Du behöver ingen spegel, du är vacker…

Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag först framåt av kraftiga vändar Just idag är jag stark Jag har haft en sån jävla pissnatt.

Du vet ju hur lätt jag har det med sömnen. Det är ju det jag har som gör att man på något sätt orkar. Det är din styrka, du har det kortet. Det är därför du kan jobba ganska mycket och slita ganska åt för sen. Sen drar du ut kontakten och så sover du. Exakt. Och nu i natt. Jag har aldrig varit med om något liknande. Jag låg klarvaken. Fram till. Jag tror vid 5.30. Lyckades jag slumra in.

Men jag har varit med hela resan från solnedgång till uppgång vid 2.30. Hört när fåglarna börjar kvittra. Jag har plöjt igenom serier. Jag har gått igenom... mejlkorgen och svarat på mejl och haft en otrolig jag jobbar på Wall Street Aura här som har skickat mejl 0332 och jag har svarat på sms från december som jag hade glömt att svara på svarar jag på en juninatt. klockan 03.40 och sen fick jag svara idag på morgonen alla igen PS jag är inte galen eller har tappat det jag kunde inte somna

Men jag hade ingen teknik för det här. Och så tänkte jag på dig och dina värgtimmar. Fy fan vad vidrigt. Det är som att jag förstod dig för första gången. Det tyckte jag var faktiskt lite. Man ska ju inte bli glad. För att det är ju tråkigt för dig. Lite för tidigt för dig att gå in i det igen men jag tyckte ändå att det var härligt att du kan ha en förståelse för mig när jag har det så med nätterna. Jag förstår framförallt frustrationen i att somna bara för fan. Ja.

Alltså det går inte, det fanns ingenting jag kunde, jag försökte säga barnknep, jag tog ett glas mjölk, jag tog en liten värmepuff. Och det var ju lönlöst i sju grader ute så det hade ju inget för. Jag gick en liten promenad i lägenheten, gick och pissade, tittade på någonting en liten stund, ställde mig på balkongen, alltså. Ingenting. Jag tänkte att jag ska gå ut och springa då. Ska jag ta en löptur här? Det är ju lite obehagligt att ge sig ut och kuta vid den tiden på natten.

Det är någonting med din hjärna och kropp här som inte riktigt har bestämt sig. En del av vem är det som inte kan somna? Är det hjärnan som har varit igång för mycket eller är det kroppen som inte har varvat ner? Ja, och så hade man somnat men vaknat, hade jag vaknat 04.30 men ändå fått...

liksom fyra timmar. Då hade jag kunnat välja. Jag går upp. Jag gör mig en kopp kaffe. Jag springer. Men nu hade jag inte somnat. Så det var inte så att jag kunde börja starta dagen. För då hade jag ju dygnat. Det hade jag inte pallat. Men det är någonting med det. När man inte får sova.

Nu går det ju an om det är en natt bara, men det är något. Alltså det är så jävla nedbrytande. Och också det här som vi har pratat om. Nu verkar det inte som att du fick så mörka tankar om du börjar svara på sms och liksom...

Gå igenom mejl och så, då var du inte inne och snurrade i någon sån här ångestladdad sak. Nej, men jag har varit för uppspidad. Jag har ju jobbat, jag har varit i en jävla bubbla den här veckan och filmat liksom hela dagarna. Och jag tror att det fanns, det bara rullade i huvudet.

allting hela tiden, vad jag har varit med om och processa och allting. Och det var så lättsamt det jag har gjort så att det var som att jag var i den farten och skulle somna. Det var det lättsamma papper som bläddrade i skallen på dig. För så har jag haft nu med den här manusprocessen jag är inne i. Alltså det bläddrar. Det är karaktärer och det är repliker och det är omskriv och det är nya scener.

Så ligger jag ju och maler på nätterna. Men sen är det tvära kast ner i. Har jag inte varit väldigt törst i det sista? Och varför i fötterna? Har jag fått dålig? Nej, det är bara det trycker i huvudet. Det är väl inte en aneurism nu som ska smälla av här vid 0425. Vem kör mig till sjuk? Alltså då börjar ju det. Nu har jag inte hört av mig till henne. Nej, nu är hon ledsen på mig.

Vänta, det är massäkt i lilo. Då ska vi se. Jo, jag har tortellini faktiskt. Jag skulle kunna koka. Nej, det måste vara. Jag får ringa. Alltså, man håller ju på så.

Men hur kommer du ur det då? Vad har du lärt dig av att hålla på så här i många år nu? Vad gör du för att upphöra? Vet du vad det enda för mig är så här att tänka om jag inte får sova i natt och vad gör det? Jag får sova imorgon hoppas jag. Efter regn kommer sova. Det blir dag, det blir morgon, det kommer en ny dag. Det är alltid mörkast föreglningen. Inte något sånt där, gå upp och ta en banan. Andas lite grann.

Gå ut och ta lite flytt. Andas lite grann. Nej, nej, nej. Lyssna på något konstigt. Inget sånt som är fokus på att nu ska du sova din jävel. Förstår du vad jag menar? Alla de här tipserna, då är det ju så här att nu ska vi få dig att sova här i receptet. Om jag bara tänker, jag är väl vaken hela natten då? Det går bra, jag sover imorgon.

