finns det mer kolslå. Hampus skicka dressingen. Och då står vi där ute och grillar. Och detta gör ju då. För vanligtvis. Jag vågar säga det generellt sett. Så börjar folk fira jul vid 13-14 någon gång. Då ses man försäkra ett julbord. Eller bara någon lunch in i Kalanka. Ja, absolut.

Men då ses ju vi och grillar. Och det gör ju att hela julfirandet skjuts. Och det gör ju ingenting för min familj och släkt som ska umgås resten av dagen också. Men för oss som ska vidare på annat håll och fira. Med typ i mitt fall en partners familj på kvällen. Så gör ju det att jag missar ju allt överallt. Så det som hände var att vi grillar. Kommer hem, görs i ordning klockan typ 17-18. Då trillar våra gäster in.

Och då möter jag dem typ i dörren. För att kasta i mig den här julmaten. Och sen säger jag nu ska jag åka. Och då blir det så. Men det blir ju inget julklappspel. Och sen åker jag vidare till Ellens familj. Så vet du när jag dyker upp hos Ellen. Så har jag liksom missat. Då har de åkt hem typ hälften. På deras jul. Och de har gjort allt. Och så slutade det med att jag sitter där med mickrad julmat i magen och typ så tio.

Såhär julklappar till julklappsspelet för 50 spänn med skitsaker i som jag har rafsat ihop på Normal och TGR och Claes Olsson och Ica Maxi. Det var liksom min djur. normal och TGR fy fan vad man är inne och rafsar det. Jag tror jag var där inne tre gånger förstår du också. Vi hade ju räknat fel hela tiden hur många julklappar vi skulle ha med till det här jävla spelet. Så Gabbe han var ute på något annat äventyr.

köpa blommor. Då ser han mig på andra sidan. Då hade han ju sett mig. Han hade ju sett mig där var ju då han tänkte att nu har det börjat att bli. För då såg han mig där stå i min varma täckjacka och vinka till han. En timma tidigare. Och sen hade vi varit uppe hemma och vänt om. Och jag hade börjat göra lunch. Och så gick han ut för att köpa en blomma. Och då står jag där igen i samma jacka och vinklar. Vad satsar du på i ljudspelet? För jag tycker alla köper.

Alltså skitsaker ingen vill ha egentligen. Det undrar jag också. Det finns väl massa saker för hundra kronor som man vill ha. Jag köpte en vinflaska. I vår familj är det trisslotterna som alla slåss om. De var ju kul för 20 år sedan. Ja, jag vet. Men nu slåss de. Det är ändå dem för då kan man vinna pengar. Och då måste det göras upp innan. Hallå, vänta lite grann här nu. Om vi vinner över 10 000 kronor, då delar vi på det va?

Det måste man göra upp innan. Vi kör över 100 kronor så det gäller vår småländska familj. Sen köpte jag ett doftljus och det var väl något sånt här man får allergianfall av efter 20 minuter när det är tänt. giftiga, sådana här doftljus är ju så dyra annars, men det här var ju billigt. Och sen köpte jag, vad köpte jag mer? En mössa.

Konstigt nog, för den tyckte jag var fin. Det är väl alltid någonting som kan gå hem. Och mycket riktigt, den mössan var ju mycket de yngre som ville ha dem. Jag skrev ut ett foto på en person idag i julklappsspelet och ramade in. Det var jättestor. Men var personen? Var det en av dem som satt vid bordet eller? Ja det var det som var roliga.

Och så blir det ju skitstilt om det är någon som inte den känner så bra. Nej, så får det. Och att de försöker att ta bort att ingen vill ha den. Att alla gammal är av med den också. Det är ju jättehemskt. Tycker du inte att det är ett omodernt sätt det här att hålla på och handla saker och vräka i sig mat? Är det inte väldigt omodernt?

Så egentligen kanske, nu ska jag göra en 360-vändning. Min mamma är ett geni som har gjort den så här. Vi går ut och grillar. Jag tror faktiskt, och jag måste säga det. Det ska jag skicka raka vägen till Värnamo här nu. Till din mamma. Att där har hon gjort någonting som är väldigt rätt. Att gå ut och få luft. Att dra ut på en julafton inomhus med alla släkt och allt det här en hel dag. Vem som helst får ju krupp på det. Så vi har inte det tålamodet med varann.

oavsett, utan det här att gå ut och faktiskt äta något annat och vara utomhus och i skogen. Nu vet inte jag om ni hade snö, men har man det så det är ju, jag tycker det låter genialiskt, Hampus. Det är ju också första steget mot att bryta hur det alltid har varit. Vi kan göra på ett annat sätt. Det är det jag menar. Så se din mamma som en jävla råmodell för den moderna julen.

Det är ju en jävla evighetsknäll det här. Nej, nu jävlar ska vi bada ljushampus. Vi måste komma ur det här. Men det är någonting med att julnormerna sitter så djupt att om man bryter dem bara lite. Typ när jag åkte från mitt hem till Ellens hem och stannade på McDonalds för att ta en kaffe. För att jag skulle köra en väg som var ganska mörk.

