Bonusavsnitt: Köpenhamnsfylla i dagsljus

If you're an HVAC technician and a call comes in, Grainger knows that you need a partner that helps you find the right product, fast and hassle-free. And you know that when the first problem of the day is a clanking blower motor, there's no need to break a sweat. With Grainger's easy-to-use website and product details, you're confident you'll soon have everything humming right along. Call 1-800-GRAINGER, click grainger.com, or just stop by. Grainger, for the ones who get it done.

Och idag är det alltså torsdag. Happy Thursday, vad kan vi säga? Pre-weekend. Och sen kommer postweekend på måndag. Ja, och det betyder att det är ett äldre avsnitt som har legat bakom en betald, låst plattform som nu släpps ut i det fria. Jag skulle säga att vi är den bästa vännen som finns. För vi är både med och gör helgen. och bygger upp stämningen inför en peppad helg. Och så tar vi hand om bakisångesten efter helgen och samlar upp igen.

Och vi ska också tillägga att i och med att det är från förr så kan det också vara att vi pratar om någonting. Det kan vara påsk och så vidare och så vidare. Men det är alltså för att det är ett äldre avsnitt som nu släpps ut i det fria. Just idag mår jag bra Jag förs framåt av kraftiga vindar Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag har tro på mig själv På min sida. Var vill du börja den här festen? För jag har lite frågor. Efter den här helgen kan man säga.

Bara för mamma har varit lite glad. Ja, det började trilla in lördagskväll. Lite goa sms. Sen blev det videos. Och sen kom det upp snack. Tack så mycket. Man ska inte lägga si och så för det har inte lika många views och tittningar. Ja, jag lägger upp en liten story. Och då la jag upp så är det lite klimakterie typ. Och här kommer en bild på bara snäckor. Utan musik och text.

Jo, det var lite också så kul. Det var som en politiker som liksom lite sköj bakom kameran. Men en miljöminister. Ja, och sen när kameran är på så skepp man till sig. Det var så din inskan var. Exakt så var det tänkt också. På sms fick man lite så goa videos där det var lite så. Varför tror du jag åker till Kubenhavn? Jag flägar runt. Det är ju inte vad jag hör till. Men berätta hur det gick till. På sms var det ju väldigt livade videos. Och så kommer den här svala snäck.

Väggen på Insta. Nej men egentligen var det ju så här. Jag skulle ju göra på riktig fine dining som det heter. När man behöver stå i kö ett år för att få ett bord på ett ställe. Då hade vi ju då blivit bjudna av några vänner som skulle gå på en restaurang som heter Noma som är otroligt fin i Kubenhavn. Den är, det här är skikt, den är det.

Så dåligt nu skäms alla i rummet. Jag är jättedålig på att prata. Men jag älskar att prata danska och skånska. Där har du mig direkt. Och du har ju inte något bra. Det är inte så att jag härmar bra. Men det är härligt. Det får upp min lite depressiva inställning till livet. Jag är ju ofta i Köpenhamn och vänder. Det vet du ju redan. Att det är dit jag åker när jag bara vill vara med färg för en stund. Skytteltrafik med bilen.

Vi skulle gå på den här fine dining restaurangen. Där är det ju sådär det kommer in. 16 smårätter. som är den ena är mer komplicerad än den andra. Du dricker ur ett skad och du blåser i en pipa. Ja, du får in en handska och gräver ner i en gink och sånt. Nej, inte riktigt så äckligt. En sked i munnen. Ja, nej men det är väldigt speciellt. Det kan vara en glass som smakar... smakar skaldjur, typ. Det var väldigt gott, men då var jag tvungen att väga upp det med lite böse.

Det var lite fulrum på vägen dit. För sen orkar man med att gå in i finrummet. Så då var det ölkorv och vitt vin. Och Rasmus Sebasch. På vägen ner. Även lite Sanne Salomon. Sen drog vi av också. Mats Ronander. Och sen tog vi även den här som var med på Melodifestivalen för en massa år sedan. Den körde vi också. Körde vi där eller var det du som körde mest? Det var vi bak. Vi här bak i bilen. Vi har det bra. Tjejerna bak i bilen. Sen satt ju då han som känner alla krögar och så.

Han satt och skämdes, för han fick ju inte dricka någon vin såklart, men han körde ju ifram. Så han skämdes ju väldigt mycket över oss när vi började beva ner rutorna. Vid tolv. Oj, du gick så långt. Mitt på dagen. Och sjunga där. Klockan var tolv på dagen också. Ja, två var nog i och för sig. Men det var slårande sol och alla var ju ute och cyklade. På sina danska cyklare. Och där var Mia Skärringer i boxen. Och där satt Mia Skärringer. Och åt ölkorv.

Och sjöng Rasmus Seba. Allting som händer där stannar ju där. Blev du full? Jag kände det nog inte egentligen. Att jag var berusad förrän jag började prata lite för mycket om finska vinterkriget inne på Noma. Att du ska in med kriget? Ja, att jag skulle trycka in finska vinterkriget där i det här ganska... Såbra publiken. Och ingen musik. Utan bara vi låter havets läckerheter på tala. För sig självt. Att jag där skulle trycka in. Kärnvapen. Finska vinterkriget.

Och det är ett tecken på att du är full, att det kommer. Ja, då blir det lite det att jag kan inte läsa av vilka samtalsämnen rockar nu. Och vad ska vi undvika då? Då börjar jag prata om vad händer om Putin trycker på röda knappen. Ja, gud vad jobbigt. Och skulle likna det vid när man går direkt till final i talangen. När de slänger sig på den här röda knappen.

Så ser jag ju Putin framför mig. Och Kina och alla kärnvapenmakter. Att de bara slänger sig på de här direkt till finalknapparna. Och sen slocknar det bara. Då gav väl det början lite snälla. Kan vi inte smaka på den här romkakan? Bara att njuta av det vi har på bordet. Men då ger ju inte jag mig. Då biter jag mig fast som en iller. Då vet man att jag drucker för mycket naturvin.

Det kör de mycket i Danmark. Det är väldigt mycket naturviner. Och då tänker du också så här att så länge du håller dig till naturvinerna så är det väl ungefär som en raw food juice du dricker ungefär. Men Aquaman bedrog sig. Det är inte alls så naturligt känner man ju dagen det på. När du har dragit i dig fjärde flaskan av en orange grumlig sörja.

Som någon har startat och rört dig på något fält i flera år. Du blir jättebakis av de där naturvinerna. Ska vi spela upp ett klipp som kom i lördags? Får vi göra det? Ja, absolut. Jag ska kolla var klockan är när de här trillar in. För här har du ändå varit igång. och ätit ölkorv en bra stund. För jag tror det var plötsligt 17 det började komma här. Nu har vi blivit lite Ursäkta mig-podden att nu är vi ute på fyllan här och spelar upp lite klipp. Ursäkta mig-podden.

