Hampus mardrömsresa till LA!!

Hi, this is Christy from Back to the Bar. You've probably heard about GLP-1 weight loss medications. and the side effects that can come with jumping in too fast. That's why I love Noom makes getting started easy. Their microdose GLP-1 program begins with a smaller dose and gradually scales up based on how your body reacts. microdose program starts at $99 and it's delivered to your door in seven days. Start your microdose GLP-1 journey today at Noom.com. That's N-O-O-M dot com. Noom microchanges.

Big results. Average weight loss eight pounds in first month. Meds and personalization based on clinical need and not available to all individuals. Medications are not reviewed by FDA for safety, efficacy, or quality. Pricing based on first month only. Idag är skäringernas vådd i ett betalt samarbete med en av Europas största producenter och återförsäljare av el och värme. Jag talar om vattenfall.

Och då kanske ni undrar vilken oförskämd människa som sitter och tuggar i den här spotten. Men detta mina vänner, det är ljudet av windfarming. För mellan turbinerna på havsbaserade vindkraftverk har vattenfall tänkt på både framtiden och miljön. Tången som odlats där hjälper inte bara till att förbättra havsmiljön utan den kan också bli till mat och i det här fallet avskoda wind farm seaweed snacks. Så plötsligt har alltså dessa vindkraftparker flera möjliga funktioner.

Där de på samma plats som man producerar fossilfri el exempelvis kan odla tång. Blir du nu sugen på tångsnacks så vill jag bara lägga till att än så länge så finns Vattenfalls Wind Farm Seaweed Snacks endast för. provsmakning och är ännu inte till sal. Men gör som oss, gå in och läs mer om Vattenfalls spännande projekt på vattenfall.com slash windfarmed. Idag är vi i ett betalt samarbete med Ronald McDonalds barnfond som ju är en stiftelse som stöttar familjer med svårt sjuka barn.

När man som familj hamnar i en sån mardröm så sätts ju hela livet på paus och små saker som vi andra tar för givet blir väldigt viktiga. Och då finns Ronald McDonaldshusen som ligger nära sjukhuset där barnen vårdas och där familjer kan bo i en miljö som är så lik vardagen som det bara går.

Där kan familjerna till exempel slappna av tillsammans, vara nära varandra eller bara en sån sak som att kunna laga mat och äta ihop i soffan framför tvn som kan betyda så mycket. Sedan starten 1990 så har mer än 200 000 familjemedlemmar fått... bo i något av de här fem husen runt om i Sverige. Verksamhetens största bidragsgivare är McDonalds Sverige och deras franchise-tagare.

Och mellan första december och trettonde januari så skänker McDonalds fem kronor till Ronald McDonald barnfond för varje Big Mac och company som säljs. Och pengarna som samlas in går till Sveriges fem Ronald McDonald hus och bidrar även till barnmottagningar på sjukhus som vill göra sina vänt och lekrum mer välkomnande.

Tillsammans kan vi vara med och bidra och vill du hjälpa till så kan du swisha valfritt belopp till 97022 eller köpa en Big Mac och Company nästa gång du är på McDonalds. Du kan också läsa mer på Ronald McDonalds huvud. Stora som små handlingar gör skillnad för familjer som behöver närhet och trygghet när livet vänds upp och ner.

Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag förs framåt av kraftiga vändar Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag har tro på mig själv På min sida Vi är igång

Vi är igång. Herregud. Jag har ju själv föreslagit den här tiden. Men jag ångrar allt. Nu får vi ju berätta först. Det här är ingen vanlig dag. Utan den här dagen kommer och den går till historien faktiskt. Hampus har alltså tagit sig iväg till LA. Arlanda.se represent Hampus i LA. Detta trodde jag inte skulle ske. Varför trodde du inte det? Nej, det trodde jag inte. Jag vet också, för att Spolander har skvallrat dit, att det har varit en färdsträcka med pepp.

för att den här biljetten skulle köpas. Och då undrade jag först, jag tänkte, är det Maja nu, en gemensam vän vi har som har fått hoppat in och börjat att fingra på tangenterna? Nej, det var William som fick sitta över... över facetime eller vad det är. Och hjälpa dig att köpa den här biljetten. Egentligen ska vi inte tacka Hampus för att du är iväg utan vi ska tacka William Spets. Jag tackar dig av hela mitt hjärta William för det här tycker jag ska bli så spännande.

skvalletackas på landet. För den här delen tänkte jag inte delge i podden. Men ja, vi satt alltså det blev, jag vet inte när jag tog upp det här första gången i podden, men vi bestämde ju det här i Oktober kanske. Och sen...

Har jag ju inte bokat. Alltså jag gör ju inte sånt. Jag har försökt och minsta lilla motstånd det vill säga alanda.se fanns inga biljetter på. Då lägger jag ner det här projektet. Och så skjuter jag det på framtid. Så får vi se om den här framtiden sker. Det här blir julafton. Det här blir juldag, det här blir annan dag, det här blir 27, 28. Och vi var många som sa att åker man ska man till LA i Hampus, då måste man vara ute och leta biljetter. Det är inte bara...

Ja men det var ju det. Det var det som var så härligt tycker jag. Att jag bokade två dagar innan och det gick. Det fanns biljett. Jag fick ästa på en timme. Allting gick ju så smooth. Speciellt när jag inte behövde göra skiten själv. Utan jag bara satt på FaceTime och filmade av. Mitt bankkort till vilja som knappade i. Och när gick färden så att säga? När var du på Arlanda? Duttifri som vi säger. Och rarsla.

Köpte någon parfym och något läppsyl och någon handkräm. Så här då, vi bokade min biljett. kanske 29 då, alltså det var liksom två dagar innan avresa så bokades den här biljetten och planet gick 06 på nyårsdagen alltså vi var på Arlanda klockan 07 på nyårsaftonsnatt. Då åker vi till Ålanda. Då åkte ni ihop. Jag trodde att William skulle åka före. Nej, för fan. Annars hade jag ju aldrig åkt 06 på nyårsdagen. Men vadå? Jag fattar inte. Så du kom på samma plan som han till sist nu?

var ju det meningen, ja. Tanken var att vi skulle åka samtidigt på att han hade bokat sin biljett så jävla tidigt. Och jag har ju inte fått tummen ur att boka. Så han bokade ju när det bestämdes. Men vi bokar samma resa så att 03 så är vi på Arlanda, nyårsaftonsnatt. Mysigt.

Jättetrevligt. Hade ni firat nyår ihop då så att ni kunde... Det var ju också tanken att vi skulle göra. Det som hände när jag bokade den här resan två dagar innan är att jag ställer in nyår helt och hållet. Det går inte att gå och festa. Nej, det blir ju ingenting nu. För att nu ska jag packa.

Och ska gå och lägga mig nu vid nio så att jag får i alla fall sova ett par timmar innan jag ställer klockan här. Jag kan säga att jag drog med mig äldre där för dervet så att vi satt och spelade bingo. Följde hela uppesittarkvällen på nyårsafton med bingolott och duttpenna.

Så det var vår nyår, skitmysigt. Och då åker vi ut Harlanda. Hittills går det jättebra. Taxi i tid, även om det är snöstorm. Checkar in, allt går i toppen, jättefint. Kommer på första planet, för då är det en resa bokad som är tänkt från...

