Hampus släpper outgivet material!!

This episode is brought to you by Progressive Insurance. Do you ever think about switching insurance companies to see if you could save some cash? Progressive makes it easy to see if you could save when you bundle your home and auto policies. Try it at Progressive.com.

Progressive Casualty Insurance Company and Affiliates. Potential savings will vary. Not available in all states. Why does every recipe I try need 18 ingredients, including a jar of something paste I'll never use again, but will sit in my fridge for nine months? I just want dinner in the oven. fast. That's why I love Blue Apron's new one-pan assemble and bake meals. They send you fresh ingredients that are already chopped. All you do is put it all together and bake. That's it.

No chopping. No weird leftovers. Just delicious, easy-to-make meals. Get 20% off your first two orders with code APRON20. Terms and conditions apply. Visit blueapron.com slash terms for more. If you're the purchasing manager at a manufacturing plant, you know having a trusted partner makes all the difference. That's why, hands down, you count on Grainger for auto reordering.

With on-time restocks, your team will have the cut-resistant gloves they need at the start of their shift. And you can end your day knowing they've got safety well in hand. Call 1-800-GRAINGER, click grainger.com, or just stop by. Granger for the ones who get it done. Idag är vi i ett betalt samarbete med Ronald McDonalds barnfond som ju är en stiftelse som stöttar familjer med svårt sjuka barn.

När man som familj hamnar i en sån mardröm så sätts ju hela livet på paus och små saker som vi andra tar för givet blir väldigt viktiga. Och då finns Ronald McDonaldshusen som ligger nära sjukhuset där barnen vårdas och där familjer kan bo i en miljö som är så lik vardagen som det bara går.

Där kan familjerna till exempel slappna av tillsammans, vara nära varandra eller bara en sån sak som att kunna laga mat och äta ihop i soffan framför tvn som kan betyda så mycket. Sedan starten 1990 så har mer än 200 000 familjemedlemmar fått... bo i något av de här fem husen runt om i Sverige. Verksamhetens största bidragsgivare är McDonalds Sverige och deras franchise-tagare.

Och mellan 1 december och 13 januari så skänker McDonalds 5 kronor till Ronald McDonald barnfond för varje Big Mac och Company som säljs. Och pengarna som samlas in går till Sveriges fem Ronald McDonald hus och bidrar även till barnmottagningen på sjukhus som vill göra sina vänt och lekrum mer välkomnande.

Tillsammans kan vi vara med och bidra och vill du hjälpa till så kan du swisha valfritt belopp till 97022 eller köpa en Big Mac och Company nästa gång du är på McDonalds. Du kan också läsa mer på Ronald McDonalds huvud. Stora som små handlingar gör skillnad för familjer som behöver närhet och trygghet när livet vänds upp och ner. är skäringernas vådd i ett betalt samarbete med en av Europas största producenter och återförsäljare av el och värme. Jag talar om vattenfall.

Och då kanske ni undrar vilken oförskämd människa som sitter och tuggar i den här spotten. Men detta mina vänner, det är ljudet av windfarming. För mellan turbinerna på havsbaserade vindkraftverk har vattenfall tänkt på både framtiden och miljön. Tången som odlats där hjälper inte bara till att förbättra havsmiljön utan den kan också bli till mat och i det här fallet avskoda wind farm seaweed snacks. Så plötsligt har alltså dessa vindkraftparker flera möjliga funktioner.

där de på samma plats som man producerar fossilfri el exempelvis kan odla tång. Blir du nu sugen på tongsnacks så vill jag bara lägga till att än så länge så finns Vattenfalls Wind Farm Seaweed Snacks endast för provsmakning och är ännu inte till salu. Men gör som oss, gå in och läs mer om Vattenfalls spännande projekt på vattenfall.com slash windfarmed.

Janne Josefsson har vigit sitt liv åt att på olika sätt jaga sanningen. Oanmälda har han stövlat in i inte ett ont anande människors liv. Idag bor Janne på hemlig adress bakom en skottsäck i dörr och tar aldrig emot besök. Men det ska det bli ändring på. För i den här podden så är det Janne som inte vet vem som ringer på hans dörr. Allra jävlar vet du. Alltså du är inte klok. Hur många pinnar har du?

Pinnar. Alltså hur många olika människor har du knullat med? Ja. Vad flinar du åt pepparkaksjävel? För det var vad en patient sa till mig när jag räddade livet på honom. Jag måste gå på toaletten och tinka. Paul på Play presenterar stolt. Oväntat besök hos Janne Josefsson. Att träffa människor som är så öppna, det blir på riktigt. Det blir på riktigt. Oväntat besök hos Janne Josefsson finns där poddar finns.

It's Monday morning. Hampus is on a road trip to the forests of Smallland. And Mia has bought herself a new pair of glasses. She's feeling fab, but maybe looking a little bit... Well, it's hard to describe. How about I post a picture on Hweringer Nesvold Instagram so you lot can see for yourself. Anyway, this is Hweringer and Nesvold. A quite confident... Pulpo production. Welcome to whatever episode this might be. Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag har tro på mig själv På min sida

Nu välter jag ut en hel knocko på bordet här. Helvetet. Japp. Fan vad pinsamt. Säkert sånt borde man inte få att dricka där det står här någonstans. Jag har tryckt på knappen här. Det lyser rött och det är ryck. Varför lutar jag mig alltid? Jag sitter ju på ett bra sätt från början och det är likadant i tv. Det är alltid nästan 90 graders vinkel. lutande tornet i Värmland. Är det någon osäkerhet? Fast så lutar det ju framåt. Det är ju engagerat. Nu ja. Men varför lutar jag mig så här?