Idag är vi i ett betalt samarbete med Ronald McDonalds barnfond som ju är en stiftelse som stöttar familjer med svårt sjuka barn. När man som familj hamnar i en sån mardröm så sätts ju hela livet på paus och små saker som vi andra tar för givet blir väldigt viktiga.

Och då finns Ronald McDonaldshusen som ligger nära sjukhuset där barnen vårdas och där familjer kan bo i en miljö som är så lik vardagen som det bara går. Där kan familjerna till exempel slappna av tillsammans, vara nära varandra eller bara en sån sak som att kunna laga mat.

och äta ihop i soffan framför tvn som kan betyda så mycket. Sedan starten 1990 så har mer än 200 000 familjemedlemmar fått bo i något av de här fem husen runt om i Sverige. Verksamhetens största bidragsgivare är –är McDonalds Sverige och deras franchise-tagare. Svensktextning.nu välkomnande.

Tillsammans kan vi vara med och bidra och vill du hjälpa till så kan du swisha valfritt belopp till 97022 eller köpa en Big Mac och Company nästa gång du är på McDonalds. Du kan också läsa mer på Ronald McDonalds huvud. Stora som små handlingar gör skillnad för familjer som behöver närhet och trygghet när livet vänds upp och ner.

är skäringernas vådd i ett betalt samarbete med en av Europas största producenter och återförsäljare av el och värme. Jag talar om vattenfall. Och då kanske ni undrar vilken oförskämd människa som sitter och tuggar i den här spotten. Men detta mina vänner, det är ljudet av windfarming. För mellan turbinerna på havsbaserade vindkraftverk har vattenfall tänkt på både framtiden och miljön.

Tången som odlats där hjälper inte bara till att förbättra havsmiljön utan den kan också bli till mat och i det här fallet avskoda wind farm seaweed snacks. Så plötsligt har alltså dessa vindkraftparker flera möjliga funktioner. där de på samma plats som man producerar fossilfri el exempelvis kan odla tång. Blir du nu sugen på tongsnacks så vill jag bara lägga till att än så länge så finns Vattenfalls Wind Farm Seaweed Snacks endast för provsmakning och är ännu inte till sal.

Men gör som oss, gå in och läs mer om Vattenfalls spännande projekt på vattenfall.com slash windfarmed.

Men jag kan tycka att det är jobbigt för jag har upplevt den senaste månad, den månad därna, att jag har svårt att somna och komma ner i varv. För att jag tycker att det är så jävla kul att leva just nu. Jag längtar ju efter nästa dag. Så är det som att...

Ja men jag sitter och fantiserar om imorgon ska jag ha de kläderna och då ska jag träffa den personen. Sen ska det bli mysigt med den lunchen och sen ska jag ju spela in den här. Jag ligger som att det är ett julafton varje ny dag och så kan jag inte somna och ligger och liksom så här pyr.

Men jag måste ju kunna ha kul att leva och sova. För annars blir det ju inte kul. Men jag är aldrig trött heller. Jag är ju alltid trött och sover alltid middag. Men jag är liksom pigg nonstop nu. Det finns ingen... botten i mig. Du är som en Duracell-kanin. Ja, fan. Nu får vi passa upp lite här, säger den gamle då, till den unge. Så att du inte ror rakt in i det. Det blir liksom... Det låter ju nästan lite maniskt det du är inne i nu.

Ja men det kanske är det. Att jag tycker att allting är så kul och alla människor är så härliga. Och allt är så fantastiskt. Och tänk imorgon då ska jag få göra detta. Det bara pågår i och med att varför ska jag sova? Jag tänker också, varför ska vi problematisera allting? Vad är det nu då? Det låter ju jävligt gött det här. Och jag menar, du kommer att sova. Skitsamma om du är vaken någon natt här och var då.

Du är ju glad i alla fall och du har ju roliga saker att gå upp till. Det är ingen fara och det är ju så här, det är inte någon annan, du har ju inte småbarn och sånt just nu som du måste liksom, när man har småbarn så vet man ju så här, nej men. Jag får inte sova i natt. Jag kommer inte få sova i morgon heller. Det är ju den grejen. Men du vet ju. Får du väl det värsta av att ta ett jävla sömnpille någon gång så blir du ju utslagen av det.

Så, vad kommer du att få göra? Jag har också haft perioder där jag har gått och lagt mig, du vet, vid så 19-30 för att jag har så tråkigt i livet att jag tänker, gud vad händer ikväll i natt i drömmarnas värld? Vad ska jag ta vägen nu? Det är det roligaste jag upplevt på mina 24-tills. Undrar vad drömtåget tar mig i natt. Så nu vill jag ta ut det. Sover 19.30 till 10 på morgonen.