Arlanda till Amsterdams flygplats vidare från Amsterdam till Los Angeles var tanken och då vet alltså när jag reser Vilket inte händer skitofta. Jag skäms inte över att säga det. Jag är inte en resperson. Det finns människor som får kickar över att se världen. Jag känner ingenting för att se världen. Det ska jag vara ärlig och säga.

Det gör mig ingenting att se olika platser. Jag tycker det är underbart att du säger det. Jag får inga kickar av att se världen. Nej men det har aldrig rört mig. Vad fan gör du i LA då? Jo men det här är... That's a New York Och LA är nog de enda platserna. Fan vad det tjuter. Nu är det riktigt LA-ljud här också. Det görs så bra nu i den här radioteatern om mannen som inte ville resa. Den ofrivilliga resenär. Verkligen så här. Brankåren. Ambulansen. Storstadsfullsen. Ja.

L.A och New York är de platser som jag känner att då vill jag se saker. Då vill jag turista. Jag tycker det är kul att gå. Jag tycker det är kul att åka bil och titta. Alltså var man än tittar så är det spännande. Och det har väl att göra med att... Det ligger väldigt nära en passion med film, teater, skolesperi, allt det där. Men ingen annan plats i världen lockar mig.

Det vågar jag fan påstå alltså. Så det är bara där det är film och teater som du. Det är inte så här det skulle vara spännande med djur eller så här vackra stränder. De här jävla Sydafrika-resorna med safari och skit lockar mig inte. Asien-backpackeresorna lockar mig noll. Alltså upptäcka Kina. Japan kan du väl ändå vara lite spänn på? Nej, för fan. Lång resa, nej.

Nej, usch. Usch och vete, usch. Inte Japan, inte. Inte Japan. Nej. Inte på havet. Det låter som att man dynamitharer. Nej, inte på havet. Inte på havet. Inte vattnet. Inte på havet. Jag tror aldrig jag har hört en människa i din ålder säga usch. När någon säger att Japan vill ändå de flesta uppleva.

Nej, jag känner fan ingen. Alltså jag relaterar så lite till människor som pratar om sina resor och nästa resa och nu ska vi åka hit och dit. Det enda jag ser, det ska jag tala om för dig, det är besvär. Det är att checka in bagage, ha koll på pass, sitta och vänta någonstans, ta någon transfer eller taxi, hitta rätt hotell. Sen när man väl är framme, absolut jättetrevligt, men då längtar jag oftast hem.

Då har jag gjort sån ansats och sån resa så då vill jag bara hem igen. Men tillbaka till resan här nu. Det kommer att bli mycket stopp och frågor här under den här. Så håll nu i tråden Hampus. För att jag måste få fråga. Det jag skulle säga med det var. Det gör ju då att jag inte reser jätteofta och jag har bestämt mig för att bejaka den här sidan av mig nu och inte försöka vara någon annan och säga att det är så härligt att vara på resande fot för det är det fan inte. Och då får jag resfeber.

Så att jag är ju otroligt hispig. Ringer William kanske på nyårsafton tio gånger om olika mejl jag får om incheckning. Vad var det för sätter du satt på nu? Vad gör vi detta? Alltså väldigt så i detalj nojig. Åker ut till Arlanda. Sitter där och väntar. Får gå på planet till Amsterdam vid 06. Åker till Amsterdam.

däckar så på planet i vanlig ordning. Ja, såklart. Det är hela anledningen till att jag kommer inte att resa. Jag tycker om att resa men jag är livrädd när jag flyger. Så du är ju värsta tänkbara kamraten. Ja, det rör mig inte. Nej, det rör dig inte.

Jättetrevligt. Så då hade jag det toppen där. Vaknar upp. För William Decker också. Vaknar av att jag hör en lång harang. På engelska med olika avgångar som kommer att missas. Vi kom tydligen iväg sent. Och det visste ju inte jag heller. För jag somnade ju svårt jag klev på ett på med säkerhetsbältet. Så vi hade tydligen lyft en halvtimme senare. Vad vi skulle gjort. Det hade jag ingen aning om.

Åh herregud, jag orkar inte. Så det hade vi missat. Och då hör jag att de ramlade upp ett gängplan. Du hade inte ens känt när du flög upp i luften alltså. Nej, den delen. Den missar jag helt och hållet. Nej, den delen missar du. Men jag vaknar den här långa raggenplan som vi kommer att missa i Amsterdam på grund av den här förseningen. Bli väldigt uppstressad. Väcker vilja.

Och så säger han, det där är helt lugnt för de fixar ju automatiskt att vi får åka ett nytt plan. Så det är ingen fara med någonting. Ta det lugnt. Slå på internet när vi landar i Amsterdam. får då informationen om att jag är bokad på ett flyg till Atlanta. som går 45 minuter efter att vi landar i Amsterdam. OS, tänker jag då. Ska du springa med facklan? OS, det är den enda relationen jag har till Atlanta. Det är ju det. Man har ju inte så mycket annat på Atlanta. Det var så jag kände också.

Plan står i min biljett, 45 minuter från att vi landar på Almstads flygplats ska jag vara. De börjar boardingan av det här planet. Men varför ska du till Atlanta? Ja för då har de ju bokat om oss. Och det gick inget annat plan till oss ängeles. Så att jag blir bokad. Men var det bara du som skulle på det? Ja det var ju det här som var problemet. Så jag bokas på.

45 minuter efter på Atlanta-planet. William bokas på tre timmar senare till Detroit-planet där han ska byta och sen åka till Los Angeles. Så den här resan som skulle bli 14 timmar blev 26 timmar dörr till dörr varav 14 av dem var på egen hand. Nej. Jag fick som fullständig panik. Det här händer inte. Vi måste gå till någon slags information desk här nu. Och försöka få oss... And tell them we are friends. We're traveling together. Yeah, he booked his ticket in oktober.

För du vet, hittills så har jag ju skyddat mig bakom att jag har med mig William som pratar väldigt bra engelska. William skötte snacket, jag kom med någon liten pinne och försökte kasta in. Så rädd i bakgrund. Yeah, yeah, exactly. As you say right now, I feel the same. Var och med frågan, your name, yes.

Men vadå, de kunde inte hjälpa er. Du fick ändå sitta då själv och åka på det här planetet. Då gör de allt de kan, säger de. Och sen säger de, problemet är att ditt bagage är redan på det här planet. Och då måste du med. Så då rusar vi till gate. 23A. Kommer aldrig glömma den grejten. 23A på Amstads flygplats. Och jag knallar på planet till Atlanta. Vilken mardröm. Vilken mardröm, Hampus. Jag känner med dig nu.

Jag hade börjat gråta lite faktiskt. Förstår du när man är en person som inte reser, som är osäker, som inte gillar det här och som då, när jag går på planet, när jag checkar in min biljett ska gå på i den här långa flygplanskorridoren och se William i ögonfrån stå och vinka. Alltså det var en känsla jag inte känt. Jag vet inte om jag har känt den som barn. Kanske när man börjar skola första dagen eller någonting. Men jag har inte...

Jag kom i kontakt med någonting. Jag har aldrig känt. För att nu åker jag. Jag kom i kontakt med någonting. Det var en så obehaglig känsla. Nu går jag på ett plan till ett land, till en delstat. dit jag åker helt ensam och William åker till en helt annan delstat tre timmar senare.

