Gun is back!

This episode is brought to you by Progressive Insurance. Do you ever think about switching insurance companies to see if you could save some cash? Progressive makes it easy to see if you could save when you bundle your home and auto policies. Try it at Progressive.com.

Progressive Casualty Insurance Company and Affiliates. Potential savings will vary. Not available in all states. Ah, DSW. Birthplace of the humblebrag. Here, the shoes are so good, no one would ever know how little you paid. If you didn't go telling everyone that is. And with never-ending options for every style, mood, and occasion, all at really great prices, we'll definitely give you something to brag about.

So go ahead, stock up on fresh sneakers from your favorite brands. Or try those boots you always secretly knew you could pull off. Find the shoes that get you at prices that get your budget at DSW stores or DSW.com.

Idag är vi i ett betalt samarbete med Ronald McDonalds barnfond som ju är en stiftelse som stöttar familjer med svårt sjuka barn. När man som familj hamnar i en sån mardröm så sätts ju hela livet på paus. Och små saker som vi andra tar för givet blir väldigt viktiga. Och då finns Ronald McDonaldshusen som ligger nära sjukhuset där barnen vårdas och där familjer kan bo i en miljö som är så lik vardagen som det bara går.

Där kan familjerna till exempel slappna av tillsammans, vara nära varandra eller bara en sån sak som att kunna laga mat och äta ihop i soffan framför tvn som kan betyda så mycket. bo i något av de här fem husen runt om i Sverige. Verksamhetens största bidragsgivare är McDonalds Sverige och deras franchise-tagare. Och mellan första december och trettonde januari så skänker McDonalds fem kronor till Ronald McDonald barnfond för varje Big Mac och company som säljs.

Och pengarna som samlas in går till Sveriges fem Ronald McDonald hus och bidrar även till barnmottagningar på sjukhus som vill göra sina vänt och lekrum mer välkomnande. Tillsammans kan vi vara med och bidra och vill du hjälpa till så kan du swisha valfritt belopp till 97022 eller köpa en Big Mac och Company nästa gång du är på McDonalds. Du kan också läsa mer på Ronald McDonalds huvud.

Stora som små handlingar gör skillnad för familjer som behöver närhet och trygghet när livet vänds upp och ner. är skäringernas vådd i ett betalt samarbete med en av Europas största producenter och återförsäljare av el och värme. Jag talar om vattenfall. Och då kanske ni undrar vilken oförskämd människa som sitter och tuggar i den här spotten. Men detta mina vänner, det är ljudet av windfarming.

För mellan turbinerna på havsbaserade vindkraftverk har vattenfall tänkt på både framtiden och miljön. Tången som odlats där hjälper inte bara till att förbättra havsmiljön utan den kan också bli till mat och i det här fallet avskoda windfarm seaweed snacks. Så plötsligt har alltså dessa vindkraftparker flera möjliga funktioner. där de på samma plats som man producerar fossilfri el exempelvis kan odla tång.

Blir du nu sugen på tongsnacks så vill jag bara lägga till att än så länge så finns Vattenfalls Wind Farm Seaweed Snacks endast för provsmakning och är ännu inte till sal. Men gör som oss, gå in och läs mer om Vattenfalls spännande projekt på vattenfall.com slash windfarmed.

Janne Josefsson har vigit sitt liv åt att på olika sätt jaga sanningen. Ovan med äldre har han stövlat in i inte ett ont anande människors liv. Idag bor Janne på hemlig adress bakom en skottsäck i dörr och tar aldrig emot besök. Men det ska det bli ändring på. För i den här podden så är det Janne som inte vet vem som ringer på hans dörr. Hur många pinnar har du?

Pinnar. Alltså hur många olika människor har du knullat med? Vad flinar du åt pepparkaksjävel? För det var en patient som sa till mig när jag räddade livet på honom. Jag måste gå på torrätten och tinka. Paul på Play presenterar stolt. Oväntat besök hos Janne Josefsson. Att träffa människor som är så öppna, det blir på riktigt. Det blir på riktigt. Oväntat besök hos Janne Josefsson finns där poddar finns.

It's Monday morning and we have a couple of special guests in the podcast studio today. We have Thor, the mighty god of thunder, and we have Mia's mother, Gunn. We also have something special for all you little goddess monsters out there. Me? I'm a fudge man myself. Anyway, this is Hweringer and Nesvold, a quite confident... Polpo production. Welcome to whatever episode this might be.

Just idag är jag stark. Just idag mår jag bra. Jag har tro på mig själv på min sida. Idag är det du som har barn hur lurar på dig. Ja det har jag. Vad gulligt. Vi sitter även på länk idag till er som lyssnar och det gör ju inte det här mindre roligt för jag tycker det är riktigt spännande att få se dig på det här viset. Men idag har jag lite mer professionell utrustning och du har ett par väldigt färgglada Pippi Långströms.

Jag sitter alltså hos Julia, min kompis. Hon har fått bistå, inte bara med lägenhet. Jag vill inte vara hos mig för att det låter så mycket från grannar och annat i mitt hus. Ja, det gör det verkligen. Visst, och då blev jag bara irriterad. Så jag flyttade mig hit. Och sen så är det inte nog med att jag tar hennes hela lägenhet nu. Utan då funkar inte min dator så då kan jag ta julias dator.

Och sen när jag ska koppla in mina Airpods anslutning så har jag fått hennes barns förlor också. Hon kan inte jobba på hela förmiddagen. Fattas bara att du har lånat hennes trosor eller tunnströmpuxor också som du har under skrivbordet. En sida vi inte visste av Hampus. Vad sjukt om hon skulle komma hem och du sitter och gnider i ett par tunnströmbyxor. Du vet vad som är bruna. Med barnhörlurar och hennes dator.

Så här sitter jag. Har det gått? Var sitter du? Hur mår du? Jag sitter i studion. Du vet, i våran studio där vi brukar sitta.

Det är ju något konstigt väderomslag nu. Nu har det gått ifrån att det har varit så varmt till att det har blivit lite mysig höst idag tyckte jag. Det gillar jag. Dock så kände man ju nu den här lite... Känslan att nu har det varit en semester här med mycket vin och gottiga ostar och sånt. För att den jeansbyxan som skulle på i morse, den är väldigt spänd. Nu känner jag när jag sitter ner.

Den satt lite mer löst och ledigt. Och det gör ju ingenting för att det är ju den så kallade semesternjutningen. Då får man ju tänka tillbaka på allt roligt man har haft. Men det är första året som jag också upplever den känslan. För jag har ju annars kunnat äta precis vad som helst.

var väldigt smal och det har stört mig för att jag har velat gå upp i vikt när jag var mindre och så där för att jag var så liten. Men den här sommaren så fick jag en chock nu när jag tar på mig jeansen som i våras var lite stora så att jag fick vika in dem en gång innan jag satte på mig så att de inte åker av. Nu kan jag inte knäppa de jävla jeansen.

