Hampus fasttejpad hos Bergfeldt

This episode is brought to you by Progressive Insurance. Do you ever think about switching insurance companies to see if you could save some cash? Progressive makes it easy to see if you could save when you bundle your home and auto policies. Try it at Progressive.com. Progressive Casualty Insurance Company and Affiliates. Potential savings will vary. Not available in all states. Here at Blue Apron, we know exactly how hectic school nights can be. That's why we created Assemble and Bake.

Delicious one-pan meals that make family dinner simple. Just assemble the pre-chopped ingredients and put the pan in the oven to bake. Then you're free to help out with that last-minute diorama. Shop, assemble, and bake at blueapron.com. Get 50% off your first two orders with code APRON50. Terms and conditions apply. Visit blueapron.com slash terms for more.

If you're the purchasing manager at a manufacturing plant, you know having a trusted partner makes all the difference. That's why, hands down, you count on Grainger for auto reordering. With on-time restocks, your team will have the cut-resistant gloves they need at the start of their shift. And you can end your day knowing they've got safety well in hand. Call 1-800-GRAINGER, click grainger.com, or just stop by. Granger for the ones who get it done.

Idag är vi i ett betalt samarbete med Ronald McDonalds barnfond som ju är en stiftelse som stöttar familjer med svårt sjuka barn. När man som familj hamnar i en sån mardröm så sätts ju hela livet på paus och små saker som vi andra tar för givet blir väldigt viktiga.

Och då finns Ronald McDonaldshusen som ligger nära sjukhuset där barnen vårdas och där familjer kan bo i en miljö som är så lik vardagen som det bara går. Där kan familjerna till exempel slappna av tillsammans, vara nära varandra eller bara en sån sak som att kunna laga mat.

och äta ihop i soffan framför tvn som kan betyda så mycket. Sedan starten 1990 så har mer än 200 000 familjemedlemmar fått bo i något av de här fem husen runt om i Sverige. Verksamhetens största bidragsgivare är är McDonalds Sverige och deras franchise-tagare.

Och mellan första december och trettonde januari så skänker McDonalds fem kronor till Ronald McDonald barnfond för varje Big Mac och company som säljs. Och pengarna som samlas in går till Sveriges fem Ronald McDonald hus och bidrar även till barnmottagningen på 7. som vill göra sina vän och lekrum mer välkomnande.

Tillsammans kan vi vara med och bidra och vill du hjälpa till så kan du swisha valfritt belopp till 97022 eller köpa en Big Mac och Company nästa gång du är på McDonalds. Du kan också läsa mer på Ronald McDonalds huvud. Stora som små handlingar gör skillnad för familjer som behöver närhet och trygghet när livet vänds upp och ner. är skäringernas vådd i ett betalt samarbete med en av Europas största producenter och återförsäljare av el och värme. Jag talar om vattenfall.

Och då kanske ni undrar vilken oförskämd människa som sitter och tuggar i den här spotten. Men detta mina vänner, det är ljudet av windfarming. För mellan turbinerna på havsbaserade vindkraftverk har vattenfall tänkt på både framtiden och miljön. Tången som odlats där hjälper inte bara till att förbättra havsmiljön utan den kan också bli till mat och i det här fallet avskoda wind farm seaweed snacks. Så plötsligt har alltså dessa vindkraftparker flera möjliga funktioner.

där de på samma plats som man producerar fossilfri el exempelvis kan odla tång. Blir du nu sugen på tongsnacks så vill jag bara lägga till att än så länge så finns Vattenfalls Wind Farm Seaweed Snacks endast för provsmakning och är ännu inte till salu. Men gör som oss, gå in och läs mer om Vattenfalls spännande projekt på vattenfall.com slash windfarmed.

Janne Josefsson har vigit sitt liv åt att på olika sätt jaga sanningen. Oanmälde har han stövlat in i inte ett ont anande människors liv. Idag bor Janne på hemlig adress bakom en skottsäker dörr och tar aldrig emot besök. Men det ska det bli ändring på. För i den här podden så är det Janne som inte vet vem som ringer på hans dörr.

Pinnar. Alltså hur många olika människor har du knullat med? Ja. Vad flinar du åt pepparkaksjävel? För det var en patient som sa till mig när jag räddade livet på honom. Jag måste gå på torrätten och pinka. Paul på Play presenterar stolt. Oväntat besök hos Janne Josefsson. Att träffa människor som är så öppna, det blir på riktigt. Det blir på riktigt. Oväntat besök hos Janne Josefsson finns där poddar finns.

It's Monday morning. Last week saw our fantastic duo reunited in Stockholm, blasting the walls of the TV show Karina Bergfeldt. As always when making a public appearance, the sick pallor of reflection hit like kryptonite. And while I have your attention... A little bird told me that one or two of you liked the sound of my voice almost as much as I do.

Well, I have splendid news for you, because soon enough you'll be able to hear even more of it. Because Mia and Hampus will release extra episodes every Thursday for the next 10 weeks. It's like Christmas and your birthday coming at once. Oh, what joy! Anyway, this is Hweringer and Nesfold, a quite confident Pulpo production. Welcome to whatever episode this might be. Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag har tro på mig själv På min sida

Har du inte alltid tänkt på den här ljudteckningen? One, two, one, two, two, two, two, two, two. Nej, jag har inte tänkt. Okej. Jag har alltid tänkt att det är lite rörande när någon har en sån här liten... attack i sitt arbete, i sin roll. Och då kommer han in och testar ljudet. Det kan ju vara Allsång på Skansen, det kan vara Melodifestival, det kan vara någonting du ska uppträda på. Så kommer alltid den här tekniken och bara One, two, two, two, two, two, one.

Vad säger du när någon ska ljudtesta någonting? Kan du prata lite? Vi ska bara testa ljudet. Då har du automatiskt igång din frukost. Nej, jag åt... Nu äter inte jag frukost. Jag håller på lite med 5-2. Det har jag två dagar i veckan. Eller som någon som är jättelustig. Jag åt pizza. Det låter så tokigt.

Men jag hade rester från igår. Men jag är en tokig person. Alltså jag är sån. Jag kan bara sitta i skräddarställning och äta glass i soffan ikväll. Tack snälla, då har vi det ljudet mitt i bryten och så. Jag börjar på feeling. Berätta om sig själv. 20 sekunder, minutes of fame. Ja, exakt så.

