Hampus Sommar i P1

Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag först framåt av kraftiga vändar Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag har tro på mig själv På min sida

Har du tänkt på hur mycket mer nasal min röst har blivit senaste året? Nasal? Visst låter jag ganska nasal när jag pratar? Du låter ju mer manlig. Och är det lite mer manlig? Är det det nasala du är ute efter att det är mera? Nej, jag menar verkligen att jag låter lite täppt hela tiden när jag pratar. Täppt?

Ja, men det vet vi ju vad det är. Exakt. Och det är ju det jag börjar bli lite orolig för. För jag ser klipp på mig själv och hör hur det låter i näsan. Och det är ju... Fan alltså. Jag måste ju lägga av med Näsberg. Ja, det måste du faktiskt, Hampus. Här ser du en människa som behöver nässpray. Jag är i behov av det.

Och så springer du och laskar runt tillsammans med många andra unga människor. Och bara sprayar på som om det inte vore någon deal i världen att hålla på med det här avsvällande för slemhinnorna. Ja det är så avsvällande så nu är de ju svullna konstant istället då. Ja för nu vet inte jag längre, när du pratar, om du tänker på det här nu när du pratar, andas du samtidigt eller?

Håller du anda när du pratar? Ska du sätta igång den grejen då får jag. Som redan har sväljsvårigheter. För jag har ingenting inåt. När jag pratar nu så det går inte in någon inhandling utan jag håller anda nu fram till att jag kommer sätta punkt för den här meningen som jag pratar med nu som är väldigt lång.

Där börjar jag andas. Och det är ju väldigt roligt när man är 48 år. Om man ska hålla lådan för det jag har tänkt på med mig själv. Att jag pratar på tills luften är slut. Jag ska göra det nu. Så får vi se hur länge jag kan prata. För att det är ju så roligt. För jag ska ju berätta en grej nu som händer på solsidan. Det blir ju pinsamt när man håller på när man är så gammal. För då är det som att man är ett barn. Man känner sig väldigt barnslik när man pratar så. Tills luften tar slut.

Man nästan måste svälja och börja ett nytt anförande. Där måste vi börja reglera, du och jag som är... Men hade du någon luftflöde nu? Om du tänker på det när du pratar. Har du luftflöde in? Nej. Nej, det är inte det. Nej, det har jag inte. Ska man kunna ha det? Hur blir...

Det blir ju ändå en paus. Det är ju det jag undrar. Alltså är det här en skada av näsbry? Eller är det så att man andas inte när man pratar? Du kan ju inte prata på inandning. Alltså det vet jag inte hur det skulle gå. Okej så här. Samtidigt som du pratar med munnen. Försök att andas med en... näsan en gång. Nej, det går inte. Det systemet lirar inte. Helt fel. Du är ingen skada av nässpray utan människan funkar så här. Det där är nog någonting du har. Men däremot skador av nässpray.

Både den frågan kan vi skicka till barnöverläkarna och frågan hur man andas när man pratar. Får man skador av nässpray? Det tycker jag är en väldigt relevant fråga. Alltså fatta att ett sånt litet motherfuckerspray kostar 78 spänn. Det är jag betalar för. Alltså jag köper. Fy fan. Det är helt sjukt. Men vad skönt. Då är inte det här en skada av nässpray i alla fall. Då kan jag släppa det. Tack. Det var veckans hypokoneri.

What are you reaching for? If you're a smoker or vapor, you could be reaching for so much more with Zinn nicotine pouches. When you reach for Zinn, you're reaching for 10 satisfying varieties and two strengths for a smoke-free experience that lets you lean in. for chances to break free from your routine and a unique nationwide community. Whatever you're reaching for, reach for it with America's number one nicotine pouch brand. Find yours in wherever nicotine products are sold near you.

Warning, this product contains nicotine. Nicotine is an addictive chemical. You know what's wild? Most people are still overpaying for car insurance just because it's a pain to switch. That's why there's Jerry. Jerry's the only app that compares rates from over 50 insurers in minutes and helps you switch fast with no spam calls or hidden fees. Drivers who save with Jerry could save over $1,300 a year.

Before you renew your car insurance policy, do yourself a favor. Download the Jerry app or head to jerry.ai slash ACAST. Sorry, that plate's been canceled. Wait to see Santa's two hours. Take a break from holiday stress with Prime Video. Unwrap your next watch from classics to new releases. Prime Video. It's giving holiday harmony.

Idag är vi i ett betalt samarbete med Zalando och deras julkampanj What do I wear? Och som man behöver hjälp med klädsel i juletid när man är så här stressad. Det är slutfester för projekt. Man ska in och veva på glöggmingar. är det ju vädret väldigt linnigt så man måste ju även tänka ytterplagg. Och vissa ska ju också upp och fira julen i snön och då är det ju kanske en helt annan klädsel. Och så ska man inte glömma alla som dejtar i juletid. Man kanske åker hem till sin hemstad

gamla kompisar. Då vill man ju visa sig med stil och finess att man har koll på vad man ska ha på sig. Ja, och då är ju Zalando som en trygg, jätte... Skulle man kunna säga som har liksom allt åt alla håll. Där har du till exempel märken som Stine Goja, Filippa K, Bay Malina, Fjällräven, Mango, J. Lindeberg. Ja, alla kan hitta den perfekta outfiten.

oavsett aktivitet på julen. Ja, och behöver du kläderna fort så kan jag säga att det är bara en till två dagars leveranstid på de flesta varorna som skickas av Zalando. Det är ju perfekt om man skulle bli bjuden på något oförutsätt där man vill brassa in och se avslappnad och sval ut i en 5 plus outfit. också rekommendera med tanke på alla märken som finns där. Alltså kostymbyxa är väl ändå ett alldeles tidlöst plagg som du kan sätta en enkel hoodie på och ändå se lite liksom...

uppklädd men sval ut tycker jag. Ett par sneakers på det kanske och allt det här hittar du på Zalando. Och gratis retur är det alltid också. Så går det nu att våndas lite och funderar på what do I wear i jul till exempel. Då har Zalando alla svar på den frågan. Ja, så lycka nu till med jobbflörten på julfesten, glöggmyset med Sverige. eller bästa julafton i manna minne med familjen och gå in på salando.se och hitta stilen. Tack Salando! Tack!

Idag är vi i ett betalt samarbete med Ronald McDonalds barnfond som ju är en stiftelse som stöttar familjer med svårt sjuka barn. När man som familj hamnar i en sån mardröm så sätts ju hela livet på paus och små saker som vi andra tar för givet blir väldigt viktiga.

Och då finns Ronald McDonaldshusen som ligger nära sjukhuset där barnen vårdas och där familjer kan bo i en miljö som är så lik vardagen som det bara går. Där kan familjerna till exempel slappna av tillsammans, vara nära varandra eller bara en sån sak som att kunna laga mat.

och äta ihop i soffan framför tvn som kan betyda så mycket. Sedan starten 1990 så har mer än 200 000 familjemedlemmar fått bo i något av de här fem husen runt om i Sverige. Verksamhetens största bidragsgivare är –är McDonalds Sverige och deras franchise-tagare. ...och bidrar även till barnmottagna på sjukhus som vill göra sina vänt och lekrum... välkomnande.