För att få vara något sköj. För att det är så tråkigt på dagen. Har du sovit då alla de timmarna? Ja gud. För de perioderna är jag svintrött. Och tycker att det är det roligaste jag vet. För det händer mer i drömmarna än i verkligheten. Och de perioderna är ju egentligen pisstråkiga. Så det är härligt att jag har det sköj när jag är vaken.

och längtar till det än att det är tvärtom att jag bara går och fantiserar om när jag får somna igen. Du har ju tankat ner redan en reservoar eller vad heter det? Du har ju sömn lagrat där som du kan ta av nu antagligen. Eller hur? Ja, absolut. Jag har ju varit orolig hela vintern och våren för att jag sover ju alltid middag och det tycker ju folk i min närhet är helt bizarrt att jag lägger mig på.

på jobbet. Nu ska jag hamna på att sova. Det finns ju hur mycket bilder som är på mig där jag sover. Stående, sittande, över bord, på golv, i kassa när vi har spelat in. Jag liksom somnar överallt. Jag måste få min halvtimme på dagen. Och den har inte jag ägnat, jag vet inte när jag sov på dagen sist. Nej, det är ju som ett barn som har slutat sova på middagen. Alltså egentligen kanske det är något positivt. Det är positivt. Vi går inte in i någon oro kring detta utan vi säger...

Grattis till Hampus. Låt dig bara få vara gött nu. Du kommer att sova. Det är ju helt otroligt om man har den skjutsen som du har nu. Om man har inte sovit på ett dåligt sätt och det är mycket stress. Och ångest och negativitet i området. Då känner man sig oftast väldigt sleten och lite bakis. Men det är det jag tänker är faran här. För jag känner ju sällan så av sömn. Jag kan ju sova två timmar tror jag.

I natt sover jag ju tre timmar och ändå känner jag mig helt alert idag. Och när man gör det undrar jag, vad blir baksmällan när kommer det? Hur tar det sig uttryck? För att någon gång måste det ju kosta. Kvitton måste ju komma. Ja, men det märker du ju då. Och då får du ju ta det kvitton.

att betala den räkningen. Svårare än så är det ju inte. Ja, nu tycker jag vi förminskar här. Det kan ju ta ut sig olika sjukdomar. Nej, det tror jag inte det gör på dig, Hampus. Då får du nog hålla på så under en väldigt lång tid. För du har ju varit en väldigt sovande människa. Då får du jobba ner kroppen lite hårdare under lång tid. Och så ska du nå in med lite negativa. För du verkar ha ett väldigt positivt liv just nu.

Och en positiv stress ter sig ju på ett annat sätt. Sen ska man inte stressa ihjäls ändå. Men om du hade haft samma stress fast av ett negativt slag som hade handlat om tyngre, sorgligare, jobbigare grejer. en annan stress som handlar om hur du ska få ihop livet då hade ju det här brutit ner dig på ett annat sätt. Men hur blir det när en sån här person med det här sjukt höga inre tempot som jag just nu har möter semestern om en vecka?

Jag säger, där kommer nog den här räkningen. Du undrar vart den är någonstans. För det som kommer hända då, nu kommer den här hobbypsykologen in här. Då tror jag, om jag tittar på mig själv, du och jag är inte helt olika. När ledigheten kommer då är ju kroppen så jävla uppvarvad.

Så att den blir som en sån här ballong. Man har blåst upp en stor ballong. Och man blåser och blåser. Herregud vad luft jag har i lungorna. Och så är den så jävla spänd den här ballongjäven. När du ska knyta ballongen så att du har nästan inget far att knyta med. sticker den iväg upp till väders. Så kommer ju du att bli lite grann. Det brukar ta mig fyra veckor och sen så börjar jag jobba igen. Ja, där har du ju svaret på det då. Det är väl det som kommer att bli nu innan den där ballongen.

börjar blåsas upp igen då? Jo, det är nog sant. Men det är också något som du säger att man inte möter sig själv på länge mitt i det här tempot på något vis. Att man bara pågår så man hinner inte... Tankarna man inte har hunnit tänka, känslorna man inte har hunnit känna kommer liksom som ett slag i ansiktet.

Och det blir ännu hårdare upplever jag när man jobbar med, eller jag vet, jag kan inte jämföra med något annat, men när man jobbar med det här där man hela tiden också spelar andra roller och fokuserar mycket på vad är den här personens vilja? Vad tänker han? Hur agerar han i den här situationen som jag spelar nu?

Och när man har en roll och fokuserar på det sättet och tänker så är det som att man får en paus från sig själv. Det här låter så jävla skådespelarunkande. Men man får ju ändå någon typ av paus från sig själv. Och just nu så är det första gången... på ett år inte har någon roll att fokusera på för nu ska jag vara ledig och då är det som att då kommer ju allt detta

Hundra gånger tillbaka. Och då får jag lite identitetskris. För det är som att man tar med sig lite från allting också. Hela tiden. Så jag vet inte vem kommer jag ut som efter det här året. Och det är det jag menar är helt normalt. Säger jag efter alla de där åren.