Det var en kärlekshälsning bara. Jag tror det var andra. Här har vi. Åh gud. Hon rappar i bakgrunden. Gabbe och den här Johan sitter helt stumma. Det här är min kärlek till Danmark. Nu kommer det i trängning. Nu drog vi ner rutorna och här kände Johan. Där sa han till på skarpen. Nej, nu får vi sluta. Där fick vi veva upp igen. Jag tycker det här är otroligt. Men det här är ju också så här. Skulle jag bara vara inne här hela kvällen. Då kan du ju sätta en vikingahjälm på huvudet med två.

mellanårsflaskor och sugrör ner och så kan jag gå upp och ner på ströget om hela kvällen. Men alltså är det Köpenhamn när vi har vår festkväll, helg? Nu du. Nu kommer du in på lite grejer Hampus. Nu tror du att jag är lite bonnigare än vad jag är. Men jag känner så många coola människor i Köpenhamn. Ja det kan jag tänka mig.

Jag kan ta dig till ett fantastiskt drinkställe. Det tror jag också ni fick en bild. Jag drack någon frozen sak med någon liten mjölbagge i. Den tog jag som en liten cigarr för då hade jag uppstudts. Då satt jag och pratade engelska där inne med någon annan glidare. Och förklara lite grann Köpenhamn för honom. Fast på engelska då. Vilka ställen han skulle gå till. Så snacka lite med Jeffrey som hade det här stället. Han har ju bott i New York och drivit barer och så. Baldedash heter det stället.

Det kommer säkert flera i podden att rycka till lite grann. Är Mia Skäringer ute på balder där? Och rör sig. Det kunde man inte tro. Men det är mycket man inte vet. Jävla Köpenhamnsexpert. Du har gått och blivit två älger. Jag kan faktiskt. Ta inte dig ifrån.

Nej det gör jag inte. Jag kan en del, du har mig där. Jag står ivrigt och väntar på att få åka med dit. Absolut, jag skulle med glädje visa upp. Jag menar om du har börjat nosa lite grann att du kanske ska gå från Stockholm till Göteborg. Då har ju du så att säga... Du är ju på väg neråt i landet. Jag känner också väldigt stor längtan efter neråt efter att ha varit uppåt en vecka.

Jag känner mig så otroligt klar med norr. Hur hade vi detta i norr? Det var mycket plock och pinn med skidor och sånt. Det var det värsta olika lekar i backen kan man säga. Jag tror aldrig jag har sett några som har varit så pass... Vad ska man säga? Man vill inte vara taskig, men... Ostabilt. Läge. Men alltså, jag har ju också någon typ av hybris när det kommer till sport. Det här är så jävla oskärmigt. Men jag tänker alltid, hur svårt kan det vara? Alltså, bovla. Ja, det är väl jättelätt.

Stavhopp. Hur svårt det är. Stavhopp i och för sig. Det har jag nog alltid tänkt. Det krävs nog ändå sin man eller kvinna. Fast du har ju staven som du får upp farten med. Kajsa Bergqvist är hons gutta. Men det är ju inte stavhopp. Nej jag vet men det är ju imponerande för hon har ju bara kroppen. Men han har ju staven. Staven ska ju också böja sig. Den ska ju ner i en skåra. Där den inte ska halka till och vipsa upp på sidan. Och sen ska ju själva...

Hur svårt är det? Förlåt. Komma 16 meter när man har en 10 meter lång stad. Du kan ju hamna på snedden av madrassen. Då har du ju hoppat till sista. Du tar väl i. Åh vad jag skulle vilja. Jag tror jag ska ta med dig på friidrott. Hade inte det varit jättekul om vi skulle prova att hoppa stavhopp och höjdhopp och sådana grejer. Jag skulle vilja se dig springa med staven så. Du vet, den här ansatsen. Har du börjat snusa? Ja. Vad är det för snorungen som sitter och glimnar upp sig?

Med en sportdryck i handen. Och en snus som är 15-årig. Nej, men berätta nu. Jag fick ju se bilder. Nej, men jag tänker att alla sporter är enkla innan jag har testat dem. Stavhopp är den jag nu tänker. Det är väl inte så jävla svårt. Är det så krångligt? Samma sak, längdskid. Skidskytta absolut. Att komma med andan i halsen och lite så flåsigt. Slänga den ner och skjuta av. Det är ju svårt att skicka rätt. Men själva skidåkningen har tänkt, hur svårt kan det vara? Det är ganska svårt.

Längdskidor är svårt. Det är för jävligt. För du har ju ingen stabilitet förutom din egen. Nej, och det var ju som en jävla moonwalk. Det gick ju mer bak än fram. När man skulle ta fram så glider man sig ner hela tiden. Och så ska du få till det där lite sprättet i kroppen. få lite glid och långa rörelser och sprätt igen och sprätt iväg. Så mycket armar. För fan vad tungt det var. Jag har inte åkt skidor sedan jag var kanske tolv.

Så det var första gången på eget. Inte utförsåkning heller, Salom. Herregud, du stoppade det helt när du blev egen. Jag var ju så jävla sportig när jag var liten. Golfskors och fotboll och allt möjligt. Det har jag inte åkt sen dess. Och det jag märkte på mig själv i backen. Det är att nu är ju konsekvenstänket färdigväxt. Loben har växt ihop nu.

Fan vad rädd jag var hela tiden. Jag bromsade upp så fort jag fick upp farten lite. Då började jag tvärnita. Och det är ju livsfarligt. Det beror ju på vilka backar du är och sen är det ju farligt. För då får du ju flow bakom. Det kan ju komma en djävul som inte är beredd på det. Det är lite ovanligt att någon bromsar upp hela tiden i backen. Jag såg ganska proffs ut, tror jag, med skidorna ihop.

Men själva problemet är ju mina armar som fläker ut såhär. Jag försöker hålla kontroll så de åker ut såhär. Så jag såg jätteoprofsig ut. Och så bromsade jag upp hela tiden. Men jag skulle ändå upp i de svarta backarna. För att jag hade mitt tolvåriga jas. Självförtroende och referens. Hur det kändes. Och sen när jag väl kom upp där så märkte jag. Åh fy fan det här var lite brant. Jag hamnade ju med i en grupp.

I din resegrupp här. Där jag fick svara på vad du vägde. Och jag tänkte inte så mycket på dig. Utan jag svarade bara direkt som att du var mitt barn. Ja du svarade som att jag vägde. Han är i fjällen nu. Han ska väl prova ute i skidor. Vi säger 65. Du sa typ 60 först. Vad fan tror du? Sen förstod jag att det var allvar. Sen förstod jag att du faktiskt skulle väga in dig.

Man inte ska ljuga om sin vikt. Jag har glömt bort den här aspekten av att man ska ställa in vikt. Sen han frågar, vad väger du? Så blir jag nästan förnärmare. Vad väger du? Vad vill du? Gud vad personligt. Det blir lite stött. Det är jättekränkt. Jag vill inte ha hjälm heller. Jag ser för jävligt ut i hjälm. Det är jättetöntigt att åka utan hjälm. Gud vad jag hade. Om jag hade åkt med det. Då hade jag skämt sig i hjälm. Men den dåliga åkningen också. Jag såg på bilden.