Det finns tre stunder jag hatar när jag hamnar i. Det är när jag ska ljudtesta någonting och måste stå och mala på själv. Det är när jag ska gå igenom flygplatsens säkerhetskontroll. För det spelar ingen roll hur osjuk. Jag åker fast. Nej, jag åker inte fast. Jag känner mig så varsin. Skyldig. Alltså den här stunden när man har lagt av sig allting i de här små backarna. Och så står jag där och väntar på ögonkontakt med väktaren på andra sidan som ska vinka in mig.

Och där, från att jag blir beviljad att gå till att jag är igenom, den stunden hatar jag mer än något. Vad tittar man då? Vad gör du då? Har du lite fotomodellsgång att du tar ena höftbenet före andra när du går igenom? Eller går det lite som att du är såhär, nu ska jag ut och vara rolig på nyårsövin? Då tänker jag såhär, hur går jag nu så att jag ser så normal som möjligt ut i den här situationen?

i det att jag står och stirrar på honom med uppspärrade ögon och går jätteteatralt. För att jag försöker vara så naturlig, det bara går. Ja men jag håller med. Jag har ju alltid tänkt att man borde ju, man vill ju gärna gå som du vet i den oändliga historien när Hanna Trejo ska gå genom Svingsens portar.

Att man närmar sig sakta fram och så tittar man upp på de där svingsarna. Och ser de rakt igenom dig? Eller kommer de att skjuta dig med de här blickstrande ögonen? Ska du kasta dig sista biten mot väktaren? Det hade ändå varit soft. Om man går sakta först och sen bara gör man som ett höjdhopp fram. Du fattar den gången. Alla.

24 sekunder. Och det är som att någon har ställt upp en dörrport till Narnia mitt i en hall. Och där ska vi alla veta. Där ska vi alla igenom. Någon ska tas för slumpmässig kontroll och få någon jävla... plåster som de stryker över hela. Och då tänker jag alltid, undra om det inte är någon jävel som har blåst lite knarkpulver på mig någonstans den senaste veckan.

Du vet att det är någon pundare som har gått förbi och gnidit sig lite mot den. Och som har råkat få lite kokain på sin lilla pälsjacka. Och så passnar du dig. På sin lilla ulljacka menar du? Inte päls. Jag äger inte ens en pälsjacka. Väldigt kul. Nej, inte päls. Det låter som att jag har en garderobe full av pälsar.

I morbrors hus. Men man tänker alltid, någon jävel har nog blåst lite knark på mig den senaste veckan. Jag som är ute och fladdrar så mycket också. Men jag tycker också att man är rädd. Det är de här situationerna där man inte vill ha uppmärksamhet.

fel. Att bara det här uppståndet så blir, nej då måste de bakom vänta på mig för nu ska jag vara igenom en slumpmässig kontroll eller så måste jag kolla igenom min väska eller så måste jag ta av mina converse och sen så måste jag ta av mig ett halsband. Alltså... Och det är fortfarande något som piper. Gabbe filmade ju mig en gång när vi reste hem från Italien. När jag fick göra en riktig genomkörande kontroll. Och då fick jag precis som Stig Helmer. För då hade jag ju på mig något sånt där.

Tuffa kängor i vanlig ordning som jag också satt med under hela flygresan. Så att jag blev ju varm om fossingarna. Och jag fick ju ta mig i skorna och gå sådär förnedrande fram. Och då blev det just de här fotavtryckerna. Efter mig fram till att jag ska stoppa in. Jag fick ju stoppa in foten i någonting då. Av sockarna eller? Ja, sådana här små imma på fönster.

I storlek 38 som långsamt torkade ut. Och alla såg det. Hon, den där fräsiga med Balenciaga-kepp. Ja, ja, nu ska vi se hur fräsig hon är. Fick ta av sig kepsen med platt sån här gammelfrisyr som inte var i ordning jord för man hade gått upp för tidigt. Och sen börja plocka av sig allt och sen fötterna som det ångade upp värme ur. Och så små, små fotsteg.

Jag tycker man kan liksom hålla, man kan fejka att man har ganska god hygien länge så länge man har skorna på. Är det hur? Men så fort man tar av sig då, det var hål i strumporna. En lång nager som har skott. Ja, pekar ut. Det där tycker jag är så avslöjande. Hela outfiten kan vara perfekt.

man av sig skorna för att man är hemma hos någon. Det är någonting med just själva ordet strumpläst. Det är en förnedring i det som kan ta ner vilken skönhet som helst. Vilken cool. Hur mycket liksom... respektingivande personlighet än är så där har du inte där har du det inte längre när du får se en fnösig tubsocka som har vikt av i lillton. Du vet att den har blivit så här som en ankfot. Eller att du ser en halgus valgus som sticker ut.

Du vet, det är någonting som avslöjar och det kan också vara en sån här jättegraciös fotomodell som tar av sig och där hade du en fossing som inte var av denna värld. Jag tycker att fötterna behöver vara äckliga. Det är strumporna på. Ja, foten i strumporna. Barfota är bättre. Ja, barfota är bättre. För då får du hela maträtten serverat.

Ja, men då är det inte något kvar till fantasin. Då ser du, det är inget farligt med en halgus-valgus. Det ska inte vara någon som var ledsen om man nu sitter med en halgus-valgus hemma. Halgus-valgus får finnas, både halgus och valgus. Men det är det att när man inte vet vad som döljer sig...

Det är som att få ett paket. Det kan vara farligt innehåll. Men jag har upplevt att strumpor är en sån grej som folk inte prioriterar. Det kan vara skitsnygga personer, modeller. Folk som verkligen mån om sitt yttre får fäng. hygien och så kommer man till fötterna om de tar skorna så är det helt, den grejen är ett undantag för även de personerna. Och vi som är småbarns, eller jag är inte småbarnsmamma längre men man har ju haft många år med Sunday och Tuesday på fötterna.

Den här färgade hälen. Man har tagit barnens strumpor. Man har ju en röd och en blå. Det är olika dagar för att göra det så jobbigt för föräldrarna som möjligt när de ska sortera strumporna. Varför inte göra alla strumpor i samma färg? Nej, då skulle du skriva Monday, Tuesday. Så till slut är det ju Friday och Sunday.

på de olika fönsterna. Jag tänkte säga det, det är väl en gång man går med dem. Och sen är det inte bara det utan sen är det även du själv som börjar använda de strumporna för du hittar ingenting annat. Och då har du liksom en... röd kant längst fram och en grön. Och sen står det Tuesday och Friday där uppe. Och sen har du också en färgglad härl som aldrig når bak till härlen för det blir som en sån här ankelsocka. Så den här sitter ju i hålfoten.

Ta av det stumporna. Det är när folk sitter och tänker. Jo, det är bättre som skådis ger det ju ett mycket mer dramatiskt och trovärdigt intryck som barfota. Att du har kontakt med jorden. Du blir liksom avfärdad som helt flummig i huvudet om du kommer barfota.