Alltså, jag är helt chockad. Det är liksom första gången. Så nu fick jag lite som en gud. Vad är jag i för pass i livet? Välkommen in i vuxenvärlden, Hampus. Det är så vi vuxna människor har det. Jag har inte ont av de här kilorna. Det var med att jag fick en chock.

över att det faktiskt var en förändring för första gången. Och sen börjar man känna att de vanorna kanske man måste ta sig ut. För jag känner att jag drar ju det kortet varenda kväll. Jag måste undan med någonting. Ja, det har jag. Och just det här lilla glaset vin och lite ost. Där tror jag jag har hakat upp mig lite.

Där springer jag i det djuret. Var är vinet och osten? Det är som att det ringer en klocka. Liksom typ på eftermiddagen framåt kvällen. Mm, nu hade det smakat bra. Det djuret, det får bli mer kanske att det får komma någon gång i veckan. Som en liten klapp på axeln. Men inte varje kväll. När jag inte har gjort något för att förtjäna skiten heller.

Hur kommer man tillbaka till det? Jag vill komma tillbaka till när man var barn och det bara var lördagsgodis. Då får vi läsk, då får vi smågodis. För nu är det som att jag varenda gång jag går och handlar har något invånt beteende. Sen måste vi ha något gott också. Att jag måste ha att nu köper jag en middag och sen ska jag också köpa en liten marrabot eller en liten glass. Det blir ju roligt kvar i det då.

Då blir det ju inte det här myset som du hade. Alltså tänk när man själv var liten och köpte den här. Då var ju sån där lite känsligt. Det var ju inte så stora påsar då. Det här har nog du ingen minne av. Men när jag var liten. Då var godispåsarna. Det var en vit. Trång, riktigt trång, dåligt jord på sig med några färgglada bubblor på. Jajamän. Och du vet...

Packar du den, helst skulle du ju packa den så att den stod upp som en sån där nästan som man har sett i amerikanska filmer när de har sprit i påse. Förstår du vad jag menar då? Den skulle stå upp i handen med ett riktigt sånt. Alltså typ nästan som... stinn med godis ända upp. Då var det så här. Och så några sådana här rymdskepp på toppen och en klubba typ. Och så kunde man fylla en sån påse med bara en femma typ. Det var hur mycket pengar som helst i den världen. Vad kostar den?

Och när du började gräva så sprack ju sidorna upp på den där jäven så då fick du ta en fryspåse lite senare i alla fall. Men känslan av att ha en styr sån trång påse i näven som vi säger i Värmland och gå utifrån liksom... Det var ju så här, nej men det var en glädje. Det var ungefär som vi pratade om i förra avsnittet. Att få lägga sig i ristade, nymagnade lakan. Det var en tid, det där kommer aldrig att komma tillbaka. Nu är godis så här, gud, ska vi åka till hemmakväll?

Och då tar man en hink. Nu tar barnen en plasthink med lock som de börjar att sleva i. Och då är det typ en stor slev av varje sort. Och det är liksom 250 sorter. Sen är det sprayer, du kan spraya i munnen, färgglada sprayer och det är saker som sprätter i munnen, alltså godiset har ju tagit sig vägar som är helt hysteriska.

Och så kommer de fram med hinkar. Det är ju så här, 600 kronor. Man ska vara snäll mot barnens kompis. Kör upp alla, ta lite lagom. Så kommer du så här med sex hinkar. Det är ju liksom en halvtusenlapp. kostar det att gå in på hemmakväll. Hej, hej, hej! Matematik, vi säger hej, hej, hej! Men jag föredrar hellre det godset att man faktiskt undrar upp sig rejält än när man...

Som när man var liten och gick på barnkalas och då fiskade man. Och man såhär, åh nu blir det godis! Och så fiskade man upp och så fick man en jävla påse med en appelsin i och en plopp. Du vet att de lade i sådana, ett grönt ätt. Eller vet du vad den värsta var man fick? Skotte. Det var någon form av choklad som man smugglat in russin i.

Och lingon är det också. Jag vet inte vad det är. Det är hela Sveriges skog. Den är i och för sig lite god i vuxen ålder. Har du testat den på nytt? Nej, där har du inte den. Där är du lite mer gubbig med bridgeblandning och sånt där. Det är ju som att de har malt ner bridgeblandning till en choklad. Så fick den jäven brev i en pegall. Och man tänkte hur ska jag byta till med pegallen för den var ju jättegod.

Men då fick ni bara en sån här chokladbit. I varje fiskdamm så var det ju en sån här chokladbit. Det var ju någon förälder som hade varit och köpt fem för tio. Du vet att man får ta tio för fem på någon finlandsbåt antagligen. Då var det pigall, skott... Och så var det den här kokos. Vad heter den? Bounty. Och så var de här liksom massa. Och så fick ju alla olika i påsarna. Och då var det mest lyckosamma var ju de som fick pigall. För den var ju så jäkla god.

Och så fick man själv en skotte och någon brunbanan. Och en mandarin. Heter det Pegall? Inte det hotellet? Jo, men chokladbiten var först. Titta där, du. Får sig googla. Det är så roligt att du tror att det är hotellet. Men det heter Pygall. Den är blå och rosa. Den är jättegod. Den får man ont i tänderna av. Nej, den är ju... Men snälla, du behöver ju inte ens tugga den. Det är ju bara en smet med något krokant inuti. Nej, den gillar jag. Den tycker jag är en riktig klassiker.

Eller så hade du de som hängde på popcorns, de som poppade popcorn hemma och la en frys på sig och hängde på i fiskdammen. Man fick upp sådana här sega jävlar, man fick ju tugga i 20 minuter. Och sen fastnade popcornet uppe i mellan tänderna.

Men det var sådana förälder som var fotbollstränare i det lokala laget eller mamma som var tandhygienist. Det var de typen som var popcorn och apelsin i påsarna. Agneta och Ulf. Tandhygienist. Agneta? Nej, hon är hemma och poppar popcorn. Hon ska ha barnkalas i eftermiddag. Och så vill de gärna prata om på sig. Vi valde att reagera i en apelsin idag för att det tyckte vi var lite bättre för tänderna. Men så har ni också fått varsin dag.