Tillsammans kan vi vara med och bidra och vill du hjälpa till så kan du swisha valfritt belopp till 970 22 eller köpa en Big Mac och Company nästa gång du är på McDonalds. Du kan också läsa mer på Ronald McDonalds huvud. Stora som små handlingar gör skillnad för familjer som behöver närhet och trygghet när livet vänds upp och ner.

Nu ska vi fira att ditt sommarprat äntligen har... Nu ska jag utomstående här berätta. Det är också därför Anna Spolander sitter här. Det här har ni ju gjort tillsammans. Och jag kan ju säga som vän och medberoende, som vi medberoende som är med och dansar kring den här julgranen som det har varit det här sommarpratet. Vi har ju också fått en släng av det mesta. Ni har ju alltså kämpat och ni har haft mycket möda och stort besvär.

Innan det här verkarbetet drog igång lite tidigt. Vi var rädda för vattenavgång. Vi fick också ligga still under perioder. Det får man ju göra då när det börjar bli verkarbete. För vi vill inte ha ett för tidigt fött sommarprogram. Utan allt ska vändas och vridas. Och den här bebisen ska få ligga där och riktigt bli nästan några hektar för tung.

Så att det bara trycker på utav helvete när det väl kommer ut i ljuset. Och det gjorde det ju. Hur känns det hörni? Tack för frågan, hur känns det? Det här är så konstigt att låtsas. Nej! Avslöja inte nu att vi förbandar det här. Det här är jätteroligt att vi förbandar detta. Alltså världen kan ju ha rämnat under tiden. Alltså tänk om det sänds och så blir det världens kaos. Folk hatar det. Vi blir sågade och så sitter vi. Nu firar vi.

Det går inte att hata det utan det är bara själva förlossningen att låta det här med tillit också när det sätter igång det här då som du är rädd för. Nej, det ska komma ut i den stora världen. I de här starka lamporna. Massa folk som springer i korridoren. Som tycker saker om barnet. Ser den ut så? Väger den för mycket? Har ni klippt naglarna? Navelsträngen? Nej, gör så. Lyft inte så. Lägg den.

inte på mag. Allt detta tyckande är ju, om vi fortsätter att likna det här, det är ju när bebisen kommer ut i den här plastbaljan och ska visas för världen. Vi ropar ändå inte hej utan vi gör lite både och tycker jag. Vi firar lite, men vi är också lite kritiska. att det här kan falla ut väl oavsett. Hjälp, ropar vi.

Innan vi hoppar över ån. Och det gör man när man föder ett barn. Man ropar. Där kan vi prata. Den nasala har övergått i primal. Du är ner i primal och skriker. Och lite så är det väl. med sommarprat också, att det är ett litet primalskrik inom dig. Ja, korrekt. Men det är väl också det här att vi skulle hamna först som vi ändå fick. Man borde bli glad för, Hampus, men vi fick ju panik. Varför fick ni panik för det? Ja, men det känns så här som att...

Eller jag ska inte svara för dig Hampus, men vi har ju haft konspirationsteorier att tänka att de skickar ut det sämsta först så det liksom ska vara över. Eller att de tänker att det här kan bli ramaskri, att vi har gjort någonting som folk kan... göra rubriker på och som kan skapa en uppmärksamhet för sommar i P1 så blir vi det skadeskjutna fåret man kastar ut. Jag har ju tjuvlyssnat, får man säga. Ja, det är klart. Jag har ju... Jag är så mycket hemlig!

Det är smakeri! Jag blir helt... Jag har ju smyglyssnat på det här. Då är jag lite medberoende men jag är också väldigt stabil här i mitt bruna säte. Med min gräspollen. Och jag säger som så, de här farågorna, det är ju väldigt mycket konspirationsteorier ni har byggt upp nu. Men det gör man ju alltid. Det är ju liksom så är det ju med sådana här grejer. Man får ruva på saker alldeles för länge.

Det har blivit, och så har det blivit ju så väldigt laddat det här med sommarprat nu. Det är ju rubriker varenda dag om allt. Alltså det har blivit väldigt så, från förr var det liksom kaffe och bulle i person och nu är det trevligt och alla pratar om den bra dröm. om det och den pratar om. Nu är det mer. Undrar vad den ska prata om. Så det är klart att nerverna har ju gått upp i spinn på det här. Och sen de här recensionerna vi pratar om. Men det är ju...

Det är ju ett sommarprat. Det är ju en kopp kaffe i Bersån och i hammocken och det ska vara mysigt. Eller hur? Och framförallt så har vi ju... Bibi rörde när hon hörde av sig. Fick ju inte någon reaktion av varken dig eller mig. Sen ringde hon upp med en dag. Och då var jag så. Jag vet inte. Och sen så ringde hon Anna. Och Anna med så. Vad är det för datum? Sade du. Ska vi se? Och gick in i logi.

typ direkt. Ja, hon frågade ju också mig, vi älskar ju BB, men hon frågade ju också mig så här, hur känns det nu? Är det inte pirr nu när du ska få göra det? Och då svarar jag också, det har jag haft lite varje timme på efteråt, men vi ser ju det här som ett jobb, som allt annat. Det här med pirr måste vi, om vi får vara... Det är ju synd Hampus att du bara är 27. För mitt pirre har ju avstannat. Pirret har övergått i prestationsångest. Det som var pirr förr...

Det har bara blivit prestationsångest nu för tiden, tyvärr. Pirret kanske infinner sig när man släpper taget och går ut på scenen. Då kommer pirret. Men innan det är det en lång väg av ren och skär prestationsångest. Tyvärr är det så. Har man lyckats en gång?

Så är det där kört sen med PIR. Jo, jag vet inte. Så det kan vara både och där också. Jag fattar ju inte riktigt. Jag fattar ju att sommar är PIR en stor grej. För man har alltid vetat om det och det har alltid funnits och man har hört det. Men så jävla stort.

som det tydligen är. Det förstår jag ju kanske inte riktigt. Så jag tror att det finns väl både och de här reaktionerna att vissa blir livrädda och går in i att nu ska vi också göra, för så är ju jag och Anna och du också funkar ju så att man går ju direkt in i

Jaha, hur ska vi göra det här? Hur tar vi alltså den här uppgiften? Man är inte så mycket i, åh gud jag ska få sommarprata, vad kul! Utan det blir bara så här, vad fan gör vi av det här då? Nej men det tror jag man är i om det är något all... Om man har något sådär, om man är typ...