Lille Hampus. Hackehärd på julen. Jag ska göra en film. Edvard Schillén ska få regissera. Hackehärd på julen. Den går upp istället för Love Actually nästa jul. Kan ni se? Fruktansvärt rolig. Och då kanske jag kan få spela. Kan jag få vara mamma eller kan jag få vara syster? Jag kan få vara någon. Jag också i den här filmen. Jag kan inte beskriva känslan att på julafton stanna till i McDrive och beställa en kaffelatte. Och möta de som jobbar där.

Där inne den dagen. Åh gud vad roligt. Hade de tomteluva på sig då? Ja. Och det kom en kund. Vad gör du? Det var så speciellt. Och känslan jag hade inombords av både så här. Och vad skönt, det får jag min lilla egna stund i bilen med en kaffe. Och vad sorglig det är. Här kör jag McDonalds drive-in på julafton.

Jag tycker sådana grejer blir lite upphiggande. Att det är lite gött. Jag hade något att sitta själv och sitta och mumma i sig den där goa början. Min mamma berättade det för mig. Det var ju väldigt sorgligt för mig när det hände. När jag är vuxen så kan jag ju förstå det för hon fick ligga på sjukhus en gång över jul.

Då berättar hon nu utifrån mellan två vuxna kvinnor. Dels så hörde hon ju alla som jobbade, undersköterskorna, sköterskorna och läkarna och sårlöt på sjukhuset om det här med julen, den här stressen. Liksom om de skulle handla. alla du vet så här prat som pågår i korridoren och sen såg hon ju ut liksom Du vet hur folk julpyntade och hon var ute och tog en cig på balkongen eller vad man nu fick röka på sjukhuset och tittade och fick ett helikopterperspektiv och kollade på julen utifrån.

Och hon landade ändå i att hon tyckte att det var så jävla skönt. Att hon inte behövde stressa. Det är precis som när man har för mycket i livet och man helt plötsligt blir... Bara sådär lite vardagligt sjuk och måste vara hemma. Men man är inte så pass sjuk att man är sängliggande och inte bara sover. Man är inte så pass frisk att man får gå till. Man är bara såhär, jag måste vara hemma nu. Jag har ett val. Jag kan bara titta på film nu.

Den känslan som uppstår då ibland. När man har jättemycket stressade i livet. Det är ju samma sak typ. Nu är det nog lite mycket. Jag uppskattar så mycket att jag hellre vill ligga här. Och då kan man ju också tänka att. Undra om det inte är jag här som är friskast av alla. Jag som precis blev sjukskriven och sitter och tittar på gardenskapen. Det är kanske jag som har alla hästar i stallet. Blir jag nyfiken och umgås med en sjukskriva?

Hörde ni det där nyårsprogrammet som gick med nössvåld och skäringen? Det var ju 2 januari på måndag. Det var så jädra peppande. Man kände verkligen att man fick... Jag vet inte vad det var, men lite gott att blandas.

Men du, om vi vänder det till något positivt nu då, om vi släpper stressen som har det med allt det här att göra. Det är ju också någonting som uppstår i just mellandagarna som kan vara sådär. Man har så mycket tid och man är så ledig också som gör att man gör saker man annars aldrig gör.

Mellan dagarna tycker jag är återvinningsstation där folk har slängt trots att det var fullt för länge sedan i de här återvinningsstationerna. Så har de bara ställt kassar och flaskor och presentpapper och kartonger utanför. Och det luktar lite sill för burkarna är inte urskörjda. En liten rutten återvinningsstation. Är inte det lite mellandagarna? Jo, och nu fick du låta negativt igen. Tack för att du hjälper till. Jag har städat köket på sätt att man går in i lukorna och skåpen.

Och rensar ut. Oj den här i honungen gick ut 2017. Den slänger vi. Har du haft en topps i hålet i kyrskåpet? Har du varit inne i det hålet också? Det hålet var jag inne i somras. Nu har det ju börjat igen. Hur ofta ska jag behöva pilla in i det? Du ska nå in i det i alla fall två gånger om året. Ska du nå in i det där konstiga hålet? Jo, fast det gick tre veckor sen när det där hålet började jävla spänna igen. Så det där hålet ger jag inte mycket för, kan jag säga.

Vi får ju berätta för er som lyssnar. Det här låter ju riktigt äckligt faktiskt. Det finns ju ett hål i kyrskåps. Om man öppnar kyrskåpet längst ner i kyrskåpet så finns det ju ett hål där det oftast rinner lite gegga. Och det är ett äckligt hål. Jag vet inte hur man ska beskriva det.

Och ingen jävel har ju, man har ju inte vetat vad det där hålet har varit till. Då sa jag till Hampus, för det fick jag lära mig honom, den där stränga damen på tvn. Att man ska ta en toppsyra rent i det hålet. Och det har Hampus gjort nu.

Det var det hålet vi pratade om. Och det hjälpte absolut inte. Utan två veckor senare så var det samma skit igen. Det blev liksom stora isklumpar i min kyl. Där du sa att vatten ska rinna. Det gör det inte. Du har händelsehorisonten. Det är det hålet du har i ditt kylskåp. Om man kommer för långt in i det så slutar man att existera. Då kommer man aldrig tillbaka mer. Det är det svarta håret i rymden du har. Jag ska säga någonting. Jag har ju spelat spel med mina barn.

