#307 - Storytime! Hans och Greta

Hej där, välkommen till Simple Swedish Podcast. Idag ska jag faktiskt läsa en saga för dig. En saga, ja. Det är en berättelse. En berättelse som man oftast läser för barn. Men det kan såklart vara trevligt att lyssna. på en saga också som vuxen. Och den här sagan heter Hans och Greta. Och den skrevs av bröderna Grimm. Bröderna Grimm, ja, så det är en gammal saga. En klassisk saga, kan man säga. Så, först av allt ska jag såklart tacka några patrons. Det är Eva.

Conny. Himbeersommer. Eferversent. Svåra namn idag. Eva igen. En till Eva. Svitlana Nicole Noor. Hungarian Byheart och Bartos. Tusen tack till er för att ni stödjer den här podden. Okej, så någonting som är viktigt är att... Inte försöka förstå varje ord, utan lyssna på helheten. Fokusera på det du förstår. Och försök bara följa med i handlingen. Alltså att följa med i det som händer. Jag ska förklara några ord.

Men sen när du lyssnar, prova att bara lyssna och försöka följa med i berättelsen. Så först... Det första ordet jag ska förklara är ordet ved. Och ved det är trä som man eldar med. Så om man till exempel går ut i skogen. hugger ner ett träd och sen så kan man göra ved av det trädet ved för att elda med och när man lägger ved och tänder en eld då kallar man det för en brasa så du kan samla lite ved och tända en brasa

En eld alltså. Och man kan då sitta runt den här brasan, värma sig och ha det mysigt. En brasa. Sen har vi en smula och en smula är en liten, liten, liten bit av bröd eller en kaka eller liknande. Alltså om man... Man kan till exempel smula sönder bröd. Alltså man smular det till små små små små bitar. Och de små små bitarna kallar vi för smulor. Och vi har en stivmamma. Och en stivmamma är till exempel om jag har barn och...

Jag gifter mig med en ny kvinna och den kvinnan blir som en ny mamma för barnen. Då kallar vi det för en stivmamma. Så det var några ord som kan vara bra att veta innan. Så ved, en brasa, en smula, att tända en brasa och en stivmamma. Okej, är du redo att lyssna på sagan om Hans och Greta? Okej, då börjar jag.

I utkanten av en stor skog bodde en gång en fattig vedhuggare med sin fru och sina två barn. Barnen hette Hans och Greta. Pappans jobb gav inte så mycket betalt. Alltså han tjänade inte så mycket pengar. Det här året var det extra svårt. De hade inte ens råd med mat till hela familjen. En natt... Sa pappan till sin fru. Vad ska det bli av oss? Hur ska vi kunna ge barnen mat när vi inte ens har...

till oss själva. Jag vet vad vi ska göra svarade kvinnan. Tidigt i morgonbitti tar vi med barnen ut i skogen där Tänder vi en brasa för dem, vi ger dem varsitt bröd och så lämnar vi dem kvar ensamma. De kommer inte att hitta hem igen. Och då behöver vi bara mat till oss två. Nej, sa mannen. Det vill jag inte göra. Hur? Kan jag lämna mina stackars barn själva i skogen? De vilda djuren, de skulle komma och äta upp dem. Din idiot, sa kvinnan.

I så fall måste vi alla dö av hunger. Kvinnan fortsatte tjata på honom och till slut så gav... Mannen efter. Och gick med på. Vad frun sa. Men. Hans och Greta. De. var fortfarande vakna och de hade hört allt som deras stivmamma hade sagt till deras pappa. Greta grät och sa till Hans. Nu är det slut med oss. Gråt inte Greta, sa Hans. Oroa dig inte, jag ska nog komma på något. När pappan och stivmamman hade somnat, då steg Hans upp. Han...

Han tog på sig sin jacka, han öppnade dörren och gick ut ur huset. Månen sken och Hans hittade... En massa vita stenar som glittrade som silver i månskenet. Hans fyllde sina fickor med de vita stenarna. Och sen gick han tillbaka och sa till sin syster Greta. Lita på mig, lilla syster, och sov lugnt. Allt kommer bli bra. Sen la han sig i sin säng igen och somnade han också. I gryningen innan solen hade gått upp.

Då kom styrmanman in i rummet och väckte barnen och sa Upp med er, era slöfockar! Vi ska gå in i skogen för att hämta ved. Hon gav en liten bit bröd till dem var och sa Här får ni till middag. Men ät det inte nu för ni får inget mer idag. Greta stoppade brödet i sin ficka eftersom Hans redan hade sina fickor fulla med stenar. Sen... gick de hela familjen tillsammans in i skogen. När de hade gått en kort stund så stannade Hans och...

tittade tillbaka mot huset. Och så gjorde han gång på gång. Hans, vad är det du tittar efter? sa pappan. Du hamnar ju efter snabba på. Jag tittar efter min vita katt som sitter på taket och vill ta farväl av mig, sa Hans. Stivmamman, hon sa då. Dumbom, det är inte din lilla katt. Det är morgonsolen som skiner på skorstenen. Men Hans hade inte tittat efter katten utan han hade tagit en sten ur fickan och lagt stenen på vägen. Och det här...