En annan typ av skådespelare. Eller en författare. Om man har en historia. Man ska berätta om någonting som man vet. Kanske är allvarlig eller sorglig. Då tror jag man kan gå in i pirret. För då vet man att det här kommer jag vilja göra.

av mitt sommarprat. Men är man till exempel som dig en sån här tänkare som har gjort lite av varje, då övertänker du också så här, då går ju tankarna så här... ska jag göra något allvarligt är det inte väldigt många som letar efter allvar ska man gå den roliga du tänker ju mer genskjuter från alla håll och den grejen gör ju att man kan få liksom Då blir pirret väldigt irriterat. Det får inte vara ett pirre speciellt länge. Då tänker man att det är redan gjort. Då börjar man tänka så.

Men det var ju också när vi skulle boka inspelningstid, Hampus. De andra sommarpraterna verkade ju blåsa in på 1.30 och göra klart. Vi tog ju höjd, först ska vi ta två dagar. Det kan vi nog behöva. Men ni tog ett halvår ungefär. Vi klarade det på en dag, ska vi säga. Ja, men vi började ju i fjällen. Det var snur. Jo, men nu pratar vi om själva inspelningen, skäringen.

Nej då var det ju också såhär, ska vi tacka ja eller nej? Då hade vi liksom såhär, ska vi skita i det? Ja för du, det ska vi säga till er som lyssnar. Hampus var väl, nej. Nej. Nej. Vänta lite nu. Kan man fundera lite? Nej. No! Och du var så väldigt, det var ju som ett fruset lås. Man fick elda med tändare och knixa för att få in den här jävla bilnyckren och se, är det möjligt att ta en åktur här?

Frusit is. Och så var du lite utarbetad också så att allting var bara jobbigt och det kan jag känna igen. Det man borde bli glad över. Nej, nej det jag orkar. Du tog bara de här. Bommarna. Där blev jag så förvånad för du brukar ändå vara den som motar Ola Regrim. Men här var du ändå sådär, det här är ju kul. Alltså du var så entusiastisk och tyckte ändå att det här var en rolig fråga. Nej, då ska jag göra en liten lurig fax för vet du vad jag gjorde?

Jag hackade ditt system, Hampus. Och det här är ungefär samma metod som du hackar mig eller ska göra om vi ska flyga ihop. Som vi har sagt att då ska du bli... Då ska du bli rädd. Jag är flygrädd. Men om du blir rädd, då kan det bli att jag blir en vuxna som får verkligen skärpa till mig. Då kommer jag att hjälpa dig. Där har vi hackat min rädsla. Så gjorde jag med dig för när du började så här att du inte skulle göra det här då tänkte jag jag ska stryka den jäveln med hårs.

Jag ska jäven säga nu med fullt av kärlek. Det är ju den där lille jäven i dig. Jag vet hur den där lille jäven fungerar. Jävlar vad han krånglar ibland. Lille jäven. Den där lille jäveln där tänkte, nej. Nu förväntar sig Hampus att jag ska stryka mot honom. Alltså jag ska stryka tillbaka de här tankarna. Gud vad kul och klart du ska göra. Jag går helt med.

Ja fy fan, jag tror det. Du behöver inte göra det här. Först var jag lite så här, ja men det är klart du ska göra det. Och så kvittrar jag och sjöng. Och sen märkte jag på dig att ju mer jag kvittrar och sjöng desto mer motvillig blev du. Då var det ju tvärs då. Det var ju handbroms i.

Vi försökte ju också att andra skulle ta beslutet att vi inte skulle göra det. Så när vi skickade in manuset, då var vi lite arga på förhand. Och i trissa upp för andra, nej, tar de inte det här, då skiter de. Då ska de ha jävla klart för sig. Då skiter vi i det. Så kom det tillbaka. Toppen, vi älskar det. Kör gänget. Hopp. Precis den var det jag såg. Det såg jag till Anna. Då hade jag lite backtalk.

Men kärleksfullt backtalk som man får ha när man dras in i någon sån här medberoende. Man måste kunna vänta i led. Då sa jag till Anna, nu Anna kommer jag att säga till Hampus att han behöver inte sommarprata. Det är ingen skuld eller skam i att tacka nej. Nej tack. Jag har inget att säga. Jag har inget att berätta. Jag vill vara i fred.

Det är en mänsklig rättighet och det är helt okej. Jag tycker du ska tacka nej. Sade jag i ett visst läge. Känner du så, säg nej. Då jävlar sköt du upp som en maskros. Jag har tejken. Jag har tejken. Jag har tejken på sommarpratet. Kom det då. Det var så jävla sjukt att vi hade det. Jag sammankallade det till sammanträde. Kommer ni ihåg? Jag ringde upp er alla.

På telefon och bara så här, nu måste vi ta ett beslut. Som att du också är med i det här beslutsfattandet. Och sen så när jag satt i bilen på väg till inspelning eller vad jag skulle, kostymprover eller någonting. Så bara kom jag på en idé som vi då, då var jag för fan mars.

Det har gått två månader sedan frågan kom och ingenting har hänt överhuvudtaget. Jag har ingenting att berätta, det finns ingenting. Och om man säger, ta beslutet, nej jag ska inte göra det. Så bara, så här ska vi göra det. På lätten när det ramlar ner, Hampus. Ibland är man hård i magen. Nu kommer liknelserna igen. Då kan man få äta fyrkanter i fiber. Man löser upp i vatten. Man provar med linfrö. Det kan vara aprikoser. Nej, det går inte.

Och så släpper man bara och tänker, nej jag skiter. Då ramlar den där lille poletten ner. Och då är det ju underbart. Egentligen ska man ha tillit till det från början. Man ska kunna tacka ja och tänka... Det kommer att komma till mig. Det är också det här med måsten. Det här är också varför jag hatar... Jag kallar mig själv inte komiker. Jag tycker inte om de andra kallar mig komiker heller. För när komiken kommer med någon slags... Komikertiteln kommer med någon slags...

måste på att vara rolig. Det är komi... komedi... Komikerns enda uppgift är att locka till skratt. Skulle jag ha det som ett måste, då skulle jag aldrig kunna vara rolig. Komiken för mig kommer utifrån en lust att vilja vara rolig.

Och det tänker jag är samma sak med den här uppgiften. Att först var det som en skoluppgift. Det här måste du göra. Du måste komma på någonting att sommarprata om om du ska tacka ja. Då går det inte. När man sen stänger dörren. Jag ska inte sommarprata. Då helt plötsligt. Vad skulle jag göra om jag ska sommarprata någon gång? Och då helt plötsligt kommer det.

Det är det. Man måste hacka sig. Exakt. Men där är ju du. Nu sitter ju jag. Jag är ju så gammal på det sättet att jag har ju förstått hur jag funkar nu. Så jag gör ju de här hackerna på mig själv. Ja. Jag gör ju de här hackerna på mig själv. Nej men du behöver ingenting Mia. För då säger jag också till mig själv. Men då kan det ju hända vet du Mia. Då får du inte frågan sen. Bara du vet det nu. Då är det helt okej. Gör vad du känner. Då kommer den truliga lille.