Det är det du måste förstå. Att det är helt normalt. Och det är en av de bra och dåliga sidorna av det yrket som du har valt. Det blir också tydligt. Kan du uppleva det? För jag upplever när man fokuserar så mycket på en sak. I vårt fall jobb. Att jag upplever så mycket luckor i min...

personlighet och kunskaper som jag aldrig har lagt märke till det. Men jag har inte hunnit med att resa. Så när folk pratar om res på och grej, du hänger inte med. När folk pratar om mat och så här, det här smakar sig eller så. Vi var på den restaurangen eller det här vinet. Vad tycker ni om för vin? Den här musiken, läste ni?

den boken, eller detta. Vanliga, vardagliga saker som folk tydligen har kunskaper om och kan prata om. Jag sitter som ett jävla... Jag sitter som en fågelholk och bara tittar. där på folk och bara, ja, jag kan inte säga någon. Ja, okej. Och så försöker man ljuga ihop någonting om någon pinoir eller cotteron eller något, utan de vet riktigt vad fan det är man pratar om.

Ett ekat amerikanskt vin tycker jag är väldigt gott. Det har du snott av mig. Ekat amerikanskt. Det är jag som brukar beställa det när jag drack vin. Nu gör jag sällan det. Ekat amerikanskt sa jag någonstans för att jag skulle låta viktig. Ekat smör är ett amerikanskt. Men jag sa också amerikanskt.

Och då sa jag det någonstans där folk bara oj oj oj vad fisförnämnt. Och då spelade jag bara med för jag kände att det här var en gång jag kunde visa att jag kan någonting om vin. Sen kom han och skulle låta mig ett provsmak. Han bara det är inte så smörigt eller tillräckligt. Jag har ingen aning vad smörigt innebär. Så jag bara ja absolut. Och du gillar inte ens det för du vill ha risning.

Och det är raka motsatsen. Folk som gillar typ rysling och chablis och sånt. Lättdruckna grejer. De gillar oftast inte smöriga tunga. Chardonnay, amerikanska, för de får ofta migränar om. De är ju som rövin fast de är vita. Du får ändå låna ut de här korten. Jag är lite sådär nu att jag är lite besviken på mig själv för att jag märker en tendens.

jag ska vara lite vaksam på nu och det är att nu har jag gått från noll, det vet ju du också jag gick ju från noll nu till hundra nej inte hundra jag gick från noll till tusen den skalan, det var som att min Alltså den här, vad heter det? Termometervisan, den gick i bort. Som en sån där barometer du vet som de har på båtar. När det blir högstryck så... Pipade en pipa så sprutar det vatten ur den. För att jag satt och levde livet i stugan där som Hemingway, den gamla havet, till att jag...

Nu jonglerar med tre stora grejer på samma gång och känner ju hela tiden att jag inte riktigt räcker till. Jag känner att jag skulle vilja ha lite mer luft, framför allt... Är jag i behov av återhämtning? Och det trodde jag att jag hade lärt mig. Det var bara att jag kanske tippade över för mycket då. Och bara återhämtade mig. Så att jag försvann.

Och då tänkte jag, nu är det. Ja, och samla kraft, vet du. Nu jävlar, nu kör vi. Jag blir ju stressad bara. Gabbel säger, du, på lördag tänkte jag vi ska göra något jävligt kul. Nej! Vad är det för tur? Det är också stress på slag av den meningen. Då har man ju inte återhämtat sig någonting.

På flera veckor innan. För det är ju egentligen inte normalt att få stresspåslag på det. Ellen drog också något skämt. Jag kom hem efter en lång vecka sent. Typ i fredags. Vad skönt att du kom hem nu. Jag börjar duka nu för snart kommer gästerna. Va? Vilka jag ska komma hit? Vilka jävla gäster pratar du om? Och hon bara, jag skojar bara.

Men du vet, ja, han får sån. Jag bara, okej, nu tar jag in på hotell. Ni får ha det så mysigt. Ja, vi hörs imorgon. Alltså, du vet, flyktplan. Ta väskan där. Japp, hej. Det finns också den här personen, för jag har inte blivit klok på mig själv i detta. För jag känner ju att jag kan vara väldigt extrovert i sammanhang. Och när jag umgås med folk. Så kan jag ta rum och vara supersocial och utåt. Men det är ju aldrig så att jag får energi av det. Utan jag ligger ju sen i det. Liksom i en vecka.

Och sen så får jag samla ihop mig själv och ladda upp och sen kan jag göra det igen. Och när jag väl är igång i det här extroverta modet då är det ju så att jag kan vara ute fyra kvällar i rad och träffa nya människor och gå från det minglet till den festen till den middagen till den teatern till det där. Och då är det liksom ingen...

gräns på någonting. Men sen kommer ju. Sen kommer det. Ja, lite. Alltså det blir att man blir extrovert och introvert på något vis. Det kommer alltid med att nu får jag ladda upp. Nu kan jag inte umgås med någon på flera dagar här. Inte ens när folk skriver. Ska vi bara ta en kaffe i... En halvtimme på stan. Då blir det, asch, nej, nej, nej, nej. Får man ju liksom omfamna det och tycka att det är precis så, då vet ju du hur det funkar. Så då är det ju mer att parera.