Att du hade också ingen hjälm. Det är ju så här, hallå? Nej, jag hade ju hjälm. Men då började jag först gå på de coola vuxenhjälmarna. Men jag har så jävla litet huvud. Så jag fick ju jobba mig ner till de här 40... Hjälmorna. Jag fick en hjälm med sån revsvans som jag fick plocka bort. För jag ville inte ha det. Det kändes så döntigt. Förstår du? Så litet huvudet. Och så hade jag med mig skidglasögon från när jag var barn.

Det såg som en bandit i backen. För att vara så jävla små. Och sen barnhjälmen. Så jag hade ju samma outfit som jag hade när jag var tolv. I backen. Jag såg så jävla ful ut. Och samma självförtroende men i jämnväxtpannlob. Ja. Då hade du lika gärna kunnat ha haft rävsvansen också egentligen. Om vi tänker efter. Ja och du kanske.

Undrar varför det inte varit en bild på insta från hela den här veckan? Det är just därför. Jag har haft liksom orangea skidor, röda stavar, svanshjälm och för små glasögon. Jag har sett så jävla ful ut. Men jag tycker överlag att vi... Interssemester. Det är aldrig någon som vilar. Det är ju föräldrar som går lite så här med barnen. Var är vilan i detta? Är det friskheten? Och de här vinterbitna kinderna? Och sen den här brasan vi längtar efter?

Min familj var ju för fan i backen vid sju när jag var liten för att man skulle nyttja det här jävla lyftkortet. Och det tänkte jag, gud vad skönt att åka i vuxen. Och nyttjat lyftkort i Sverige, det är ju så här, det tar... Max fem minuter. Och ta sig ner i samtliga backar. Och la på att säga i hela Sverige. Ja du har sett alla backar efter en halv dag. Och sen ska du stå i kö. Och upp igen.

Och ner igen. Men det var ju samma sak nu att det här sällskapet är också med. Alla vill ju också ut i backen för att nyttja det här jävla livskortet. Så det finns ju en stress hela tiden att komma ut. Ja, och en irritation hos den som då. Men då undrar jag sig, vad är det den har fått för annan gång?

Vad är den som vill stå i backen hela dagen? Gör den konster att träna på små hopp och looper? Eller vad är det den som gör i backen som är så mycket roligare än vad jag gör? Jag tycker att några åker roligare sen. Får inte jag det här? Hur? Jag bara åker upp och ner för att det är så man gör. Och sen känner jag inte roligt. Det här var inte kul.

Nu är jag färdig. Och sen om jag har fått ett glas vin då blir jag ju nervös att jag inte har samma koll. Då tänker jag så här, oh nu börjar det bli lite obehagligt det här. Nu har jag två innanför ruckan. Det var min... Det var min bild av den här skidresan. Så på måndag första dagen ute. Då var vi först och främst ute vid klockan ett först. Stänger det vid fyra. Det visste inte jag. Vi var ute vid ett. Ta ett åk. Och sen säger jag. Hej hörni. Ska vi ta ett glas? Sätt oss.

Det är bara jag som tar ett glas. Det var ingen annan, för de har ju exakt det tänket du har. Nej, man ska inte dricka och åka. Jag beställer in två goa glas vitt. Och sen ska jag upp skidra igen. Och det var bara du som hade vitt innanför oss. Det blev också en ångest. Två glasdobilar var också lite så sömnig. Så jag satt och kände jäspa i sittliften och sen ska man ner för den svarta backen.

Det var, fy fan! Ja, när man är lite trött och småfull när man åker upp. Ja, du har självförtånet men inte motoriken för du har det här vinet i kroppen. Nej, nej. Det var störtlopp rakt ner. Jag orkar inte så bemörda mig att svänga här.

Ner så fort det går. För att det här var inte bra. Jag hade ju en gång som jag hade fått en sån här jävla ful jacka när jag var programledare. Idag är skäringen Näsvold och då kanske jag ska säga att idag är det en annan andra hälft från hushållet Näsvold. som är inne och vikarierar för Hampus. Som är med mig i detta betalda samarbete med våra favoriter hudvårdsinnovatörerna på Mantel.

Där varje formula är inspirerad av vårt extrema skandinaviska klimat. Och just nu blir vi ju sannoliken ordentligt prövade av både klimatet och mörkret. Och här vill vi lyfta fram två produkter som kan hjälpa oss. Ja. Då kör jag igång här med Mantles The Dream Mask. Jag brukar lägga ett tjock lager på ansikt och hals några gånger i veckan innan läggdags. Och sen jobbar den på hela natten genom att återfukta intensivt och balansera huden.

på djupet. Det där är ju verkligen skönhetssömt skulle jag vilja säga. Dessutom fyller den ut fina linjer och lugna irritationer. Och när man sen vaknar på morgonen så känns huden otrolig. Både mjuk, återfuktad och utfilad. Exakt och här vill jag även hylla deras The Hydra Cleanser. Det är ett fluffigt rengöringsmos och när man tvättat sig med det så känns det faktiskt också som man även har smörjt in sig.

Den här mossen innehåller bland annat deras patenterade komplex som enkelt beskrivet kombinerar manetmusin och arktiska djuphavsalger. Man känner sig verkligen ren i ansiktet efter en tvätt med det här moset. Oparfymerad är den också och det tycker jag personligen väldigt mycket om. Och just nu är det faktiskt Winter Sale Pimento med upp till 50% rabatt.

på utvalda produkter och kit och använder du också koden skäringar med stora bokstaver får du extra rabatt på din beställning så gå in på mantelskin.com och klicka hem det som din hud behöver. Tack!

Älskar du underbara, Mantel. Idag är Skäringer och Näsvold i ett betalt samarbete med Vattenfall som ju är en av Europas största producenter och återförsäljare av el och värme. Men Vattenfall gör ju faktiskt så mycket mer. Du har säkert sett vindkraftverk till havs och då är det lätt att tro att vindkraftparker skadar naturlivet runt omkring. Men där har Vattenfall tänkt framtid och varit innovativ.

För runt omkring de här snurrorna så kan man till exempel odla tång som är små reningsverk som bland annat tar upp överskottsnäring och koldioxid från vattnet och gör havsmiljön friskare. I min mun i detta nu så kan jag säga att jag har wind farmed seaweed snacks tillverkade av seaweed eller som vi säger på svenska tång som odlas vid Vattenfalls havsbaserade vindkraftsparker.

Så där kan man i framtiden och nu också för den delen inte bara producera fossilfri el utan även mat och god mat kan jag säga. Vad tyckte du? Jättegott. Ja, det var det faktiskt. Det känns också lite som ett nyttigt typ biosnacks. Ja, och då blir det nästan en 3-1-lösning där ute i havet. Fossilfri el produceras, mat odlas och...

Havsmiljön renas. För alla er som nu blir sugna vill jag bara förtyda att Vattenfalls Wind Farmed Seaweed Snacks än så länge endast finns för provsmakning och är inte till sal alltså. Vill du läsa mer om detta spännande projekt så gör du det på vattenfall.com-windfarmed.