Ge oss bara de här goa påsarna. Hade ni julgransplundring när ni var små? Ja, samma skit där. Men då kunde det vara lite gammalt julgodis i också såna här skumtomtar som hade stel. lite i ytterskinnet. Där är det så, för där var det alltid hjulblandet. gransplundringen i min hemby då var det alltid den äldre så kallade församlingen som anordnar det och äldre människor tycker jag har en tendens att köpa frukten när det nästan är rutten.

Sådär, nektariner som är jätteskyldiga och balader som är bruna. Så det fick man i påsen av dem. Ja, men det har du rätt i. Varför gjorde de det? Mandariner som var så, vet du, när man fick av skålet så var de lite torkade. Det hade blivit sådär torkade. Torkad frukt inuti. Jag vet inte vad. Det är alltid så mycket bananflugor runt skålan.

älskar det här. Men jag vet inte, är det det att det är lättare att tugga en sån där banan som är lite brunaktig? Att det är lättare att göra mosar ändå? Jag vet inte varför de... Är det att den är billigare tror du? De kanske vill se det fina i att vi ska ta vara på de äldre. Man är inte förbrukad bara för att man är utstrycklig. Nu får man ju börja. Jag såg faktiskt att TV4 hade det. Nu börjar man laga mat med fallfrukt och sånt igen.

För att matpriserna har ju gått upp så fruktansvärt mycket. Då pratar de just om det här matsvinnet. Du vet att man får börja fundera lite på vad man kan använda gamla bruna bananer till. Att man får gå ut. Nu skrattar jag, det är ju hemskt det här.

Det här är ju dagens sanning. Men man ska gå och knacka dörren nu igen och fråga. Får jag gå in och plocka plommor hos dig? Eller får jag ta dina äpplar? Måste du börja ta tillvara på såna här grejer? Och så tror jag det är med just äldre. Att de har ju en helt annan. Nej men de har ju varit med om någonting så att en brun banan är fortfarande en fungerande banan. Men erfarenhet, är man verkligen, om man kommer och knackar på hos en äldre grann, hej får jag ta dina plommor också.

Det är ju ondsin ganska svårt att dela med sig av sina odlingar. Fruktträd är ju ingen som bryr sig om längre, Hampus. Det ligger ju bara och blir till mos på gatorna överallt. Men vad ska vi laga på som vi överlever med äppel och plommor? Ska vi äta äppelkaka hela vintern? Då blir det i alla fall bra fart på magen. Men minns du också när det blev, du känns som en förälder som var med i den generationen när man började köpa Tom och Jerry påsar också. Vilka vidriga jävla påsar.

Det var ju bara ett kul omslag. Innehållet var ju crap. Det var så äckligt. Jag vet att jag var oerhört godisklad när jag var liten. Och vad ledsen man blev när man fick en Tommy Jerry. För det första fanns det ingen choklad i hela påsen. Och sen var det en liten prasslig påse med pim pim. En meningslös båt som inte gick att tugga på. Den var som en tenor i konsistensen. Nu ska jag googla vad det är för innehåll. Ja, det kanske inte var Pimpim just. Bilar tror jag var det enda som gick att äta.

Det är som Karl Anka på julafton. De vill ha något annat. Men de måste ju ha någon sidoverksamhet. De måste ju ha vapen, porr och knark under bänk i sin fabrik. Hur de har kunnat överleva. Jag tror att det är när man är stressad i affären och handlar. Små barn kan ju i och för sig när de börjar äta godis då kan de ju svälja vad skit som helst. Du vet, då är godis, det är så här, mja mja, som min son sa. Det mja mja mamma, det mja mja.

Då var det liksom. Du vet när man först får veta att det är någonting som heter godis. Då räckte det med om det var något prassligt papper. Sen om det smakade skit. Det var ju bara grejen i sig. Då tror jag man kan komma undan med en tom och järg på sig. När man är stressad. Har två ungar i en kundvagn som skriker i affären. Ner med skiten. Du har inte tid att stå och plocka. Lös då. Men sen när barnen börjar förstå. Och se vad som finns i affären.

Då kan du aldrig mer komma undan med en sån påse. Men de har ju också de här snörerna, de här långa. De älskar ju barn också. Det är ju ett roligt godis. Skosnörerna. Men de är väl inte goda, Hampus. Det är de som gör Skippers Pipe, de här svarta piporna. Vem blir glad för en Skippers Pipe? Den blir jag ganska glad för.

Det är om man vill leka han, du vet, fiskargubben med snugga. Han som finns på tavlor, om man vill klöta sig till han. Men den är ju så äcklig. Jo, men äter man den färsk, då är den otroligt mysig. Jag vill ändå vidhålla. Den är mysig att se på. Men sen har du ju också de här föräldrarna som köper giftfritt och ekologiskt godis.

Ja, sån förälder var jag med de första barnen. Då försökte jag leta efter de här. Det var ganska gott godis faktiskt. Som var så här giftfritt och fritt från... Det var både ekologiskt och fritt från en massa färgämnen. Det är lite blekare godis, men... Det funkar bra, också upp till en viss ålder. När de fick smaka de här giftgrejerna av andra barn, då var det ju... Det var på den tiden jag var lite mer Valdorf-mamma. Ja. Det var jag inte med sista barnet, kan jag säga.

Jag hade tygblöjor och sånt ett tag. Va? Tygblöjor och gjorde mycket saker av kottar och virkade grejer och så. Tills jag inte orkar med mig själv längre då... Ströka allt och börja om från början. Jag tänker lite nu.

Hampus, på tal om det här att det verkar väldigt svårt för dig att veta faktiskt vad som är nyttigt och kostcirkeln och så vidare så är ju vi alltså idag sponsrade av HelloFresh. Jag vet. Det skulle kunna vara svaret på mycket för dig. Det absolut skönaste med HelloFresh för mig personligen är ju att jag slipper själv tänka. Dels, vad ska jag handla? Vad ska jag laga? Och vad är nytt?

Allt det här, den huvudvärken, slipper jag överhuvudtaget tänka. Jag får bara hem det och så gör jag det. Det är så skönt. Där kan du ju också styla lite grann. Inte nog med att du själv då får varierad kost. Med den inriktning du önskar. Du kan ju också lite grann...

Det kan du välja om du vill säga det. Var transparent med det att du har Hello Fresh hemma. Eller om du helt plötsligt vill börja styla lite i köket. Att du har ett recept och idag lagar du det här och imorgon lagar du det där. Att det inte bara blir Chicken McNair. och sushi som rullar hem hos dig utan att plötsligt kommer vikare nu är hem på någon spontanmiddag och då står du och hackar upp lök och motbrötter och kyckling kanske och då ser ju det lite...