Liksom de här känslorna som du får då när du ligger inne och såren skiner att du ska då tänka att för fan, här ligger jag, jag borde göra, jag borde och jag borde. Då är det mer de grejerna du ska fokusera på att liksom punktera och ta bort. De skuldbeläggande lilla kören som du har där. För då vet vi ju. Om du är nu 28. 27.

Det är så farligt att jag la till. Du lägger ju till. Det är ju för fan varenda gång det kommer till en liten siffra här. Får ju bromsa ner. Någon gång sa du att det var tio år mellan oss. Jag säger 23 år. Tack. Jag tycker att vi får bestämma redan nu. Så slipper du hålla på och krångla med det där. För det är sånt där man förstår när man blir äldre. Varför höll jag på?

Varför höll jag på att krångla med mig själv när jag egentligen redan hade väldigt tydliga vägvisare från början om vad jag behöver? Men jag tror att man ägnar så jävla mycket energi åt och hela tiden... anpassa sig efter sin omgivning. När det istället är så att man ska anpassa vilka omgivningar man är i efter den man är.

Förstår du vad jag menar då? Man ska skapa en tillvaro där man kan vara så. Och det känner jag senaste året. faktiskt bara har landat ner i mig lite det här. Det vet ju du hur ängslig jag har varit varje gång jag har träffat någon ny person och om man inte klickar eller inte flöter då har jag tagit på mig den skulden med en gång och den tycker inte om mig. Jag var så svår, jag var si eller jag var så. Jag har liksom börjat fatta nu att...

När jag är med människor som visar mig att de tycker om mig, då tycker jag också om dem och då vågar jag bara vara. Då vågar jag prata och göra saker utan att värdera allting hela tiden och vara rädd för att göra fel. Utan då flyter allt så jävla enkelt och vissa människor...

Gör det inte det med och det handlar inte om att det är fel på mig eller på den utan att vi var inte bara den kemin. Eller så ibland är det fel på den personen för jag vet att jag är en trevlig och snäll person i grunden som skrattar och vill folk väl. Men du...

vad jävligt osoft henne. Då kan jag lägga det på den personen istället för att tänka att oj varför var den osoft mot mig? Vad gjorde jag som gjorde att den blev så mot mig? Att man liksom lite avskriver sig för att man har koll på vem man själv är och hur man är. Och då kan man lite välja när det är jag som tar smällen och när det är dem. Ja, och också våga gå ur en situation där man känner att nej, det går inte för mig. För ibland får man ju också knö lite grann.

I vissa relationer eller situationer. Eller vad det nu är. Produktion eller whatever. Huvudsaken är att du får vara pampus. På bästa möjliga sätt. Och jag får vara jag. Och den respekten. Den respekten tycker jag är så jävla viktig att försöka lära sig redan. Det borde man ju till och med få lära sig när man går i skolan. Att hela tiden odla.

Så att man själv känner att man vågar röra sig på det sättet man själv vet. Och det är någonstans då man vet, det har inte jag fattat innan heller, det är då man vet att man är med rätt människor. När man kan röra sig så lätt och fritt och känna att man... inombords trivs. Ja, och man vågar uttrycka att nu kände jag så här. Och det gjorde jag nog för att vi sa så. Alltså sådana enkla grejer. Är man inte rätt, då lagrar man bara de grejerna. Då uttrycker man dem aldrig.

Det finns så många sådana grejer i livet tycker jag. Vare sig det gäller normer, jobb, idéer om saker, relationer. Det finns så mycket idéer som är så jävla kassa som folk ändå, vi människor upprätthåller och gör för att vi är så fruktansvärt rädda att prova och liksom göra på något annat sätt. Tänker man på det så blir det ju så här, men herregud. Det blir ju som en kostcirkel där man bara lever fullt ut i en liten del.

Förstår du vad jag menar? När hinner man prata om de här sakerna? Det är ändå skönt att vi kan sätta ord på det här tror jag. För det boostar också upp den banan man har börjat ta nu. Att fortsätta på den. Och att det inte är något fel i det. För jag tycker att ju mer allierade eller vad man så kallar det man får. Att jag har folk som jag kan vara mig själv med. Som jag trivs med. Som jag mår bra med. Som jag tycker är roliga. Som de tycker att jag är roliga.

som jag känner genuint bryr sig om mig då är det också som att jag blir mindre ängslig för jag vet att den här personen i mitt liv typ till exempel du då tycker om mig på riktigt och vet vem jag är då gör det ingenting att du där borta inte gör det för jag vet någonstans att den här personen

Tycker detta och ser detta i mig. Så då har jag ändå någonting som jag inombords känner att jag har. Även om inte det bekräftas i det här rummet. Eller förstår du vad jag menar? Jag förstår precis vad du menar. Och det är så guld värt. Och det gör jag också. Med en människa tror jag så gör ju det så mycket mer än vad vi kan förstå. Men det är så viktigt att hitta de samtalerna ibland där man kan påminna sig själv om sådana här grejer som vi tycker egentligen.