Ofta sitter jag ju på snedden. Du kan bara googla Mia Skärringar i tv-soffer. Så har du suttit snett i det värsta olika. Så kan du få ett popperi av alltid snett. Gör du det privat också? Att du sitter och väntar på någonting och sitter snett efter middag? Nej. Jag äter middag. Det hade varit väldigt roligt när jag är på middag. Att jag äter middag snett. Vad har du också? Du har satt på dig för att ställa dig vid bandsågen eller vad är det för glasögon du har på dig? Det var väldigt...

Ja, men det är ju den här trässlöjsläraren som ska suga upp allt nu. Jag ska ju suga upp allting här inne på kontoret idag. Jag har glömt handskarna bara, sen är du färdig. Vad taskig du är, Hampus. Nu hade du en riktig generationspik när gammelmor har satt på sig på fräsiga glasögon. Jag har ju alltså, ska jag berätta för er, det här är ju inte...

Ni ser ju ingenting ni som lyssnar så jag ska berätta lite grann kuriosa för er här nu att jag har varit och köpt med ett par sådana här lite modernare läsklasögon för att jag var ju den som skrattade gott åt alla när de inte kunde läsa menyn för ett par år sedan. Nu är jag själv där att jag måste hålla... Jag kan alltså inte se på nära håll utan jag måste hålla undan saker för att kunna se. Då har jag länge gått omkring med ett par såna här...

Du vet, lite bibliotekarieglasögon. Från Statoil, sådana här små läsglasögon. Men nu har jag accelererat och köpt ett lite... Ja, lite flashigare märke som jag trodde ungdomarna. Jag har nämligen själva sett att du också springer omkring i glasögon med sådana här fönsterglas i som skrattar bäst som skrattar sist. Ja, det är sant. Jag tror vi kan bläddra i arkivet, Hampus, när du har varit in. in och vänt i någon kostym någon gång med ett par sådana här lite mera.

Då har du mer haft sådana här lite mer aggressiva bågar att du har tv-rutor kring ögonen. Men nu har du också micken rakt i ögonen så att jag ser liksom bara fragmentariskt hur det ser ut där bak. Det var därför du ser liksom mer glasögonen i öga. Lite sådana. De är lite sådana. Sådana här så att du inte ska få träfliser eller metallfliser i ögonen. Typ sådana glasögon. Ja men jag tror att man downsizar nog. Det är lite mer snabba glasögon i den yngre generationen just nu tror jag.

Ja, men där har du myran. Du kan inte sätta på mig med mitt äggansikte ett par snabba glasögon.

Nej, det går jag emot. Jag håller mig till pilot. Men jag känner mig också lite som en i det äldre gardet. Jag har ingen hörsel på det här örat, vänsteröret. Jag har fått en sån här propp, tror jag. En vaxpropp? Ja, nu försökte jag undvika att säga första ordet för att det låter så jävla äckligt. Jag vaknade, jag har legat på samma sida hela natten. Och så vaknade jag och bara, men gud!

Har lagt av? Har verksamheten stängt ner? Eller vad är det som händer? Jag hör ingenting här. Och sen så börjar det dra lite örat och då känner jag att det liksom glappar. Så då tänker jag att det måste vara en sån där vaxpropp. Det låter fruktansvärt äckligt faktiskt. Det låter svårt att ha en hygien. Det kan du finna bot på på apoteket, vet du. Med någon revaxör eller något sånt där.

Sen får du hoppa på ett ben som man gör när man har varit i badhuset och fått lock. Det var första halvtimmen idag. När man tappar omdömet. Det är en sån här grej som sitter i från barndomen. Lilo har ju stått och tittat på mig. En stor mamma barfota i en konstig baddräkt som ingen vet varför hon köpte. Hopp! Bara i sidled längs hela 25 meters passäng.

Och som om det inte räckte så släpper ju inte det där jävla locket så du får ju hoppa längs kortkanten också. Men vänta, varför måste du hoppa framåt? Kan du inte stå på samma ställe och skutta? Nej, men det blir ju inte så. Du måste ju få till ett tag. Jävla ryck. Och du känner ju att... Säger du hela tiden. Det är ju som att det ligger en plaspåse med vatten i som bara... Den ger sig inte den jäveln. Och till slut så hoppar du till. Men då har du ju gått så långt in i dig själv.

Du har ju haft en hel dansuppvisning. Men jag tror också att det kan vara vatten jag har i öret. Jag hoppas att det är det som har satt sig för det låter ju för jävla äckligt att ha en sån här propp. Då föreslår jag nässpray, Hampus. Det brukar lösa det mesta i öronen också. Allting sitter ju ihop. Så det är nässpray i örat? Nej, i näsan. Men då brukar det släppa i örat också.

För den gången, näsgången sitter ju ihop med örongången, vet du. Jo, och jag tycker det är så jävla äckligt. För man är ju så reda att det ska hoppa ut någonting. Om man stoppar in det i ett hål så kommer det ut från annanstans. Har du tänkt det någon gång?