Så det där är ett bra grej att göra med sig själv. Ja men det var faktiskt jättebra. Ja men det är faktiskt att säga till sig själv du måste ingenting. För det är när kravet kommer och anfaller en så här. Om man går in i den där prestation som jag sa, att peppen hinner inte ens infinna sig. För prestationen hinner före. Gud, man börjar sådär.

Då är hela lusten kvävd. Och det måste alltid börja med en idé om någonting. Det där jag tyckte var så svårt för att allt annat man gör i sitt jobb är ju att jag har en idé. Passar det här bäst som... scen, film eller tv eller det här och sen kommer formatet. Här har du 45 minuter prat, 45 minuter låta eller ska leverera så här kom på något att prata om. Det var fel ordning för mig, det gick inte.

Sen när jag väl släppte formatet och inte skulle göra det, då kunde jag börja tänka, vad är det för roliga idéer jag har? Ja, det här skulle funka. Och då helt plötsligt lossnar det. Jag tänkte då att det kan vara, det är ju roligt för just det här att det kan födas med. Nu kan vi ju säga det, för nu har det ju varit ute.

Tittar jag på andra? Det här att man inte vill vara med i kriget. Det har ju du och jag varit med oss länge. Vi hade det på scen också. Och pratade om att du inte... Och du har haft till och med i din första show... som jag också var inblandad i när du hade att du inte ville ligga ytterst i sängen. Det här är ju en sida av Hampus som alltid kommer att finnas. Det här att våga erkänna och jag älskar det att man är rädd.

Att man är kille och ge mig inget vapen, ring inte in mig i kriget. Jag är jätterädd. Och du är ju både allvarlig och rolig i det. Så det blev ju precis... Väldigt mycket Hampus. Och då spelar det ingen roll vad folk tycker. Vi har ju verkligen skapat det här utifrån att det här ska vara ett jävligt underhållande program för den som lyssnar. Alltså det har bara varit för publiken och det är därför det var en prestationsångest.

Hur ska vi skapa en stund för en familj i bilen på väg till ett landställe eller på stranden eller lite bakis i hängmattan. Att bara sätta på utan förväntan och sen bara inte kunna sluta för att man tycker att det är kul. Hur når vi dig? Det är väl det finaste. Det är ju lite så vi har tänkt med våran podd också. Vi sitter ju inte och skrynklar pannan i några djupa veckor utan vi vill ju vara ett andningshård i allt annat brus där man faktiskt får lov.

Med gott samvete. Och skratta en stund. Åt sina egna tillkortakommanden. Eller vad det nu kan vara. Den här gemensamma känslan vi har. Av att vara människor i allt som sker. Idag är Skäringer och Näsvold i ett betalt samarbete med Vattenfall som är en av Europas största producenter och återförsäljare av el och värme.

Men Vattenfall gör ju faktiskt så mycket mer. Du har säkert sett vindkraftverk till havs och då är det lätt att tro att vindkraftparker skadar naturlivet runt omkring. Men där har Vattenfall tänkt framtid och varit innovativa. För runt omkring de här snurrorna så kan man till exempel odla tång som är små reningsverk som bland annat tar upp överskottsnäring och koldioxid från vattnet och gör havsmiljön friskare.

I min mun i detta nu så kan jag säga att jag har wind farmed seaweed snacks tillverkade av seaweed eller som vi säger på svenska tång som odlas vid Vattenfalls havsbaserade vindkraftsparker. Så där kan man i framtiden och nu också för den delen inte bara producera fossilfri el utan även mat. Och god mat kan jag säga. Vad tyckte du? Jättegott. Ja det var det faktiskt. Det känns också lite...

Som ett nyttigt typ biosnacks. Ja, och då blir det nästan en 3-1-lösning där ute i havet. Fossilfri el produceras, mat odlas och havsmiljön renas. För alla er som nu blir sugna vill jag bara förtydla att Vattenfalls Wind Farmed Seaweed Snacks än så länge endast finns för provsmakning och är inte till sal alltså. Vill du läsa mer om detta spännande projekt så gör du det på vattenfall.com-windfarmed.

Hi, this is Knox from the podcast with Knox and Jamie. What are you reaching for? If you're a smoker or a vaper, you're reaching for nicotine satisfaction and all the problems that come with smoking or vaping, but you could be reaching for Zen nicotine pouches. Let's talk about what Zen helps you reach for. First, it helps with variety. Whatever you're reaching for, reach for it with America's number one nicotine pouch brand. Find your Zen at zen.com.

ZYN.com. Warning, this product contains nicotine. Nicotine is an addictive chemical. Tired of your car insurance rate going up even with a clean driving record? You're not alone. That's why there's Jerry, your proactive insurance assistant. Jerry compares rates side by side from over 50 top insurers and helps you switch with ease.

Jerry even tracks market rates and alerts you when it's best to shop. No spam calls, no hidden fees. Drivers who save with Jerry could save over $1,300 a year. Switch with confidence. Download the Jerry app or visit jerry.ai slash ACAST today. This is the new Weight Watchers. It works for members like Jojo, who's learning simple, healthy habits. Sharia.

who's making progress with meds, and Kim, who still gets to eat what she loves. For over 60 years, we've helped millions of members find what works for them. Now, it's your turn. Watch your life open up. Watch your story shift. Watch what you're capable of. Watch it work. Get started today at WeightWatchers.com.

Vi har ju också pratat om det här mycket. När man ska göra någonting nu som ska vara så här lite allvarligt. För vi var ju ändå inne och veva i det där i fjällen. Vi var inne på ett tema en kort stund. Det har ni ju sett i sociala medier när vi var i fjällen. Anna var ju darrig på benen. Hon kände ju att det här kommer att bli en riktigt tuff match. Och vi tar inte upp det här.

när jag blev för full i fjällen, tar vi inte upp nu. Det måste vi ta upp. Nej. Och då är det ju så här att när vi då vevade igång det, ni vet ju ni som lyssnar att vi var i fjälls. Och åkte skidor. Stabsläget och så vidare. När alla armar. Och det var väl lite här stabsläget etablerades. Med stabsläget menar vi ju att skulderbladerna fälls ut åt sidorna. Alltså man är beredd.

Då hade vi ju satt igång det här sommarpratet där uppe i den där mysiga storstugan där vi hade det här långa Putin-bordet som jag kallar det. Putin har ju alltid ett sånt där långt bord. Där han sitter vid ena änden själv så han inte ska bli mördad eller förgiftad. Men där satt vi och mös och drack varm och bojo. En del Lumumba.

Eller vad det var, säger hon att titta på mig också. Men då var det så här, Anna dricker nästan aldrig alkohol. Alltså kan jag bara få stoppa det? Nej, nu håller du trut. Anledningen vill jag bara säga var att Mia hade ont i benen. Vi var helt öm på grund av pjekten. Pjäxen hade tryckt. In jag hade ett par så jävla dåliga pjäxor. Där får ni bättre ut i nästa år för Skistar faktiskt. Och då tänkte jag, och då Hampus var ju på bushumör som alltid och ville ut och åka off-piss.