Det är så klyschigt. Vi har liksom lärt oss det i våran stressade tid. Att det här är bara klyschor. Vad är det för klysche? För vi är för stressade för att förstå att nej, det är inga klyschor. Det är så det är.

Idag är skäringen Näsvold och då kanske jag ska säga att idag är det en annan andra hälft från hushållet Näsvold, nämligen Ellen som är inne och vikarierar för Hampus. Som är med mig i detta betalda samarbete med våra favoriter hudvårdsinnovatörerna på Mantel. Där varje formula är inspirerad av vårt extrema skandinaviska klimat. Och just nu blir vi ju sannoliken ordentligt prövade av både klimatet och mörkret. Och här vill vi lyfta fram två produkter som kan hjälpa oss. Ja.

Då kör jag igång här med Mantles The Dream Mask. Jag brukar lägga ett tjock lager på ansikt och hals några gånger i veckan innan läggdags. Och sen jobbar den på hela natten genom att återfukta intensivt och balansera huden. på djupet. Det där är ju verkligen skönhetssamt skulle jag vilja säga.

Dessutom fyller den ut fina linjer och lugna irritationer. Och när man sen vaknar på morgonen så känns huden otrolig. Både mjuk, återfuktad och utfilad. Exakt, och här vill jag även hylla deras The Hydra Cleanser. Det är ett fluffigt... rengöringsmos och när man tvättat sig med det så känns det faktiskt också som man även har smörjt in sig.

Den här mossen innehåller bland annat deras patenterade komplex som enkelt beskrivet kombinerar manetmusin och arktiska djuphavsalger. Man känner sig verkligen ren i ansiktet efter en tvär. med det här mosset. Oparfymerad är den också och det tycker jag personligen väldigt mycket om. Och just nu är det faktiskt winter sale på Mentor med upp till 50% rabatt på utfall av produkter och kit.

Och använder du också koden skärringar med stora bokstaver. Får du extra rabatt på din beställning så gå in på mantelskin.com och klicka hem det som din hud behöver. Tack, älskade underbara Mantel.

Alltså jag vill ta upp en sak nu som jag har tänkt på väldigt mycket men inte kunnat formulera varför i helvete jag blir så irriterad varje gång jag stöter på det här. Mm, spännande. Det är till exempel det jag visar nu. Det här är på en... offentlig toalett jag gick in på i veckan då hänger det ingen spegel över handfatet utan det står en lapp här behövs ingen spegel du är fin som du är

Det växt något som är såhär, håll käften och visa mig hur jag ser ut i håret, din dumma fan. Och samma sak när det står på kortterminalen så står det, vad fin du är idag, kom ihåg att du är vacker, bla bla. Gör mig inte till ett offer som att jag har dålig självkänsla och tycker att jag är ful helt plötsligt. Slutar Munchhausen byproxia mig med dina jävla lappar här.

Din dumma kortterminal. Vem är avsändaren? Är det staden som har gjort något sånt här lovebombingprojekt för att bättre självkänsla? Nej men det kan ju stå vad fan som helst. De här oönskade jävla pepptåken. Alltså på kortterminalen.

I matbutiken där det ska vara en spegel på en toalett där folk går in. För att nu måste jag spegla mig här. För jag är på dejt eller jag ska ut och jag ska möta folk. Jag vill bara se hur jag ser ut i håret eller om sminket sitter rätt. Jag kommer hit med rufs nu för att jag behöver ingen spegel. Jag är fin som jag är. Jag såg en emoji som sa det till mig nämligen.

För det sa Göteborgs statsfastighetsförvaltning. Det hade satt upp lapper så jag går efter det nu. Det finns en attityd till att alla vi människor som går där... Ha skitdålig självkänsla och känner oss egentligen fula. Så nu ska vi få en påminnelse om att vi är fina. De förutsätter att man är halt. Men det måste vi väl få värja själva. Det kan man väl inte börja jobba med vem som helst. Det kan ju lika gärna slå helt fel.

Hur mår du idag, Therese? Hur jag mår? Vad en jävla konstig fråga. Jag mår jättebra. Jätte, jätte, jättebra mår jag. Så att jag gör. Jag ska inte ta i sig att jag smicker men jag mår bra gör jag. Absolut att jag mår bra. Så är det. Förutom utmattningen som har pågått ett tag. Sömtproblem. Kronisk ångest, oro, patte som jag dejtat och träffat en annan. Men annars är det bra. Så att det. Vet livet, det rullar på. Med punktering. Jag vandrar vidare i livet.

Med grus i skorna. Ja. Hur fan mår du själv? Det kan väl inte, man bara kastar på folk. Det väcker någonting i mig som jag tycker, det är kanske oproportionerligt stort eller liksom inte rättvist, men jag blir ändå... Projicera inte det här på mig nu. Du vet inte vad jag är, vad jag känner, vem jag är, hur jag mår. Nej och sen är det väl att man är ju inne i så många olika mood en dag och ibland är det ju väldigt bra att vara inne lite mer i alla fall för en sån som dig och mig till exempel.