Och så säger jag att det är mitt recept. Det var inte detta dagens recept i HelloFresh. För det har jag också haft. Nej, det var det inte. Då får du fortsätta att ljuga lite grann. Absolut. Jag älskar den här matbolsen. För att när jag går och handlar. Jag brukar ju liksom aldrig kunna planera en storhandling. För en vecka framåt. Utan jag handlar måltid för måltid. Det är ju samma här. Ja då blir det när man går och köper sin frukost. Att jag sitter där med gifflar plopp.

Och en banan typ. För att jag får ångest i matbutiken. Så jag får inte med mig något av vett hem. Giftlar till frukost. Plock till lunch. Och en banan till middag. Underbart. Där har du ändå kostcirkeln. Men det är detsamma för mig och jag som har en ganska, vilket jag tror ganska många har, en splittrad hjärna. Och också väldigt många i min familj, alltså tre barn och två vuxna är vi. Och sen tillkommer det oftast.

flickvänner, pojkvänner och kompisar. Då är det så här, ett så ska jag då först göra egna val. Jag ska alltså bestämma i min splittrade hjärna när jag då är i en mataffär vad vill jag äta? Och då är jag ju oftast väldigt impulsiv. Så jag är ju hungrig just nu. Och då kan det ju bli att jag köper tryffelsalami i plastförpackning och smockar i mig i bilen. Och sen har jag bara en Karins lasagne.

i resten av familjen för att då har jag ju redan ätit så jag är ju inte så intresserad längre av mat. Nej, känns igen. Och redan där faller ju jag på det här storhandlandet och planerandet. Jag kan lika gärna komma hem med en stavmixer. Om jag är på mataffären. Som med en veckohandling. Så att för mig att få saker i scheman planerat med recept. Och också en hel vecka.

Med mat jag också vet familjen gillar, för nu har jag provat ganska många sådana här olika matkassar hem. Vissa har smakat papier-mâché och andra har blivit för pretentiösa. Vissa har tagit för lång tid och det har varit för krångligt.

Och den här är den som vi har kommit fram i vår familj. Den här passar oss best. Det är ju underbart. Det blir ordning och reda. Och det är också det här med en familj där så många vill äta så många olika saker. Där har du hela essensen med varför det här är så bra. Även om jag får tummen ur och verkligen handlar. För att nu ska jag ha mat hemma. Jag ska laga mat. Så sitter jag där efter en arbetsdag trött.

Och måste då den här kreativiteten komma på. Vad ska jag laga för någonting idag? Orkar inte det? Att bara veta att jag har både mat. I kyl och frys och skafferi. Och jag har ett recept och bara följa. Jag kan liksom stänga av huvudet helt. Sätta på en podd eller musik eller vad som helst. Och bara följa och laga det här som någon annan har bestämt. Eller jag bestämde tidigare i veckan. För jag kan bestämma vilket recept jag vill ha.

Och så bara slippa allt det här jobbiga som tar tid. För jag kan ju sitta för fan i två och en halv timme. Och ha ångest över att nu måste jag snart laga mat. Och till slut slutar man att man äter inte alls. I många fall hemma hos mig. Jag tar kvargen i jorda så jag skiter här nu. Plopp. Ja men det blir en plopp. Om det inte ska bli plopp av alltihopa så kan man ju ladda ner den här appen som de har. HelloFresh appen.

I din närmaste appbutik. Och så kan man enkelt där guida sig igenom. För att man väljer både hur många personer man är i hushållet. Vilket jag tycker är jätteskönt. För att många matkassar måste vara en jävla... full barnfamilj för att man ska kunna få rätt mängd.

Men där kan ju du också frysa ner, vilket jag ofta gör om vi inte är fullpott i familjen hemma. Då fryser jag ju ner två portioner till den andra hungriga tonåringen och hans flickvän som kommer hem senare. Då kan jag ju säga, nej men titta vilken... Jag framstår ju som en väldigt bra mamma. Vilket jag ibland kan... Det kan ju vara lite att man får hoppa från tuva till tuva och släcka bränder. När man jobbar som man gör. Men här framstår jag som en riktig husmor. Så står och rör i en gryta.

Ta bara, jag har fryst in två portioner där. Och så är det något jättehemlagat, avancerat, gott. Då känner ju jag mig, då får ju jag mamma poäng. Ja, det är sant. Då går stapeln upp även där. Det är sant, det är bra. Det ger många ringar på vattnet det här. Förlåt nu avbröt jag dig. Antal personer, två till fyra kan man bestämma lite här. Sen kan man säga hur många recept man vill ha per vecka. För att man kanske inte orkar laga.

fem rätt om man beställer måndag till fredag utan man kanske bara vill ha två eller tre eller fyra man kan bestämma lite själv här och så får man upp en tydlig prisöversikt vad det kostar Och sen väljer man. Vill man jobba med kött och grönt. Familjevänligt. Vegetariskt. Kalorismat. Fisk och grönsaker. Mest grönt. Snabbt och enkelt. Snabbt och enkelt blir det i mitt fall. Och så trycker man sig vidare. Och sen finns det 18 recept att välja på varje vecka.

Är inte det helt otroligt? Det kan ju inte bli mer skräddarsytt än så här. Du har ju liksom alla vårdmöjligheter. Jag älskar också att det heter HelloFresh. Jag har inte så Torbjörns matpåse eller vad de nu brukar heta som är lite så sunkigt. Det låter mer sexigt. Pontus sharing. Vad tror du om den matkassen? Garanterat IBS efter två veckor. Irritated bowel syndrome.

Tack HelloFresh! Och som grädde på moset, prickade över i ett lilla extra vi har i oss så kan du som lyssnare gå in på bbv.hellofresh.se och använda koden HelloSN och får då upp till 969 kronor rabatt på dina fyra första kassar om du ännu inte har provat Telefresh.

Jag måste erkänna en sak lite här nu. Ja, det älskar vi alltid när du kryper till korset. Jag ser hur du har röven i vädret nu. Och kryper med dina barnhörlurar på alla fyra fram till. Altaret. Det känns som en dramaturgi vi har i den här podden. Jag kommer också krypa till korset. Ja, men det är bra. Men jag har ju hånat lite dig i krissituationer, kan man väl ändå säga.

underdriva och överdriva på ett sätt. Hånat är väl att ta i, men du har varit kaxig, kan man väl säga. Lite för kaxig ibland kan jag tycka. Okej, så kan vi säga. Och så har jag inte reflekterat. När man inte är med om vissa situationer så kan jag inte heller visualisera hur jag blir i de situationerna.