Om jag tar topps i öret så är det att den kommer ut i näsan. Om jag får dra en liten anekdot kan jag berätta för dig att vi skulle nämligen göra en riktigt lång och härlig resa en gång med familjen. Vi skulle upp klockan tre för att sätta oss på ett plan till Thailand. Och kvällen innan det så hade min dotter köpt någon sån här jävla magnetgrejer. Du vet man kunde sätta ihop små kulor. Ja just det. För de hade så här jättestark magnetisk kraft så kunde man bygga olika små grejer av dem.

Då skulle hon lura mig att hon hade piercet sig. Så hon satte en sån här liten magnetkyra på varje sida som en piercing i näsan. Hur gammal var hon då? Då var hon typ elva år. Det var bara det att det var en sån jävla magnetisk kraft i de där kulorna så de flög ju upp ända upp i näsan mellan ögonen.

Så att när hon kom ut till mig så skrek ju hon bara mamma, mamma, mamma. Och så såg jag bara att det stack ut två kulor här. Alltså det var ju svullet här uppe. Nej! Nu skäms jag att säga det men jag var ju ute och hämtade en sån där magnet. Du vet en sån där. Som är som en hästsko. Jag tänkte, jag måste dra ut.

Jag måste dra ut. Jag orkar nu inte åka. Jag var ju så här också. Vad fan, Heli, var det nödvändigt när vi ska uppåt till Thailand? Flygrädd var jag vet och hade packat. Var det nödvändigt att du skulle göra det här nu? Ska vi behöva åka till... Akuten i Kungsbacka här nu. Och det var inte öppet där så vi skulle vidare till Halmstad. Jag vet inte fan vad det var för akutbottagningssköpen. Så jag är ute och hämtar den här jävla hästskorna och börjar dra i hennes näsa.

Och hon skrek och grät. Och fy fan vad hemskt. Halva näsan höll ju på att flyga av. Vilka krafter det var i den där magneten. Då fastnade ju den magneten i de där magneterna. Så de fick jag ju bända i söt. Jag höll ju på att bryta av hela stackars näsan. Jag blåser av för då hade jag också engagerat hela familjen med olika verktyg. Det var ju som en tortyrkammare nere i vardagsrummet. Nu blåser vi av, jag sätter mig i bilen och åkte in.

Till slut fick hon ju hissas ner i någon konstig stol där och de tog en jättelång pinsett och pillade ut de här grejerna ur näsan på henne. Jag satt ju naturligtvis igång och fick stuppa lite där vid sidan av mer för att mjuka upp stämningen.

Ja, du vet hur det är med unga. Det var en liten magnet och skulle ju lura mamma att hon hade piercet. Men vi ska ju till Thailand i natt, så vi måste ju få ut det här skrotet nu. För det kommer ju inte att komma igenom säkerhetskontrollen. Det kommer ju att pipa alltid. Jag fick hålla på. Vad kul om du hade sagt så. Nej, det här hinner inte nu. Vi får ta det i Thailand. Och så ska hon igenom säkerhetskontrollen. Well, for Sweden. She's not criminal or any kind like that.

That it's just the kids, you know, they are funny. They make some jokes sometimes at home with this. Don't you have that in Thailand too? Go, go, go. Nej, vad hemskt. Det var en liten passus från vaxpropp till magneter i näsan.

Var är du någonstans? Det ser ut som att du sitter i något jättekonstigt, i något väntrum. Jag har ju ingen framförhållning i mitt liv. Jag åkte ner till Småland, som jag är ifrån, för att vi skulle vara här. Men då skulle jag lämna in bilen här.

King med den. Fastnade här i alldeles för många timmar. Och sen så hamnade jag i ett annat problem att jag var tvungen att leverera text innan dagen var slut. Och då tänkte jag, jag hinner inte åka någonstans nu. Det tar ju mig fyra timmar att åka härifrån. Jag får ju stanna kvar. Så nu är jag i Växjö.

Och fick då tillgång till Sveriges Radio i Växjö och deras studio där. Så jag sitter på radiohuset i Växjö och myser. Jag tycker det ser lite så Växjö trevligt ut med det här ärtgröna draperiet du har bakom dig. Men det är väldigt mysigt med de här. Lokalkanalerna, P4. Lyssnar du någonsin på det? Nu när jag är mycket i Skåne så har jag börjat lyssna på dansk radio. Och då förstår jag ju bara var tredje ord och det är oerhört avkopplande.

Jag kan ju sätta på det när jag är i Stockholm så kan jag ju sätta på P4 typ Västerbotten för att jag tycker att det är så jävla mysigt. Det är så här kaffemysigt att köra bil och lyssna på. Allt är lokalt på ett jävligt tryggt sätt. Jag vet inte om det är för att jag är från en mindre stad själv att jag tycker att det är så väldigt... mysigt och bra. Ja, det är Sverige på något vis.

Det är jättemysigt och det är oftast lite positiva nyheter. Det är tjädertuppen som nu är ute och syns längs E4 den här morgonen. Någon vattenbestånd och någon groda. Ja men det är lite sådana där mysiga grejer. Och allting inramat med bara så. Uno Svenningsson under ytan, Lena Philipsson, Lena Entem. Du vet att det är bara de här gamla, goda, trygga. Ja. Jag älskar det. Takida, så länge hjärtat kan slå. Ja gud, den. Hej, det var Robba med. Ja.

Robert Pettersson sångar i både Stiftelsen och Takida. Men det är ju med Stiftelsen som du nu har klättrat upp till första platsen. Ja, grattis! Ja, tack så mycket. Här kommer Vart jag än går med Stiftelsen. Jag älskar det så jag myser riktigt här. Om du skulle kunna förklara det som julstämning fast det inte är jul. Den känslan får du i kroppen. När du lyssnar på det.