Och jag är helt ensam i det här. Och sen skulle du ta ett flyg igen då från Atlanta till LA sen? Men vi kommer till, vi tar alltid tur i ordning för den här resan kan vara den värsta i hela mitt liv. För det som händer då är att jag är så fruktansvärt spänd. Jag går på det här planet. Fruktansvärt spänd. Letar upp var jag ska sitta. Sitter innanför någon man som ser jättetrevlig ut. Jättefint. Sätt mig där på min plats intill fönstret.

Alltså jag är så spänt. Så jag tar inte av mig jackan. Det är alltså nio timmar 45 minuter. Jag tar inte av mig jackan under hela den här flygturen. Vågar inte be om att gå. Jag satt och dividerade huvudet hur jag ska be om att få gå på toaletten. Hur ska jag be den här mannen att lyfta på sig så att jag kan gå och kissa?

Det har man ju rätt till Hampus på en nio timmar lång flight vet du. Jag vet, men jag kunde inte hitta formuleringen. Sorry, I'm going to the bathroom. Sorry, I need to visit the toilet. Alltså jag kunde liksom inte välja vilken mening jag skulle ha. Can you move, please? I need to... Sorry. Alltså jag satt i huvudet. I sju timmar. Innan jag kissade. Och det som hände i slutet när jag fick gå upp och kissa. Det var inte att jag badade om. Det var att han...

Och jag fortsatt, fan, stack upp. Själv. Åh gud, det var som att ditt självförtroende hade minimerats till, alltså du var utplånad. Alltså, då måste du fatta. De här sju timmarna, för det som händer då är att William får ju alltså, för vi har inte käkat någon frukost givet att vi liksom åker 0-3 och går på ett plan och somnar, så där fick vi ingen mat.

William fick ju tre timmar i Amsterdam. Där han hade käkat någon goa melett och druckit kaffe och haft det supermysigt. Jag tog dessutom fel. Det fanns ett kycklingalternativ och så fanns ett väggalternativ. Jag tog någon vegansk sån här gnocke-röre. Det var det jag fick i mig under den här 10 timmars flygningen. Så från liksom 03 till, jag vet inte vad klockan var i Sverige, 18.

Så åt jag någon gnockepasta. Jag vågade inte ta upp min snus och snusa för att det var en informationsfilm om hur olagligt det är med showing tobacco. Då blev jag osäker på om det är snus. Jag minns att jag tog upp en snusdosa någon annanstans utomlands. Och folk reagerade och tog det var droger. Så då vågade jag inte. Så då satt jag och smusslade så här.

Så här hela flygningen. Typ tre gånger vågade jag. Så jag hade liksom nikotinabstinens. Hade inte kissat. Fick stänga av min telefon för att jag hade ingen laddare till den som funkade på ett plan. Så att jag satt där och stirrade rakt ut. Inte ätit med jackan på hela flygningen. Vågar inte röra mig. Men du vet, du pratar ju om det för många poddar sedan att man skulle prova att vara så här närvarande och titta folk i ögonen och så.

När man sitter på ett flyg eller tåg. Du måste ju ha varit extremt närvarande på den här flygresan. Jag skulle säga att jag var i trans för att jag satt och kollade på Harry Potter 1-7. Under hela den här flygningen. Och fokuserade så intensivt. För att inte tänka på nikotid. Kissa. Hunger. Telefon. Alltså allt det där. Men sen efter att jag hade gått och kissat. Efter de här sju timmar. Då fick jag kontakt med den här mannen.

Som var en jättetrevlig man från North Carolina som hade varit i Polen med sin fru som var därifrån och hälsat på över jul. Nu skulle de köra hem från Atlanta. Och då började vi snacka. Har du en ny vän nu då från Polen? Nej, de bor i North Carolina nu De flyttade dit, frugan träffade han i Polen Men de åkte dit bara vid jul Men vi fick ett jättefint samtal Där jag kände, men det här skulle jag ju gjort

Kanske efter fem minuter inte varit så svensk och suttit tyst med luva och jacka och rädd i ett hörn. För att han var supertrevlig och då öppnades det upp en helt ny värld. För mig. Jag kände, gud jag är en sån person som pratar med främlingar. Jag är lite North Carolina. Jag kanske ska åka dit och fira djur. Vi byter nummer. Ja, ja, ja. Jag har bara sett det men vet jag. Så frågar jag bara if I can go to the toilet.

och det är inga konstigheter här. Och jag äter kyckling. Jag vill inte ha gnocke. Jag har en snus och chillar. Sju timmar är man en mussla och sen efter fem minuters prat med dem så känner man fan vad skön person jag är. Jag är en sån som... Men det är ju det här som är med resan med Tampus. Jo, absolut. Jag kände att jag levde.

Och sen så började jag känna pulsen en timme innan vi skulle gå ner i North Carolina. Så började jag känna pulsen. Eller i Atlanta var jag på väg själv. Så började jag känna pulsen. Av att nu ska det ske ett byte. Jag är själv. Jag ska ta mig från A. Till B. Säkert svinstor flygplats också. Det var ju det. Och här hade jag också bara en timme. Mina byten var så jävla korta. Men gud, det är jättelite. Om du ska springa mellan våningar. Och då fick jag faktiskt involvera Anna Spolander.

Jag skrev till henne så fort jag landade. Du, här är min biljett. Vilken gate ska jag till nu? Har hon varit i Atlanta? Nej, hon gick in på någon flygradar och någon flygplats. Hon kopplade upp flygtornet. Hon var verkligen flygtornet.

Det var direkt information. Du ska hit. Då går du dit. Blablabla. Blablabla. Så att henne hade jag liksom standby hela tiden. Skickade igen. Är det här biljetten? Nej, du har inte checkat in. Du måste checka in så du får en sitt plats. Alltså vi dividerade på sms hela tiden. Samtidigt som jag fick gå och fråga, vad ska jag nu? Då visar det sig att jag är långt åt helvete och måste ta ett tåg till nästa terminal.

Tåg, det har jag aldrig, okej att man kan åka små bilar som någon kör eller sådana här rullbanor, men tåg? Ja, alltså detta var som att ta sig från Horns Tull till Slussen, den sträckan. med T-banan skulle jag ta på en flygplats med en timmes marginal och kliva av ett flyg och gå på ett annat.

Men när jag lyckades med detta och kom på flyget till LA, då hade jag en känsla av att jag är oslagbar. Ja, det förstår jag, Hampus. För det finns ingenting att ha klarat sig själv i det läget med lite hjälp från flygtornet i Göteborg. Kom igen bara. Det är väldigt kul att man har någon som sitter i Sverige och googlar upp flygplan.

Alltså flygplatsen och följer. Men då är man lite sådär nästan som när man har fått barn. Du vet när man kommer ut med ett nyfött barn från BB. Och man tänker ser inte hela världen. Vad fan som har hänt här. Så känner man sig då. Här kommer jag. Nu sätter jag mig på sikt. sista flyget till LA nu. Jag har åkt från Sverige nu. Det var ju lite krånglig, men nu går jag på helt. Det är en enorm känsla. Ja, det är lite den som du beskrev att du åkte till Stockholm.

Carl, du vet i början i tonåren när man försökte slinka in och vara så här, tror folk att jag bor här nu? För att jag har den här ryggsäken sitter lite avslappnad. Ja, med Dr. Martins, nya lila Dr. Martins och hela härden var uppskavd i baken. Exakt, för då kände jag mig lite cool när jag var på inrikesterminalen. Att jag kände, nu kanske jag har en sån, jag flyger lite inrikes. Exakt.