Apropå det så fick ju du ta av dig ditt halsband igår när vi var och gästade Bergfält på SVT igår. Du och jag. Och då fick ju inte du ha ditt halsband på dig. Och det var ju det halsbandet som lyfte hela din outfit. Jag har ju hjälp av en person som hjälper mig med kläder. Du har självhjälp helt enkelt. Med outfits. Han hade tagit fram ett par förslag. Det här blir för mycket. Sitter man i en jättestor jakt.

som vissa artister gör som sjunger R&B på svenska typ. En jätte-oversized jacka så bara fötterna sticker ut där nere. Och så olika färger. Alltså du vet när det är lite over the top och man ser på dem att de kan inte röra på sig i den där soffan. De sitter liksom och bara...

Om man ska vända på huvudet så får de dra med hela överkroppen. Liksom för att annars går det inte. De får flytta hela soffan. Den personen vill vara, för det ser så stelt ut. Jag vill ha något chill och enkelt. Och då så tog han fram en svart... Jättefin tycker jag. Och så ett vitt linne. Men då måste du ha det här halsbandet. Och så fick jag hans privata halsband. Ja, det också.

Första som händer när vi kommer dit. Nej, halsbandryke. Det går inte. Det rarslar för mycket. Och då ska jag säga till er som lyssnar. Då hade jag precis fått igenom mitt. Jag hade gått igenom säkerhetskontrollen. Vad det gäller ljud och sånt. För det är alltid problem med halsband och örhängen när man har en mic på inspelning. Jag hade nämligen fått stämpel och kej i baken på mitt halsband. Och jag var jättenöjd. Och mitt halsband var gigantiskt. Ja.

Mitt var ju inte hälften av vad du var. Nej, det var en tredjedel. Ja, det var bara att mitt rasslade så förjävligt. Så då vägrade jag först och sa så här, nej det får vi lösa på något vis. Kan vi dra upp det lite? Och då började vi tejpa upp det så som att jag hade kopp. Då blev du emo. Då blev du så här att du var lite gott. Gotik. Och så så kyltejp. Jag kan inte sitta i tv med kyltejp här bak. Jag får ingen självförtroende.

Det är otroligt när man ska sitta avslappnad i en soffa. In på det hela svenska folket och känna nej men det är jävligt coolt. Skäringen är svår nu, det är ju en ny podcast och vi är ju på framfart. Och det stramar lite hela tiden när du ska vända dig om. Jag kommer vara så medveten om hur jag sitter så att jag inte visar nacken för kameran. Och jag tyckte också att det var fruktansvärt roligt. Så det hade ju varit min behållning hela tiden.

Att du ser min kyltajp. Att du svarar seriöst på något och jag ser bara vad fan sitter han och säger. Med den där kyltajpen. Vi försökte med kyltajper ett tag. Och sen så kom han in och bara, nej det går inte. Kan vi tejpa upp det lite till då? Och så började vi tejpa upp, men då satt ju spänt så att jag kunde inte prata. Då var det ju bara så här, kan vi gå på chock?

Affären chock att köpa något mer. Eller så kan du ha tagit mina latexbyxor. Hade du tagit mina latexbyxor ihop med det strama då hade det blivit lite så. Vad heter det här? BDSM. Eller så hade vi också det om att jag skulle hålla ditt... Det hade varit det roligaste om jag hade hållit ditt halsband hela kvällen. Och dragit åt det lite mer. Släpp efter lite. Jo, i alla fall det vi sa var...

Det är också så jobbigt att vara en sån här person. När man ska göra ett sånt här litet enkelt inhopp i ett program. Så har ju du och jag, vi har ju gått igenom så mycket känslor. Men vi togs ju in först. Och satt med genom alla andra intervjuer. Ja, som två aripap. Aripapapapapapaparia. Så kände jag att det kommer hela tiden fram en ny person med en ny spännande historia. Och det ena var väldigt intressant och det andra var väldigt sorgligt och känslomässigt.

du och jag in sådana här fågeln. När Kallianka försöker äntligen att ta en bild så kommer vi. Det var ju bara problemet att vi satt med Nils von der Poehler. Senabusi och så Anja från Danmark. Som räddar häxbarn i Nigeria. Det var tre väldigt svala och... coola personer. Så vi framstod ju som vulgära. För minsta lilla blir ju ett överspel. Vi framstod som vi hade ett bekräftelsebehov från helvete. Så man kände bara så här, men snälla någon. Kan de vara tysta?

Varför ska de två in i bild nu? Hon berättar den här historien. Jag höll ju nästan på att börja prata danska. Nej, du ser. Vad är det för skild? Du vet, jag känner... Och då fick jag, nej, hold your horses skäringen. Nu får du låta Bergfeldt sköta detta. Men det hade ju varit, tänk i en sån allvarlig. i en sån allvarlig situation när man pratar om så allvarlig saker om man hade börjat att fara iväg på danskan där inne. Jag ville så gärna för att det var ju helt...

Hon Anja från Danmark gjorde ju helt fantastiska saker och jätteviktiga grejer. Jag frågade henne så fort kameran var av så hade jag ju frågor. Men i sändning så vågade inte jag riskera. Att fråga någonting och säga, nej men det här var precis det hon berättade. Han skulle fan känna av rummet. Hon berättade precis det här. För du hade svårt att förstå danskan. Vet du, jag satt där ett tag och bara tänkte så här. När hon bara.

Jag tänkte, syns det på mig nu att mina ögon åker upp? För jag satt och tänkte så jävla mycket. Ofta känner man ju en ett ord i meningen som heter att jag kan få ett sammanhang i alla fall. Det är nog det här nu. Okej, hon är inne på det nu. Det är pengar. Nu har jag något att kroka i. Men jag hade inte ett jävla ord någonstans att kroka i. Så fort jag såg att hon var på väg att vända sig bort och ställa sig här. Men hur är ni? En sån och bjuder in oss i samtalet.

Så märkte jag hur jag vände mig bort mot dig. För jag ville inte behöva dra till kortarkommanden i den historien. Får inte du den här känslan när man kommer hem lite sen? För att det var ju väldigt uppenbart all respekt till SVT och sådär och det är jättetrevligt och jättebra. Men det var ju lite att här får vi nog bjuda in två tokar som kan hålla upp stämningen lite. Och det var ju det. Jag vet inte vad vi fick sagt av värde under hela tiden.

den här kvällen. Men man försökte ju bara säga så mycket som möjligt under så kort tid som möjligt. Sitt lugnt i båten. Var lite mer Seynabo. Men då blir det ju kontrast när hon kom in. Det hade vi ju inte kunnat ha varit. För då hade ju inte hon kunnat ha varit sig själv heller. Vi stöttade ju upp så hon fick vara i sitt coola svar. Du gjorde det. Jag följde ju med henne när hon kom in i rummet.