Of course you did, because you used Instacart to do your grocery restock. Plus, you got snacks for the game, all without missing a single play. And that's on multitasking. So we're not saying that Instacart is a hack for game day, but it might be the ultimate play this football season. Enjoy $0 delivery fees on your first three orders. Service fees apply. For three orders in 14 days. Excludes restaurants. Instacart. We're here. A PSA from Instacart. It's Sunday.

5 p.m. You had a non-stop weekend. You're running on empty, and so is your fridge. You're in the trenches of the Sunday scaries. You don't have it in you to go to the store, but this is your reminder. You don't have to. You can get everything you need delivered through Instacart so that you can get what you really need. More time to do whatever you want. Instacart. For one less Sunday scary, we're here.

Sveriges kanske dåligaste program på ZTV när det begav sig. Sanning och konsekvens var ett program som jag var programledare för. Det var liksom min början. Nu kommer det röst nu på skäringen. Då hade jag fått en sån där ful jacka. Som var väldigt prassligt tyg, grön och vit. Som det stod sanning och konsekvenser att det var som min tumjacka typ. Här kommer jag. Och då åkte jag upp med min familj till, jag var 18 år då. Och då hade de på dig? Då skulle välja att snitsa mig 18 år gammal i backen.

Med den här jackan. Jag hade ett par sådana här tajta då. Jag hade köpt lite så här bohemiskt. Som jag skulle vara ett par sådana här tajta utsvängda slagbyxor. De här skorna. Och jag är ju inte jättedålig på åkarskidor. Så att jag tog med min lillkusin. Hon är mycket bättre än vad jag är på åka skidor. Och hon sa, vi tar den här backen ner. Jag tror det här är i Tandodalen eller om det stöter, jag minns inte riktigt. Men där finns det faktiskt på riktigt en backe som heter Väggen.

Och det är störtloppsbacken som de filmar. Ja, det är stöten. Ja, det är stöten. Och du kan alltså komma in i den. Det finns även en backe bredvid väggen som också är exakt lika jävla äckligt brant. Det är en sån där backe så att den kan du inte stanna upp i som du pratar om. Kommer du ner i den Då håller du inte på att krångla utan då bara bitar du tag i tungan längs fram. Och sen svänger du små, korta, snabba. Inga långa för då börjar skidorna halka på fel håll. Snabb stjärt bara.

Så fort ner som möjligt. Som det bara går. Och den kom vi ner i. Och då såg jag ju min lillkusin swisha iväg. Med den där lille goe kroppen och en sån här liten svans. Och jag visste att hon var duktig. Jag försökte ropa till henne. Vi var i fel backa. För när man kom av så skulle man nämligen åka en liten grej genom skogen. Och sen skulle man ta av.

En viss backe. Den hade jag ändå åkt förut. Den visste jag. Men nu kom vi ju in i fel. Och där ramlar jag med den här gröna jackan. För jag försöker ju bromsa. Sen glider jag Hampus ner för hela. Alltså jag skrapar hela väggen. Sanning och konsekvens. Och kommer farandes. Skidorna, en skida sprätter av och jag åker med ansiktet och det var ju så jävla snabbt material. Det var ju så snabbt material på jackan. Det var ju som att ta en sån där madrass och åka pulka.

Så såg det ju ut när jag kom. Så de började ju redan åka upp med skoten. För de tänkte, det här går aldrig väl. De där nere. De såg ju den här snöbollen. Alltså det var ju en lavin som kom rullandes. Så att de åkte ju upp. Sen kom jag ju stopp när jag kom lite längre ner. Skrapsår överallt. Och en puls. Jag pratar ju så här. Jag kom ner ur. Jag tror mamma, mamma, mamma, mamma. Och pappa, pappa, pappa. Men det har gått jättebra. It's so fucking...

För man ska ju heller inte säga att man har varit med om döden typ och jag är glad att jag överlevde utan man ska ju låtsas som att hela alla såg det här till och med ovanifrån i luften och fickade upp. Det var en fara. Inte ens gråten kunde jag släppa fram. Det är ju det hemska. När man är med om något sånt så ska man försöka...

upptala statusen. Man har ingen status kvar. De undrar så här, har du någon hud kvar eller ska vi ta hud från låret och sätta i ansiktet? Vi samlar upp det här i väggen. Jag fick med mig ditt ansikte. The Mask. Det var ju så. Det hade ju gått riktigt illa. Men jag hade ju inte brutit. Och det kände jag ju själv. För de la ju mig så här. Så de skulle se.

Där har man ändå den här. Nej, det tar du inte ifrån mig. För det här har gått bra. Nu tar jag mitt ansikte, mitt lilla face och jag. Ja, jag känner igen. Man har ingen självdistans i backen. Man har ju både... självkänsla och självförtroende och allting är i en liten skål. Nej, du blir så liten som människa igen. Och jag projicerar det så mycket så att om jag åker ner och så håller jag på att gå till helvete och så bromsar vi upp alla mina kompisar, då skyller jag på den andra.

Åk inte så nära Linda. Du får ju se upp. Nu får ni åka först så åker jag efter. Kan inte åka in i varandra på det här sättet. Fan det blir ju livsfarligt. Du är lättkränkt AB. Jag åkte också med benen. Du vet sån riktig mansbred i teliften. Med Linda. Och så höll hon på. Våra skidor åkte in i varandra. För jag reser ju som fan. Skulle jag ju på henne igen. Och hon vänt. Får väl hålla ihop skidorna i liften. Du kan inte åka så. Titta nu. Håll. Hon bara det är du som. Hela tiden sådana sydliga.

Det är det roligaste jag vet när man ser två stycken. Som står med två spända stjärtar. Man är bakom och så har man fått lite lyxor att man får åka själv upp. För den där andra jäveln har rallat för länge sedan. Eller man fick en själv åka med. Så ser man två stycken sådana som står. Den ena stjärten är spänd i perioder. Och sen slappnar den. Då börjar den andra stjärten. Så de pratar lite. Och så är de lite irriterade.

Det är hela tiden någon som håller på att välta. Och då har du det där med skidorna. Smalt, brett, smalt. Vi jobbar så. Det är bättre att åka själv med de där jävla t-lyftarna. Eller när den stannar på det brantaste stället. Och båda stjärtorna åker lite bakåt. Och så får någon jävel kasta ut den skidan. Och då vet man att den stackar.

Som har kastat ut skidan nu. Som bromsar upp för både sig själv och den andra. Den kommer inte att få in den skidan sen. För sen åker den igång med den här. Säger det då. Så då välter de ändå. Men han har kämpat så. Och så får vi andra åka. Det går bättre nästa gång. Skynd er av nu.

Skynder av. Ett litet åk kommer ni att få i alla fall. Det är inte så lång kö där nere nu. Åh. Alla är så jävla trötta. Och den här bilden vi hade av att vi ska mysa långa middagar, prata och skratta. Kanske spela kort.