Nu var jag med om en situation som jag aldrig har varit med om i hela mitt liv förra veckan. Det var när jag bodde på ett hotell och så blev det brand. Åh, på riktigt brand? Alltså det var någon gryta som hade flammat upp i köket. Så det var inte allvarligt. Men då går jag och lägger mig. Det här är på riktigt vad som händer med mig i den här situationen. Jag har ju ingen aning om vad som sker. Jag går och lägger mig 23.30, då stänger jag av. Klockan.

40 minuter senare, då började ett brändlar. Jag... När jag ska gå upp på morgnarna är ganska seger att höra alarmet ringa ganska länge innan. Så jag tror att det är min veckaklocka och tänker nej men vad fan inte än. Åh gud vad trött jag är. Så jag låter det pipa på och sen så börjar jag räcka mig efter telefonen och slår av.

Det tror jag är veckaklockan. Som är så pass högt alltså. Ja, och det hinner inte min hjärna ta in utan jag bara sa, åh fan vad tidigt det ringer, helvete. Slå på den, få inte av den så jag börjar åla ner, du vet, halva överkroppen nedför sängen och trycker. Och säger, va fan, det ringer ju inte. Och då fattar jag att det är ett brandlar. Och så tänker man att man ska drabbas av panik. Det gör jag inte. Utan det som händer är att jag...

Jaha, då är det bäst att gå ut då. Tänker du långsamt? Ja, tänker långsamt. Då är det bäst att jag går ut. Ska vi se vad det är bra att jag får med mig nu? Datorn är bra om jag har med mig. Där har vi mycket bra grejer. Och sen gå in och borsta tänderna. Att jag vill inte ha en sån. Nej, på riktigt det här sker. Borsta tänderna. Byk ihop necessären. Ta ihop kläderna. Sätter mig och tar ihop resväskan. Tar på mig jackan, knäpper. Sätter mig med conversen och snurrar dem rätt.

Och sen går jag ner med ryggsäck, sån liten kabinväska, jacka. Du ska checka ut ur hotellet och betala och så. Möter alla i kalsonger och nattlinne och där kommer jag. Jävla. Jo, packad. Och nyborstade gaddar och allting. En kvart efter. Där hade ju du tyvärr, Hampus, brunnit inne. Ja. Hela poängen med Brandlam är ju att du bara ska flyga upp.

på sin höjd få någonting att täcka könet med om du har tid för det. I sämsta fall får du krypa med hela brunhålet uppe i koridoren mot golvet för att det är så rökfyllt. Jag har alltid tänkt att jag hoppar i livbåten direkt. Jag blev livrädd. Eller så blev jag. Eller så var det så här du gör när du får panik. Jag förnekar bara. Ja, och det tror jag vi måste öva på för att det är ju direkt farligt att du gör så här. Jag vet inte om jag fick någon sån. Nu ska jag bara...

Nu ska jag bara långt i stans att packa ihop här. Jag ska checka ut för nu ska jag lämna det här hotellet. För det brinner på hotellet. Jag ska nu knyta mina skosnören för det brinner på hotell. Du måste ju ha fått någon sån. Och sen när man kommer upp... Då var jag ändå skärrad. När de andra sa att det är lugnt, det kan gå tillbaka. Då märkte jag när jag skulle ställa nytta larmtelefoner. Då darrade jag så här. Jag var så jävla. Då skulle jag nog säga att det här är ju...

Det här är så du blir då. Du gör någon sån här tvärt emot grej då. När det blir kris. Ja det måste ju vara så. Att du blir långsammare då. Tänk om du hade tänkt så här också. Att det är bäst att du kissar lite. Som man kan göra ibland. Innan man ska åka bil eller gå på scen och tänka, är jag inte lite kissnud? Jag har borstat henne. Jo, jag kan nog klämma ut ett par droppar.

Jag vet inte fan om jag inte gjorde det. Nej, där har du mig. På det första så är det så här. Jag sover inte på ett hotell. Det är till att börja med utan att ha kollat brand. Det finns ju alltid en liten sån som de har där man ser vilka utgångar som finns.

Jag vill ge dig lite klänt tillbaka för att du verkligen är uppmärksam. För jag märkte ju den här gången när det väl var någonting. Jag hade ingen aning. Jag höll på att först gå ut på innegården. Sen höll jag på att ta den här vänden. Jag visste inte vad jag skulle göra eller vad jag skulle. Och så tänker jag även flygplan. För där är det också så där. När man har flygit en del så är det som att jag slutar lyssna på säkerhetsgenomgången. För jag tänker att jag har hört det så många gånger.

Men skulle det väl vara så här? Ja, nu är det panik. Nu kommer syrgåsmaskarna. Jag skulle inte veta vad jag skulle göra med den. Eller vad jag skulle hoppa. Jag hade bara stått där och bara... Det här är i och för sig ett flygplån. Nu ska inte jag säga det men där är det out of control ändå. Det är inte mycket du kan göra. Jo, du kan få på dig syrgasmasken så att du hinner andas ett par minuter till innan det smäller.

på ett hotell är det ju verkligen om det börjar brinna så är det så mycket du kan göra själv alltså det där är ju verkligen så här Där måste du ju ha. När det piper. Jag är snabb. Jag kan ge en labett. Till någon som inte har vaknat. Och jag bryter mig gärna in i andras rum också. För att få ut alla. Där alla ska med. Då är det så bara. Alla ska med och är det inte troser på så kör vi nakna. Nu släpper vi allt.

Många får ju ändå runt sig någonting. Men jag kan springa ut med könshåret i vädret om det behövs. Och banka på alla andra dörrar. Och gärna att jag tar trapporna. Liksom att jag redan har kollat ut för jag vet ju precis om jag ska till höger eller vänster eftersom jag som sagt kollar.

Framförallt på sådana här jävla moderna hotell där man inte ska veta riktigt om det är någon annans rum man har kommit in i eller biblioteket eller receptionet för alla ska bara flyta ihop till en sörja. Där måste man ju veta, var är trapphuset? Hur kommer du in där? Vart tar du dig ner? Ska du förbereda ett lakan där på Brunkebäcks torg som du har knytit ihop så att du kommer ner till balkongen under åtminstone? Hur ser det ut?

Kan man springa upp på taket, sådana grejer? Ja, det här är ju tanken jag måste behöva börja ställa med så att jag har någon plan när det väl sker.

Ja, tänk vad roligt om du och jag hade bott på samma hotell och jag hade krupit naken och du hade stått med ryggsäck och typ hade tagit på dig hörluren och börjat lyssna på Spotify, beredde receptionen när branden slukade hela hotellet. Vad händer när Hesa Fredrik går? Tänker du så här att du sätter på radion och kollar, är det övning nu eller är det någonting att det kanske är något farligt utsläpp?