Det fortsatte Hans att göra igen och igen med jämna mellanrum. Och när de hade kommit långt in i skogen så sa pappan. Nu barn, samla ihop lite ved så ska jag tända en brasa till er så att ni inte blir kalla. Hans och Greta De samlade ihop lite kvistar till en brasa. Pappan tände brasan och när det brann för fullt så sa styrmamman. Lägg er nu ner och vila. Eran pappa och jag, vi går in i skogen och hämtar ved. Och när vi är klara så kommer vi tillbaka.

Hans och Greta satte sig vid brasan. Vid middagstid åt dem lite av sitt bröd. Och sen somnade de. När de sen vaknade hade det blivit mörkt. Det var natt. Greta började gråta och sa Hur ska vi hitta ut ur skogen nu? Men Hans tröstade henne och sa Vänta bara lite tills månen börjar lysa. Då ska vi nog hitta. Efter en stund... började månen lysa upp skogen. Då tog Hans sin systers hand och de började följa de vita stenarna.

som Hans hade lagt ut. De sken nu som silvermynt och visade de vägen. De gick hela natten. I gryningen kom de tillbaka till pappans hus. De knackade på dörren. När stivmamman öppnade dörren... Och såg Hans och Greta så sa hon. Stigga barn, varför har ni sovit så länge i skogen? Vi trodde aldrig ni skulle komma tillbaka. Men pappa... Han blev jätteglad för det hade gjort honom så ont i hjärtat att lämna dem kvar i skogen ensamma. Men snart.

blev det dåliga tider igen. Och en kväll så hörde barnen sin stivmamma säga till pappa All mat är slut igen! Nu måste vi ta med barnen ut i skogen igen och den här gången ännu längre in så att de aldrig kan hitta tillbaka igen. Det är det enda sättet att rädda oss själva. Men mannen ville hellre dela det sista brödet med barnen. Men stivmamman lyssnade inte utan hon bara fortsatte skälla på honom tills han gav med sig igen. Barnen hade...

varit vakna och hört hela samtalet igen. Och när pappan och stivmamman hade somnat då steg Hans upp och han... Han skulle gå ut och plocka stenar igen. Men stivmamman hade låst dörren. Hans kunde inte komma ut. Greta började gråta. Hans tröstade sin syster och sa. Gråt inte Greta. Sov lugnt. Jag ska nog komma på någonting. Tidigt på morgonen kom stivmoden och väckte barnen. De fick sitt bröd, men...

Det var ännu mindre än förra gången. På väg in i skogen smulade Hans sitt bröd i fickan och med jämna mellanrum stannade han till och kastade brödsmulor på marken. Hans, varför stannar du hela tiden? sa pappan. Skynda på. Jag tittar efter min lilla duva som sitter på taket och vill ta adjö med mig, svarade Hans. Dumbom! sa stivmamman. Det är ingen duva. Det är solen som lyser på skorstenen. Men Hans fortsatte ändå att kasta, smula

Efter smula på vägen. Stivmamman ledde barnen ännu djupare in i skogen. Till en plats där de aldrig... hade varit förut. Och sen gjorde de en stor brasa igen. Och stivmamman sa Bara sitt här och när ni blir trötta Kan ni sova en stund? Vi går in i skogen för att hugga ved och när vi är klara kommer vi tillbaka och hämtar er. Papp! Kappan och stivmamman gick iväg. Greta delade sin bit bröd med Hans eftersom Hans, han hade ju spridit ut sitt bröd.

längs vägen. Snart somnade de. När de vaknade var det natt och mörkt. Och ingen kom För att hämta dem. Greta började gråta. Hans tröstade Greta och sa. Vänta bara Greta. När månen lyser starkare kommer vi att se smulorna som jag har lagt på stigen. De kommer att visa oss vägen hem. Månen började lysa, men de hittade inte några smulor. Fåglarna hade ätit upp varenda liten smula. Oroa dig inte, vi hittar hem ändå, sa Hans till Greta. Men det gjorde de inte. De gick hela natten.

Och hela nästa dag också. Men de hittade inte ut ur skogen. De blev väldigt hungriga eftersom... De inte hade något att äta. I tre dagar försökte de hitta hem. Men de kom bara djupare och djupare.

in i skogen. Då såg de en vit fågel som sjöng så vackert de stannade för att lyssna. Efter en stund flög fågeln iväg. De följde efter fågeln och efter en stund kom de till ett litet hus. Titta, ett hus, sa Hans. De gick närmare huset och snart såg de att det inte var något vanligt hus. Nej, för väggarna var gjorda av bröd. Taket var gjort av pepparkakor. Och fönstren... var gjorda av socker. Äntligen får vi äta, sa Hans. Jag tar lite av taket och du Greta kan ta lite av ett fönster.