Alltså sånt hade jag inte alls. Men det tycker jag var lite konstigt, Hampus. För att när allt det här, då ströp ni, då talar ni inte mer om det. Vi var också på en ort där after screen var så onsdag till torsdag. Och det var så här hubb. 52 kommer och drar av några liksom Trorligt, trorligt Det var ju inte så att vi kände Nej, det pirrar inte Vi är för slapp

Bara med varandra. Det är som när man åker med kärnfamiljen. Har man med sig en familj till. Då anstränger man sig lite. Det blir lite skärk och vin när man kommer hem på backen. Man pratar lite. Man står på tvn. Här var det bara så. Fyra döda skäler. Dricka direkt ur mjölkliter och gå och lägga sig typ. Lägg sig i sin säng där Någon sätter vid datorn Någon vill basta själv Du får gå in efter mig, jag orkar inte

Viljan kom dagen efter och då hade vi ju redan åkt in lite. Men då hade vi ju lite så hybrist att nu har vi ju kört in backen. Det är första gången i hela Viljans liv. Kört in backen i loftstaden. Då har vi lärt känna underlaget.

Så. Blivit värme i kläderna. Och det är första gången William i sitt 26-åriga liv står på ett par skidor. Och vi drar upp honom i en blå backe. Nej, var det första gången? Ja. Och sen åker jag ner lite och ställer mig med filmkameran. Och så kommer Linda när jag står vid där som Bill och Bull och tittar på honom.

Alltså du vet det är så kul att se en vuxen människa. Som aldrig har stått på sjuk. Det var så kul. Och då skrattar vi ju gott åt honom. Åker ner efter allting. Sen var ju bara problemet att han blev ganska duktig snabbt. Då var det inte lika roligt längre. Då finns det ett klipp. Jag skickar ju det till.

Där William åker ner. Och jag ställer mig och ska titta på honom. Och han har flyt. Och jag ställer mig och ska bromsa i backen. Och den här bromsen så går det lite för snabbt. Så han åker upp och ställer sig runt. Och börjar backa i den svarta backen. Och drar med mig linden. Så vi ser ju.

Så jävla klantiga. Och då var det inte så kul längre. Och då kunde vi inte skratta. För William kunde bjuda på det här. Jag kan inte bjuda på det här. Jag blir liksom direkt irriterad. Och bara det är ju farligt. Ni kan ju inte skratta. Och sen är det inte jag skadar mig. Då blir jag sån. Men jag har ändå varit med om lite rolig. Vi har inte druckit någonting typ. För att man var så febervärd. Men jag har ändå varit med om saker under den här veckan som man inte är med om i vanliga fall.

Har till exempel kollat otroligt mycket på kunskapskanalen. Lärt en hel del. Kollade en hel skäl. Satt vi och kollade på ett program där svartvita program blev färg. De hade färglagt.

Så först. Det är svart och vita. Och så blev det bara färg. Så satt vi och spekulerade i. Hur vet man att det är den färgen? Att det är rött på det här huset nu. Har de chansat själva? Satt och googlade och spekulerade. Säkert två och en halv timme la vi på det. Kollat på otroligt mycket amerikansk tv. Du vet med två.

systrar som väger 300 kilo var och ska gå ner i vikt. Det är alltid lika spännande. Går det inte emot att de ska få en magsexoperation godkänd av en läkare? Det är perpetin, det är vändpunkten i den här varje avsnitt. Det är inget biggest loser. De hjälps ner i vikt om man följer dem till deras resa till hälsosamt. De har fastnat lite i det här.

I sitt hus. Staten i biggest loser. Där det är sådana miserabla. Så här äter jag. Så här lever jag. Det är bara det. Och huset och kosten. Och det är sorgliga. Och ligger nere i bilens bak. Alltså det är liksom bara så hemskt. Det tittar ni på. Det plöjde vi. Bingekollare. Man kan lätt fastna i de program.

Sen kommer jag på, det här är också pinsamt. Jag trodde att jag skrev en låt. Du vet, jag fick sån jävla... Flow. Jag fick sån jävla... Jag bara så här, började nynna på en melodi. Och så bara... Och så fick jag en sån feeling. Jag började spela in på mem och gick hela förmiddagen. Stönta, vänta. Så jag höll på och spelade in. Och sen så spelade jag upp den här låten. Jag är så jävla stolt. Nu har jag kommit på en jävla hitlåt. Låten är fantastiskt bra. Thank you.

Det här kom jag på och var så jävla stolt. Och sen så säger typ Linda så. Men jag känner igen det där. Och då har jag jättemycket hybrus. Jo men jag har ju sjunkit ganska mycket nu. Och så måste jag titta. Finns det någon låg som heter Let the Rain Fall? För den titeln tyckte jag var så. snyggt, för Let the Rainfall, och sen kommer droppet att det liksom är regnet. Ja, att det är regnet som faller. Förstod till och med, ja. Titta på Let the Rainfall. Då finns det ju en låt. Alla från Dell.

Som heter Let the Rain Fall. Som går. Let the rain fall. Tänk då en hel förmiddag, två och en halv timme på torsdagen. Så trodde du att du hade... Även här har pannloben växt igen på dig. Du var kvar i det gamla. Här var man på väg att ringa melloredaktionen och bara, nu har jag något. Lyssna på det här. Jag tyckte det var så jävla smart med det här regnet. Det var liksom copy-paste på allt.

Sen körde vi också den här leken. Jag tänker på en person du vet. Den körde vi på riktigt. Jag tror fyra timmar en kväll. Men då hade ni roligt i alla fall låter det som. Här tänker jag till exempel på Hitler. Det är ganska lätt tänker man. Det är inte så svårt. Inom musik? Nej. Författare? Det låter som en Norén-pjäs. Delvis. Delvis? Ja. Framförallt en bok här. Två böcker.

Johan Skudel. Nej. Två bäck. Nej. Hur många har jag hett ut då? Gud vilken tår du ser mest. Är han dög? Nej det är han inte. Är han aktuell? Ja, skulle man kunna säga. Skulle man då kunna säga faktiskt. Jaha, okej. På sätt och vis. På sätt och vis. Christer Lindarv. På ett sätt ständigt aktuell. Nej. Är han död? Ja. Ojdå. Karl-Marne Linnea. Vad sa han? Carl von Linné? Ja, Carl von Linné. Hur länge? Nej, det kan jag inte fråga. Har han varit död länge? Ja. Ja. August Strindberg.

Du hör, det är så dött. Du hade haft en helg med mig i Copenhagen hade ändå gett det lite mer just. Nu kommer ju påsken. Skärtorsdagen har ju du gått ut stenhårt med att det är ju din bästa dag. Och nu pratar jag och Gabbe här. För att nu har vi ju en glugg. Vi har ju väldigt spridda skurar i våran familj.