Nu ska jag tillbaka till eller jobba, börja på måndag. Ska jag gå en teaterkurs först, bara om jag hinner. Jag vet inte riktigt. Annars uppsätter jag väl igång och gör smörgåsar direkt på det här lilla frukoststället som jag jobbar på. Extra, ja. Jag har sökt en roll också och ska få svar här inom två veckor. Jag tror nästan jag kan få den men jag vet inte riktigt den. Inte riktigt den vibe jag hade för jag satt fortfarande med jackan på i mitten i sista flighten också och smusslade med snusen.

Och vågade inte be om något att äta. Men framkom ju. På egen hand. Men då var William inte framme. Då kom nästa eller? För han åkte ju senare va? Han åkte senare så jag satt på LA flygplats i fyra timmar igår. Först väntade på William och sen på mitt bagage som såklart inte klarade det. Det här med samma finess som jag gjorde. Jag tänkte just säga att det där sista bytet där. Om du nu fick åka ett tåg, då undrar jag med den väskan. Hur de små doserna där på flygplatsen fick jobba med den.

Och köra runt. Men däremot så kom det ju efter bara fyra timmar. Det brukar ju vara mycket värre. Ja, det var ju otroligt. Det kunde ha varit en vecka. Jag kunde ha fått hela semestern utan jag har fått låna kläder av William. Slutet gott, allting gott. Jag kom iväg, jag är här. är skäringen Näsvold och då kanske jag ska säga att idag är det en annan andra hälft från hushållet Näsvold, nämligen Ellen som är inne och vikarierar för Hampus.

Som är med mig i detta betalda samarbete med våra favoriter hudvårdsinnovatörerna på Mantel. Där varje formula är inspirerad av vårt extrema skandinaviska klimat. Och just nu blir vi ju sannoliken ordentligt prövade av både klimatet och mörkret. Och här vill vi lyfta fram två produkter som kan hjälpa oss. Ja, då kör jag igång här med Mantles The Dream Mask. Jag brukar lägga ett tjock lager på ansikt och hals några gånger i veckan innan läggdags.

Och sen jobbar den på hela natten genom att återfukta intensivt och balansera huden på djupet. Det där är ju verkligen skönhetssamt skulle jag vilja säga. Dessutom fyller den ut fina linjer och lugna irritationer. Och när man sedan vaknar på morgonen så känns huden otrolig. Både mjuk, återfuktad och utfilad. Exakt och här vill jag även hylla deras The Hydra Cleanser. Det är ett fluffigt rengöringsmos och när man tvättat sig med det så känns det faktiskt också som man även har smörjt in sig.

Den här mossen innehåller bland annat deras patenterade komplex som enkelt beskrivet kombinerar manetmusin och arktiska djuphavsalger. Man känner sig verkligen ren i ansiktet efter en tvätt med det här moset. Oparfymerad är den också och det tycker jag personligen väldigt mycket om. Och just nu är det faktiskt Winter Sale på Mentor med upp till 50% rabatt på utvalda produkter och kit. Och använder du också koden SKÄRINGER med stora bokstaver.

Får du extra rabatt på din beställning så gå in på mantelskin.com och klicka hem det som din hud behöver. Tack, älskade och underbara Mantel. Hey, folks, it's Mark Maron from WTF, and today I want to talk to you about Boost Mobile. So you're thinking about upgrading to the amazing new iPhone 17 Pro, the most powerful phone yet, with eight times optical zoom.

But are you also thinking about the hassle of getting the phone at the store and transferring all your data? Well, good news. When you order a new phone online with Boost Mobile, they'll send an expert to your home or work to deliver your brand new iPhone 17. and get you all set up on Boost Mobile within minutes. Visit BoostMobile.com to get started. Delivery available for select devices purchased at BoostMobile.com. Terms apply.

Hi, this is Christy from Back to the Bar. You've probably heard about GLP-1 weight loss medications. and the side effects that can come with jumping in too fast. That's why I love Noom makes getting started easy. Their microdose GLP-1 program begins with a smaller dose and gradually scales up based on how your body reacts. Start your microdose GLP-1 journey today at Noom.com. That's N-O-O-M dot com. Noom. Microchanges.

Big results. Average weight loss, eight pounds in first month. Meds and personalization based on clinical need and not available to all individuals. Medications are not reviewed by FDA for safety, efficacy, or quality. Pricing based on first month only.

Och hur har LA mottagit dig? Vad är dina första tankar om det här stället? LA är otroligt. Jag älskar LA och jag tycker att det är så jävla... kul att se precis allt här. Vi har gått nästan 20 000 steg överallt idag tror jag. Så det har börjat väldigt, väldigt fint. Och vad är det ni har tittat på?

Förklara för mig, jag har aldrig varit i LA. Vi går ju inte runt och tittar, här är den personen begravt, här bodde den. Alltså det är inte så, utan det är mer liksom, var man än går är det kul att se saker. Där var en liten bokaffär, där är den där restaurangen, där händer detta. Så vi har mest suttit och skrivit och...

Käkat och hyrt en bil. Skrivit. Har ni börjat? Är ni så komplicerade att jag sitter och skriver manus på något café och äter en avokadosmanus första dagen direkt bara? Exakt, vi har gjort. Exakt. Nej men nu har du ju accelererat Hampus. Alltså du har knappt landat i LA. Du har hållit på med fly. Och det första du gör är. Jag ska skriva på trevlig här i fyra här nu. Lite i LA. I have a character. She's... Therese i kassan. She's like comedy. What are you writing on? My friend.

Oh yeah, yeah. Exakt så det har varit hela förmiddagen. Det är helt otroligt att du kan ha den ron i kroppen att direkt börja skriva när du är på en så ny plats så långt hemifrån. Jo, men det har vi haft som idé hela tiden. Varje förmiddag ska vi jobba och eftermiddagarna ska vi ha kul. Och då går du in i dina svenska serier och allt möjligt som du håller på med. Jag skulle inte börja skriva internationella serier för att jag är ju lej. Nej, men det är ju så.

Jag hade ju blivit så komplic. Jag hade ju inte fått ner en rad om det jag skulle göra egentligen. Jag hade ju börjat skriva sån här lös poesi. Nej, fan. Jag fick någon sån jättekick av att sitta i West Hollywood och skriva en liten svensk.

komediserie, att det kändes som ett härligt skimmer. Ja, men då är det ju perfekt för dig. Det här kommer du göra fler gånger, Hampus. I och med att det gick att boka, så har du fått mig igår, hade det varit vansinnigt att du ska aldrig resa igen hela mitt liv. Det är det här jag menar. Man ska inte åka utomlands.

Men idag, efter första dagen så känner jag att det här var så lätt. Boka två dagar innan, åka iväg och framme. Har det gått? Men det är det här som gör att du är en resande person. Jag vill gå emot allt det du har sagt.