Och jag kan säga för dig, det är många som inte har en aning om vad jag är. Jag är ju också närmare mig 50. Och då tänkte jag, nu har jag två väg... Ha med sig egna skidor och pjäxor upp kan vi bara tillägga också. Det är en sån personlighet. Ja, och det hjälpte ju ingenting. Och då tänkte jag, nu har jag två vägar att gå. Ska jag välja... Mia, gå med henne i smärta.

Vårda henne, kanske åka till en vårdcentral. Eller ska jag vårda Hampus som vill busa i backarna? Jag väljer buset. Välj alltid buset. Jag fick också gå fram till lyft, för det vill ju inte Hampus fråga själv. Gå fram till lyftskötare och fråga... har vi de här lite busigare backarna i skogen och så. Och så tittade de på mig med lite för liten skidjacka och för små byxor. Ja, det finns något där borta i blåbärsskogen och sånt där. Men Hampus, vi hamnade ju i en svart offpistbacke.

De har aldrig fått den frågan av någon över 14. Då ska jag också tillägga att jag var ute och köpte snus med Hampus flickvän. För att det var ingen som ställde upp av de manliga resenärerna att åka med henne. Hon började trava bara det att få koll på psykologiskt alla i en sån här storstuga. Då såg jag att Hampus var så jävla fokuserad.

på buset. Och Ellen hade ju knappt åkt alpint. Hon hade dessutom en kort och en lång skida. Såg vi sen som diffade på tio decimeter. Och det hade ingen jävel noterat. Och hon var rädd. Och hon kände också nej. inget för mig, jag tar en promenad. Men här satte du av med buset och tog Anna Spolander till fångenskap. Där är det roliga att jag släpper Ellen, hon är lugn men Anna fick inte åka till stukan.

Du ska med busa i backen. Men du visste ju att det kommer inte bli lika kul med Ellen. Nej, hon ska ju protestera snabbare. Ja, och Ellen har ju en rörlig fungerande kropp och koordination. Det har ju inte jag. Ja, men inget snus. Vilket gör att något bus utan snus.

Som vi brukar säga. Det gör vi inte. Och så hade jag ju mitt barn med mig också. Då fick jag ta mitt barn och så fick jag ta din flickvän. Och så brummade vi iväg i bilen och köpte snus. Och sen stod vi som två käringar och skvallrade. muttra över livet. Och dra kaffe nere vid backen i sådana goa skor. Och då pratar vi om att du kommer lugna ner. Nej, det kommer inte vara så här. Det är nu mycket med jobbet och skådespelare. Det är lite så här.

söker utmaningar. Han kommer att... Tror du det är så ärligt? Han kommer att settle down, vet du, som vi säger. Som en riktig falsk jävel när jag vet i själva verket. Är man född skådespelare så har man alltid buset i sig. Eller hur? Det kommer aldrig lugna ner sig. Det kommer att vara så här, Ellen, men det kan ju inte jag säga nu. Utan nu får jag ju bara vagga med här och lugna ner hela stämningen.

Men i alla fall det roligaste är då, för då säger vi så här, efter den här splittringen som blev i gruppen, där ni for iväg och kom aldrig tillbaka. Ni var ju borta hela dagen. Då säger jag så här, ska vi inte mötas upp på en lunch? Och då är det ju alltingen Harrys eller John Scott till din glädje då. Jenssons buffaus har inte öppnat där uppe än, men det kommer säkert.

Så då skulle vi mötas på Harris vid någon jävla torg eller vad det var. Och då skriver jag till er. Och herregud fick jag någon svar efter jättelångt. Vi är jättelångt bort. Vi vet inget. Och då märkte jag på Annas osammanhängande sms. Nej, det läcker någonting här som jag inte kan sätta fingret på. Buset har, alltså isen är tunn.

Här måste jag slänga in också då, att då hade vi precis, när du får svar på det här sms-et, då är det Anna Spolander som tar initiativet. Exakt, vi tar en öl och inte den lilla ölen, det var en sån stor stövel. Varsin sån kommer Anna Spolander in med. Det var så det var, det var det första jag fick.

Vi är här och då tittar jag på att det var jättelångt bort. Vi sitter och tar en öl. Då hade jag precis skjutsat runt alla barn och flickvänner och snus och grejer. Då hade jag bytt skor och stövlat in och satt mig ner. Gott. ett glas Prosecco där på den här Harrys. Och så sa jag till dem, nej men jag har skrivit till dem, de sitter och tar en örd, de kommer. Kom örd, sen kom, kan du hämta oss? Men ni har väl för fan skit? Då tänkte jag, har ni busat er ner, då får ni busa er upp.

Nej, det är jättemånga. Då hade ni ju zigzackat ner hela den här vägen. Det är jättelångt att ta. Det är alltid så smidigt. Det kan jag också säga att det skrivs då på en gång. Det är sådana anslutningslyftar, det är inga problem. Åker man dit så tar man den upp, sen tar man den.

Sen tar man 88, den här Europa-liften upp där. Och sen så är du hemma igen. Ja, och då när vi mästade Mia, när vi hade varsin stövel. Vi hade knappt påbörjat våra stövlar. Och då blev jag lite avundsjuk. Vet ni, då tänkte jag så här... bjussa på nu. Jag hade varit i dödsriket och vänt. För jag hade ju åkt svart och hoppat. Jag hade åkt in under granar. Jag hoppade ju ändå på något gupp som du sa. La vi ut klipp?

Benna, du har trillat om kull och ligger med röven upp och det kommer ett gäng med 14-åringar att slida förbi. Och du står med staven så här och försöker ordna dig upp. Ja, men då också Mia, på dina sms så märkte jag, sa jag till Hampus, att vi sitter i varsin stövel. Jag kände att du blev irriterad. Och förstår jag när man har satt sig gott. Och så är det två tonåringar. Jag betärde mig. Jag fick en sen sida. Jag blir ju inte irriterad på ett sånt där. Nej men snälla. Jag blir ju irriterad.

ni hade skapat en egen ficka i det här sällskapet. Där ni bara busade loss och aldrig kom tillbaka. Och då fick vi ju svepa stöven, Hampus. Och då slidade ju en arg mamma in med en stor bil. Och precis när vi sveper ölen ställer oss på skidorna för att åka ner till bilar. Då slår det till. Och då slidar jag in med bilen och in maskinen. Då kommer det in två fniss. Alltså då pratar ni som att ni hade varit utomlands på en expedition i två veckor. Men vad är detta? Vad händer nu?