Vissa är ju vuxna och andra är barn. Jag har två barn som är väldigt stora och jag har egna jobb och det ska jag planera semester. Om vi får ihop nu fyra dagar när alla är lediga då får vi ändå planera något gemensamt. Det tycker jag är viktigt också för den minsta som är tio. Att vi kan vara alla i familjen. För han älskar när syskonen är med. Och då får även flickvänner och pojkvänner inbjudna. Så det är inga konstigheter. Men då är ju Gabbe, där är ju vi.

Där har ju vi blivit uppfostrade på lite två olika sätt han och jag. För han har ju alltid varit noga med det här att man ligger i framkant och planerar. Och man ska ha något att se fram emot. Och man tittar på lovena redan. Men medan jag hela tiden simmar i bakvattnet och ropar på hjälp. Och undrar om jag ens ska kunna runda nästa udde. Eller om krafterna har tagit slut. För mig blir det här bokandet alltid ångestladdat.

Jag vill gärna slanta in beroende på vilket humör jag är på. Och känna, är det år eller är det London? Eller är det hemma? Nej, kanske hemma också. Vi kanske har det gött. Vi kanske åker ut och hälsar på några kompisar i en stuga. Eller bara påska runt lite gött hemma. Men det går ju inte. För då har du inte... Du vet, det här att fixa då... för sex, sju personer. Om det nu är flygbiljetter eller om det är att man ska knå ihop i en bil och åka dit eller handla mat. Det måste ju ändå planeras.

Fan, ni borde åka till det här. Vad heter det i Köpenhamn? Som ändå är familjeland. Neverland heter det. Legoland? Nej. Neverland. Det var väl... Det tror jag inte jag ska åka. Åk dit med familjen. Det finns djur. Det här badlandet. Plantagen. Plantagen heter det va? Plantagen. Det är dit man åker och hamnar blommor. The Reef. Lalandia.

Där har jag varit. Där skulle ni kunna åka på. Där är jag inte. Det var det jag skulle komma till. Vi hamnade alltid på något vänster när vi inte hade lärt oss att synkronisera våra gemensamma semestrar med alla dessa barn. och hela vår entourage då blev det ju så att Gabbe ville ju inte stå på och bara köra över och boka om jag inte ens visste om jag ville sätta mig på ett flygplan eller inte. För det vet man ju inte heller utan det är ju det kanske inte känns alls bra.

Det kan ha varit någon krasch, det kan vara krig och stängda luftrum. Eller så är det klimatet eller någon annan jävla anledning som gör att jag inte alls känner för det då. Men då blir det ju jag som styr alla. Och så finns det ingenting kvar då när vi ska... Hur är dina barn?

Vad blir det med påsken nu? De är jätteglada. Ja, men driver de på bokningen? Nej, men de vill gärna med. Ja, men de driver inte. Nu måste vi bestämma någonting. Kan vi boka? Ja, men de frågar, har vi bestämt någonting? Ja, det har vi gjort. Jag ska snart annonsera så jag hade inte bestämt någonting.

Men då är det ju så här. Då hamnade vi ju alltid i Danmark. På sådana här feriesenter. Vi tittade på Babatus. Vi var vid något nörnreservat och kollade på fåglarna. Vi hade gjort det tre gånger. Sett någon nörd med någon liten luva på. Någon riddare som åkte med någon svart.

fram och tillbaka då börjar ju mina barn bli för stora för det för vi åkte till något annat där man kunde liksom bo på något sånt där danskarna är ju väldigt härliga med det att det är både smörbröd och badcenter och pingis och hopptorn och allting

samma. Och då sitter du i någon liten sån här tegullstuga och grillar och så springer alla barnen fram och tillbaka och så ska du ha det gött med din man typ. De är ju väldigt så att det ska vara familje. Så vad ska du åka i påsk som har alta? Där de tvistade lärde. Jag har gått ut och sagt att vi har redan bestämt något. Men vi har ju inte bestämt någonting. Och sen är det också så här. När jag då bokar någonting.

Man har olika roller i en familj. Här är inte du riktigt Ann Hampus och här ska du passa på nu och lyssna på den gamle. Nu ska du fundera lite över din roll och vem du vill vara i framtiden som pappa. Som man, som människa i en kanske lite annan situation. Om Gabbro alltid har bokat så är han van att det blir på hans sätt. Och det ska jag sannoliken säga att det blir alltid bra när han... styr upp saker. För han lämnar ingenting åt slumpen. Jag

Då sitter jag på semestran och säger, men herre, då har han jobbat som ett svin i flera veckor innan. Kollat upp vilka restauranger, vart vi ska bo, hur vi ska köra, vart vi ska hyra bil. Allt. Och så sitter jag och säger. Men det här var väl helt otroligt. Att vi hamnade på en så jädra bra restaurang. Och bara god mat. Det passar ju familjen perfekt. Och hotellet är ju så. Sitter jag och säger. Ja.

Och då blir ju han. Då måste jag förklara. Ja nu är det ju inte riktigt så. Tills jag själv då ska boka. För då tänker jag att det är ju inte så svårt. Och det blir ju bra hur det är. För då tänker jag i mitt stilla sinne. Det blir ju bra. Vi hamnar ju där vi ska ändå. Så vi bokar väl in det här. Så tar vi resten.

Men det blir ju sen, tänker jag då. Och jag har bokat två olika saker till vår familj. Sen har jag liksom släppt det. Och då bokade jag till exempel när Gabbo och jag träffades. Så skulle vi ju på en liten sån här. Det var innan vi fick Lilo. Och då hade vi ju fortfarande vissa veckor när vi inte hade barnen så skulle vi göra något lite mysigt. Då sa jag, låt mig få ta hand om det här. Härligt. Det var ju lite sådär bjussig tid, du vet. Och barnen skulle vara hos sin pappa.

Jag bokar på Santorini. Det skulle vara sådana gungor för bara vuxna. Inte gungor för bara vuxna. Inte sådana gungor. Lite så vuxen gungar, lite barn gungar. Nej, det var inte någon sånna gungar har jag aldrig blandat in. Det var någon sån här span med små gungor och hängmattor i träderna och poler. Ja, men det såg helt otroligt ut. Och mig veteligen så bokade ju... jag den här resan fullt ut en vecka sju dagar. Och det var avresa och det var hemresa och vi hade bildbotellet och allting.

Och så kommer vi och vi åker och då tänkte jag nu är jag hands up, nu åker jag med henne. Det här blir ju, nu är det bara att hålla i sig och liksom go with the flow. Men vi hamnar ju på fastlandet i Parga, en liten hamnstad. Vi hade ju en bussresa på flera timmar innan vi kom fram. Och liksom vätskebrist och inte alls något flott. Per Andersson och hans fru var med på samma resa. Kooky Hockey

Och de hade tagit någon sista minut. Och det var de som sa till oss. Gabbe var ju glad på flyget. Och sa att vi ska till Santorini. Men det här flyget. Och sen så visade det sig att vi satt på samma buss som Per Andersson och hans fru också. Och då började vi att skoja lite och ingen hade något vatten och det blev varmare och varmare. På det här timmar åkte vi. Och så kom vi ner till det här resorten där vi skulle bo. Det var inte alls någon spa.