Och nu har jag ju varit lite inne på jakt senastiden och du vet det här med ro och liksom lite utanför stan. För att jag hade ju ett lite så sex and the city uppsving i början av hösten där jag kände nu ska jag leva. Sen har jag levt.

Så nu känner jag att jag vill in i grottan igen. Och bara, vad? Ja, nu har du levt färdigt. Men jag har ju då varit nu igen en helg där man har stått på bord på nattklubben vid klockan fem. Och blivit neddragen av en vakt som sagt att man får lugna ner sig. På den nivån har det varit de senaste veckorna. Men herregud Hampus. Jag känner att det där var jag 2017.

Men idag, för det är som att jag känner mig fortfarande som att jag är 19 i huvudet, men jag är ju 26. Man ser liksom för andra människor, det är en vuxen man som står på bordet nu. Det ser ju obragligt ut. Som står på ett bord och vakten säger till för tredje gången, snälla du, hallå, med lite skarpare. Ton, det är dags att gå ner nu. Festen är slut.

Eller vad säger du? Jag sjunger ju falsett till typ Det gör ont och Mamma Mia. Så jag är ju inte så hotfull. Jag står inte med en öl av rålar. Men någon filmade mig. Så jag hör ju hur jag låter. Alltså lyssna på det här. Det här låter ju inte bra. Jag tycker det lät som ett plan som kanske. Var det ett bröd? Helvete, jag lät ju skrek i falsett kanske vara att romantisera. Det här lät ju riktigt som man ska på fotboll. Det lät. Men gud. Riktig jævlig obehaglig.

Det händer ju väldigt mycket när man är ute framförallt skulle jag säga. Men det händer också i andra sammanhang. Jag har förstått det på de som är ute mycket att det händer mycket där. Och det som händer mest det är att när man har som roligast eller där man är också kanske tråkigast för den delen att folk helt plötsligt...

Får ingenstans ta upp mobilen och instastory ska filmas om 15 sekunder snutt för att visa hur bra vi har det. Speciellt när man är full så tycker man inte att det var så bra om man hade det dagen där påsen.

Nej, men också, hur reagerar du när någon tar upp en kamera så och ska börja filma? Jag får som prestationsångest i min personlighet. Nu ska jag vara skön, jag ska dansa snyggt, jag ska visa hur jävla bra vi har det. Jag ska det här, jag ska det här, jag ska det här. Så det blir ingenting. Jag står typ och gör en grimas.

Och när någon också tar upp mobilen så här och börjar filma mitt i konversation eller dans eller vad den är. Så har man också förmåga att säga, gör du detta? För jag gör det också nämligen. Att man säger, låtsas som att vi har roligt. Låtsas dansa nu. Jag vet inte varför det kommer låtsas, men det ordet slänger jag alltid in innan. Det är tv-gubben i dig som kommer fram.

Ja det kanske. Nej andra säger kanske. Dansa lite nu så ska jag filma. Prata lite med varandra. Skratta. Jag ligger verkligen till. För jag tycker situationen är fejk. Låssas nu att vi har roligt. Låssas att vi tycker om varandra. Så tar jag upp kameran.

Jag är ju inte utsatt för det. Det är så mycket hampe som jag ska vara ärlig. Försom jag inte rör mig så mycket ute. Där folk ska hålla på och slänga upp telefonen. Men min dotter kan ju vara sådär. Hon ska alltid ta en sån där. Vad heter det? Be real? Kan inte jag få be false? När hon väl tar upp mobilen. Det blir ju alltid bara... Vad är det som är i bild? Är det någon stor bakpotatis på sidan som någon har filmat? Som står och... Jättehögre oktav i röst...

läget än alla andra. Jag hatar mig själv att se så. Be Real är ju en sån app där ett klockslag varje dag så får du en notis. Nu ska du ta en bild och så går du in i den appen och så tar du en bild. Och då tar du en bild med båda kamerorna samtidigt så att man ser liksom... både vin från dig själv och dig själv. Det är tanken.

Och tanken var väl att man skulle visa något mer äkta än vad vi får se på till exempel Instagram där allting är väldigt polerat och fint. Det är ju väldigt äkta med bakpotatis då. Ja, det är ju hela tanken. Men nu har det ju blivit även polerat på Be Real skulle jag säga. Där folk lyckas ta... Har du testat det och ta en bild om du ska se någonting där borta som du ska fota med framkameran och samtidigt ska du själv se dig i den här kameran, då ser du ju för jävligt ut.

Det ser ut som helvetet har vaknat. Men nu har ju folk börjat anstränga sig att de får en snygg bild på båda hållen samtidigt. Så att de har en skitsnygg selfie och en jättefin bild med rätt ljus på andra sidan. Men överhuvudtaget folk som tar upp mobilerna på detta vis. eller ringer folk när du inte har bett om det så plötsligt är du med i ett FaceTime-samtal. Hälsa på Niklas! Hej Niklas!

Jättetaggade här. Och så ser jag hur alla andra har så lätt för det. De dansar bara... Alltså jag sjunger med... Du vet, tar kameran med en sensuell blick och så här gör någonting tokigt. Och jag står typ som ett jävla... rådjur på E4 och helt förskräckta av att nu kommer en kamera. Men nästa problem som man träffar hela tiden, det är folk som bara tar fram mobilen. Ja men gud, har du sett detta?