De har varit borta en förmiddag i Tandodalen. Vad heter det? Tandodalen. Lindvallen menar jag. Vad kan hända i Lindvallen? Men jag tror också det var ett litet, litet, litet, litet så här bitterhet. över att du gav vika för dina ben. Att du inte skulle bäja upp i busbacken. Nu ska hon få se vad hon missar. Herregud, jag var ju blå. Ja, det var väl vi alla. Nej, det var ni. Nej, jag lovar er. Den här stackars vadon som jag har, mina piprensar...

den var ju blåmarinerad. Jag kunde ju knappt gå. Det fanns ändå en besvikelse över att du missade det här och att då kände vi nu drar vi ut på buset. I mig fanns det i alla fall lite. Nu ska vi se vad du har missat här. Men det roligaste av allt var ju sen när vi kommer in.

på ett ställe där det också är lite blött på golvet alltid. Det var blött på golvet och det var ju också så att alla där inne hade en annan typ av energi än vad jag och Hampus flög in med för där satt barnfamiljer som de tog sig en varm choklad och även vi

i ert sällskap som ni hade glömt bort. Vi hade också en annan energi så vi undrar, vad händer nu? Ja, ni hade ju beställt in mat och det var ju liksom så mysigt. För här hittade jag ett sätt att hacka Anna tror jag. Att så här, en som inte dricker så mycket så märker att det går inte att få upp Anna.

i liksom drickmod av att man peppar igång en såhär oh nu kör vi det där går inte hon med i alls men här såg jag att såhär när hon blir lite rädd eller känner oh nu har vi överlevt någon lättnad över nu är det över där Och en öl, då kan jag få in ett glasbubbel, då kan jag få in en labomba, då kan jag få in en liten myntdryck. Exakt. Och då såg jag på henne att nu... Nu börjar det bli lite fåglar som flyger runt huvudet i någon slags gloria. Den här lite roliga fyllan som hon blev överraskad.

på själv. Och då pratade jag inte fylla. Det fanns inte tillställelse till sludder. Ingenting. Det var bara mer lite sånt där kluckande skratt och en typ av nu har inte jag... Vi måste spela in hörni! Då börjar Anna med den här... Ta tillbaka kontroll. Vi måste spela in en podd nu. Nu ska vi ju äta. Nu ska vi ta ett glas bubbel. Nej, nu måste vi få upp tekniken. Jag gick ju också fram med mina...

cowboy gick fram till barnen och betalade med liftkortet. Så det var helt oberörd var jag ju inte. Jag gjorde ju bort mig. Och sen skulle du bara gå in på toaletten och släppa lite på den här stubbelunnen. Hampus, du var ju med. Du gick ju precis framför mig. Genom alla barnfamiljer. Då händer det som inte vill ska hända när man är 48. år med pjäxor och just skidor. Att Anna får ju den här... tyngden på bakdelen av pjäxan på det här blöta. Hon får liksom inte till dördumklackandet utan där!

Åker hon iväg. Hon försvinner bakom. Det var ju sån här trevlig spaljé där inne med trä. Och jag stod precis och pratade med Anna och sa något kul. Ja, då hörde jag bara ett duns. Och då försvann hon ner. bakom hela och ramlade ju mitt i brasmyset där. Jag är ju också en 80 så det är liksom inget litet projekt för mig att ramla. Det är liksom mycket materia som ska förflyttas härifrån till här. Och Hampus säger då till mig...

Gud, jag har ju ändå tränat stunt och så, det är full, alltså jätteviktigt. Jättebra! Du föll alltså som ett proffs. Man ska alltid falla på de mjuka delarna. Amatörer faller alltid på bendelar. Du föll ju jättemjukt. Du föll ju på svanskotan. Mjukt. Du föll väl på rumpan. Eller var det rumpan som tog först? Jag har lite minnesluck ifrån just det här. Men jag vet att jag bara... Det är som att jag går...

Någon säger, tänk på att det är halt, ramlar. Sen är jag inne på toaletten med Hampus. Det var det jag tror jag vände mig om. Det var ingen som såg, säger Hampus också. Jag tror att jag vände mig om och sa just det till dig. Det finns en bild på detta också. Den här bilden kommer vi lägga upp nu på Skäringen i Näsvold för att fira sommar i P1. De också som har jobbat bakom ska vi lyfta lite extra.

Som blir utsatta för det här. Både hack och medberoende och bus längs vägen. Jag är glad över att jag till slut tackade jag. Ja, och jag är glad över att ni hade tålamod hela vägen med både beslutsfattandet och bollning av idéer och att du och Anna har stått ut och jobbat natt. Vilket jag aldrig har fått med Mia att göra. För fan vad natt vi har jobbat. Men vi var ju som nattliga konstnärer som drack rövin på ett hotellrum.

Hade bus på gång? Ja, det gjorde ni på nofo. Det var trevligt. Det har faktiskt varit ett roligt arbete, det får vi ändå säga. Men det har varit mys. Lyssna på han på Sommar-P1.

Tycker jag. Vi kan ju spela upp behind the scenes bloopers-materialet. Ni klippte ihop som aldrig kom med i sommar i P1-versionen. Det kan vi ju bli på här. Hej och välkomna till dagens sommar i P1. Och på lodet nummer fem hittar vi. Ja, är vi redo? Kan jag bara börja när jag vill då?

Jag heter Hampus Näsvold och jobbar som skådespelare. Och i mitt sommar så kommer jag att... Jaha. I mitt sommar i P1 så kommer jag att ställa mig själv i riktigt dåliga dagar. Så att det kan användas emot mig sen om totalförsvaret mot mig... Fan. Jag ska bara ta en äsbrev. Riktigt dåliga dagar. Så att det här kan... Men vad fan? Jag hör inte dig nu, men... Då får du dra upp och lyma. Gunnar! För då ropar väl jag på dig. Gunnar!

Hela Sveriges artister är lite vallfärdade ner i vår källare, i vårt hus, i Svåland, i Värnamod. Där jag växte upp när jag var liten, när jag var litet, litet. Fan. Jag testade den sista gången nu. Eller sista gången, vi ska sätta den. Sen skiter jag i den. Får det lösa detta. Nej, jag kör igen. Jag måste bara hitta texten. Nu kan du börja. Vem var det? Vem är det som pratar? Det är Christer. Christer Henriksson.

Ja, och du då? Och sen är det Hampus. Jaha, Hampus. Nämen, ja, vad kul att du ringer. Hur mår du? Ja, nej, Anke, vi har inte börjat. Gud, du är så bra. Jag fattar inte. Jag tänkte också. Har de fått hjärnbredning över natten nu? Otroligt. Rakt in. Jättebra. Tack. Är vi klara? Ja, det är vi klara, Christer. Tack snälla. Okej, hej då. Gör inget det sen, Manki. Ja, gör det. Hej då. Hej. Hej då. Nu hämtar jag lite vatten bara.

Hva heter det? Blåpørs. Blåpørs? Nei, det er blåpørs, vet du. Har du noe ord i blåpørs? Blåpørsene. Blåpørsene. Bolognes. Blåpørs. Det var väldigt roligt att det var flera som skrev in att det verkar vara en sån... grej som folk gör. Det var folk från även sjukvårdskunniga personer och även om det här med när man får i halsen att man drar sig undan. Vi pratade om det förra.