Det var en liten pool och en liten hamnstad. Det blir i och för sig en jättebra semester. Försöker du då täcka upp alla dina fel du har gjort, dålig research, eller försöker du bara... Det här blev fel hörni. Vi fick ju skratta åt det. Det var ju ingen katastrof på något sätt. Det var ett dugg synd om oss. Vi var ju jättebra semestern då. Men det var ju väldigt långt ifrån det jag sålde in det. Det var ju liksom...

Inte alls, det var ju två helt olika resmål. Men jag tror att om man är dålig på boken så märker folk också ganska snabbt att ta den uppgiften ifrån en. Fy, jag kan ju inte ens boka en taxi. Jag trodde jag hade bokat Göteborgs taxi och hamnade med någon taxi. Det var ju som att gå in på kasinot här nere. Jag var ju inne och vände i ett mörker. Jag åkte ju in i en tunnel. Det kändes som att jag var långt inne och vände i något kriminellt gäng och tillbaka.

Utspottad bilen. Det var ju som Jönsson-ligan. Ena dörren slängdes igen. Då öppnade sig den andra. Det var liksom cigarettrök. Det var riktigt otäckt. Men då hade jag ju gått in via någon sida. Jag bokar sällan taxi själv. Och det var väl som en spelsida att den snabbaste taxin. Och du har ingen research där utan det är bara...

Smidigt taxi ska jag ha. Det är den jag tar. Jag har bokat taxi. Jag har fått bekräftelse. Men jag vet inte var man börjar om man bokar saker. Om jag bokar en utländsresa då går jag in på Google och skriver utomlands. Menade du ögonfrans? Och det tar ju mig till helt fel tid. Jag har bokat två resor utomlands i vuxen ålder.

Första resan. Utomlands tycker jag. Det är väldigt roligt att du säger det också. Utomlands. Menade du ögonfrans? Då kan det vara lite vilket resmål som helst. Det blev lite så det blev också. För första gången det var. Då skulle inte jag åka med på. När jag stod studenten. Då ville inte jag åka på den studentresan. på något lite mer, tänkte jag, något roligare än Magaluf. Tog jag med min dåvarande flickvän. Och så, nu bokar jag så åker vi. Nu bokade jag Tunisien.

Vad som hände sista dagen var det var IS-attack på hotellet bredvid. Så vi fick åka hem och evakuera. Förlåt att jag skrattade. För det var ju helt så. Hade du ingen aning om att Tunisien var lite där? Mamma sa när hon ringde. Hon ringde och bara så här. Var är det ni ska åka nu? När vi var på flykta. Tunisien. Hon bara. Men för fan. varning, dit åker man inte.

Vi satt på hotellet hela veckan. Sen blev det den attacken. Folk började ringa. Fick man evakuera och åka hem? Det var första. Andra gången tog jag på mig när jag och William skulle åka. För några år sedan. Till Kroatien. För att det sa folk var så jävla fint. Och då var det någonting som folk sa att man skulle åka till som var så jävla fint och poppigt.

Som de spelat in Game of Thrones i. Någonting på B. Menade du Dubrovnik? Utomlands. Någonting på B. Något poppigt och flottigt där de har spelat in Game of Thrones. William och Hampus.

Nej, men jag tänker inte. Om jag tänker Sverige, då vet jag. Här har vi norr, vi har söder och emellan. Kortland! Ja, och så åker jag dit om jag vill ha detta och dit om jag vill ha det. Men när det kommer till andra länder, då tänker jag bara de som är klött så. Så när jag tänker Kroatien så tänker jag inte att det är också uppdelat att det finns finare och fulare ställen.

Jag tänker Kroatien. Så då googlar jag Kroatien utomlands. Och så kommer jag då in på en sån sida. Och då bokar jag. Lugnt och enkelt. Bra med långa promenader. Så bokar jag och skickar det till min kompis Sofia. Vi ska åka hit. Du är för fan en pensionärsby. Har du läst på? Då är det så på tips på PROs hemsida. Står tips på resmål med lugn. Här kan du gå och kolla på kyrkorna och klocktonen. Och kvarnarna.

Här finns det inga barnfamiljer som tar. Då får jag boka av. Boka om igen. Boka då på där det står. Fart och fläng och bus. Då hamnar vi på familjehotell. Jag tror det var så poppy. Du vet. Fest. Festhotell.

Det var det inte, då låg vi där med massa barnfamiljer en vecka på All Inclusive som också bokat på med buffé hela veckan. Ja, nej, jag är med dig. Alltså, det här är... Skulle vi gå in i att vi ska boka sådana grejer, då behöver jag gå in i den här... att nu ska jag bli en sån person som bokar.

Och då ska det bokas. Ja, men då får du bara syssla med det nu. Exakt. Då blir det det projektet det här halvåret. Ja, men då omsätter vi den tiden. Och så ska vi bli såna här, du vet, som river ut. Plötsligt har vi någon utrivet ur vagabond. Någon jävligt cool.

Restaurang i London. Det är bara ett hål i väggen. Ingen som vet om det här. Vi bara glider in. Och så ska det bara se ut som att vi gör det på studs. Men i själva verket har du i innefickan på kavajen utrevet ur vagabond. Det här lilla restaurangtipset. jobbar. All research som Gabbe säger, det jag tror är en slump. Det vi ska få andra att tro är en slump, att vi bara rör oss. Det blev balderdarsch. Du vet väl inte att jag har varit där och druckit rinkar in. Det bara blev det, Hampus.

Det är ju där vi måste, förarbetet där glömmer ju alla. Men det intresset har inte jag att förrådda på det sättet. Och göra research och kolla Instagram, vilka ställen som är inne och vad folk är. Nej, för att du är en känslomässig person. Om du skulle i ett ögonblick glimma till att du skulle tycka det var kul så...

Fröttnat efter tio minuter. Du har inte den energin att lägga ner. Och att jag inte är så intresserad av det. Kan vi bara gå till gränsens? Där vet vi vad vi får. Nu har jag bokat här Jensens buffhouse. Det hade bord klockan sex. Fungerar ju personer. Där vet vi få bernet, friffelmajo, pomfrit och en riktigt god steg. Kan välja mellan 90 gram och 120.

Där passar det aldrig. Det är ju ändå smidigt. Du blir mätt. Skit i Noma hörni. Ja men det blir ju så för att jag inte orkar engagera mig. Så då bokar jag en jättefin resa. Men det var då det räckte till. Så då är vi en jättefin stad. Ja då är du färdig. Alltså åka på grisfest och sånt. Det gjorde jag faktiskt en gång. Min morfar köpte en resa till mig och min dåvarande för att vi hade missat familjeresan. Rune Johansson.

Var det Bengt Martins här? Ja, jag ska boka en res. Alltså det var ju så. Och då ingick det ju att vi skulle få åka. För då hade morfar bokat. Jag sa ju, boka på ditt sätt då. Vi åker precis på samma som er. Det var det kanarierarna. Och så fick man ju ta den här bussen till den här...