När vi kan komma upp i lite det här ytliga modet att vi känner att fan, nu sitter frisyren. Nu studsar jag in på det här mötet. Jag har valt rätt gympaskor och kläder idag. Jag är inte fel ute och nu ska jag ha lite attityd och självkänsla. Då vill du ju gå in och rätta till hår. Ja! Hur mår du idag? Det där är bra. Att vi ställer oss den typen av viktiga frågor stämmer av lite tidsomtätt. Hur mår jag? Ja, så hur mår du?

Precis. Ställer du en sån otroligt viktig fråga så du får gärna berätta för mig. Hur mår du? Men om man prövar tanken, är det någon som någonsin, om jag skulle komma till ICA? Till exempel då att handla och känner mig skitful. Har en sån riktig som jag sa för några veckor sedan. Breakdown liksom kring utseende. Att jag känner mig ful och äcklig och fel på alla sätt och vis. Och ser den lappen. Skulle den på något sätt kunna nå mig på ett sätt så att jag...

växer. Ja, otroligt svårt att se det. Jag tror det. Det sa min morsa så klokt en gång. Det snodde jag till Tabita. För hon sa det här med, du vet, Kaj Pollack, vad är det glädje? Du är vacker som du är och såna här grejer. Det kände hon. Hon sa mer. Jag är så långt där nere så det är bättre för mig om någon säger gå och möra på dig din ful jävla. Hur mår du då? Vad är det för en jävla fråga? Det är väl en jävligt relativ fråga. Ska du ha det långa eller kört i svaret? Va? Fy fan.

Jag tycker folk har tappat riktningen. De analyserar fan sönder sig själva. Det är den jävla industrin som har blivit av självhjälp. De disikerar sig själva som groder. På biologin sitter de och skär isär. Det blir bara slamser. inälver på den där jävla plåtbricka. Vem fan ska sätta ihop grodjäveln sen? Det kan du fundera på. Eftersom hon ska limma ihop den äldre groda. För då kan hon känna liksom att nej du är så jävla ful är jag inte ändå.

Här finns det lite krut i den här gumman. Om du lägger dig där nere och du får någonting du känner du skulle kunna hoppa över. Typ om vi säger att vi hoppar höjdhopp, då är det bättre att lägga ribban så att den som springer mot ribban känner att... Nej vad fan, den här höjden ska jag nog fan klara av. Än om man springer mot en ribba som är såhär, du är vacker, älska dig själv. Ja men jag känner mig inte så, jag känner mig såhär.

Då kommer du ju hoppa under ribban, då satsar du ju direkt på madrassen. Mycket av de där välmenade grejerna, det blir bara en påminnelse om att ja, det är det inte jag. Jag hatar mig själv idag också. Men men. Under den grejen. Den psykologin. För de som är som en själv också som har svårt att ta komplimanger. Om någon säger fan vad bra du är.

Fan vad fin du är. Och så börjar man skruva på sig. Men om någon skulle säga. Jag känner mig så jävla ful idag. Eller jag känner mig så obegåvad. Jag var inte bra här. Nej du var lite skakig där faktiskt. Jag kände också att du. Satte inte den helt. Då kanske man själv skulle vakna till och bara. Fast sen satte jag ändå. Jag fick ju en som var helt. Det kanske är ett jävla bra knep överlag.

Och det kanske inte behöver vara heller att den säger det. Den kanske säger så här, nej men det kändes som att du inte var riktigt i formen. Men däremot det här, att man vågar faktiskt också bekräfta vad man inte hela tiden måste säga emot det. Vara med en person i vad den känner. Men sen kan man ju lyfta. Kanske lite uppåt och säga. Men du är en väldigt fin bla bla bla. Eller du är så jävla bra på det här.

Så att man förstår att någon har speglat mig på ett äkta, ärligt sätt. Någon försöker inte att tvinga upp mig i någon jävla glädjebrygga här som jag är så långt ifrån. De här lapparna då, för att ta tillbaka dig dit, det blir som att du vet att någon... Tittar på den och säger. Hur mår du? Jag mår bra tack. Hur mår du egentligen? Hur mår du Gunnar? Jo jo.

Jag har bytt från vinterdäck till sommardäck nu och fyllt på fågelbadet och tagit upp löven ur rännorna. Ja, men nu frågade jag hur mår du? Ja, jag säger det. Jag har bytt från vinterdäck till sommardäck. Tagit ut. Nej, hur mår du? Klipptecken. Nej. Nej? Sprytt ut myr? Nej. Jordat om golvlampan? Nej. Bytt lampan i borden? Nej, Gunnar. Tvättat flaggstången? Nej. Skrubbat grillgallret? Nej. Dragit in trepartselen i källaren? Nej. Vad fiskar du efter? Hur du mår.

Jag skulle aldrig öppna upp mig för en sån person som försöker tvinga in mig i det hörnet. Jag hatar också och det blir samma effekt av de här lapparna. Men vet du vad? Tyvärr så får du och jag mycket sådana för att vi har bjudit, det har jag märkt, om man bjuder ut sig, om man är ganska transparent.