Ja, vem var det som var inne på det och blev avfäder? Ja, och du var jätteduktig där. Du var bra, Hampus. Du sa ju, hur kan du... Jag satte en bit ananas i halsen på ett solsidan-möte. Där vi läste manus bara en hel dag. Och fick ju då känslan som en hund gör nästan. Jag tror inte jag hittar på det för jag för mig att det är så att hundar drar sig undan när de ska dö typ.

De vill bara gå undan och vill vara i fred och då ska man vara lite vaksam. Och så verkar ju vara väldigt mänskligt att vi människor gör. Jag bad ju inte om hjälp då. Jag vill ju inte störa. Det är ju någonting med att man vill ju bara ordna upp det här. Man vill ju få ut den där lilla luftbit. Eller ananasbiten i luftstruppen. Så jag gick ju in på toaletten. Och tydligen så var jättemånga som skrev att det...

Det gör. Så gör folk. Man försöker få människor att inte göra så. Sätter man i halsen, då vevar man med armarna och ber om hjälp. Jag förstår inte den impulsen alls. Jag hade aldrig vågat gå igen. Jag hade blivit för rädd för mitt liv. Jag förstår inte hur man i den stunden hinner tänka tanken att man inte ska störa när man är på väg att kanske dö. Att man sätter sig själv sist även då.

Nej men det är ju det jag menar. Det här är ju sorgligt men det är också väldigt roligt och hemskt att man gör så. Att man skäms så mycket. Då skriver Sofie Sarenbrandt som är författare. Hon skriver, jag har en liknande historia. Jag satt ett stort fiskben i halsen på en restaurang. Reste mig upp och skyndade till toan. Ville väl dö i fred? Jag vet inte. Jag fick också samma gå-iväg-reaktion men det var upptaget så jag stod snällt kvar och vände.

med fiskbenet i halsen tills det blir ledigt. Sen lyckades jag få ut det tio centimeter långa benet. Då har hon alltså för det första satt i halsen med ett sällskap i en middag. Sen har hon då gått undan. För att dö, nu drar vi det hela vägen ut. Det är ju det man på något vis gör. Men går undan för att försöka att inte dö.

Och då är det upptaget. Så då står hon i kön och väntar på att få gå in i fred. Det är ju redan ett faktum att hon inte får luft. Det är ju hemskt att vi fungerar så. Att vi har så jävla svårt att säga hjälp. Vad är det som är så utelämnande? När tog det slut? Jag tänker också om det hade varit så, nu går vi hela vägen, sorgligt hemskt, dumma tankar. Men om vi tänker att du går iväg med din annanas bit i just det här tillfället.

Och skulle singla ner coola vippen inne på toaletten på FLX under ett solsidanmöte. Det är slutet för dig. De rubrikerna. Det är ett förnedrande slut tycker jag. De hittade på toaletten. Hon försvann från kollationeringen. Vi fick bända upp toaldörren och där låg hon.

Obduktionen visade var en annars bit. Egentligen vill man ju inte dö på något sätt. Men det är ju väldigt snörpligt. Och det är ju så jag tänker mig att döden... För mig kommer det säkert att bli så. Allt det jag går och är rädd för...

det som kommer ta mig, utan det är det här andra, i mellanrummerna, där man inte är på spänn eller har koll, det är där. Usch, jag minns någon sån här trend, alltså du är för gammal för MSN va? Hade du det? MSN. Bara när man skulle trycka och svimma på skolgården eller något sånt där? Nej. Det var ju någon trend att folk skulle trycka på varandra så de skulle svimma på sko. Jättekul! Nu svimmade både Tina och Sofie på 20 minuters rasten. Vi får en chans till. Tänk MSN. Vad tror du MSN? MSN?

Är inte det någon MSN? Det låter som meddelande man skickar till varandra. Jag fick ett MSN. Exakt, MSN. Det var ju liksom... som kom i början på 2000-talet eller slutet av 90-talet kanske till och med där man satt och chattade och det var ju en aktivitet när jag gick i typ mellanstadiet, högstadiet så var det en aktivitet. Man kom hem från skolan, kopplade upp sig på modemet. Sen satt man på MSN och chattade. Då skulle man ha gruppchattar. Alltså det var ju så jävla...

häftigt. Och så fanns det webbkamera man kan ha. Alltså det var precis när allting var nytt så det var otroligt. Varför använder man inte sms och mobiler då? Eller fanns inte det? Ja men för att du kunde sitta och chatta vid datorn och du kunde se och du kunde ha gruppchat. Alltså då var det ju typ, man hade ju Sony Ericsson-telefoner så det var inte alltid roligt och levande. Det här var mer vad iMessage är nu. Jaha, okej.

Men då kom det någon trend där, där man kunde så här, alltså precis så som det finns på Facebook, olika sidor och lekar och mindgrepp, så kom det någon trend om att man kunde se, klicka här och se hur du kommer dö. Kunde man trycka där och så kom du upp såhär, du kommer dö av. Och då fick jag upp att jag kommer dö av att sätta i halsen. Och då var jag typ 13 år. Och efter det har jag varit så fruktansvärt paranoid. Vänta nu. Vem på MSN... bestämde hur man kommer att dö.

Nej men det var något spel eller lek eller någonting. Så som det finns sådana olika hela tiden. Att så här, titta hur din drömpartner kommer sig ut. Gör det här testet här, gör det här testet och se det här. Så var det så. Testa, hur kommer du att dö? Och när kommer det att ske? 24 juni kommer du att ramla ner i ett avloppsrör när du har byggt ett nytt hus. Kunde man typ få så då? Inte så specifikt kanske.

Men det var typ, sätta i halsen, du kommer med en flygolycka. Du kommer att kollidera med en bil. Alltså sådana saker bara. Du kommer bli mördad. Alltså det var verkligen så här. Då går man ju runt sen och är jätterädd för att man ska bli mördad. Jag fick att jag skulle sätta halsen. Och sen dess har jag tuggat saker som en gammal person. Jag sväljer ingenting som inte är gröt. Och sen var det en kompis till mig.

Som fick att han kommer dö av okänt hjärtfel. Och det är när man är 13 år. Nej men gud. Vad fan. Det är jättehemskt att få dem. Drilla med huvudet. Det är någonting som jag vet min tolvåring också. Det finns sådana här på Reels eller vad det är där det är sådär. Om inte du klickar på den här så kommer något hemskt när man ska klicka.

du på den kommer något bra att hända. Alltså det där är ju fruktansvärt när man är i den åldern. Det blir ju en hang-up som sitter kvar hela livet. Så fick Ellen upp på TikTok också någon dag. Han som sitter bredvid dig just nu har svikit dig stort. Ja då blir hon så. Vad har du gjort? Jag bara, va? Titta! Vad har du gjort? Det är en TikTok!

Lägg av. Det är bättre att återgå. Säg till, Ellen, att komma. Vi har ett taråkort. Det är bättre med tarå då. Sådana där grejer är ju helt opolitliga. Det där är så konstigt. Vem sätter igång det? Och gör en sån egen? Nej, det vet inte jag.