Det låter ju jättekonstigt. Men det sitter inte jag och gör så mycket. Afrikas stjärna. Med andra ord och sådana där grejer. Det har jag suttit och tyckt varit riktigt mysigt. Det hade man nästan blivit förbannad om.

komma och bytta med monopolet och säga ska vi spela? Jag tycker ju egentligen att det är väldigt tråkigt med spel, tyvärr. Men nu har jag fått någon ny... Jag tyckte ändå när... i tioårsåldern är med och spelar då kan jag ändå tycka att det blir roligt för då är det så mycket känslor och det ska hela tiden ljuga sig ur saker och försöka

Få göra om regler och sånt och det kan jag tycka är väldigt roligt. Nej men i morse spelade jag spel för då hade Lilo en kompis som sov över. Och det är ju mitt fel för jag låter dem göra om reglerna. Då var det så här att då skulle de få vinna en liten peng då om de vann. Och Lilos kompis hittade då den här diamanten väldigt snabbt.

Och då trodde ju de att de skulle vinna för att de hade gjort upp så att om den ena vann så skulle de dela på pengarna och de skulle liksom hjälpa varandra. Och då trodde ju han att han bara skulle bege sig tillbaka till Cairo och Tagnero för då har man ju vunnit om man kommer dit. Han tänkte ju inte på... att jag kunde få ett visum. För får jag ett visum och hinner före dit så vinner jag. Det här är så tråkigt när man berättar för något.

Det är som när någon berättar om en dröm. Ja, det är så jävla. Och när någon ska berätta det innan man börjar spela spel. Nu kör vi, vi tar det längs vägen. Och sen Hampus, lyssna nu. Då är det så himla. Du kan ju också göra så. att du kan flyga va men då får du ju köpa flyglätten är ju väldigt dyr nej jag skojar jag är hatig när man har fått spelt förklarat för sig och så hamnar du på en ruta som du förklarat då går det till så här

Och så helt plötsligt drog jag upp ett annat kort. Jag bara, vad gör du nu? Nej men nu kan jag ta ett visum. Som gör att jag får stanna här och arbeta ett tag. Så det behöver jag fylla på mig. Vad fan är det för jävla regel? Ja, men det var ju lite så. Så till slut hade ju de gjort en egen liten passus, en regel som inte fanns. Som var väldigt rolig och då lät jag den slinka igenom. Så det slutade ju med att jag vann spelet men de fick ju mina pengar att dela på i alla fall.

Och då fick vi skratta allihop när jag sa att det är väldigt konstigt att den som vinner som också är den som bara har lagt pengar i vinstbotten. För de hade ju inga pengar att lägga in. Jag hade lagt in 120 kronor för då kunde de dela nämligen. Delar man på 120 så blir det 60 kronor. Hej, hej, hej, matematik. På 60 kronor kunde man köpa sina jävla robux. Så först så spelade jag. Jag spelade hela det här spelet. Jag vann. Jag gav bort pengarna som jag själv hade lagt in i pris.

Och sen efter det fick jag ta mitt kort och gå på två datorer och köpa de här. Lägga in hela mitt kort för att köpa det. Jag tror jag höll på en halvtimme med bara det för att de skulle få det här. Och trots att de hade ju inte vunnit. Och när jag då berättade den historien på ett roligt sätt då tyckte de att det var jätteroligt.

Jag har också kollat på gamla Fredrik Stahlsteatern uppsättningar. Det gör man inte heller. En vardag. En måndag. Sätter på Nils Poppe från 80. Och tittar på någon liten god. Såg du betjänten och grevinnan och betjänten på nyårsafton också? Ja, det har jag varit inne på. Och sen så har jag varit orolig för, du vet jag sa ju det i något podd hos ni, att någon gång tror jag att jag sa att jag har fått en dille på kosttillskott. För då var det någon som sa.

För jag har ju slutat snusa och då har jag hittat ett annat snus där det står att man får ta max sju om dagen. Och då blir jag så, varför får man bara ta max sju? Det är ju varken nikotin eller... tobak i dem utan det är ju bara en liten sockerpåse för känslan skull vad det är att det var en massa vitaminer i och då kände jag att om jag tar en dosa om dagen då kan man få

överskott av vitaminer. Och då tänkte jag att det kissar man väl bara ut. Nej. Och då började jag ju bli... skitorolig och låg liksom och kunde inte somna för jag tänkte att nej jag tar D-vitamin, jag tar C-vitamin, jag tar järn, jag tar zink, jag tar mitt valman och fick googla på det här men det fanns ju ingen artikel där det var så att någon har

dött av en överdos av mitt valman. Ringde du sjukvårdsupplysningen då också? Nej, jag höll mig. Kan man dö av mitt valman? Har ni haft något fall om någon så dog av en överdos på den? I skottet. Så dum i huvudet är inte ens jag så jag höll mig. Men den tanken fick vara väldigt mycket plats som det inte hade tagit om det var vardag. Så den var med hela mellan dagarna. Men det var ett jävla tjat om julen. Det är ju så här att Hampus och jag, vi har ju inte hunnit ses.