Det var ju precis, det fick man ju höra också. Det får du ju åka till stället. Det har spelat din sällskapsresa. Det är ju samma gubbe som spelar kynt där. Som är med i filmen, Maria. Så det är ju helt otroligt. Och då var det en sån där Miss Piggy-tävling där alla... vidleva sigsfärgade damer och tanter skulle upp och dansa och så skulle en vinna och då kom jag två. Oj!

Och så var det helgrillad gris. Fast vet du vad? Jag kan typ tycka att personen som kommer hem från en sån resa och berättar om den här flockresan. Där allting var bestämt. Att det är härligare än människor som kommer hem och är sådär. Nej men alltså vi var i Italien när vi bodde med lokalbefolkningen.

Det var en familj som hade en gård. Där vi hyrde deras atterfallshus på tomten. Det var så jävla mycket. De gjorde egen ost till frukost. Det var så jävla trevligt. Sen var vi på en restaurang. Där var en gammal gubba som gjorde pasta själv. Alltså det skulle jag aldrig gå till någon sån här kedja eller någonting. Det är så mysigt man blir. Alltså det där tycker jag blir så. Ja det gillar du inte. Nej. Lägg av.

Ja, nej men det var ju otroligt. Det är ju otroligt, men man ska ha lite att säga att det ska vara både ölkorv och Rasmus Sebach och sen ska det vara det speciella. Som mötas lite. Men nu är ju du lite lat också. Vi ska ju inte säga så här. Om någon annan har gjort föregobbet åt dig. Så tycker du det är lite gött. Det är ju din oförmåga att torka reka. Som gör att du hellre tar. Nu fick jag uppgiften att boka.

en helg i Köpenhamn faktiskt. Det var alla ställen i början av maj. Fick jag den uppgiften av en person som ville utmana lite. Och då så blir jag ju skitstressad. Så då fick hon säga det är ju inte en backpackeresa i Asien du ska planera. Det är två nätter i Köpenhamn. Men trots det så var känslan i mig att det verkligen är det här stora. Ska vi åka bil? Ska vi ta tåg? Boka en hotell, köpa en hamn. Hitta ett treehouse-hotell som ser ut som att vara med i...

Tarsan typ. Som jag tänkte såhär. Ja men det står rent ut. Och sen kommer jag komma dit och säga missnöd med allt. Vad är det för hotell du har bokat? Nej det heter något med treehouse. Menade du tre små grisar? Nu blir jag näst stressad faktiskt. Jag tar ju första bästa för att jag blir så jävla stressad.

Men det kan du inte göra. Du måste ju reka. Du får ju gå in på någon då. Då får du använda de här influencersna. Eller någon som har lite koll. Och titta. Var bor man någonstans? Först, vad är det för prisklass vi tänker oss? Och var bor man? Eller så ringer du din goda vän och hoppas på att hon svarar. Skäringers reseservice. Det hade varit jättetoppen. Alltid möjligt men. Jag tänkte att du kunde göra det.

Nej men det kunde jag ju ha hjälpte med. Men du har ju redan bokat första bästa säger du. Jag är också lite bättre på att boka saker i Sverige. Jag bokar till exempel ett spa nu. Det var där min mamma drack vinpaket och ramlade baklänges i resväskan. Som slog ihop som en... Nej. Hon blev så jävla på pickalur. Men jag har aldrig sett min mamma.

Det var ju sånt där panfröjts. Du vet när det är en uppställning. Man kan nästan blåsa panfröjt för ett sånt vinpaket. Och så är det ju Asia Spa. Betyder att det är lite låga asiatiska möblemang. Och då var det en säng som stod på golvet. Alltså sängen skulle vara sådär. Mamma var ju... Hon visste ju inte...

Hon ställde väskan bredvid sängen. Men sängen stod ju fortfarande väldigt asiatiskt och fint på golvet. Och så hade hon satt sin väska och ställt den på golvet. Så den var nästan i höjd med sängen. Så när hon klivde ur sängen... I sina små badtoffler med det här vimpaketet. Så ramlar hon baklänges ner i sin egen väska. Hon är ju ganska liten. Mamma. Så väskan slog ihop. Så jag såg bara de här små badtofflerna.

Som stack ut. Och sen också vada upp. Då skulle man ju sitta på en liten pall och tvaga sig. Åh fy fan. Man ska sitta på en liten träpall där. Så där satt mamma och jag och tvaga oss långsamt. Det blev ju komik av allt. Det blev ju som en grisfest faktiskt. Det var ju bara sombreron som fattades. Tog du bild på Gunnar hon låg i reseskan? Nej, jag trodde inte jag gjorde det faktiskt. Fy fan vad roligt.

Men allt det där, där har du ju det här. Jag menar egentligen så är det skitsamma om du åker på en grisfest eller en fågelhork i sälen eller äter pasta hemma hos någon 70-årig gubbe som han har gjort till Homemade på Italien. Om du åker med rätt person. Då blir ju allt så roligt. Man ska ju till och med kunna tänka sig att gå på röda mattan. Premiärer med henne. Har du inte gjort det någon gång? Jo, en gång har jag gjort det. Det var då hon hade löst ögonfransarna i armhålen.

De satt med Bert Karlsson och pratade på prostatacancer hela kvällen. Så jag fick lyfta ut här nu. Då var det också vinpaket. Det är väldigt sällan. Men då blev det flow i samtalet. Och fy fan vad roligt. Mamma hade en body på sig så när man fick knäppa i grenen. Och den fick hon knapp. Den fick jag böja.

Jag börjar mig ner på toalett och får knäppt. Och då sa jag att nu är det verkligen. Nu är vi nere i förnedringens mörkaste grydda. Vi var ju bra runda under fötterna då. Vi tyckte ju båda det var lika jobbigt så vi drack ju på.

men just när jag hörde mamma veva igång ett samtal om prostatacancer med Bert då kände jag bara det här är inte det här hur ska vi ta oss ur det här kände jag Du vet man måste ju även i de jobbigaste lägena när det har blivit fel så måste man ju ge upp och skratta en stund.

Ja du, ska vi säga så? Nej, jag tror det var väl måndagens vad måndagen hade i sitt skötet. Hoppas ni uppskattar det skiten. Ja, det är gott. Hej! Just idag mår jag bra. Jag förs framåt av kraftiga vindar. Just idag är jag stark. Thank you for listening to this Polpo original. You've been amazing.

Verbo's last-minute deals make chasing fresh mountain powder incredibly easy. With thousands of homes close to the slopes, you can get epic pow, freshies, first tracks, and more. Find last-minute deals with the last-minute filter on the app. Book a private vacation rental now at verbo.com. The holidays mean more travel, more shopping, more time online, and more personal info in more places that could expose you more to identity theft. But LifeLock monitors millions of data points per second.

If your identity is stolen, our US-based restoration specialists will fix it, guaranteed, or your money back. Don't face drained accounts, fraudulent loans, or financial losses alone. Get more holiday fun and less holiday worry with LifeLock. You.