Hon är sval, hon är cool. Hon pratade också ganska tyst. Så jag hörde ingenting. Jag tänkte, här får jag göra som gammelfar. Vad sa? Höger! Jag såg också i bilden att jag lutade mig in och gjorde en tratt av mitt öra. Vi hör inget här borta!

Nej, det är inget för er att höra för vi vill inte ha några följer. Jag tror att det var så att där ville de inte att vi skulle inte komma in där. Men jag kände hur jag swiftade så första halvtimmen av det här programmet så var det fullkomlig överslagshandling i humor.

försöka vara kul. När Sejnabo kom in, vi kommer se det på programmet på fredag tror jag, då sitter jag helt tyst. Jag märkte, när den här stejnen kör hon, då ska jag också vara lite mer sval. Då bytte du personlighet. Nu hade jag behövt den här eltejpen. lite grann eller strypa kopplet lite för det känner jag mig ensam. Sen måste jag nog ändå reda ut lite grann just yrkesmässigt. Det yrket man har som jag tänker, vi är ju komiker i första hand.

Du och jag, vi gör skådisar också. Men vi var inbjudna som lite komiker här igår. Och för våran podd och så. Så ibland undrar jag hur folk ser... På en komiker. Om man fortfarande är den här narren framför kunga. Att man ska springa runt och kasta bollar med någon rolig mössa och toffse. Att man alltid har något att kasta upp i alla. Att man alltid kan bjussa på någonting. Lite så verkar det som att...

Man kan se på en komiker ibland. För då fick jag första frågan när vi kom dit. Fortfarande med all respekt för programmet och så. Då kommer han in. Det är en jättetrevlig kille som jag hade haft kontakt med innan. Kommer in i låsen. För övrigt är ju den här lilla låsen på SVT nästan som en fängelse.

Det är en brits du kan ligga på om du får mycket ångest. Och sen kan du gå in och ta en kalldusch. Det finns ingen toalett. Det är en spegel så du ska se dig själv. Här är jag. Jag ska snart in i programmet. Här kan du ligga och så har du duschen. Jätteliten. och satt sig och stängde dörren. Jag tänkte just så här stäng inte dörren för jag har lite klaustrofobi men jag hann inte det utan han stängde dörren. Och så böjde han sig fram och så sa han så här nu har vi här lite grann.

i våran redaktion. Du får säga vad du känner nu. Och redan där kände jag att han vill absolut inte att jag ska säga vad jag känner nu. För det här har de. Nu har de hittat på något busigt! Så var energin. Så jag satt jättesteligt och lyssnade så här lite framåt lutat på storyn. Då hade vi tänkt att i slutet av programmet...

För vi vet ju lite. Och där visste jag redan. Okej, nu kommer han att ta det här. Det är någonting med karaoke. Ja, just för att vi gjorde ett karaoke. Jag tänker, han får prata klart. Men det här kommer inte att sluta väl. Då tänkte vi så här, vad tror ni om att vi i slutet har hyrt nu nämligen en karaokeutrustning som vi tänkte att du och Hampus kunde sjunga i slutet av programmet?

Han såg på mig. Du vet, jag hade det här utseendet. Vad sa du? Jag försökte le för att bekräfta att han har gjort ett bra jobb. Och det är en rolig idé. Men sen fick jag ju säga lite grann här nu. Så känner jag. Ordagrant börjar du så, lite grann. Ordagrant så hade jag ungefär den här, det här var mitt svar. Jag tror. Att det här är typiskt en sån här grej. Jättekul att ni har gjort in den här utrustningen och så. Men jag tror inte det kommer att bli bra.

Jag har ändå jobbat med humor nu i X-samtal år. Och jag tror mig ha ändå en någorlunda känsla för att det här är just en sån grej som funkade i podden för att vi hade druckit alkohol och vi var flamsiga och det var oväntat. Men att vi ska sjunga karaoke i Bergfält efter att en fantastisk kvinna som har pratat om att hon räddar häxbarn i Nigeria så ska vi komma in. Och avsluta den här kvällen på SVT. Det är fredag klockan 22. Nu på scen. Mia Skäringer och Hampus Näsvold i karaoke-tappningen.

Då är vi inte nöjda där. Om vi då hade gått hela vägen som SVT önskade så skulle även jag... Eller du. I slutet kom det nämligen in en tanke om att då skulle vi säga någonting på dialekt in i kameran. Nu är det folk. Nu reser ni inte från Söföra utan nu sitter ni kvar och tittar. Bergfält. Kanal 1. Då såg du på mig. Då blev det nej. Det blev nej två gånger. Det var karaoke. Jag var så fascinerad. Du sa ju nej.

För jag hade ju inte, när jag gör sådana här program annars om jag är med i grejer. Jag ställer ju upp på vad fan som helst. För det är såhär, han precis tänkte att du ska göra en busig grej innan reklamen nu. Han bara, ja, absolut. Och så kommer man till dig. Och precis när jag typ är på väg. i det här exemplet så kan ni säga något roligt. Jag var på väg och bara, ja det kan vi väl så hör jag liksom dig bara, nej det gör vi inte. Men då hade vi ju redan suttit.

att prata till Gulletussanröst och Therese-röst i våra egna kläder i början av programmet. Det var ju också så här, jag kände, nej fy fan nu har jag fått till det här kände jag lite med mina byxor och mitt halsband när jag satt i smink. Ja, du hade ju kvar halsbandet i alla fall. Det här gjorde vi bra, sa jag till Anna som sminkade. Nu känner jag mig, här har vi det. Ända tills jag får se.

mig själv i monitorn där inne. Ja, jag vet. För då har jag ju tagit den här stilen och sen gått in och börjat med mitt skratthoreri. Och då har jag ju blivit som den här bondmoran i kroppen som ska veva med sleven. Det är väldigt svårt att ha en hållning i sofforna. Stefan och Christer förklädd i oversized kavaj. Siv Karlsson förklädd i lackbyxor med det här stora octopus-halsbandet. Där har du mixen av...

Så som jag kände mig. Men är det inte alltid så? Man ser vad man försökte hoppa till. Jag försökte hoppa till Silvana. Lite så håret, lite slick. Någon stor kavaj, lackbyxor där. Men jag var ändå... Blev avslöjad som Siv Karlsson. Och nu låter det som att vi hatar henne. Jag älskar den kvinnan.