För mig tar det så lång tid att återhämta mig psykiskt efter ett sånt här äventyr som du har varit med om eftersom jag också är flygrädd. Och när jag reser genom tiden... Sådär som du har gjort nu. Då får jag också en existentiell ångest. Någon slags kemisk reaktion. Så att jag är väldigt eterisk och fladdrar långt utanför mig själv. Och tar ju in alldeles för mycket intryck på samma gång.

klara av att för första gången vara ute och gå i LA efter den här enorma flygturen genom Universum och sen direkt börja skriva. på någonting som jag jobbade med hemma. Det skulle ta mig flera dagar innan jag skulle kunna samla ihop mig för att komma dit. Så det här är ju otroligt att du liksom kan...

få ihop dig själv så här snabbt. Jag har ju varit i LA innan och har man varit någonstans tidigare och gjort de här klassiska turistgrejerna så är man inte lika. Kommer man till en ny plats så är man ju så där direkt. Och vi måste se Eiffeltorn.

om vi måste se månad, om vi måste göra det här då känner man liksom tvång till massa saker som du andra gånger du är på en plats och har gjort de där sakerna, känner dig helt fri då kan du mer vara som att nu ska jag vara här och existera bara vara, jag får göra vad fan jag vill jag kan sätta mig och skriva och äta en avokadomacka på förmiddagen

Jag behöver inte göra mer. Sen kan jag sova en stund på lunch. Sen kan vi göra något kul på eftermiddagen. Och det tycker jag är mycket behagligen. Det är resa för mig. Inte det här. Hitta på. Måsten. Alltså om jag reser oavsett vem det har varit med så går inte det. Det pratade vi om när vi var i cell. Så det går inte att gå upp klockan sex för vi ska vara i skidbacken klockan sju. Och nyttja liftkortet varenda tim. Alltså den typen av...

semester. Det är inte semester. Men sånt resande är inte. Jag kan inte säga att när man har varit med mindre barn i typ så här London. Men får jag fråga dig? För det tänkte jag alltid när jag var barn. Om man släppade smör på den här typen.

grejer. Att så här, om man var liksom tio år och åkte till London med sin familj och nu ska vi gå och kolla på Big Ben och så fotade man hela familjen, bad någon ta bild framför Big Ben. Jag kände exakt noll för det och jag kände ingenting i vuxenålder heller när det är så här, ja det är Big Ben.

Vad är storheten i det för folk? Jag fattar verkligen, jag vill förstå det men jag kan inte. Jag tror de bästa resorna jag har haft, just som du säger, i större städer, typ i New York och så, då har det varit, för det första har barnen varit större. Där har jag inte varit med Lilo, det har jag varit med Heli och Alfred. Och då är det som du säger, då ska de vara så stora så att de gillar gå. Man ska gå. Gå så in i helvete med ett par sköna skor.

Och så ska man bara se och så ska man kunna ta sig från ett ställe till ett annat så man bara får uppleva stan. På det sättet, det här att färdas i taxibilar, det måste man ju ibland, men med små barn, då blir det så jävla omständigt och så jobbigt och då är det som att stan jobbar emot den. Det är precis så som du säger. Man ska inte ha så mycket inbokade så ska man bara ta stan på det sättet som man själv.

Kan. Ja för det känns ju mer som en upplevelse. Vi bara går planlöst. Här hittade vi en jättefin restaurang. Här var någon kul butik. Och nu gick vi in i det här. Vad är detta för något? Det är ju kul men att man så här. De här tydliga målen och som ofta är helt jävla långt ifrån varandra. Så att nu ska vi hit och titta på detta. Sen tar det liksom en halv dag och ta oss hit och titta på detta. Just det här, titta. Vad fan är det att titta på?

Ta Elias som exempel som ändå är ett resmål jag vill åka till och tycker om. Jag vill åka till flera gånger, alltså till skillnad från allt annat i världen. Jag känner ju ingenting för att gå och kolla på Hollywood-skyltan här i ränder. Alltså... Den typen av turistmål som folk verkligen flockar sig. Vi vill se det här live. Vad är underhållningen i det?

Jag tror att du åker dit med William och du har varit där förut och ni åker dit för att jobba. Ni har lite den här coola attityden när ni kollar. Du är ju väldigt okool men du är cool på ett annat sätt. okul i det här att du skiter i världen. Jag är inte intresserad. Usch, Japan, FI. Lite trevligt i LA. Jag ska sitta här och jobba lite nu med trevlig här. Vi får se vad det blir. Det kan bli. Kanske sover bort halva dagen. De flesta är ju så här, nu har vi sparat.

nu åker vi med familjen, nu ska vi åka och de är inte skådespelare själva de har inte liksom De har inte den grejen. De ska absolut inte sitta och börja kolla mejl. Jobba på Volvo och ska se om det har kommit någon mejl. Någon lärare som ska kolla. Någon har inte fått betygen över jullovet här. Det är ju ingen som går in.

Nu bockar vi av det här för de antagligen kommer inte till L.A. någon mer gång. Så då är det liksom det här ska vi uppleva. Nu ska barnen få det här. Det enda betyder barnen kommer jag aldrig ihåg. Om jag frågar Lilo till exempel. Han har ju inga minnen. De fräsigaste resorna vi har gjort med han har han inga minnen av. De får vi ju göra om om han ska ha någon minnen av det. Han kommer inte ihåg att vi har varit i Miami.

Minns du inte, Lilo, när påskaren skulle komma? Det var ju ett jävla show att få det här jävla påskaren. Det var ju det han var obsessed med. Kommer det ingen påskare? Är det ingen QS, någon påskare? Så det var ju det vi höll på med att göra i ordning. Det fanns ju inga ägg, då fick vi hitta någon ryggsäck. Nej, han kommer inte ihåg. Han kommer inte ihåg den där polen, jättedyrt hotell vi bodde på. Nej, kommer inte han ihåg.

Men alligatorerna då när vi åkte de här båtarna i Träsk? Nej, kom inte ihåg. Han var för liten. Vi får göra om resan om han ska ha det med i sin minnesbok. Det är att kasta pärlor för svin och ta med för små barn på sådana typer av resor. Ja, men det är ju det. Det ska man skita. Åka och bada på Mallis. Det är ju det man minns snarare. När man hade kul i poolen på ett sådant ställe. Ja, eller nästan ha en uppblåsbord.

pool hemma hos grannen. En badtunna räcker ju för det ska ändå vara kul. Kan man efterhandskonstruera att det var utomlands? Ja, men det kan man. Och det kan jag ändå känna givet att det var så lätt att jag skrev till Ellen direkt att så här, fan. Vi måste åka till Paris i år för det har vi sagt i ett år och inte hunnit med riktigt.

Jag kände hur lätt det var. En timme ut till Arlanda. Paris tar typ två timmar att flyga. När du har gått igenom detta, Hampus. Nu kommer ju du vara den där som lägger. Kom nu, lille gumman. Lille gumman, här ska vi se. Det blev väl lite byte här. flyget, men du kommer ju vara den där jättevana nu som inte kommer tycka något är problem. Jag har liksom simmat flera kilometer med en arm och nu får jag ha båda armarna. Så lätt känns livet på resande fot just nu.

Och resa i Europa, det är ju för fan som att pendla ut till Södertälje. Alltså det är inget problem nu. Det är också sjukt oskärmigt att säga detta efter 24 timmar utomlands. Det känns ju nästan se av mot resande personer. Utomlands också. Den släpper inte. Utomlands.

Men du, jättlägen har du ingen heller naturligtvis. Det är sånt där som du hoppar över bara. Den skippar jag. Men jag tror inte heller den är så farlig när man åker hit. Jag tror det är värre när man åker tillbaka. Ja, vänta nu. Hur är det nu? Du vände... Hur vänder du på dygnet nu? Alltså nu åkte jag ju... Precis framblev nu, för jag sov ju väldigt mycket. Men nu... Ja, men sov du...