Vi har inte hört så mycket heller mer än några snabba emojifester på telefonen och lite bilder. Så vi var ju tvungna nu att faktiskt få älta det här med julen lite för att nu också kunna vara i det här nya året. Andra. Ja. Och detta är väl sista vi säger om julen va? Ja. Det var ju det jag försökte göra nu. Jag försökte verkligen komma in i året här nu. Jag tänkte vi ger ett löfte till er som känner. Nu får ni fan släppa taget.

Vi har gått vidare, vi börjar jobba idag. Lyft blicken. De är färdiga för länge sedan, de som lyssnar. De hade hoppats på att det här skulle bli en liten smällkaramell in i den nya, en liten raket. Men det blev det inte, utan vi skulle tillbaka. Det skulle ältas. Idag är Skäringer och Näsvold i ett betalt samarbete med Vattenfall som ju är en av Europas största producenter och återförsäljare av el och värme. Mm.

Men Vattenfall gör ju faktiskt så mycket mer. Du har säkert sett vindkraftverk till havs och då är det lätt att tro att vindkraftparker skadar naturlivet runt omkring. Men där har Vattenfall tänkt framtid och varit innovativa. För runt omkring de här snurrorna så kan man till exempel odla tång som är små reningsverk som bland annat tar upp överskottsnäring och koldioxid från vattnet och gör havsmiljön friskare.

I min mun i detta nu så kan jag säga att jag har wind farmed seaweed snacks tillverkade av seaweed eller som vi säger på svenska tång som odlas vid Vattenfalls havsbaserade vindkraftsparker. Så där kan man i framtiden och nu också för den delen inte bara producera fossilfri el utan även mat och god mat kan jag säga. Vad tyckte du? Jättegott.

Ja, det var det faktiskt. Det känns också lite som ett nyttigt typ biosnacks. Ja, och då blir det nästan en 3-1-lösning där ute i havet. Fossilfri el produceras, mat odlas och... Havsmiljön renas. För alla er som nu blir sugna vill jag bara få tydla att Vattenfalls Wind Farmed Seaweed Snacks än så länge endast finns för provsmakning och inte till sal alltså. Vill du läsa mer om detta spännande projekt så gör du det på vattenfall.com-windfarmed.

Idag är skäringen Näsvold och då kanske jag ska säga att idag är det en annan andra hälft från hushållet Näsvold, nämligen Ellen som är inne och vikarierar för Hampus. Som är med mig i detta betalda samarbete med våra favoriter hudvårdsinnovatörerna på Mantel. Där varje formula är inspirerad av vårt extrema skandinaviska klimat. Och just nu blir vi ju sannoliken ordentligt prövade av både klimatet och mörkret. Och här vill vi lyfta fram två produkter som kan hjälpa. bottles. Yeah.

Då kör jag igång här med Mantles The Dream Mask. Jag brukar lägga ett tjock lager på ansikt och hals några gånger i veckan innan läggdags. Och sen jobbar den på hela natten genom att återfukta intensivt och balansera huden. på djupet. Det där är ju verkligen skönhetssömt skulle jag vilja säga. Dessutom fyller den ut fina linjer och lugna irritationer. Och när man sen vaknar på morgonen så känns huden otrolig. Både mjuk, återfuktad och utfilad.

Exakt och här vill jag även hylla deras The Hydra Cleanser. Det är ett fluffigt rengöringsmos och när man tvättat sig med det så känns det faktiskt också som man även har smörjt in sig. Den här mossen innehåller bland annat deras patenterade komplex som enkelt beskrivet kombinerar manetmusin och arktiska djuphavsalger. Man känner sig verkligen ren i ansiktet efter en tvätt med det här moset.

Oparfymerad är den också och det tycker jag personligen väldigt mycket om. Och just nu är det faktiskt Winter Sale Pimental med upp till 50% rabatt på utvalda produkter och kit. Och använder du också koden SKÄRINGER med stora bokstaver? Får du extra rabatt på din beställning så gå in på mantelskin.com och klicka hem det som din hud behöver. Tack, älskade och underbara Mantel.

If you're an HVAC technician and a call comes in, Grainger knows that you need a partner that helps you find the right product, fast and hassle-free. And you know that when the first problem of the day is a clanking blower motor, there's no need to break a sweat. With Grainger's easy-to-use website and product details, you're confident you'll soon have everything humming right along. Call 1-800-GRAINGER, click grainger.com, or just stop by. Grainger, for the ones who get it done.

Save over $200 when you book weekly stays with Vrbo. This winter, if you need to work, why not work from a chalet? If you haven't seen your college besties since, well, college, you need a week to fully catch up in a snowy cabin. And if you have to stay in a remote place with your in-laws, you should save over $200 a week. That's the least we can do. So, you might as well start digging out the lawn johns, because saving over $200 on a week-long snowcation rental is in the cards.

Book now at verbo.com.

Har jag berättat för dig när jag spelade min monolog Tade som en man som du skiterade? Ja. Och jag hade spelat den några gånger. Jag spelade den typ 70 gånger. Sen jag var uppe på typ 50. Så du vet man börjar bli lite så bekväm. Det blir inte du med No More Facts to Give i arena. För då hade man väl adrenalinet pumpande hela tiden. Men om man är runt i konserter och teatrar och spelar något femte gånger. Så blir man ju ändå till slut lite mer på rutin.