Nej vadå, du måste titta på det här klippet. Eller att någon ska visa bilder från sin resa i mobilen också. Vänta lite grann, där blir det här. Vänta, du var inte den bilden. Jag ska kolla, jag tror att jag kan ha den här. Då är det någon fräsig maträtt på någon restaurang. Just detaljerna.

Det var så fantastiskt ställe. Det var ljus i hela taket som hade hängt upp. Jag måste visa. Det var helt galt. Sen kom ju kypan. De hade ju rullskridskor på sig också. Det var ju helt otroligt när de serverade kaffet efteråt. Var det inte så? Majken, visst hade de rullskridskor. Nej, det hette inte kaffe, säger Majken nu. Det var ju en kombucha som hade värmt. Och det är de ju väldigt duktiga på. Då känner jag, nu lyser det bara hos oss. Gå hem, känn av. They're ducks.

Nu har det sinat. Om jag vore borta nu då skulle jag gå hem. Men sista person som jag har stått på som jag tycker är såhär. Det är när man är på restaurang och beställer in mat. Och så äter någon sin jävla pasta. Men gud vad gott det här var. Ni måste smaka. Och så upp med gaffan under min näsa.

Jag vill inte äta majspastan. Jag har beställt min egen mat. Vilken bitter podd vi har. Sluta umgås. Och när har du kul, Hampus? När har du kul? Har du kul någon gång överhuvudtaget? På riktigt? Nej fy fan, är det så man tänker när man hör podden? Uppskattar han någonting i livet? Ja det gör man faktiskt. Jag kan ju luta mig tillbaka i det för jag har ju valt en linje redan. Jag kommer inte att välja om. Jag har mina egna sätt att ha kul på. Det lät ju också.

Men jag tycker annars att jag utvecklas väldigt mycket som människa, Hampus. Känner inte du det? Till exempel. Så gulligt att man måste säga det själv. Om man får säga det själv. Så tycker jag att jag har accelererat i min utveckling. Och det är inte alltid de stora sakerna Hamperson gör det utan det kan vara små saker som att jag till exempel igår när jag körde hem i regnet bara...

Sådär tryckte upp dig på telefonen i bilen. Ja, tänkte du igenom då? Hur kommer det här att landa hos mottagaren när du ringde? Han bara tänkte att nu har jag lust att prata med Hampus. Nu tar jag och ringer honom. Och klockan var ju närmare 21 och det var mörkt ute. Så jag fick ju fullkomlig... Jag fick en sån här hjärta att fastna i hand. Nu.

Nu är jag säker på att det är något. Nu jädrar har det hänt något. Och det borde ju jag ha tänkt att jag skulle egentligen ha skickat ett sms innan att Hampus, nu kommer jag att ringa. Det är ett glatt och trevligt bara kompissamtal. Bli inte rädd. Utan ja, det är kravlöst. Men det gjorde jag inte. Jag bara slängde mig på telefon och ringde. Och jag kände mig som en vanlig människa. Förstår du? Jag bara körde bil. Jag bara ringde till Hampus. Vi bara pratade lite om ditt och datten.

Och det var helt underbart så kände jag att det finns hopp för mig också. Sen började det tyvärr att spörregna så mycket och då blev det alldeles för mycket för mig att hålla ordning på. På den där lilla landsortsvägen jag var på för då fick jag krypköra. Och då var det väldigt svårt att jag skulle prata med dig. samtidigt som jag skulle...

ta fram mitt fordon i det här oväldet. Så då fick jag så länge vara den här självförtroendet att jag fick säga till dig Nej, nej, nej! Hampus! Jag tror jag måste lägga på nu för det börjar regna ut. Och då var jag jättenära på att gå in i

som ho i appen och titta, nu ljög hon. Det här var ett sätt att avrunda telefonsamtalet för att kolla, regnade verkligen där hon är? Hur står det till? Ja, typ som att jag hade du vet att jag låtsades att jag inte hade någon tänkning. Ja, för det är svårt för oss om vi ska börja avrunda för vi har dratt alla för varann så att vi kan ju syna på en gång.

Nej det går ju inte men det här var ju helt sant. Det var ett sånt här regn och väder så att man skulle nästan stanna i en parkeringsficka tills det var över. Men jag kände din utveckling redan förra veckan för då ringde jag upp dig typ, jag tror klockan var närmare tio.

Och så ringde jag dig och så svarade du inte. Och så höll jag på att skriva ett sms med att nu sover du säkert i soffan. Jag kollar inte på vad klockan var. Då ringer du upp innan jag henne skickade smset. Jajamän, det är ju det jag säger. Håll i hatten, Hampus, för att det kommer att komma.

Hur går det med din musik? Det är någonting som jag faktiskt har funderat över, Hampus. Det känns som du har liksom... Gått in bara i skådespeleriet och komiken och manuskrivande. Men vad hände med den Hampus jag lärde känna? Som var så seriös med sitt artistskap och låtar. Jag älskar att sjunga. Det gör jag verkligen. tycker det är jättekul. Det här med att ge ut musik...

Och artist som yrkeskategori. Jag känner mig inte helt hemma i den identiteten. Det måste jag ändå säga. För att vara lite allvar, låt mig prata sjukdom. På riktigt så tror jag också att jag kände mig med musik. Det var liksom ett uttryck där jag kände mig hämmad. Att bara kommunicera och uttrycka saker via låttexter, melodier och sång.