Ni är ju före oss i tid så jag åkte ju tillbaka i tiden. Jag vann ju ett dygn när jag åkte hit. Ja just det, när du kommer hem. Och nu är klockan ungefär snart tolv hos dig och nio hos mig. Ja, precis. Så egentligen är det våran primetime nu då som vi säger att du har din bästa kreativa period.

Och jag har min, men det har inte jag Hampus tyvärr för vi skrev det till varann igår för jag tänkte det här måste ju bli årets poddavsnitt eftersom jag gillar ju Min hjärna är som bäst på morgonen och din på kvällen. Men jag vände också synkront på dygnet med dig nu. Jag fick gå upp och äta avokadosmörgås i natt för att jag var baken ungefär samtidigt som du och William.

Säkert var. Borsta tänderna och skulle utöta. Alltså jag var helt med dig. Var det nyårsafton som började fucka upp din rytm? Att du fick vara uppe efter tolvslaget? Ja, jag var uppe till tre. Halv tre på nyårsafton. Det måste ju jätteläga dig totalt. Utan en droppe alkohol i kroppen också var jag uppe. Drack du ingenting? Nej, det blev så. Jag var inte sugen. Och då tänkte jag så här, då kommer jag ju komma i säng tidigt.

Nej, för fan. Då drack jag ju kaffe, vet du, istället. Så in i helvete. Och något sånt här grönt te. Något bubbligt vin som var alkoholfitt med grönt te i. Så det var ju ett uppåt kök av bara den.

Jag var ju som ett ekologiskt förverkeri på natten sen. Ja, men det måste ju vara det som har fackat upp hela din rytm. För tre, då är ju nästan... Jag tänkte dig i natt när jag såg, klockan var tre i Sverige, tänkte jag snart mässar du. God morgon, för att du går väl upp om en timme? Nej, jag börjar titta på Avicii den här scenen.

senaste dokumentären på nyårsnatten och då var jag ju långt inne så jag somnade inte förrän det. Men skitsamma, i alla fall så tänkte jag ju att nu det här skulle bli liksom ändå väldigt spännande att mötas. I de här olika tidszonerna. Men jag kunde inte sova i natt. Det var hagel och det var hunger. Jag vet inte allt vad det var som pågick. Jag föreslog ju det här igår. För att jag tänkte också att det här kan bli något helt.

unikt för det här har vi aldrig varit med om vi kommer antagligen inte vara med om det här igen att vi kan mötas på våra respektive golden hours på dygnet. Men jag är inte heller i form. Men jag tänkte, jag hade en förhoppning om att nu kommer det bli en pangpodd. Vi ska planera nya projekt. Vi kommer börja skriva saker. Vi kommer bara bubbla på ett jävla sätt. Nu är det som att ballongen har pyst ut på den här änden. Samtalet kan jag säga är helt jävla slut. Det kanske är nu du kommer.

Lite sjuk också. Men hur länge ska du vara där? När jag åker hem? Fyra dagar. Fyra dagar, okej. Då har du varit där i en vecka typ då? Ja, det blir nästan en vecka. Och åker ni tillsammans då, vad ni vet? Och här är William Stannar. ett tag till. Men jag tycker att det här är en väldigt bra sida från att jag såg dig komma med den här från att du har googlat resor på arlanda.se

För det har vi pratat om i tidigare avsnitt. Till att jag sett dig komma på ett inrikes med en sån där duty free som vi säger påse. Och köpt parfym när vi ska resa från Stockholm till Umeå. För det ska man göra när man reser sa du då. Det är resan för mig då. Ja, liksom vi satt på Joe and the Juice och såg dig komma då. Vad ska han göra när han reser på duttifri? Köper sig en god parfym. På udsalg.

Och så att man tar påsen, inte bara läcker den i resväskan. Du har den plastpåsen gärna. Att du ska gå med den. Till detta jag hör nu att du bara känner att Europa är inga problem. Ja. Nu blir det Paris. Och vi ska ta tag i Kroatien också.

Jag kände liksom, nu ska vi bara panga in. Det här ska bli resans år. Men den är ju inga problem, Hampus. Den ska vi skjuta av och vi ska skjuta av Paris. Får vi se vad det blir. Men det vore kul om du och jag skulle skjuta av. Jag känner nu när du har blivit lite mera... Nu skulle jag våga åka med dig känner jag. Jag har varit orolig innan att jag ska behöva ta tag. Jag gillar ju inte det här att du somnar. Det kommer alltid vara ett problem. Att du somnar ifrån mig när jag har mitt.

Och att du bara slappnar av. Men det jag tyckte var jobbigt var ju att jag skulle få vara ordning och ha ordning på allting när vi reser. Och sen somnar du dessutom. Men nu kanske du är lite styr i korken och får oss att må bra på flygplatser.

och ha lite koll på biljetter och du vet sådana här grejer och avgångar och om vi ska åka tåg hit eller dit och så då kan jag ju slappna av där. Absolut. Så då gör det inte så mycket om du somnar sen. Åker vi till Atlanta så hittar jag precis vad vi ska gå om. Och vilken gate, terminal och allting. Om det blir roligt när vi är i Atlanta ska vi åka dit då, du och jag. Åk gärna dit. Vi åker dit och hejar på Dublantis. Det är Dublantis, vet du.

De där städerna jag har mellanlandat i Chicago också. Det är också en sån här grej. Det ska man alltid ha med. Nej, mellanlanda i Chicago. Chicago kommer man ju aldrig åka till. Det är också så här jättekonstigt. Men där har man varit och sprungit på flygplatsen. Ja, man är så glad. För det är efterhand. Inte just i stunden, men efterhand. Ja, lite kul. Att kunna säga någon gång. Jo, men vänta nu. Chicago. Där mellanlandar ju jag en gång.

När jag var på väg till New York. Det är alltid bra att kunna svänga sig med sånt. Jag kunde svänga mig nu när Helie hade sin pojkvän hemma. Han är dansk. Första gången vi träffar honom. Men han har också massa släkt i USA. annan till Nashville. Då kunde väl jag slänga in, vet du. Jo då, men Nashville har jag ju varit... Nashville är ju liksom, det är ju inte sådär jättevanligt. Har du inte varit i Nashville? Jo, men jag var ju på Gill. Jag var ju hos Gill där, vet du, en vecka. Gillsveranda.

Och sjöng där uppe. Och då tuffade jag iväg till Nashville. Och då kunde jag lite slänga in det nu. Sådär lite soft. När jag vill sätta och prata med Christian. Ja, men jag var ju i Nashville då och då mellanlandade vi ju i Chicago, vet du. Och sen var vi ju där uppe då och åkte upp en sväng i Appalachia och Mountain People och så vidare och så vidare. Det är ganska gött att ha dem där. Ja, men det är alltid kul i efterhand.

Men nu har jag babblat skitmycket. Vi har inte hört på flera veckor. Vad har du gjort? Jag har ju varit mor. Tomtemor, jag har tvättat handdukar. Försökt att visa upp mig från mitt bästa sociala. Har du haft huset fullt, arrangerat jul, nyår, alltihop? Nej, jag har inte arrangerat. Jul var vi ju styva i korken och sa att det ska vi ha hemma. smög vi ur det strax innan jul och så var vi hemma hos Gabbes mamma istället. Så det var jättebra. Vi lagade mat och tog med oss. Så det...