Undra om det inte kommer att bli mer sånt nu. Med AI och allt det här skiten. Du har ingen aning om vad det är som kommer att ske där inne på. Det är lika bra. Har du aldrig funderat på? Har du aldrig haft den här tanken som jag tror många? Eller så är det i min ålder där man tänker att man ska... stänga av alla sociala medier och börja leva ett annat liv.

Med en annan typ av, jag vet inte, telefon eller inte telefon. Det trendar väl nu till och med. Men nu är det ju tal om det här, vad gör telefonen med våra barn? Vad gör telefonen med oss? Vad gör telefonen med våra relationer? Och det är ju såklart, vi har ju inte ens förstått. hur hjärntvättade vi är. Hur mycket tid vi tillbringar där inne istället för typ leva livet. Alltså man har ju typ glömt det här att bara sitta. För det gjorde jag nu när jag flög ner hit senast.

Så tänkte jag att nu ska jag inte ta upp telefonen någon gång. Och tittade rakt ut på flyget. Alltså man kände sig som en... psyko. Jag märker att folk runt om mig tittar lite på en som att... Att man tittar rakt fram och på andra människor istället för ner i... Jag blev supermedveten för jag kan inte titta ut genom den här personens fönster för då tror den personen att jag tittar på henne. Jag kan inte titta...

Jag märker så fort jag vänder blicken att de börjar titta på mig. Då sitter man och stirrar rakt in i sätet framför. Då ser man ut som ett riktigt psyko. Alltså jag hittade inget naturligt att syssla med så jag blundar hela vägen istället. Det där tror jag vi måste ta ansvar för och börja nu.

Vi har ju bara det här livet. Ska vi titta sen innan vi har fem minuter kvar att leva om man nu kunde göra det och kolla statistiken. Hur mycket var jag inne på telefonen i mina 85 år? Och hur mycket var jag... I relationer. I nuet med andra människor. Då tittar vi. Jag var 65 år. I mobilen. Och resterande var jag. Med mina nära och kära. Det är också lite därför jag faktiskt måste säga, just nu i alla fall...

också älska det här jobbet. För att när man typ repeterar eller spelar teater, då är man ju närvarande med andra människor på ett sätt du aldrig är i riktiga livet. Den typen av närvaro du kan få där och fokuset på en annan människa för att reagera, det har du ju fan inte i livet. Det pratar faktiskt jag och Sanna som spelar med i Tabita. Det är fan i mig bästa jävla...

Det är ju nästan munktid i Tibet. Att inspelning är som att sitta i ett orange linne med en sån där klocka och med ett radband. Du är fullständigt närvarande. Men man skulle också kunna börja lite med att ha... för det är också den skadan att man känner en panik

Vilket också har stegrat från att när man var liten och framförallt när du var liten att vara tillgänglig hela tiden. Jag kan inte sätta på, jag träffar en person som sätter på sin telefon i flygplansläge när hon inte tittar på den. Så är den i flygplansläge. Och när hon har den så har hon på den. Fast om du säger, ja men det kommer ju fram när jag sätter på flyplanslägg så är sms'en med mig ändå. Men den tanken för mig är att om någon ringer eller skickar ett sms och jag ser det direkt.

Det känns jättefrämmande på ett sätt. Men varför är det så farligt? Nej, det är inte ett dugg farligt. Det där måste vi sluta med. Det går ju inte att vara på 25 olika platser i 25 olika pågående samtal och processer och produktioner och grejer parallellt hela tiden. Du kan ju inte vara, och det är ju det som händer här inne. Och sen har du nyheterna då, vad händer? Och så har du Reels också. Jaha, hon har ju gått en surfskåd i Australien.

Det hade jag tyckt varit kul. Jag ska gå in och kolla här. Det skulle man ju kunna göra. Undrar om inte jag är en så... Då ska du flytta till Australien helt plötsligt. Nej, vänta nu fan. Jag har ju solsidan i spelning där. Det kan jag inte flytta till Australien. Vi får titta. Nej, jag ska iväg med UNICEF nu. Och hjälpa. Jag ska vara volontär.

Du är ju hela tiden, är du fladdrad i din personlighet så blir du ju också jättepåverkad av att det livet du själv lever är liksom inte gott nog. Det är hemskt att man inte ska värdera. Att det gör att man inte värderar någonting man har. Nu är håret igång, ja. När jag gjorde så här så ser det ut som Lasse Cronér med sidorna som sticker ut. Jag tyckte det var dynamitharri mer, ja.

Det är en blandning av de två. Skit i det. Men vi ska ju säga att ni som inte har lyssnat på Hampus sommarprat gör det. Det ligger ju uppe nu och det är ju bara att lyssna på där man kan lyssna på.

sommarprat helt enkelt. Ja, i Sveriges Radio-appen är det numera. Just det, bra. Och sen är ju vi som vanligt, vi kan gå in och vad är det du brukar säga så fint också? vår podd. Man kan gå in och trycka på saker. Ja, just det. Ja, säg det. Säg det, Hampus. Trycka på saker. Ja. Ja, du kan lyssna på vår podd där poddar finns och så kan du gå in och prenumerera så att du inte missar ett enda avsnitt och så kan du ge, ja.

betyg, gärna högsta betyg då. Och vi är ju med er hela sommaren, rakt igenom allt. Så är vi i andningshåret som ni kan dyka ner innan ni känner för det. Vi försvinner ingenstans. Så nästa måndag är vi tillbaka igen. Eller hur? Yes. Glad sommar, sommarsverige. Glad sommar, puss och kram. Hej. Thank you for listening to this Polpo original. You've been amazing.

Hi, this is Knox from the podcast with Knox and Jamie. What are you reaching for? If you're a smoker or a vaper, you're reaching for nicotine satisfaction and all the problems that come with smoking or vaping, but you could be reaching for Zen nicotine pouches. Let's talk about what Zen helps you reach for. First, it helps with...

You don't have to think about lingering smells or clunky devices. Whatever you're reaching for, reach for it with America's number one nicotine pouch brand. Find your Zen at zen.com. That's Z-Y-N dot com. Warning, this product contains nicotine. Nicotine is an addictive chemical. Weight Watchers now offers access to affordable GLP ones. Weight Watchers has everything I need, from weight loss medications to nutrition support and help with my side effects.

With our program, our members are losing more weight. With expert nutrition and side effects support. Weight Watchers prescribing GLP-1 medications, it's been life-changing. Better results. Expert support. Lose more weight. Make it last. Get started today for as low as $25 at WeightWatchers.com. Hey girl, what's happening? Is that your antiperspirant? Uh, yeah. Let me see that can. Aluminum butane.

I cannot pronounce that. You have to switch to native deodorant. Native Simple Formula has only clean ingredients. It gives you effective 72-hour odor protection with no hydrocarbon propellant. Wow! This smells heavenly. Clean, effective 72-hour odor protection isn't a myth.