Jag kände att jag har annat jag vill berätta som inte ryms i den formen. Så när jag upptäckte manus och skrivandet på det sättet i både film och för scen så blev det något helt nytt. där jag kände att här har jag ett språk, här får jag plats med hela mig. Det här förstår jag på ett helt annat sätt. Och sen blev den förälskelsen så stor så att nu är det det enda jag vill pyssla med även om jag vill ha in musikaliska inslag så känner jag en helt annan...

drivkraft och förståelse i vad jag gör när jag pysslar med det jag gör nu. Förstår du vad jag menar då? Ja, och sen vet man ju aldrig om du dyker upp där på någon visfestival när du är i 50-årsåldern. Nej, det kan mycket väl att man gör en liten Rickard Olf. Det sitter en pojke på månen och tittar nyfikt ner. Kommer jag att stå? Kan inte jag få med, kan inte vi vara såna, du vet, kvick och rydell, fast en gammal, en gammal sån där, vi kan åka på Högfjällshotellet, ski, after ski, du och jag.

Om vi hade försökt paketera oss 2022, inte till skäringen, näsvåld, podd, komiker, skådespelare, utan till att vi verkligen skulle vara seriösa, coola artister. Hur hade den plåtningen sett ut med våra lika hår och stil? Det hade varit ganska kul. Då får vi ju vara The Knife, du och jag. Vi får vara The Knife. Vi får ha ett varsitt rävansikte, typ. Eller sia gånger två. Papppåse eller stor peruk bak och fram på huvudet. Folk har mycket att komma ut, men du och jag måste komma ut som artister.

signad av något megabolag och göra någon jättespeciell spröd spelning någonstans. Det måste vi göra. Det har varit jättekul för komiker. Vi tar det på fullaste allvar. Men det är ändå roligt. Vi måste ha ett namn på vår duo då. Jag heter Elis Duncanstråle och vi ska svara så här konstigt på alla frågor också. Jag gick Musikalhögskolan i Helsingfors. Och idag ska vi framföra en låt på Kazuka. Nej, vet du det? Kazoo. Ja, och jag kommer att också ha lite poetry slam i min att prata.

ut vissa textstycken i låten. Det är inte rap utan det är då från Helsingforsens speciell sångteknik. En gammal egentligen från väldigt långt tillbaka. Ja, man känner igen den av någon konstig anledning när man hör den. Det var som att vi möttes ju på... Musikhögskolan i Helsingfors och det var som ett möte som bara sker ett par gånger i livet.

Man möter någon man känner via exakt samma kreativa själ och man förstår varandra och man kan kommunicera med annat än ord. Ja, jag vet Pascal. En gång jag såg dig i ett väldigt speciellt... En hymn. En hymn. Och den här hymnen drabbade mig så... I don't have the exact words in Swedish because it's like hard language to... Vad säger man? Man kan inte förklara allting som har med konsten och uttryck att göra utan det bara är någonting som känns.

Jag älskar, jag älskar vibben, jag älskar vibben. Vibbi, vibbi, vibbi, vibbi, vibbi, vibbi. Bibbi, bibbi, bibbi, bibbi, bibbi, bibbi. Jag vet att du är där, men du är ändå långt borta. Hör du mig, hör du mig? Svara! Nej, vi kan inte backa nu. Vi har gått för långt på den vägen vi har valt, tror jag. Vi kan inte försöka välja om.

Men jag upptäckte ju en mapp på min dator med gamla låtar som jag höll på att skriva och spela in och grejer. För jag har ju hållit på med det här länge. Åh, vad roligt. Snälla, kan du spela? Gud, vad tur att jag hittade skådespeleriet av manus så att inte det här kom ut i skämtlighetens ljus.

Det jag har gett ut är jag ganska stolt över. Både egen musik och mobilisation. Så det är jag jätteglad för. Men det här, om jag hade följt den här musikaliska banan. Jag skulle vara artist. Fy fan vad det här kunde sluta illa. Ska jag ta det i... Jag har lite olika låtar. Ska jag ta det i ordning? Ja, ta det i kronologisk ordning ålder. Nu blir det som ett litet tidslinje över min musikkarriär.

Började stabilt när jag var tio. Nanne Grönvall Håll om mig hade landat på en andra plats i Slagerfestivalen förlorat mot Martin Stedmarks Las Vegas och jag sjöng in Håll om mig i en studio. Med otrolig inlevelse. Nej men snalla Hampus, det här kan inte spela för en mor till en tioåring. Det var det vackraste jag har hört. Jag har typ darr i näsan. Det här var meningen att bli ett skrattmoment.

typ gråter. Nej, inte med en 46-årig kvinna med fönsterglas i ett par läsglasögon som har en tioåring hemma. Det är också en imitation av Nenne Grönvall. Det är ju hennes frasering. Och den lilla spröder. ljusa rösten. Det var oerhört vackert. Jag måste tacka dig.

För att du bjöd mig på detta. Det här var slagerfebern. Då var det mycket den typen av cover. Bokade studier och skulle spela in cover. Så sparade hela julpengen och månadspengen för att ha råd med en liten studio. Så man kunde spela in de här. låtarna. Och sen efter det så kom en svart och svår period. Du vet, man blir sådär nu ska jag göra riktig musik, jag ska skapa komplicerat. Klossade hjärta. Ja, jätte.