Då var ju alla barnen hemma, det var mysigt. Och sen på nyår så var vi lugnt och stilla hos några kompisar. Så jag har inte arrangerat mer än att jag har haft Helie och hennes käresta hemma. Och sen tar det en stund innan, jag är ganska bra på att förstå danska men det tar ju alltid en stund innan man är inne i halv fjärs och halv träs och alla de här ordena innan man hinner översätta det i.

I systemet så att man får lite flow på samtalerna. Vad är din relation till? Jag vet inte om vi har pratat om det här. Men vad är din relation till mellan dagarna? För det känns som att folk, precis som folk känner för söndagar, antingen älskar man söndagar och det är veckans bästa dag. Den är så låg och man hinner med så mycket och man kan göra vad som helst. Det finns inga krav. Eller så bara hatar man det för att det är bara ett vakuum av ingenting. Alltså på tal om det här med resor.

så har jag ju varje år, alltså många, många år sagt det nu att jag är gärna. Gärna, gärna, gärna i Asien faktiskt. Gärna åker innan jul. Gärna varmt. Palmer, stränder, Thailand, flipflop. som man skickar upp. Som så många andra svenskar. Men vi har aldrig varit borta över jul så. Men det finns någonting med att...

skita i alla de här, alltså göra någonting annat. Och jag säger det i år igen. Jag tycker inte att, jag tycker mellandagarna är svåra hemma. Det ligger någon äcklig gammal skall skinka i kyren. Det är barr. Det är något lite sorgligt. Granen har gjort sitt och nu ska den bara stå där tills man ska ta ut den. Man börjar skita i och vattna.

Jag är så himla noga med att vattna, för den slurpar ju så mycket den där jävla granen i början. Så jag är ju där under och känner hela tiden hur mycket den har druckit och fyller på. Nu bryr jag mig inte. Har du kvar granen? Ja. Ja, det är väl tretton dag knut så ska den ut, men den kommer att åka ut nu.

Jag tror ändå på att mellan dagarna skulle göra sig bäst på resande fot, om jag ska vara ärlig. Men det är så mycket stress inför jul, oavsett vad man gör. Och sen så är det som att det blir den största motsatsen i... Hur lugnt det blir. Inga krav, inga måsten, borden, någonting man ska göra. Men det är som att du kommer från en sån jävla skjuts. Och sen ska du förväntas då kunna bara stänga av och vila.

Nej, nu ska jag ligga och titta på Ivanhoe, vet du. Tre timmar varje år är det Ivanhoe. Då ska vi ligga och mysa. Fy fan, vi vill inte se den här jävla Ivan. Den skiter väl i Ivanhoe. Dessutom kan jag inte ens ligga ner så länge. Jag springer ju runt och städar och städar och städar och plockar och pillar för att min själ håller på att pysa ut genom öronen.

Och då är du liksom förbi för då har du tittat av traditionsplikt på Kalle Anka, Carl Bertil Jonsson, Vissla Johanna. Då har du gått igenom det en vecka senare då. Jag fann inte med Ivanhoe och grivinnan och bekäntan och skit som pågår då. Släpp det! Spela upp något nytt. Ja men spela upp gör något nytt tror jag. Jag måste. Jag har sagt det varje år men fy fan. Nej nu ska det bli förändring alltså. Det blir? Nej men jag förstår inte. Det är ju då jag tänker. Det ser så lätt.

När andra lever, hur fan gör de familjerna som sitter då och spelar Monopol i fyra timmar och dricker sip? Vad gör folk på jul? Är det ingen som har det här inre kaoset som jag har? Men alla ser ut som att de är så lugna. De bara har det. Jag är i panik. Snart börjar jobbet igen hos skolan. Jag har inte vilat någonting.

Varför han tog vila vägen? Jag håller med om att det kommer typ annan dag. Det kommer alla de tankarna till mig också. Men hela december är som att även om jag vet hur pissigt, stressigt och mycket det är i januari, februari och när allting drar igång. Det ser som att innan december har jag den här. Jaja, men det tar vi efter jul. Men sen så bort julen över, då kommer det som en...

kästen i ansiktet. Och jävlar, nu är det över. Nu har jag ingenting att skylla på. Nu måste jag ta tag i det. Nu ska det levereras. Det känns som det är så väldigt mycket lång tid och då är det väl de där mellandagarna man lutar sig mot. Ja, på det sättet måste jag ändå säga att resa på nyårsdagen... Vad otroligt. Jag har gjort en resa även på midsommarafton där man liksom slipper... Ja!

Det är perfekt. Alltså just den här förväntningen. Allt det här som det är förberedigt. För jag tycker inte det är så jävla kul att förbereda och höras i olika chattar. Om du även tar med detta. Vad är, vilken tid ses. Alltså den där typen av planering. Jag tycker inte det är jättekul heller. Det låter som att jag är emot precis allt. Res! Det enda jag vill är att få sitta och skriva mina tv-serier. Det tycker jag är roligt.

Jävla deppigt. Men förstår du vad jag menar? Att det finns något skönt i att när jag sticker då så att man slipper den här... Förväntningen på att man ska vara någonstans, göra någonting och det ska vara så... Det här skådespeleriet på nyår som vi pratade om, att helt slippa delta. Jag har inte roligt samvete över det utan jag vet att jag ska sticka sen så jag kan skita i det. Det var något otroligt befriande i. Alltså är det någon...

Varför fick någon utifrånblick på den här ponden? Är det någon människa som liksom... Finns det någon annan podd där man fullkomligt slaktar julen mellan dagarna och nyår under tio minuter? Fest, folk, allt som folk tycker är mysigt och en ljuspunkt i den mörka vintern. Och så fick jag till och med in resandet som en jävla slakt. Ja, resandet, finkläder, fin mat, allt sånt där.

Åt helvete med det. Det är inte för oss. Alltså det. Men finns det. För alla andra är sådär. Och vad gjorde ni julast. Och vad nyår. Och de här dagarna är så mysiga. Man hinner med så mycket. Man får bara umgås med familjen. Medan det liksom verkligen för oss känns som att stress jul. Gå ner i sunkkläder.

skit i vad som kommer skall i mellandagarna sen ska man upp i fest igen, väl för jävla torktolar man åker i, släpp ut den åk till Thailand. Men jag tror tyvärr jag vet inte, jag tror att jag jag kanske har en andlig kris jag kanske söker någonting i mitt liv nu. Alltså lite... Jag får fråga Agneta om jag får gästa så in i skärden eller någonting för att jag...

Jag tror att jag kanske måste ut på en pilgrimsvandring eller någonting. Jag kanske har en 50-årskris för att jag blir inte stimulerad. Jag blir inte stimulerad av det här längre. Jag säger till dig att mat och alkohol och fester och finkläder, allt det här... Som folk går runt på och ser fram emot. Det ger mig ingenting. Men du kanske ska hitta din hobby. Det kanske är nu den ska komma in. Ja men hobby jag vet inte. Det räcker inte med en hobby vet du.

Det är något annat det här. Det kan det göra om det tar över som en passion. Där du får utlopp, där du får en kick, där du får kontakt med något annat du inte har fått kontakt med. Ja, men målakt. Jag har beställt... Panor och färger nu Men skit i kreativa grejer Jag tänker mer badminton på tisdagar Alltså du ska ut i en annan färd Nej fy fan Badminton på tisdagar

Där torkade hela min själ ihop. Där small den ihop som en mussla. Vad är det enda du kunde erbjuda badminton på tisdag? Kan lika gärna beställa en kista på fonus imorgon, känner jag. Fylla i vita arkivet direkt. Jag försökte hitta någonting som inte är kreativt eller något du är bekant med. Fy fan, vad tråkigt. Ta skors på måndagar eller korpenlag. Alltså någonting som är...