Jag älskar Siv Karlsson. Jag älskar Silvana med. Men det är väl bättre att bestämma sig. Ska jag vara Siv Karlsson och gå och linn? Eller ska jag vara Silvana? Ska jag vara Silvana, då tar jag ner mitt prat lite grann. Siv kommer ju inte förklädd till Silvana när hon ska gästa. Siv står upp.

För att hon är sir. Jag sa också nej. Jag lärde mig det faktiskt för en månad sedan. Och då tänkte jag också på dig. Jag var nominerad till Kristallen, tv-priset. Och då hörde de av sig en vecka innan och säger så här. Kan du inte bara komma till galan som tres?

Tänk på det att du ska sätta dig i en taxi och åka hemifrån dig. Utklädd till Therese och sen ska du säga hej, hej. Ja, nej, jag har klött ut mig lite till Therese. Nej, så ska jag hålla den karaktären. Jag kan ju inte gå runt som mig själv i den outfiten. Så ska du gå runt i karaktär. Men det har jag gjort på kristallen som gulletussan.

Nu har vi våra parallella livet. Jag var nämligen med precis så här på en kristallengarda och skulle göra röda mattan som gulletussan. Jag hoppade upp på en så den ramlade baklänges. Om det var hon Ann Lundberg eller vem det var som jag hoppade upp på som vingrade till på klacken så att jag for över henne. Jag har så mycket problem med mingel och gala och den här typen av tillställning som det är. Ska jag dyka upp i karaktär så kommer den karaktären.

får panikångest. Ja, och det var det Gulletussan fick. Om hon är här uppe i den här bryggan normalt sett så var hon ju uppe i en, alltså hon var ju all over the place. Då känner jag också att ni kräver mig att jag ska komma till den här galan. Galan håller sig på i typ tre timmar. Jag ska vara där i karaktär på röda mattan. Och där är det massa folk som håller på och fotar och filmar. Och sen ska jag sitta under galan i karaktär. Hallå! Hej!

Och så får du inte priset. Nej, men tänk den. Ja, men tänk dig den. Du sitter och applåderar upp. Ja, men det är ju det jag blir utklädd till Therese. Det är ju förnedringens förnedring. Hallåj! Det är ju i och för sig. Där har du ju humor i sig. Där har du en humor som vi kan bygga vidare på. Hon hade ju inte behövt sitta och le och applådera upp som alla andra gör. Kan du gå? Nej tack. Hallåj!

Men alltså om det var att du kände dig som Siv Karlsson och ville vara Silvana Imam med outfiten så kan jag känna att jag känner mig som en... ... ... ... ... ... jobba med honom på scenskolan. Det var så kul. Kampus, har du hört av dig någon i då? Ja, men det känns så dumt att säga det nu. Vi hörde av mig typ när jag var tretton och till Anna Skipper.

Jag vet ju alltså inget ont om Anna Skipper. Nej, det är ju en fantastisk person. Men vad var det du såg i henne? Jag var så väldigt insnöjd på träning och hälsa ett tag. Ja. Men det tyckte jag var det roligaste på era kvällen. Men nu kommer jag ju bli, för det här programmet är ett sånt program som har så mycket tittar. Så det här kommer bli en sån grej som följer efter mig. I andra intervjuer nu. Men berätta lite, Anna Skipp.

Och så ska den återkomma. Och jag vill inte vara killen som ståkar Anna Skipper i tonåren. Jag tycker det är jättefräckt faktiskt. Många kan man ståka men jag har aldrig hört någon som har ståkat Anna Skipper. Vad gör Anna Skipper idag? Hon bor säkert i något fint hus. i något medelhavsland. Ja, det tror jag. Jag tror att hon bor inte i Sverige längre. Vi håller på att planera och pitcha lite. Lite nya program. Du är vad du äter 2.0 eller något.

Jag gillar också, det var någonting väldigt auktoritärt. Man var lite rädd för Anna Skippy. Jag tror det var det som var. Hon var så jävla hård. Hon var väl lite först i Sverige med att hon la upp ungefär som lyxfällan. Fast med mat var det här.

Det här har du ju ätit under dagen. Hur känns det? Tycker du att det är bra och så smällde hon till i fläsket på någon så här. Så var det olika sådana vitaminer och pulver som hon skulle hälla i, alltid blanda. Och det höll jag ju på med hemma. Macka och matcha och tuscha och mörscha skulle in. Jag höll på att stå och blanda som han i.

Obelix, Asterix Obelix häxbryggd står jag hemma och höll på mig i tonåren. För jag höll ju också på att resonera som hon typ såhär Allt som inte har haft en mamma eller let i jorden ska inte jag äta. Allt som inte har haft en mamma eller levt i jorden ska jag inte hända.

Och så blir det så här fucken när någon tog fram en kavlig räkost. För jag bara, det kan inte jag äta. Det har inte varit i jord eller haft en mamma. Jo men det är ju räkor. Räkorna har ju haft en mamma och de har ju varit i havet. Gud vad jag fick tänka när de var 13-åriga gärna.

Och osten kommer ju då från, det kommer ju från kon och kon har ju ätit gräset som är i jorden. Och nuggets blev också ett problem. Nuggets är ett problem. Nej men jag tänkte, det har ju haft en mamma. För det tyckte jag var gott så det argumenterade starkt. Men i nuggets är det nog både mamma och gammal. Och någon bil från havets botten. Där har du en smoothie. Du vet, de drar med en stor hov på havets botten. Och det de får upp, det kastar de ner i den där. En cyk.

Jag äter ju inte nuggets overall. Jag äter ju bara McDonalds-nuggets. Du har ju ingen aning om vad som är nermalt där. Jag vet som din leverpastej, du har väl ingen aning om vad som är nermalt i den. Sen jag såg damer så slutade jag äta leverpastej. Du kan ju inte ens äta kycklingklubbor längre sen du såg damer.

helt kycklig. Du satte dig och skulle mumma framför tvn med en sån där nykrispig grillad kyckling. Du vet precis när jag kände första bettet och jag kände hur mitt hand är gnagen mot benet så var jag så fick spotta ut det. För att jag liksom kände det här. Nej, det är för tydligt. Och kycklingmacka. Det äter jag aldrig. Kycklingmacka? Jag kan inte äta. Han bjöd. Jag vet inte om jag ska ens rekommendera er att se den här serien. För jag vet inte vad den gjorde.