Ska sitta vid ett piano med bar överkropp och kanske tatuera en liten konstig gubbe på underarmen. Skriva på engelska. Och då började jag skriva en låt. Min första låt som jag skrev själv som jag gav ut hette Crush and Burn. Den handlar om ett uppbrott. Det låter som ett hamburgare i en sån där riktigt Texas-grill. Nej, det var åt en börjare. En sån där jalapeno double cheese på Crush & Burn.

Jag har allt tycker jag här. Jag har släppt crush and burn och skrivit den här texten på engelska med ett hjärt... Krossat hjärta. Det jag inte har, det är den engelska grammatiken med mig. För jag har skrivit fel. Jag skriver is istället för are hela tiden. Så hela första versen. Och hur gammal är du här då? Jag är väl goda 14 kanske. Så jag spelar upp den med en liten snutt. 30 sekunder. Huh? No, I'm sorry.

Här kommer åldern, vet du. Här kommer åldern. Jag kan inte skratta åt det här. Jag tycker att det är så rörande. Här är du 14. Men då ska du få något att skratta åt nu. För nu har du sett steg igen. Men vänta, får jag bara fråga en sak nu? Ja. Lite grann här. När du var 14 var du en kille som stod upp inför de andra killarna och tjejerna i klassen att du gjorde musik eller gjorde du det lite på...

Är det hemligt så? Nej, men här hade jag nog börjat anamma det och stå för det. Men jag hade slutat med fotboll och gjort ett statement. Nu lägger jag av. Nu är det musiken som gäller. Här kommer Crash and Burn. Nu kör vi. Hampus Nassvold, Crush & Burn. Det är också kul när man pratar om musik tycker jag. För då pratar det om att det är lite influerat, det är lite Adele, lite Gamla Snoke, lite Monica Z. Hör du något av det i den här låten?

Nej det roliga är för att nu har Jag hittar bara första liksom snutten här nu För då var det väldigt mjukt och lent Sen kom det ett bryt du vet där det blev nästan lite så Dead by April hårt Crash and burn! Burn! You deserve the shit. Jag tyckte det var lite cranberries typ. Ja.

De kunde vara lite så spröda och sen helt plötsligt så blev det... Men sen kommer den riktigt pretentiösa perioden. Det gick från när Grönvall håller om mig lite som Adele, gamla snok på olika z. Försöker sig på att hitta uttryck. Sen kommer en full fjär. Liten sån musikproducentkille i hoodie från Jönköping som har gått musikproduktionsgymnasiet och har gjort en riktig jävla rackabajsalåt med produktion, budskap, sång. Och det man egentligen kan ifrågasätta det är nog budskap.

För jag hörde den här låten. Den heter Let freedom reign. Alltså låt frihet regera. Och jag har liksom lite claimat Black Lives Matter-rörelsen. i den här låten. Som att jag kände den här kampen. Det tyckte du att du skulle vara ambassadör för. Den ska jag driva. Det är min sak. Men det var väl ändå fin tampus? Ja, det är inte så fint. Jag har liksom mixat upp ett tal med Nelson Mandela i låten. Det är så olämpligt på så många plan. Nu ska du få höra. Feet

Nej, men alltså, för riktigt. Det var inte mycket syrlig värde han fick, Nelson. Den vita mannen ska sjunga i tre verser. Sen får Nelson sin lilla gluck. Vi tar och kryddar lite grann med Nelson här i det här. Och vad menar jag med texter egentligen? Att jag säger att kärlek ska inte förtjäna.

den ska bara fås. Det känns ju som att analysen är inte helt... Jag tror att du har tagit allt av det starka du har hört omkring dig. Starka ord, vackra ord men någonting som du förstår är viktigt men du har inte riktigt... vetat hur du ska...

formulera det kring frågan riktigt utan det var väl så man var lite när man var tonig och man tog det som man tyckte lät och kändes viktigt och så blandar man ihop det i en liten häxbryggd. Ja man känner ju att det är en person som brinner mer än vad man har kapacitet för. med förmåga att formulera sig. Du har liksom inget trä i brasan utan du häller på tändvätskan bara och då flossar du upp.

Du sjunger ju skitbra men du vet inte riktigt vad det är. Du har så mycket känslor i bröstet så du vet inte. Du har inte riktigt hittat ordena. Det är ungefär som när man är komiker och är väldigt rolig i kroppen men man har inga skämt att dra riktigt. Ja, exakt så. Rösten är ju där. Och du vet att vissa engelska ord har du snappat upp. Det är loudest och det är freedom. Det är liksom...

Men du vet inte riktigt, vad är det du ska säga? Och jag är väldigt glad att jag aldrig gav ut här. För då hade man ju suttit i P4 i Jönköping och pratat om sin senaste singel skitpretentiöst. Och berättat om att den här kampen är så viktig för mig att ta... Hampus Nesvold från Crush & Burn. Hur tänker du, Hampus? Ja, det var otroligt. Då stänger vi artistkarriärenboxen för den här veckan.

Jag hade också en tid, jag var ju så jävla lat så jag orkade ju aldrig lära mig att spela gitarr. Men jag lärde mig tre mållarkord och de kunde jag ju bygga några olika låtar av. Varför skriver man så deprimerad? Jag borde ju skriva om kärlek. Jag borde också vara lite crush and burn. Och på engelska? Nej. Jag vet att jag skrev en låt som heter Bättre skit i hörnen än rena helvetet. Som handlar om en alkoholist som heter Harry. Och jag kommer ihåg första, den gick så här.