Med hur man själv mår. Eller försöker att reglera svaret till något mer verkligt. Och inte bara säger bra, bra, bra. Utan man säger bla, bla, bla. Man modellerar och friserar svaret lite efter hur man mår. Utan att lägga några värderingar i om det skulle vara sämre eller bättre. Men man tar sig tid och så. Då blir det också väldigt så hela tiden om någon frågar. Och jag tror att jag själv har bjudit upp till den dansen.

Så jag tror att det är väldigt vanligt när folk tänker att det är något snällt. När de säger, ja men det är jättebra kanske jag säger för jag känner enda av diskursen. Idag bjuder jag inte på något. Ja eller hur? Så det där jobbar jag jättemycket med. Där undrar jag hur fan jag ska. parera den grejen för det känner jag liksom att jag hatar det när jag själv har kommit till någonting någon slags liksom stadium där jag är helt fin med att det är så och det är också så men jag

Nu rullar jag på. Nu är det lite jämna. Nu kör vi. Jag går inte in i det och jag låter det puttra på. Och framförallt så är det ju en styrka. Att vi kan bjuda med eller dela med sig av. Det är ju en styrka. Det gör ju inte att man helt plötsligt.

Eller jag tycker det. När jag delar med mig av någonting. Eller försöker nyansera mitt svar. Så är det ju inte för att jag alltid behöver en kram. Eller jättemycket stöttning. Det kan ju snarare vara bara. Nu säger jag det här men jag står fortfarande på mina ben. Det är bara att jag har en dålig dag.

Jag åt då, jag sov dåligt. Ja, jag var bara lite ärlig med det. Som om livet skulle alltid vara bra dagar. Är inte livet generellt? Liksom, är det inte upp och ner hela tiden? Är det någon sån här... Ska det egentligen alltid vara bra tävling? Det är det väl inte. Det är väl hela tiden. Målnigt och regnigt och soligt och mörkt och ljust. Så är ju varje dag. Varje dag har ju en sån kurva. Sen varje vecka och varje år. Och rätt var det är smäller det till och blir...

Top notch och rätt vad det är som är det till att bli för jävligt om man vet inte hur man ska överleva. Det är väl livet i sin helhet. Vad är det något man har lärt sig tycker jag att det är de som inte pratar. Det är de som alltid säger att det är bra som alltid led. Det är där man kan börja undra lite. Oj, var finns det? Och då undrar jag nu. Nu kommer sista kontentan av det du säger. För då undrar jag om det är de personerna som alltid säger att det är bra.

Som har den här luckan under sig och vet om det. Som säger till dig. Nej men jag har hört Tampus. Är det verkligen så bra? För jag hörde nämligen. Det blir en projicering. De vet att okej. De upprätthåller någonting. Och istället för att ta tag i det så hakar de på dig. För det är så skönt när du berättar om allt jobbigt i ditt liv. För då kan de personerna få vila från sitt eget.

Och det kanske är exakt samma personer som skriver de här lapparna som är lite så klämkäcka och bostiga. Och då kanske man ska tänka lite på det då när den där valsen drar igång att man säger en gång till nej. Det brukar jag göra om jag är i en sån dialog där jag känner att nu vill den här personen fiska lite jobbigt här så att den kan vila och känna att dens liv är så himla bra fortfarande.

Då brukar jag fortsätta säga, nej det är det faktiskt inte, det känns skitkul. Säger jag då. Ja men är det inte lite att du ska, nej jag tycker det är så mysigt när vi blablabla. Så håller jag på så tills det är bara ut. För jag ger mig fan på att nej du den här gången ska inte du få energi av mig till att fortsätta din liksom väg här med skyckslappar. Då får du krypa ner ditt eget hål och leta efter dina problem. Det är intressant. Hur mår du idag? Det tycker jag är lite tråkigt.

Det blir direkt åker vi ner. Om du hade sagt så här, och du mår bra, då har du liksom bra. Där har du. Det är dit man vill. Nu kan man säga inom psykologiska termer så säger man lite grann att du projekterar. Nu projekterar du en känsla av att det inte skulle vara bra på mig. Och det är det ju inte. Ingen har det ju bra. Alla mår ju dåligt för något. Men det kan man ju inte hålla på. Jag tycker det blir ofräscht. Man ska gå och säga så här. Åh, jag var så dåligt.

Det vet vi, jag mår jättedåligt. Jag blir ju lämnad av min man. Han lämnar ju mig för en yngre. Och det är klart jag mår dåligt. Men det är ju ingenting som jag vill, så att säga, då, projektera. Projektera. Producera. Det är ju ingenting som jag vill producera på dig. För då blir det ju som att jag producerar psykisk ohälsa. Här är det jag som producerar psykisk ohälsa. Det är väl inte fräscht. Utan man vill ju... Jag mår bra. Bra.

Det är det vi nu har varit tycker jag. Och med allt det sagt. Vad vi nu har sagt. Det är alltid den frågan vi ställer oss. Så tackar vi för den här måndagen. Och vi hörs nästa. Puss puss. Hej. Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag förs framåt av kraftiga vändar Just idag är jag stark Thank you for listening to this Polpo original. You've been amazing.