Och då var det någon gång jag klev av. Jag tror inte jag sa det till dig. För jag skämde. Men det var någon gång jag klev av. Jag trodde vara konserthus. Och den här föreställningen skulle vara 90 minuter lång. Och när jag klev av så hade det gått två timmar och tio minuter. Och jag bara, vad fan händer nu?

Då var grejen... Du gottade dig på scen åt dig själv typ. Ja, det var inte så att jag liksom hade... improviserat och lagt till massa annat kul som jag bjöd publiken på utan det var att jag jag försökte minns jag den gången vara så närvarande och inte prata för snabbt utan nu ska jag vara här och nu och när jag fick se klipp som folk la upp på Instagram då var det alltså sån här

pauser i texten. Så att en text som skulle vara så här. Det är för Hampus nio år jag gör den här föreställningen. Han som blablabla så blev det så här. Det är för Hampus. Nio år. Som jag gör den här föreställningen. Det var så långt. Nu måste jag ju ändå berätta för dig när du säger det här. Du vet när vi gjorde No More Fucks To Give. Som du var med i. Du vet ju hur kaosartat detta var. Innan vi kom till premiär.

För det första så hade jag ju aldrig repat föreställningen för det var ju så stort appanage det här. Det var ju som en melodifestival som skulle slussas runt med lastbilar och folk. Grejer och saker och lampor och allt. Den dagen vi skulle till Genrep så hade vi inte haft ett enda helt genomdrag. Och då skulle det komma publik och då ströker jag genrepet. Jag sa vi kan inte ha något genrep för jag vet inte ens hur lång den här föreställningen är. Och sen så gick vi till premiär.

Jag hade fortfarande inte spelat föreställning från början till slut med lampor och ljud och ljus. Jag hade alltså inte satt ihop texterna. Det är så man kan madrömma innan en premiär att man ska ha premiär. och vi vet inte vad händer nu. Vad händer efter detta? Det enda jag minns av den kvällen när premiären är det är att jag leds i ett par höga pumps. Jag hade några jävla stilättstövlar i början när jag skulle gå ut som gulletussan.

Då leds jag genom ett kök och det luktar lite mat. Det är någon som lever i grytorna och det har väl serverats till alla gäster som var där. Och sen kommer jag ut på scen. Sen har jag inget minne överhuvudtaget av någonting den kvällen. Förrän jag sitter på hotellet i Örebro där vi hade premiären. Det var ju också det att den skulle vara 90 minuter. Den var ju 2 och 35. Ja. Och då...

Då hade du ändå stryket ganska mycket. Helena, jag hade ju stryk. Jag hade ju eldat upp halva pjäsen håller jag på att säga. Där får vi stryka. Och ändå hade vi inte kommit ner mer än till 2,35. Det är det längsta. Och det var ju ingen paus heller. Nej. Och jag frågar hur lång den var. 2,35.

Men nu kunde vi ju inte heller, nu hade vi ju gått upp till premiär, kunde vi ju inte heller stryka. Ja, nej det var lite special edition för de som kom först. Nu stryker vi ner till 90 minuter, det gick ju inte. Så det var ju bara att spela vidare på 2.35.

Hon och mormor var jag och kollade när vi var i Halmstad. Och de tyckte ju det var, för då ringde jag ju efteråt direkt när föreställningen var slut och frågade, vad tyckte ni, hur landade det här hos ett par äldre pensionärer, det här budskapet? Och du hamnade rakt in på högtalande bilar. Rakt in i ett eldande bråk. Där morfar är tvärsäker. Hon mejmar hela. Det finns inte en människa som kan komma ihåg så mycket text. Absolut inte. Hon mejmar väl inte? Hur skulle det gå till?

Gud vad roligt om jag hade mimat. Nej men det är klart hon inte mima. Det är klart hon mima. Ingen människa kan lära sig så mycket text och rabbla så snabbt att säga. Hon mima hela föreställningen. Det hade ju varit ännu svårare. Hur fan sätter du den i? Ja, herregud. Man undrar ju hur länge man får ha lov att ha en sån hjärna som kan komma ihåg så mycket. Men det är väl också därför som alla bank- och matkoder och Apple ID och sånt släpper på mig.

Jag kommer inte ihåg någonting förutom just manus. Mitt minne är jättebra där men i alla andra avseenden är det ju fruktansvärt. Om jag skulle fråga dig nu, vad är din bank-och-mat-kod? Kan du säga det här då? Nu har jag en som jag har haft, för så här kan det vara, så här är det med den här koden. Nu ska jag inte säga vad koden är, men den här koden har kommit och gått i minnesbanken. Den ramlar ur helt ett tag.

Så då kan jag inte använda det här kortet. Men sen helt plötsligt, när en annan kod försvann, då ramlar den här tillbaks. Så då hade den ju varit borta ett år och kortet inte gick att använda. Men då ramlade den poletten ner istället. Men är inte det konstigt? Men så tycker jag det med min simkod till telefonen.