Alkoholisten Harry i undervåningens land. Så gick det någonting och sen var... Det hade jag nämligen ett akkord som jag kunde axla upp till. Bättre skit i hörnen än rena helvetet. Jag har lite Lisa Gäckdal också. Bättre skit i hörnen än rena helvetet. Det sa alltid Harry i undervåningens land. Det var lite så här Cornelis. Låtsas att du är en gammal bedagad konstnär, alkoholiserad med massa fruntimmer som springer med bara bröst runt omkring dig i någon konstig gammal lägenhet på Söder?

Men just i den åldern så känns det också som att man fokuserade väldigt mycket mer på imagen av att vara... Att det var något romantiserat att sitta där. Jag skriver låtar och jag sjunger dem. Och jag är svart och svår att ha en liten basker på. Alltså att man fokuserar mer på det än själva musikskap. Eller jag gjorde det. Jag tyckte om bilden av mig själv som en artist mer än själva jobbet som artist.

Du kunde ju spela instrument, Hampus, och du hade ju röst. Jag gick en estetisk praktisk linje i Örebro och hade en hög hatt. och röda läppar. Jag såg ut som Robert Smith i The Cure. Jag kunde inte spela instrument. Jag snattade på dagarna. Jag hade ju inte någon form av talang för det. Det tyckte jag räckte. Hur man kände sig räckte.

Du behöver inte kunna instrument, du behöver inte ha bra låtar. Bara att man fick känna sig som de här artisterna gjorde att jag är den här coola personen nu. Jag känner mig jättebra. Vet du hur Robert Schmidt ser ut? Varför vill man se ut som honom för? Man skulle bara vilja plocka den Mia från då och sätta i nutiden och se hur hon fungerar med andra ungdomar idag. Med denna TikTok-kulturens område. Vad händer i det här mötet?

Åh, herregud. Då hade du tänkt rädda henne till varje pris. Då hade jag bjudit på en milkshake och sen har vi pratat om livet. Den har ringt mig upp. Ja. Innan vi ska säga det som vi har svårast för både du och jag, nämligen hej då.

Så ska vi också tala om för er att nu finns inte bara skäringen Esvold på måndagar utan nu finns vi även håll i hatten på torsdagar. Kommer vi att släppa ett avsnitt. Alltså ett avsnitt på måndag. Ett avsnitt på torsdag. Då behöver ni bara överleva onsdagen däremellan. Där får ni lite fria händer. Då blir det hopp och lek. Det är en tisdag också. Du förnekade den dagen. Den kände du. Tisdagen ska den in. Var du tvungen att förstöra den?

Vi finns på måndag och torsdagar. Sen får ni överleva tisdag och onsdag. Tisdagen är med, även om den är dålig och lite mindre värd. Tryckfels Nisse Hampus kom in och rättade lite här. Tisdagen finns också där. Vi hade ju en period där vi låg bakom betalvägg och hade låsta avsnitt. Då kan man alltså ha hört de här avsnitten för det är de avsnitten som ligger bakom den betalväggen som vi nu släpper ut i det fria. och som kommer på torsdagar.

Men för många kommer de alltså vara helt nya. Men inte helt purfärska. Så om vi säger något konstigt så kan det vara för att det är ett halvår tillbaka i tiden. Ja, men nu är ju inte du och jag varken så aktuella eller politiska eller allvarsamma. Det är ju sällan vi säger något av värde. egentligen, skulle jag vilja påstå. Det är samma goda till kortakommanden i de avsnitten som ni har hört här ute innan. Ja, vi blir också väldigt glada om ni går in och...

recenserar och sätter ett litet betyg. Eller hur? Yes, det kan man göra i alla olika poddeappar. Och så kan man också börja prenumerera för då får man upp en notis varje gång vi släpper ett nytt avsnitt så man inte missar någonting. Kommer rassla till i RSS-filen om man säger så. Så håll i. Håll ut. Jävlar, var du ute och svänger i handen? Ska du bli sån där poddkung nu också? Du är inte bara tv-gubbe, du är även poddkung.

Men inte artist som ni hörde. Artist vill han inte kalla sig för. Den här pojken. Tack för att ni lyssnar. Puss och kram. Hej. Jag har slutat gå på känslor. Jag har trömt söndsaker. Jag har blivit rädd för natten. Om du fanns. Om du fanns. Om du fanns. Just idag är jag stark, just idag mår jag bra. Jag förs fram och tar kraftiga vindar. Just idag är jag stark, just idag mår jag bra. Thank you for listening to this Polpo Original. You've been amazing.

Hey, this is Paige from Giggly Squad, and today I want to talk to you about Boost Mobile. The holidays are pure chaos, gifts to buy, people to see, and somehow zero time for yourself. Boost Mobile is here to make at least one thing easy. device and switch to boost mobile's $25 unlimited plan you get unlimited talk text and data for just $25 a month no trade-ins no contracts no stress just savings that actually makes sense because let's be real

It feels good to treat yourself while you're doing everything for everyone else. Visit BoostMobile.com to start saving. After 30 gigabytes, customers may experience slower speeds. Customers will pay $25 per month. as long as they remain active on Boost Mobile Unlimited plan. This episode is brought to you by Progressive Insurance. Do you ever think about switching insurance companies to see if you could save some cash?

Progressive makes it easy to see if you could save when you bundle your home and auto policies. Try it at Progressive.com. Progressive Casualty Insurance Company and Affiliates. Potential savings will vary. Not available in all states.