Eller tänker du bara, nu är det väl första måndagen i en ny månad igen? Ja, så tänker jag. Är det måndag? den här klockan, så kan jag nog tänka. Men om du tänker så här att det är onsdag och att det absolut inte är någon ny, det är mitt i mars en onsdag och hesa Fredrik går. Då ringer jag väl 1177 och frågar vad gör man nu? Vem ringer man och frågar om det här? Nej, det bästa du kan göra är att sätta på radion först. För där får du ju information om nu inte den har slagits ut.

Om det inte är liksom. Jo men information om vad som händer. Men vad vet man. Det här ska jag göra nu. Hur vet man det. Nej men om det är Hesa. Nej men då får du sätta på radion för att höra. Vad är det som. Varför går Hesa Fredrik. Så att det kommer information. Är det det som har hänt? Vad ska du göra? Är det det att du behöver ner i ett skyddsrum? Eller ska du stänga alla fönster? Det antar jag. Det måste vara radion.

Det är ju därför man ska ha en sån här vevradioampus så att man alltid kan få som jag har i det här lilla säkerhetsskafferiet jag byggde upp som jag själv har ätit upp chokladen i och börjat använda tändstickorna i och gravljusen och så nu. Jag har gjort din krislåda. Det är så att vi sitter två stycken här och har sin krislåda nu. Att jag är så red.

Nej men alltså lite, det är ju samma om du kommer till en bilolycka om du är först på plats. Lite hyfs måste man ju ha så att man i alla fall kan, jag vet inte, man kanske inte kan rädda men man kanske kan upprätthålla ett liv eller i alla fall liksom tills någon... annan kan komma och ta vid lite sådana grejer sen kan man ju gå över den här gränsen som jag har gjort ibland också att man redan är i olyckan fast den inte ens har skett och lever sig hela sitt liv i

Man ska kanske vara någonstans mitt emellan. Jag kan ändå passa på att be om ursäkt för fler saker. Ni är ändå på den här turnén. Jag har ju också hånat dig lite. Där kanske jag har hånat dig med oskan. Ja, det måste jag nog säga ändå att du har gjort. Ja, det har hänt. Men det har ju också förföljt mig under sommaren. Det fick du smaka på ett riktigt oväder själv nämligen. Och då var du inte så stiv i korken längre.

Och då tänkte jag att det här är karma så därför vill jag bara säga högt också ett ursäktande så att vädergudarna hör att nu är jag med på, jag är liksom ödbjuk inför världens makt. Snälla, låt mig vara. Nu har du respekt för Oskar. Och även för Bränder hoppas vi. Ja, absolut. Men nu att jag ärver en rädsla från min mamma, det må vara hänt. Men att jag sen, du ärver den rädslan av mig.

Det tycker inte jag riktigt är sunt, Tampe. Så vi är ändå två. Vi går i terapi båda två. Det är inte riktigt bra att jag har fått det jag blir åskrädd nu också. När du inte var det innan. Visst kan jag vara lite placerad. Är det åldern att jag börjar bli sådär... du vet,

pandloben växer färdigt, man blir konsekvent tänkt man tänker mer på vad oska innebär att det kommer nära oss eller är det att du verkligen har väckt någonting i mig som jag inte har gått djupare innan och nu kan jag släppa det och att det blir lite psykosomatiskt också att du bara härmar

det beteendet hos mig. Jag tänker, du skrev ju till mig och det var då jag fick en tankeställe för att det kom nämligen, jag har sparat de här smsarna, det kom måndag den 27 juni tror jag. Det var då du först... Det kan du ju ha i din terapi sen. Eller om vi hittar någon tillsammans. Vi får väl se hur långt den här rädslan har kommit. Om jag behöver vara med dig i det här brytandet. Det onda cirkeln. Men då skriver du så här. Måndag 27 juni 21.10.

Det är ju läskigt när det har blivit mörkt med. Fy, för då är redan ångesten närmare till hand, som man säger. Ska aldrig håna dig för Oskar och blixtrar igen. Sitter mitt i världens oväder och ser blixtrar utanför har panik med stora bokstäver. Då svarar Anna Spolander som är med här i redaktionen. Mardröm, är du i stan eller på landsbygden? Snabba kvicka frågor här nu. Jag är med dig skriver jag. Det är direkt det jag är inne på.

Jag är med dig. Jag har suttit i ett Paris-jul en gång när det slog ner. Vet och känner allt. Det är ju inte jag är bättre. Jo, fast det gjorde du. För då kände jag att jag är i en säker stuga på landet. Du var i ett Paris i jul. Det måste vara lugnt. Du överlevde. Ja, det var värre. Hon måste vara värst alltid. Landsbygd, två sekunder bort, fullkomligt lyser in i fönstren. Bara när jag läser det här så mår jag väldigt dåligt.

Den kommer snart dra förbi, jag lovar, skriver Anna och skickar en rolig bild på sig själv med en hjälm. Det hjälper ju inte då. Det där kan också bli så här. Skicka ingen skoj nu, för nu är det allvar. Nu är det krislådan fram med gravljus. Ja, det där flyger ju rakt över huvudet kan jag säga. Det där tar inte ens jag in. Ladda ner blixtvakt, här kommer det. Här gav jag den också till dig. Min kompis i nöden skriver jag. Tack, vilken jävla geniapp. Där var du fast.

Där hade du redan satt bollen i rullning om man säger så. Sen var det jag genom sommarsfärgen med den appen. Stup i kvarten. Och folk blir så provocerade också när man börjar med den. Ja, du pratar med någon som inte kan andas och vill fly när det är Oskar. Den hjälper mig. så mycket. Nu är det riktigt så. Jävla gisslan-situation. Det går ju inte att fly någonstans. Jag får klaustrofobi.

Jag blir fan provocerad, skriver Anna. Nu får Oskar lägga av. Jävla stalker. Den kan ju ge sig på något annat område. PS, nu är jag också besatt av blixtvakt. De borde sponsra podden.

Och sen skickar då Anna Spolander, då har Oskar kommit till mig. Och fy fan, nu är den över här, skriver du. Det är ju det, när den enas bröd är en andres död här också. Vågar man sova själv i ett gästhus mitt på en tomt mot skogen om det är Oskar och blixtrar? Hade jag aldrig gjort. Skrev du det? Nej.