Någon gång när jag stängde av telefonen så fick jag inte, jag var helt vansinnig. Fick ringa till Telia och fråga efter min pukkod. Jag höll på att jobba med det här hur länge som helst. Och sen en dag när jag stängde av telefonen så bara på automatik i muskelminnet bara tryckte in den. Helt så här. Det där är läskigt tycker jag. Jag kan få ångest och sånt. Jag kan få jätteångest och sånt när hjärnan gör det. Jag slet ner internet för min son hemma. Du vet den här dosan.

Ja, wifi-dosan. Först hade ju, och då var ju de andra så roligt åt oss, för då hade vi en hantverkare hemma. Och det var ju alltid någon ny anekdot i den här tokiga cirkusfamiljen. Och först så försvann ju dammsugaren. För då hittade vi inte den. Den hade vi beställt. Vi bodde i ett sånt där stort, gammalt...

sekelskiftshus med massa våningar så det fanns ju några hörnen att ställa. Damsugan försvann först och det tyckte han var jätteroligt för han var ju lite perfektionist själv så då kunde han ju komma till den här tokiga familjen och sen kunde han åka hem till sin brö. bort dammsugen. Sen när han var där nästa gång då hade stegen försvunnit. Men tredje gången då så har jag alltså slitit ner. Då har jag först gömt...

Vi fick nämligen ett parti såna här Arraxbollar av någon jävel som vi tyckte det var en bra idé att lägga det hemma. Så våra ungar åt ju så mycket såna här chokladbollar. Arraxbollar låter som godis för Voldemort. Det är så jävla äckligt. Vad fan är Arrax?

Det låter så aggressivt. Så då fick vi en hel bärkassa och Alfred åt de här för kung och fosterland och satt och spelade. Och jag tyckte det var så destruktivt det här spelandet ihop med den här arraken. Jag tog de här jävla bollarna och kastade ner dem i en hattlåda. och ställde dem uppe på ett skåp. Sen blev jag så trött på spelandet för jag hade ju tagit ifrån han Arraxbollarna som han hade när han spelade. Så då kände jag att nu tar jag hela jävla internet faktiskt också.

Nu får det vara slut på spelandet också. Han gav sig ju inte att spela. Man kommer in i perioden när det spelas. Då tog jag hela den här jävla dosan, du vet, med vad det nu är, uppkopplingen. Och så la jag den i araxbollarna i den här hatten uppe på skåpet. Det var ju bara det att jag glömde bort vart jag hade lagt internet. Så hela huset blev ju utan internet. Och så kom han, den här hantverkaren, hem igen.

Det här levde ju han. Han hade ju så roligt att det här. Han skickade ju sms när han var ute på andra fester. Det är ju inte klokt. Jag sitter här och skrattar. Jag har precis berättat om er. Tappar bort internet. Det är ju helt otroligt. Och det här internet var ju borta jättelänge för jag kunde inte komma på. Det var helt utraderat ur min hjärna.

Och ändå, jag menar sånt brukar man ju minnas att man har tagit det och lagt det i. Det är ju ganska speciellt att lägga i en hattlåda med arraxbollar, eller hur? Så nu gör jag alltid så att om jag gömmer någonting. Så tar jag alltid, ja det är ju jättedåligt också att säga i podden egentligen, men jag tar alltid en bild på telefonen. Spontant känns ju jämfört med en dammsugare. Var hittar du den?

Där stod ju någon bakom någon dörr eller något sånt där. Men det är likadant med att jag kan aldrig gömma så här man är ute och reser och så. Nu gömmer ni passerna. Man ska ju alltid gömma saker. Det är en sån där gammal grej som sitter i att de inte ska ligga synliga. Vad någon ska ta dem? Jag har aldrig varit med om någon har tagit några pass. ID-kapare eller om någon ser dem. Jag vet inte.

Men man ska gömma. Jag gömmer aldrig saker. För det går inte. För jag gömmer ju bort allt för mig själv då. Jag hittar det ju aldrig så. Och namn. Har du det med namn. Det har jag så jävla mycket problem med. Jag kan inte ibland. Få ihop namn med ansikte. Det är som memory för mig. Jag måste vända på massa. Jag får stå tyst och bara vända på alla de här korten som man gör i Memory. Där har du någonting som hör ihop med den gubben. Jaha, det är hammare, gubbe. Så där får jag hålla på då.

Fast jag tycker det är svårare när folk berättar om, om man träffar någon eller jobbar med någon så berättar den om typ sin partner. Och sen ska man fråga någonting. om dens liv och dens partner några dagar sedan. Då kommer jag aldrig ihåg vad hette din partner nu. Alltså det kommer jag ju aldrig ihåg. Men kan ändå försöka slänga mig med ett försök. Du, hur gick det för Olivia dig? Olivia? Nej men Linda.

Linda. Nej Ebba hette hon. Jaha Ebba. Ebba menar jag. Men du vet man har ändå sånt pass mycket självförtående. Man försöker tre gånger. Då är det ju nästan bättre att säga partner. Även om det är väldigt stelt att säga det. Ja jag vet. Jag gör det ibland men det blir som sagt så jävla tillknöckligt. Om det är någon man har framför sig och man vet egentligen väldigt väl vad den personen heter. Om det är någons fru vi pratar om till exempel.