Med oss. Men om man ska tänka på miljön och klimatet och köttindustrin så är det absolut en väg av självplågeri till att du kanske drar ner på köttet. Jo tack det gör man. Han är ju då kanibal. Han är nekrofil. Han är allt. Han gör allt det vidrigaste du kan tänka dig samlat i en person. Så det är väldigt många saker nu som har strukits. Leverpastej, kyckling. Men det ska du vara glad för. Det har ju varit en liten hobby jag har haft. Jag äter alltid bara fin leverpastej.

Att du kan stå för det tycker jag är starkt. För Ellen äter det hela tiden. Men hon kan inte stå för det. Nej, för jag sa det om du får frågan på jobbet. Tycker du om levpastisk? Nej, usch, verkligen. För att de tycker det är pinsamt. Men det var ju så man skulle säga. Det var ju likadant när man var liten. Jag älskar ju fläsk med löksås när jag var liten. Det kunde man ju inte säga. Man skulle ju säga pizza, hamburgare. Tack oss. Tack oss att det inte kommer på min tid.

På min tid var det... Nej, pizzan hade precis... För då minns du när tacosen kom? Ja, det minns jag för det var det enda alla skulle äta. Minns du hur den kom hit? Folk hade så jävla mycket natriumgluttamatskrydda i det här så man fick ju järnfreeze. när man åt det, men det förstod man ju inte själv men man fick ju sådana här spinn. Men hur kom den hit? Vem tog den hit? Jag vet inte, men jag kommer ihåg i Kristnehamn när tacohyllan kom.

Okej. På Ica-trumpeten. Och det blir liksom ett samtal då också att ni ska käka tacos. Vi ska äta tacos. Nej, det blir tacos i helgen. Då blir det köttfärs. Ska vi steka lite godkrydda så blir det majs på burk. Och så blir det uppköpad isbergsallad. Lite lök kanske vi ska ha gjort det med. Och så är det rivenost. Där har du det. Det var inget mer.

majs på burk. Det var nästan inte ens avrunnen majs. Det var jämnt någon som hade skärt upp den här burken och hällt i allt. Den simmade ju. Den simmade ju i. Men det var ju såhär fy fan vad lyxigt ska ni äta. Tack. Man var ju så avundsjuk. Och du vet när mamma fräste på den här köttfärsen, det luktar ju. Du vet den där kryddan. Ja, jag vet. Det luktar dock gott. Det luktar hela kvarteret. Jag tycker den är väldigt trygg, den doften. Ja, men det är ju så mycket natriumsmakförstärkare i den.

Vi börjar ha gjort den här kryddan utan... I takokrydda? Ja, i takokryddan. Det är som aromat- och grillkrydda, det vi hade på mackan när inte maten var god i skolan. Det äter jag fortfarande också farligt. Aromat kan jag äta i bare, du vet vad som sker. Ja, alltså, nu vet jag inte om det är bevisat, men natriumglutamat som är en slags smakförstärkare som gör att allting smakar mer på tungan. Det finns i de här. Du ska ju köpa kryddor som inte det är i. Jaha.

Nu blir jag ampes orolig. Nu kommer inte han att vara fokuserad. Nu kommer han att ringa sjukvårdsupplysningen när vi har lämnat det här. Får Barbara att göra sig redo där i växeln. Hur kommer det komma följdfrågor på detta? Jag har lärt ner en vårdapp så jag kan bara chatta nu. Ja hej Barbara, det var han på Snäsvoldt. Hur hamnade vi här? Jag vet att tacosen, jag vet när den kom. För den kom med dunder och brak i Mumendalen kan man säga. Det gick inte obemärkt förbi i Kristnamn. Det rök.

taco krydda ut ur skorstenarna i hela Kristna Hamn. Men det vill jag veta hur den kom till Sverige och blev så stor. Det är jättespännande. Hur det blev ett sånt fenomen. Avogada från Mexiko. När hela den hyllan kom.

Santa Maria eller vilka var det som kom? För när jag var liten så hade det också hört bli ifrån att du då var liten när det kom till att jag var liten. Då var det ju liksom bestämt en regel nästan för alla familjer på fredagar. Då heter vi tacos. Men då ville man ju inte ha, idag har man ju, idag är det ju såhär guac. Guaca. Ska ni ha guaca till? Guacamole fanns ju inte då.

Hade man den vanliga tomatsåsen till? Ja, tomatsåsen hade man men den har sket man ofta i förrän man är god. Vi hade också crème fraîche. En klick som vi slängde på. Man ville ha osten och crème fraîche. Inte den där äckliga tomatsåsen men den fick man ju.

Det fanns ju ett kit, det finns väl fortfarande. Jaha. Med tio rädda skal, en burk. Så man köpte det här kitet. Men det finns inte nu. Nu får du köpa allt så bra. Ja, nej det fanns då. Och då var det också innan man hade kommit på att det var bättre att lägga det i tortiljabröd. man ju åt. Man fyller den här till bredd med allt gött. Och så bet man en tugga och då sprack den ju ifram så allting forsar ju ner. Så man hade ju liksom det här jävla flötet på varenda tröja efter fredagarna.

Men nu har man ju mer. Nu rullar man ju in det i en tortilla. En wrap. Jag tycker ändå att det går till helvete. Och så steker man kanske lite kyckling. Eller så har man lite räkor. Det kan vara fisk. Eller lite umf. Ja, oms kan man ha. Så idag kan det ju bli väldigt gott kan jag tycka. För idag kan du ju variera och så kan du ju göra din egen mix och du har lite chili och du har guacca och sådana grejer. Men förr var det ju jämnt det här. Det var ju inte mycket att välja.

på. För nu tycker jag att tacos nästan har blivit en lyxrätt. Vi har glömt bort att den finns. Så när jag väl kommer på, fan ska vi göra tacos så blir jag så glad. Men det är såhär fish taco, chicken taco, shrimp taco, tomfisk taco. Det finns ju massa olika taco idag. Då ska man ha fiskpinnar i taco. Det är ju då barnen säger, jag vill gärna ha den med köttfärs. Inte något krångligt. Måste vi krångla till alla maträtten? Jag tror vi måste göra det först för att visa för varandra.

att vi inte så, vi äter inte köttfärs taco. Men sen kommer vi ändå tillbaka och tycker det är ganska gutt när vi tar den där köttfärsen igen. Köttfäst taco, den tar man liksom när man är själv och man vet att det är det här jag tycker om, det gör vi. När man bjuder över folk på tacos, då ska man kolla till det med lite Asian Fusion taco umf. Liksom, då blir det så och så. Har ni testat det? Är det skitgott det finns på Ica? Ni kan köpa. Men jag är inte så glad när jag kan lura min son.