Det skrev jag inte för det visste jag ju att du var tvungen att göra. Nej jag skrev ingenting och då skrev Anna. Den slår ner i träden om den vars namn vi inte nämner slår ner. Inte i gästhuset. Gå in i storstugan tycker jag till de andra. Punkt. Där var den här lilla dialogen över. Och då slogs jag lite med att i storstugan fanns det en katt och jag hatar ju katter. Så då visste jag att då skulle jag fligga och kela med den. Ja, men du måste väl ändå välja en katt framför...

Oskar. Nej fast du vet inte hur rädd jag är för katter. Det är en rädsla som jag tror den slår Oskar faktiskt. Det har ju krackelerat fullständigt en gång. Det var när vi hade ett sommarställe på en ö mitt i Vänern. Utan el och grejer. Ett sånt där jättemysigt plätt i vänern. Man kan ju inte ta sig därifrån förutom med båt. Och det kommer ett sånt här fruktansvärt oväder. Så att hela taket på Ica Maxin i stan flög av, då förstår du vidden av det här.

Något jävla plåttak som får av där inne. Och det här drog ut över oss. Den ön mitt emot, och det är ju ett väldigt litet hus vi bor i och vi är ju högsta punkten då på den här ön. Så det visste jag ju. Jag vet inte ens hur jag kunde tänka att jag kunde köpa den jävla sommarstugan.

Det borde jag ju tänkt på innan. Högsta punkten. Kommer aldrig mer. Bo i låga hus. Sådana här riktigt danska låga hus. I alla fall så kommer Oskar och drar in. Och vi sitter ju där inne och trycker och vi har ju bjutt ut något. gäster. Och det är ju så jävla förnedrande också att vara så här rädd för oskan som jag är. Så att jag försöker att prata så här normalt inre längsta. Nej men det är ju jätteroligt att ni har fått den här gajträckfyra.

Och fungera. Du vet, till slut går det ju inte längre. Och jag menar, till slut. Till slut fick jag bara så här... Så börjar jag. De sitter ju och dricker vin. Visst, de tycker att det är ett rejält oväder. Men jag får ju sån här... Jag sitter ju så. Men alla andra behöll sig lugna. Du spred inte skräcken. De tittar ju på mig. De var ju mer rädda för mig. Än froskan. Som tur var var ju inte min minste med när detta hände.

Utan det var ju Helio och Alfred och de var ju liksom, han var ju bebis och han förstod ju inte. Han låg säkert och sov eller någonting. Men han ser ju nu, även om jag har skärpt mig mycket mer nu och att jag absolut inte går upp i fasen. och så ser man ju ens barn läser ju av en skitbra. Så han ser ju på mig att jag blir lite mera samlad i ja, du vet och sväljer och liksom väntar och inte vill vara ute och gå in och så.

Och det är jobbigt. Man vill gärna bryta det. Jag känner också att det har en effekt har jag märkt, Oskar, att man gör en hörna av en fjäder. När jag körde bil och satt med en person som inte alls var skred så började jag och den här personen var...

Nej men det är ingen fara, den är ganska långt bort. Jag bara, jo men nu har det ju öppet fält här. Jo men det är ju träd överallt. Nej men kolla träd, det är ganska långt bort. Nu är det en väg här där vi är helt. Och sen märker man hur den personen börjar så... Usch, jag får nog googla på det här. Är det farligt att vara i bil? Alltså börjar det sprida sig att man liksom hetsar upp? När man sett på en skräckfilm och tar en promenad typ. Att man blir såhär, usch. Man ser liksom hot i allt.

Samtidigt så blir man också provocerad av folk som säger snälla. Vad är det som har visat sig för en? Det har ju för fan slagit ner. På somrarna var jag hos min farmor och farfar. De bodde på en kulle mitt i skogen. Och så var vi där i två veckor och farmor kom ju upp och hämtade oss i nattlinje ibland på nätterna för att vi skulle gå ner och gömma oss under trapp.

när Oskar gick, för att Oskar slog ju ofta rakt ner i deras korsten så spisen kunde flyga ut. Och det kom en blickst ut ur ett kontaktuttag med en sån här gammal el. Vi som gick rakt in i andra kontaktuttag, det såg man ju. Jag bodde också på en ö som heter Brännö utan bilar i åtta år. Där berättade grannarna att en gång fick jag in en kulblixt i köket.

Vad är en kul? Är det en sån där liksom som är Super Mary Bruce, ett eldklot som far in? Ja, det är det. Men förlåt, hur kan du som är så oskad bosätta dig på ordet? Ja men det är ju det jag aldrig riktigt har kopplat att där kan det bli liksom. Jag är ju väldigt sådär dragen till det här barfota barnlivet och lite mysigt och hav och så. Men jävlar vad det kan dra i där. Och just på ÖR när du inte har en bil, du kan inte dra utan du får bara sitta och låta dig bedarra.

Jag tycker det är jobbigt och jag känner att jag måste bryta den här onda cirkeln. Och hur gör vi det? För jag måste ju också bryta den här onda cirkeln du har skapat. Vi ringer mamma till att börja med och ställer henne mot väggen tycker jag. Det var där det uppkom. Det är möjligt att någon annan har varit där före henne. Och satt bollen i rullning. Att mormor eller gammel mormor har liksom...

Men min mamma är ju också smällrädd om någon ska öppna en champagnekork. Då springer hon och gömmer sig och sånt. Och det har jag ju också börjat göra. Jag vill inte stå nära om någon ska poppa en kork eller sådana här smällar och raketer och sånt. Har du minnen av att Gunn har sprungit och jobbat till livräddforskan också?

Gud ja, hon har också gråtit och rökt så mycket cigaretter så att hon har sett ut som han, du vet, tjuren färdnan, den här picadoren som sväljer cigaretten. Sådana minnen har jag mamma. Vi provar att ringa henne får vi se här nu. Och Värmland, du sköna. Ja, det var Gun. Ja, du Gunsson, det var Hampus och Mia här. Ja, här är du. I himmelen. Ni ringer, jag är i upplösningstillstånd. Jag ligger under täcket med en trött benöra och försökt att skulle höra. Ni ringer, jag har aldrig hört allt.

Nej, men det är ju hemskt. Det var ju det vi satt och pratade om. Jag såg det på blixtvakt, mamma. Ja men det är hemskt. Det är allvarligt med om värre oskväder. Det smärlar förståelse att det låter som huset skulle gå två britter. Det är precis slått ner och utanför det här. Jag skakar. Men du, vad var det som hände? Vi reder ut här nu Hampus och jag. Var börjar den här Oskan? Var det någon som skrämde dig för Oskan när du var liten?