Då kan jag börja berätta annan kuriosa om den här frun så att den här mannen verkligen ska förstå att jag har inte glömt bort vem hans fru är. Och jag vet namnet men jag känner ju henne så jävla väl så jag behöver väl inte säga namnet. Du hör ju att...

Jag pratar om hennes långa vackra hår och hur gullig hon var när hon gjorde det här och det här. Då blir det ofta att den här personen... Nej men Ann-Sofie är ju en... Då säger ju han det till slut. Och då... Nej men Ann-Sofie är ju faktiskt en av de... de roligaste personerna jag känner. Alltså jag har aldrig känt någon sån som Ann-Sofie.

För då avslöjar du dig där. Jag vet. Och det är ju det som är så jävla dumt. Varför kan man inte lugna ner? Antingen får man ju säga. Jag har ett problem med namn. Jag kommer inte ihåg vad din fru heter.

Eller så får man ju bara spela linan ut. Man får ju inte bli så glad som man då börjar liksom... sjunga det här Ann Sofie Man får ju inte liksom balla ur då på slutet och avslöja sig så gränslös att det blir Det är någon som jag har träffat men som jag inte kommer ihåg namnet på och jag pratar med Dens partner till exempel. Då brukar jag slänga mig med som att vi har lite jargong. Så att jag kan sitta och säga så. Nej men din tjej, hon är ju lite så. Din tjej eller? Tjej? Typ så här.

Eller din tanta Lura där hemma. Alltså vi har ett sådana uttryck som blir sådär. Men gud vad du förminskar nästan. Gud vad, han hoppar över nu många steg i relationen. Tanta Lura, hade du kunnat sagt om du hade känt? Nej, jag vet inte vad. Det är som att jag bara vill försöka hitta något som visar att jag vet vem det är. Jag har koll. Men för mig är hon liksom tjejen.

Eller killen. Ni känner varandra så jävla väl så att hon är ett tjej. Då kan ju han börja tro att du faktiskt har legat med henne. Då kan ju bli jättedåligt. Om du hoppar över så många gånger. Ja, precis. Jag tycker det är i alla fall skönt så länge man har koll på vem det är man pratar om att man inte minns namnet. Det värsta är när jag ibland också parar ihop fel familj med fel person, fel parter med fel person. Man har gjort sin egen matte i huvudet och kommit fram. Hur är det med henne nu?

Jag vet inte hur det går till. Värst blir den här personen att fråga inte mig i rummet. Hur är det med den nu? Jo men hon har flyttat ihop med sin kille nu. Sitter jag och säger på en middag. Hon är ett singel typ nu för jag har tänkt på fel person. Så kan det vara ibland om man ska komma på ett namn. Ibland har jag hängt upp det på att det kanske...

Låter som en stad. Eller att det är. Men vänta nu. Du måste ju komma ihåg. Hans fru heter ju Vera. Och Vera hette ju. Då hette ju läraren. Och han har ju alltid. alltid, alltid, alltid hår i öronen som sticker ut. Vad fan är det han heter? För han har ju hår i öronen och hon heter... Du vet, då börjar jag med en sån här liten tankekedja som är så jävla absurd i mitt huvud.

Det finns något väldigt gammalt över de här beteendena. Att man känner sig. Jag vet att jag upplevde min mormor och morfar. Alltså de här äldre i släkten upplevde jag så här. Säger fel. namn på fel person, säger X-ets namn till nuvarande partner. Alltså det här, blanda ihop och inte komma ihåg. Ja, men det har jag börjat lite med mina barn ibland, att jag går igenom alla namn innan jag säger det rätta namnet till vardera barn.

Det är dina egna... Helig, helig, helig. Men så kan jag göra ibland. Och det är ju riktig gammel varning.

För det blev jag så irriterad när mormor skulle dra alla barnbarnens namn innan hon kom fram. Och det hade ju inte med att göra att hon inte visste att jag heter Mia. Det hade ju bara att det var de namnena i rull hela tiden. Alfred, jag heter inte Alfred, jag heter Lilo.

Säger Lina till mig. Går det så fort för dig då? Ja, ja, ja, ja, Alfred. För att inte tala om personnummerna, de här fyra sista siffrorna, de kan jag ju ibland hålla på. Då får jag ju bli tyst om jag ska säga dem i telefon någon gång eller så. Då får jag börja.

Står du så då tydligt också? Du måste ställa dig den som du står nu med handen i ansiktet och stå bunda. Ja, jag jobbar så. Exakt så. Och då har ju hon redan fått satt på hissmusik för hon orkar ju inte längre den här personen i andra. Men det är jättejobbigt för då måste jag gå i den.

Den här ordningen som jag brukar gå med de här numren för att komma på de fyra sista. Det kanske är någonting man får öva på något smörj man måste ha i det här låset. Att man får börja med sudoku och sådana här grejer hemma så att man håller kanalerna öppna där inne i den här. banorna i huvudet. Eller så köper du ett memory. Det tror jag faktiskt är jävligt bra för minnet. Vad fan är det med memory? Det är ju så jävla tråkigt. Du ska alltså vända på bilden och då vet du att det ligger...