Om jag steker upp någonting och det inte är att det inte är korv på riktigt. Nej just det, sojakorv. De märker ingenting, de bara mumsar i sig. Och köttbullar har jag också kört vegetariska. Nej det är ingen som märker något. Men då jag blev bjuden på en vegansk skärktallrik. Vad gör man då? Det slappsar man inte i så kan jag säga, det hör man och känner med en gång att det här var inte skärk. Lurat vi med att det här är Santagur, det känner jag med en gång. Santagur!

Vadå? Är det en möggelostfejk? Veganska ostar och veganska korvar. Hur fan gör man en Santagyr? Vad mögglar man då? Vad har man tatt en strumpa som får ligga och muggla då som man har hällt på någon vätska?

server. Nej men det kanske inte var så att det kanske var Morbière eller något annat. Ja men alla dem är ju lite mugliga. Jag bara vet att de försöker få mig att tro att det här är en helt vanlig skär. Och jag känner ju på doften, luktar ju ingenting. Och sen när man börjar smaka så är det intressant. Det här är inte Morbière. Jag vet hur Morbière smakar. Kom inte att säga att det är Morbière.

Vad är det här du har gjort? Det är väl ganska utbryt. Jag tänkte att du inte skulle veta någonting. Jag känner direkt. Och så har de skärt. Är det någon tunn skiva av någon rödbeta som man har gjort något stänk på så det ska se ut som en salami? Och palsternacka heter det. Bye.

Min bästa så snabbrätt är att göra tortellini ner i gryta och sen bara ösa på aromat på hela tallriken. Jo men aromat, jag är med dig, det är jättegott. Men det är ju gott just på grund av att det förstärker alla smaker. Det är ju någon jävla krist... som skär upp tungan lite. Nu låter det. Googla på smakförstärker. Jag vill inte veta. Jag trodde den var struken ur systemet. Det som är ketchup. Folk blir vansinniga.

använda det för att det är som att man inte är kunnig på mat och man har grillkrydda. Men det är lite skolmatsal, då gjorde man ju typ alltid det. Ja, och där hade du ju på tal om detta så var det ju alltid var maten inte god. Kommer du ihåg när man gjorde knäckemacka med mycket smör och så skitmycket grillkrydd? Ja, absolut.

Och så bet man, då blev det märken av tänderna i smöret och kryddorna. Och vissa smaker och lukter, alltså det här med sinnen, så har du minnen som är kopplade som kommer upp direkt när du utsätts för det.

Alltså en knäckebrödsmacka med grillkrydda på. Om du skulle äta det idag, jag tror jag skulle spy av hur äckligt det egentligen är. Och plötsligt skulle du också, när du åt den så skulle du se den här... orangea plastbrickan framför dig som någon har graverat in kuk i eller gjort en balle med en piststrål under den här

tallriken. Du skulle också se en mattant som du inte tyckte om. Du skulle känna lukten på någon toalett där någon alltid har pissat på ringen. Du skulle minnas en plansch hos skolsyster som det stod foten i kläm.

på. Du skulle... Man skulle också bara minnas hela känslan av att så här, okej det är tisdag, skolmatsalen, den här äckliga buffén, jag går in där, det luktar så här. Jag är jättehungrig men det enda som finns nu är att knäcka på med gylkrydda för jag hatar den här jävla grodingelsörjan de har serverat.

Det här med ris idag. Snart är det träslöjd. Och bängarna är så jävla arg hela tiden. Då ska vi ha den här metallsågen och få göra det här lilla skaldjuret som vi sen ska få lägga någon färg på inne i metall. Och det är lite farligt också. Och då står han och vaktar när man sågar den. För det har nämligen en gång för många år sedan varit en som såg av sig fingret där inne.

hos han i metallsågen. Det var inte en gång. Vi hade ju hela väggen tapetserad med tidningsutklipp av folk som hade gått åt helvete inne hos Börje i hans stresslöjd. Och Börje själv hade bara en tumme. Den hade också åkt av. Så man var ju livrädd för alla redskap. Man har ju sett hur det kunde gå. Så man vågar nästan inte ens såga. Vilket i sig blev farligt. Och så var det någon stor sug som såg upp trä.

Ja, den var kul. Den gick man ju loss på varandra med. Men det är ett väldigt roligt fenomen. När alla vi skruvade fast det här skruvstädet och ett jävla bräbit. Och så stod man och såg. I grupp. 25 personer. Man sågas och svetterlackar. Man var inte genom en tredjedel av brädan efter halva lektionen. Ja, jag sågar på. Nu sågar du snett där igen, Mia.

Den här sugen också var ju väldigt kul. För då började man ju, om man var klar med sin uppgift. Och så sa Börje så här. Men då kan du börja dammsuga upp på ditt bord. Och liksom städa av i salen. Och så kom man ut med den här stora jävla superdamsugan. Och började rasla upp alla andra. Oj, där kom Nathalis planka in. Det var hennes jobb. Det var hennes smörkniv. Hallå, stopp. Nathalis smörkniv är långt in i röret nu. Och det var Lott.

Dess hela jävla svarvprojekt som jag fick med in i samtugan. För man vet ju inte vad jag skrev på. Liksom slutluxockerna. Du såg upp halva klassens fina. Det här var Eriks lilla ostyrelor. Mora slevar och alla djurklappar. För allt såg ut som skit. Har du någonsin blivit glad för en skärbredd som du har fått? Det blev ju bara skit av alltihop.

Det var ju så fula grejer. Det är ju de där du själv får sen av dina föräldrar. Som att du ska vilja ha dem själv. När du är liksom 35 år. Ska ha egen familj. Titta vad Hampus gjorde här. Den här sleven. Jag sa det till mamma någon gång. Jag skrev en fruktskål till dig mamma. Och mamma bara. Ska du verkligen göra det? Ska jag inte göra en ostivel till morfar istället? Så kan jag ha dem i jukland. Men liksom faktorn. Ingen vill heller ha skiten. Gud.

Och syslöjden var ju också ämst när man gjorde de här tröjorna. Fy fan vilka fula tröjor. Och påsarna, fick inte ni göra dem? Jo, och nallar. Jag gjorde en nalle, han hade så jävla smalt ben den där nallen så jag fick inte ens i någon stoppning i. Så det fick hänga, sladdra som en tom kondom det ena benet medan det andra benet var så gigantiskt! Alltså elefantfot? Ja!

Oj då vad du har gjort är smalt här. Jag pratar ju bara hela lektionerna. Jag tyckte det var så tråkigt. Och symaskin. Du vet det var ju det här man skulle träa en maskin. Då in med tråden upp. där, runt den där snurran. Sen ska du in i det där lilla hålet och sen ska tråden ligga runt den lilla grejen och ner och sen bakom tjolifoten och sen in. Och du vet, jag hade ju börjat trycka på gasen långt innan jag ens...