Eller blev du rädd när jag var liten? Ja, jag blev nog rädd. Det var ju när du och jag var med om en del saker. Bland annat så var vi ju till Maripersskogen, du och jag. Det var ju inte så där jättebra väder när vi kom dit men vi tänkte vi får väl köra över de där karusellerna så vi kan. Så vi satt oss i öparadis i jule. Det var ju ingen annan som sa.

Parishjul, ja, precis. Som årsakt. Det har gjort att det är världens saktaste karusell också när oskvädret är på väg in. Ja, det gick ju inte fort precis öppet. Nej. Kände ni inte när ni satt er i den här karusellen att det är nog på väg att bli ovärda här? Nej, det var vi inte alls där. Det var inget oväder då. Det var bara mulet. Apparat, när vi kom i en bit halv, när västern var högst upp, då var det någonting som Oskar hade gjort som förstörde den där apparaten som gick runt.

Det går inte att komma längre. Jag kan inte köra den här längre nu för att jag måste sitta här som fixa och laga den här grejen. Så ni får sitta där i stund. Så vi satt där uppe högst upp. Då började åskan och mullre. Då tänkte jag slänga mig ut. Eller vad gör jag? För här sitter inte jag. Skulle jag sitta kvar ensam då? Det här var bedroligt. Det var då jag blev rädd för det small och det small. Ja, det ordnar sig snart. Det är ingen fara. Var inte rädda.

Det tog i alla fall tio minuter, en kvart innan han fick gång på det där varsleriet. Och då gick det och hackade. Hock, hock, hock. Ett liten bit i taget. Och så var vi högst upp. Då blir det ännu värre och så hackar det ner sakta sakta. Så gissade vi var glada när vi fick gå ur den där curryen och ha överlevt den turen.

Vi var ju ensamma i hela paradiset. Ingen annan är så dum så de går upp när det börjar mullra på avsnittet. Nej men det var inte muller då, det var inte det. Vad fan, han hade en handvev på den här karusellen? Nej. Jag vet inte Maria men det var så för att han sa det att det var någonting som gjorde att det elektrisket slog ut. Och då var ju inte åskan över.

Ropade han upp dig i någon mikrofon? Nej men han skrek att ni behöver inte vara rädda. Det är ingen fara, jag ska försöka få ner dig så fort som möjligt. Ja tack, det borde vara väldigt snällt. Om vi kommer ner så fort som möjligt. Men det tog tid. Vad gör man under den tiden när man sitter i en liten korg? Skriker man inte efter ett tag tillbaka och frågar hur det går och sånt? Ja men gjorde vi väl också. Men jag försökte ju lugna Maria. Jag skulle ju vara en stark. Jag var ju mamma.

Jag var ju för fan. Jag var ju på... Ja, jag vet inte. Det var som när jag var i Thailand. Jag tänkte höra på elefanten i fullsparång när han sprang. Men det här är ju inte att undra på. Det här måste ju ha varit där det kickade när snöbollen började komma i rull.

För sen har jag ju också minnen om folkdans vi var på när du och jag låg. Jag tror vi hade kroppit under klädseln i sätet på bilen. Vi hade inte bara gått och gömt oss i bilen. Jag skulle vara med och uppträda i någon folkdans men jag lämnade min. parterensnamn i den dansen. När man har skottis eller polka. Han fick hoppa själv. Vi har suttit i bilen. Vi har suttit i bilen var vi ena var. Vi var på Götland och satt vid bilen.

Vi sitter i fler timmer. Kommer inte ihåg det när vi var på den där ön. Ovisst. Oskar är så mycket där också. Ja, kära. Det var en liten stuge. Mormor har satt kvar där inne och du har väl satt i bilen. Vi hade... filter över hövdet och höll det för öra. Ja men det är ju det, förstår du det är det jag menar att även om folk säger till mig att jag är trygg och det är bra och så så sitter det här liksom nedtankat i någon slags minnesbank i kroppen.

så att även om jag försöker lugna mig så sätter ju kroppen igång och producerar svett och jag får hjärtklappning och jag vill fly och jag mår illa och det är ju någonstans där Ja, och det går ju inte längre för jag vill ju inte att Lilo ska få samma som mig. Och nu har ju han börjat känna på det här sättet. Vi skapar många monster tillsammans, mamma och jag. Det är kanske vår paradgren, tycker du inte det? Men det låter som att ni har skapat det här monstret tillsammans.

Alltså det låter inte som att du har arvt detta. Det låter som att bara ni har skapat det här. Ja det vet jag inte men. Nej du vet det. Jag lägger mig något äckligt med hörselpropper. Så det är inga problem. Men du får ju inte göra det med Lilo. För då blir jag han vet. Nej, det gör jag inte mamma. Jag sitter still och så börjar jag prata väldigt långsamt. Så här. Vi får höra oss av när Oskar är slut.

Kanske lite lugnare. Jag har varit lite hetsig nu. För jag har varit lite rädd. Så därför har jag varit lite. Men ladda ner blixtvakt. Ladda ner blixtvakt på appen. Så kan du följa blixtarna. Men för att hitta ett nya idé i hennes vänsla, du Hampus. För det är inget bra sådant. Det är oftast... Nej, jag jobbar emot. Ja, jag jobbar emot det. Så får ni ha så bra så hörs vi en annan dag. Du, puss mamma. Puss, puss. Puss, puss. Puss, puss. Hej, hej. Puss.

Tiden går snabbt när man har roligt, eller vad var det mamma sa när man var liten? Ja, och livet är ju kort som det är så nu får vi inte ha mer kul. Nej, nu har vi ätit upp skotten. Vi hoppas på en pegall i nästa gottepåse. Eller ja, jag vet inte vad du ska hoppas på, men... Jag tycker om den här Bounty. Ja, men då får du ta Bounty då. Vi tackar återigen alla ni som lyssnar på Skäringen Esvold. Fortsätt med det.

Hör av jättegärna. Ja, skriv in. Ni kan skriva till vårat Instagramkonto. Skäringen Esvold. Ja, och fortsätt lyssna där poddar finns. Så gärna släng in en recension eller något annat gott. om ni vill. Ja, det är alltid gott om de är bra. De dåliga behöver ni inte skriva. Ni kan muttra för er själva för det kommer ändå inte att göra någon skillnad i det långa loppet. Men puss och kram så hörs vi nästa måndag, ska vi säga så? Ja, det säger vi. Hej! Hej!

Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag har tro på mig själv På min sida Thank you for listening to this Polpo original. You've been amazing. This episode is brought to you by Progressive Insurance. do you ever think about switching insurance companies to see if you could save some cash progressive makes it easy to see if you could save when you bundle your home and auto policies try it at progressive.com

Progressive Casualty Insurance Company & Affiliates. Potential savings will vary. Not available in all states.