Där ligger ett träd. Och så vänder du tillbaka den sen. Och sen när du får nästa träd. Då ska du veta att det var där den med trädet låg. Och så ska du vända på den. Jag tycker det kan vara ganska roligt. Det är allt det går ut på. Ja, det tycker jag kan vara ganska kul. Det ska vi köra. Ja, jag tror vi får göra det. Men några roliga gubbar på får vi ha då.

Vi kan ha branschmemory du och jag. Så har vi alla i branschen och vilka som är ihop med vilka och så. Vänta, nu är det Jenny Strömstedt här. Men vad fan lyfter du på Ernst nu? Niklas låg ju där längre uppåt höger. Det får du ju lyfta på den gubben. Så återkör olika årsupplagor.

Nej men nu kör vi 94 så upplaga Mia. Då är det fortfarande Eva Attling. Och då blir det en kugg. För har du parat ihop Eva och Eva där. Då får du inget rätt. Då blir det nästan lite Filip och Fredrik Vibe det här. Att det blir lite sådana kuggfrågor eller hur? Nej. Där är det Eva och Eva. Men där var det Niklas. Det är ju jätteroligt. Då har vi en idé till.

Ett peppigt avslut då. Det måste vi ju bjuda lyssnarna på. Ett peppigt avslut då, hörrni. Ett peppigt avslut. Okej, tar vi peppigt avslut på tre, två... Tystnätagning. Mia, varsågod. Det är den 2 januari. Vi ger tillbaka den... Nionde blir det va? Och den nionde Hampus, då ska vi lyssna nu här på minnet. Nu jävlar. Då ska vi också ha en lite telefonmöte sådär sent på kvällen som jag egentligen inte gillar. Nionde januari.

Det har du inte glömt va? Om en hemlig sak. För er som lyssnar. Fortfarande lite hemlig. Men då ska vi hoppas att brandlarmet inte går hemma hos mig. Som det gjorde sist. Eller att ha gömt wifi till någon jävla Arraxboll-låda så att du kan koppla upp det till det där Zoom-mötet. Åh fy fan. Nej, jag ska sköta mig, jag lovar det. Du ska inte behöva skämmas. Jag ska göra som mormor när hon fotograferar förr. Förr tog man ju en bild och hade en rulle som man gick iväg och framkallade.

på kortaffären. Tänk om du har haft din teknik då. Så ska jag göra på det här mötet nu. Då ska jag sätta mig. Då ska jag ta de finaste blommorna hemma. För så gjorde mormor. Då satt man på en stol vid hennes finbord i finrummet. Och så hämtade hon blommor från fönstret och ljus. Och så ställde hon en blomma på varsin sidan.

huvudet och så tände hon ljus och så räknade hon ner och sen tog hon en bild. Och så satt man typ så här och halvblunda med lite öppen mun men blommorna var på plats och ljusen. Så ska jag rigga upp Så det ser så jävla nice och peppigt ut hemma hos mig. Bara så här mysigt. Och så ska jag säga till barnen att de bara går förbi och vinkar lite in. Så att man känner att här är det en sån här god och skön familj.

Och hon har inga problem att sitta och facetimea och prata kreativt här medan barnen bara gör en kopp varm choklad och myser och så. Så ska jag göra. Och så lilla hunden. Jag skulle få som varning om det var så. Här stämmer det inte helt. Bakom de här dörrarna pågår det riktigt äckliga grejer. Jag är ju mer så här i trafikpolis.

Nu får ni vara tysta. Nu pratar mamma i telefon. Stäng dörren. Säg till och knacka om ni måste ha vatten. Det är ju det friska. Nej då, jag ska sköta mig. Men då hörs vi. Vi hörs igen, säger vi till er som lyssnar den 9 januari. Och sen hörs vi den 16. Och då har vi ett år. Så nu är det snart ett års kalas för den här podden. Är det inte helt sjukt? Herregud.

Det måste vi börja planera för Hampus. Tack så mycket för idag. Gå in och följ oss på Instagram. Skriv till oss om ni har något ni vill säga. Skäringer och nästvåld heter vi där. Så kan man följa oss i alla. podcastrappar med så får man en notis när vi släpper avsnitt så att man inte missar någonting i dessa spännande tider. Exakt, jävla vad peppigt. Och så vill vi skicka med er ett riktigt gott nytt år. Håll nu i hatten och alla löften som ni har gett.

Det var väl peppigt? Underbart. Ha det gott. Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag förs framåt av kraftiga vindar Just idag är jag stark Thank you for listening to this Polpo original. You've been amazing. Did you know Tide has been upgraded to provide an even better clean and cold water? Tide is specifically designed to fight any stain you throw at it, even in cold. Butter? Yep. Chocolate ice cream? Sure thing.

Barbecue sauce? Tide's got you covered. You don't need to use warm water. Additionally, Tide Pods let you confidently fight tough stains with new Coldzyme technology. Just remember, if it's got to be clean, it's got to be Tide. Save over $200 when you book weekly stays with Vrbo. This winter, if you need to work, why not work from a chalet? If you haven't seen your college besties since, well, college, you need a week to fully catch up in a snowy cabin.

And if you have to stay in a remote place with your in-laws, you should save over $200 a week. That's the least we can do. So, you might as well start digging out the Lon Johns, because saving over $200 on a week-long snowcation rental is in the cards. Book now at verbo.com.