Något annat än vad du någonsin har pysslat med. Där du skulle kunna hitta en ny sida av dig själv. Ja, det gör jag ju inte på korten. Eller squash. skors. Är inte det när man står och slår ens boll mot en vägg bara så här? Jo, jag har gått på skors. Nej, det räcker inte med någon sån tampus utan här... Jag får väl åka och ta ayahuasca eller någonting. Dricka sån där lera. Eller vad det är. Vad ger det i längre? Jag tänkte hitta något som är beständigt. Men det har ju inte hänt än så länge.

Det händer ju inte, det är ju bara en massa skitsnack. Ja, alltså jag känner ju ändå i och med att jag började den här podden idag med att säga min inställning till resa så känner jag nu efter ett dygn på resande fot och hur enkelt det ändå är. Så kände jag att det här skulle kunna bli ett nytt intresse i mitt liv. Hur enkelt det ändå är. Själva taxin till Arlanda och sen ta sig därifrån. Det var ganska enkelt. Då tänkte jag att det kan ju vara väldigt lätt att ta sig i alla fall i Europa.

Och det kan vara ett litet glädje till vågon. Att sticka iväg. Gud ja. Sånt som folk har gjort och gör hela tiden men som jag aldrig har fått tanken på att göra. Den måste jag ändå säga om vi nu ska säga vad är det här för en podd. Den tycker jag det är väl det som får vara kvar här idag. Att det är ju en källa till glädje, som Kaj Pollack säger. Att resa, säger vi i en tid när klimat... Men man kan ju ta tåget också.

Och man kan ta bilen, det finns många olika sätt att färdas på. Men just att försätta sig på nya marker, på nya platser där folk pratar andra språk och så, det gör saker. med en. Ja men kanske framförallt det här med motstånd. Att jag ger upp minsta lilla motstånd privat så ger jag upp vad den är. Bara göra det. Ja och Paris ligger väl väldigt nära till hans. Det är ju för fan en timme med flyget. Ja jag vet. Den måste du ju ta nu.

Jag ser ut som att jag sitter inne i kvinnofängelset också. Jag har ju såna här damer. Jag ser ut som damer. Jag tyckte det var en väldigt cool outfit måste jag säga. Det är så kallt här i Göteborg. Det här är också varför du är okool. Att du inte bara äger den när jag säger att du har en tuff outfit. Att du måste sänka... Jag kan väl inte äga den här outfiten. Du skulle bara kunna sitta där helt cool. Jag har stått och målat lite med olja på morgonen.

Jag kände bara så här. Exakt. Där har du det. Det där är 2025. Mia 2025. 2.0. Hade du något nyårslöfte förresten? Jo, skapa stabilitet i fundamentet kan vi säga som enda rubrik. på en nyårslöfte. Det har du fan i mig gjort, Hampus. Du har skapat stabilitet i fundamentet så mycket att jag kan tänka mig att åka med lite på ditt fundament också. För mitt är jävligt ostabilt. Nu kommer jag åka på din flotte ett tag. 2025, here I come. Say no more. Nu åker vi, hörru.

Men du, det är väl snart, vi får tacka för att du måste väl gå och lägga det nu snart så att ni kan sprätta upp imorgon. Vi får bara höra sen. Finns det någonting, restaurang eller ni ska gå någonstans eller ska ni möta upp? Har ni några andra som ni känner till som är där också? Det finns lite planer för varje dag. Det är mycket att hinna med på kort tid. Men skriva varje förmiddag. Sen ska vi åka till en affär där det säljs lite böcker och filmmanus imorgon.

Jaha, filmmanus? Oj, oj, oj. Då får man slänga upp stora plånboken om man ska köpa rättigheter och sånt där. Det är ju mer kopior av filmmanus och filmer som har... Men om man köper det manuset, får man sätta upp det manuset då? Nej, vi ska inte åka och köpa rättigheter. Vi ska ju åka och köpa en tryckt kopia på ett gammalt Titanic-manus. Jaha, för att ha hemma som en samlare då.

har ett manus. Jag trodde ni skulle bara så här, vi ska åka och köpa manus. Nej, så sätta upp på rival vet du, jag och William ska göra nu Nothing Hill, så vi har köpt det manuset här. Jag ska spela han med simglasögon när han är polaren som är lite rörig till kalsonger. Jag trodde det var sådana månader.

Jag har aldrig hört talas om någon som köper manus och har hemma till olika filmer. Nej, men vi såg en affär som säljer. Det blir väldigt enkelt. Ja, vad coolt. Och sen ska vi på någon studiotour. Och så på något fik. Nej, men det kommer rulla på här. En lite mysig tillvaro. Ja, det låter mysigt. Och du är nöjd med ditt rum.

Ja, vi bor i en lägenhet i West Hollywood. Jättetrevligt. Skitbra område. Jaha, ni bor i en lägenhet tillsammans. Ja, det är så mysigt. Det är som en liten vardag här. Nej, men vad trevligt. Du borstar gaddarna nu och fluxar och tar lite handkräm och läpsyl. Ta ut snusen och sova riktigt gott. Vad sjuk. Vad ska du göra idag? För din dag börjar ju. Vad ska jag göra idag? Jag tror att jag ska följa med min son. Han ville spela lite golf.

Nej, jag har inte mera planerat än så faktiskt. Men vad skönt, du ska inte sitta och jobba. Nej, jag tror inte jag är där. Jag tycker inte jag har vilat än. Nej. Puttra igång nya året långsamt och smooth. Det ska jag göra Hampus och du får gärna skicka lite bilder som vi äldre säger. Några fotografier. Det kommer. Det enda jag har fått är en bild på William bakifrån med väldigt mycket klipp i steget. 20 minuter på väg åt fel håll. Ja, det var ingen täckning på det kontot kan jag säga.

Och Google Maps åt andra riktning. Men skicka gärna något när ni har täckning på kontot så jag får se hur coola ni är också. Det ska jag göra. Och så hörs vi om en vecka. Gott nytt år, god fortsättning, gott slut, allt det där. Grattis till stabilitet i fundamentet, säger jag. Kommer jag med på din flotte. Puss. Puss. Just idag är jag stark. Just idag mår jag bra. Jag förs framåt av kraftiga vändar. Just idag är jag stark. Just idag mår jag bra.

Thank you for listening to this Polpo Original. You've been amazing. For adults with Crohn's disease or ulcerative colitis symptoms, every choice matters. Trimphia offers self-injection or intravenous infusion from the start. Tremphaya is administered as injections under the skin or infusions through a vein every four weeks, followed by injections under the skin every four or eight weeks. If your doctor decides that you can self-inject Tremphaya, proper training is required.

Tremphaya is a prescription medicine used to treat adults with moderately to severely active Crohn's disease and adults with moderately to severely active ulcerative colitis. Serious allergic reactions and increased risk of infections and liver problems may occur. Before treatment your doctor should check you for infections and tuberculosis. Tell your doctor if you have an infection, flu-like symptoms or if you need a vaccine.

Explore what's possible. Ask your doctor about Tremphaya today. Call 1-800-526-7736 to learn more or visit TremphayaRadio.com.