Alltså min tråd flög ju. Och nålarna gick av och allting. Alltså hela min maskin var alltid ett trassel. Nej fy fan. Då tyckte jag nog träslöjd var bättre.

Så jävla tråkigt. Det var mer jakt över träsle, det här vi säger att vi vill ha med jakten. Ja, det var mer spänning. Att det kunde flyga ett finger. Det farliga som kunde hända på syslöjden var ju att någon jävla sydde. Och det var det ju alltid någon som gjorde. Och det var jag nästan räddare för när man satt med symaskinen, när man stod med stora vassa sågen där inne. Det var ju alltid någon i klassen som råkade sy genom fingret. Och då kom ju tråden ut på...

på andra sidan om man hade tur. Och hade man inte tur så fastnade han ju i fingret. Ja, verkligen. Det var riktigt äckligt. Men jag minns bara att man gjorde de här tygpåsarna i en hel årskurs. Gjorde ni dem? Ja, som man skulle slänga över axeln. Lite coolt att ha sån gympapåsa eller ha sån sin...

Nej, vi fick inte ta dem ut från syslöjtsalen utan de var kvar där inne. Det fick vi göra, vi gjorde till och med tampongpåse tyckte det var jättekult. Gjorde man en liten påse som man hade tamponger i så blev man jätteretad för det sen.

Skulle det gå med det öppet då, på ryggen? Nej, den var ju för liten. Den kan du inte slänga upp på ryggen. Man kunde ju ha den i skåpet med sina tamponger i. Men då blev det ju så obvious. Herregud, tjejerna gör påsar som de har tamponger i. Då fick man ju börja lägga smink i. Nej, det vet jag inte. Pungpåse. Nej, men vi la ju smink i dem sen. Vi kunde ju inte ha tamponger i för då blir man ju retad för det istället. Men jag blev ju portad från syslöjden.

Jo, berätta. Du kan viska lite så jag känns det inte lika farligt. Om du har blivit portad från syslöjden så måste du berätta det för oss som lyssnar nu. Snälla, Hampus. Det kan du väl inte hålla på? Lyssnar du nu, Anna-Karin? Så ber jag mig ursäkt. Ja, bara det är ju jättefint. För jag satt nämligen, för jag tyckte syslöjd var väldigt...

tråkigt. Så jag satt högst upp och så pratade jag hela tiden och försökte hålla låda. Och det var väldigt kul. Jag minns det mycket väl att Anna-Karin satt och skrattade att hon ville vara den här... stringenta, hårda läraren som skulle hålla pli på alla. Men att hon kunde inte, du vet när man spricker på inspelning typ. Så var det hela tiden. Och det blev en utmaning för mig. Att få henne att skratta.

Jag vill att hon ska bryta ihop. Och så då kunde jag fråga ut henne om hennes privatliv. Vad gör ni på tisdag kväll? Har ni mycket kompisar?

Ni vet såhär, satt och bara såhär frågade, är det inte såhär att ni ska bla bla bla? Alltså jag lät på hela tiden. Och till slut när hon hade brytit ihop så kom jag ihåg att hon slängde ut mig och så puttade hon mig. Men på blivet av att hon satt och skrattade under tiden och kastade ut mig för hon kunde inte vara seriös. Så det blev ingen styrka i det. Så jag var tillbaka två minuter sen.

Men jag älskar henne. Hon är ju underbar. Hon hade humor, hon var jättefantastisk. Tänk att porta någon samtidigt som han skrattar sig med honom på och kissar ner sig. Och sen kommer han in igen. Då får du sitta på din plats. Störa dem! Det är inget tryck i det. Åh herregud vad roligt!

Nej, det var inget tryck. Det är ungefär som att man börjar gråta när man blir arg. Ja, exakt så. Det är inte alls något tryck. Det är inget respekt. Är det någonting du måste ha med sådana jävlar som du verkar vara där, då måste du ha tryck. Då ska du ha helst. ingen tumme på handen och peka med hela handen utan tumme att nu är det the only way is out. Nej, det gick inte. Nej, men herregud det ändå var rörande. Jag hoppas hon mår bra.

Puss och kram till dig Anna-Karin. Jag tänkte att jag skulle spela upp en grej för dig. Innan vi säger, för vi ska säga hej då. Ja, jag tror att det börjar närma sig något sånt. Om jag vore du så skulle jag börja tänka på att gå hem nu. Om jag vore borta så skulle jag gå hem nu. Men jag ska spela upp en grej. Detta är alltså i 22.40. Igår kväll. Efter Kredbergfält. Efter middag på Berns. Så är det här.

Nej, nej. Det kommer så ur en sån ur. Det är min magmun som svarar på rekyl här till dig. Som en boomerang bara. Jag hinner inte ens tänka själv. Jag hinner inte ens färdigt med min mening. Innan jag är på Hof i Sture Hof så säger du nej. Nej, nej, nej, nej, det gör vi inte. Sture Hoff.

Det är ju som att säga till mig, nu ska vi gå in i spökhuset på Liseberg, 02 på natten. Ja, det var lite den känslan där i natt kan jag säga. Det är precis min känsla att du ska gå in i ett hus och du vet inte vem som kommer hoppa fram utklädd till en otäckt blodig clown. Så är min känsla. att vi igår efter den här långa inspelningen och dessutom en middag skulle klacka vidare till Sture H.

Nej, nej, nej, nej. Nej, det blev inget av. Jag gick ju dit. Du kom hem två i natt. Två i natt en onsdag. Och jag sitter ju här bakis idag och skyller mig själv. Jag är faktiskt full av beundran för dig Hampus. att leva detta. Jag får en liten kick också av att jag orkar. Du vill bada i champagne. Ja, min vän. Och leva ut. i drygningen. Den låten tycker jag, om vi får sluta med låtar i podden så tycker jag, den låten sätter vi på. Den tar vi. Där sätter vi på där. Ha det gott.

Just idag är jag stark, just idag mår jag bra, jag förs framåt av kraftiga vändar. Just idag är jag stark, just idag mår jag bra. Thank you for listening to this Polpo Original. You've been amazing. This episode is brought to you by Progressive Insurance. Do you ever think about switching insurance companies to see if you could save some cash? Progressive makes it easy to see if you could save when you bundle your home and auto policies. Try it at Progressive.com.

Progressive Casualty Insurance Company & Affiliates. Potential savings will vary. Not available in all states.