Hans bröt lite av taket för att se hur det smakade. Och Greta hon knaprade lite på ett fönster. Då hörde de... En kraxande röst. Knaper i knaper i knus. Vem är det som knaprar på mitt hus? Rösten kom inifrån stugan. Det är bara vindens hus som vin runt ditt hus, svarade barnen och fortsatte äta. Hans tyckte att taket, det smakade bra. och rev loss en stor bit av det. Och Greta tryckte ut en hel ruta ur ett fönster och satte sig för att äta den.

Plötsligt öppnades dörren och en gammal, gammal kvinna kom ut. Hans och Greta blev så rädda att de tappade allt. De hade i händerna. Den gamla kvinnan såg de stackars barnen och sa. Kära barn, hur har ni hamnat här? Kom in och stanna hos mig. Ingenting farligt kommer att hända er. Hans och Greta följde med den gamla kvinnan

Hon satte fram god mat till dem. Mjölk, pannkakor med socker, äpplen och nötter. Och sen... bäddade hon två små sängar med rena vita lakan som barnen fick lägga sig i och sova. Hans och Greta var lyckliga, men den gamla kvinnan bara låtsades vara snäll. För i verkligheten var hon en elak häxa som lurade små barn att komma in i hennes godishus.

Tidigt nästa morgon innan barnen hade vaknat så bar häxan Hans till en bur och låste in honom. Och sen gick hon till Greta och skakade henne våldsamt tills hon vaknade och skrek. Upp med dig din latmask. Gå ut och hämta vatten. Vi ska laga mat till din bror så han blir fet. Och när han har blivit fet, då ska jag äta upp honom. Greta började gråta. Men hon var tvungen att göra. Som den elaka häxan sa. Och nu lagade häxan god mat till stackars Hans. Greta fick nästan...

ingenting att äta. Och så här fortsatte det varje dag. Varje morgon ville häxan se om Hans hade blivit fet. Hon gick till buren och skrek Hans, visa mig ett finger så jag kan se om du Har blivit fet. Men Hans. Han var smart. Och han visade inte sitt finger. Han visade istället ett litet... som han hade hittat i buren. Den gamla häxan, hon hade dåliga ögon och hon trodde att det här benet var Hans finger. Och hon förstod inte varför Hans aldrig blev fet.

Det hade gått fyra veckor och Hans fortfarande inte var fet. Då ville inte häxan vänta längre.

Tidigt nästa morgon så tvingade häxan ut Greta för att tända elden och förbereda grytan. Först ska vi börja! Baka, sa häxan. Jag har redan värmt upp ugnen. Häxan tog med Greta till ugnen. Häxan ville lura Greta att gå in i ugnen så hon kunde äta Greta också. Gå in i ugnen, sa häxan. Se om den är tillräckligt varm. Men Greta, hon förstod vad häxan försökte göra. Och hon lossades. Att hon inte förstod och sa. Jag förstår inte hur jag ska göra. Hur kommer jag in i ugnen? Dum-bom, sa häxan.

Dörren är stor. Till och med jag kan komma in där. Kan du visa så att jag förstår? Sa Greta. Hexan. stack in sitt huvud i ugnen. Se, jag kan komma in själv. Då knuffade Greta in hela häxan in i ugnen. Och sen stängde hon ugnen snabbt så häxan inte kunde komma ut. Häxan började skrika av smärta. Men... Greta sprang iväg och den elaka häxan brann ihjäl i ugnen. Greta sprang till Hans och öppnade buren.

Hans, vi är räddade. Den gamla häxan är död, ropade hon. De kramade varandra och dansade omkring av lycka. Sen... gick de runt i häxans hus. Där hittade de kistor fulla av pärlor och juveler i alla hörn av huset. Barnen stoppade fickorna fulla med ädelstenar och pärlor. Nu måste vi gå, sa Hans. Vi måste komma ut ur häxans skog. De gick och gick och efter många timmars vandring började skogen kännas mer och mer bekant. Snart såg de...

sin faders hus. De sprang till huset och rusade in genom dörren. De såg sin pappa och skrek av glädje och kramade om honom. Pappan berättade att han hade längtat så efter dem. Stivmamman, hon hade blivit sjuk och dött. Både Hans och Greta tömde sina fickor och pärlor och ädelstenar och juveler rullade ut över hela golvet. Äntligen var det slut. På alla sorger och svåra tider. Och de levde länge lyckliga tillsammans. Ja, det var...

Berättelsen om Hans och Greta. Hoppas det var trevligt att lyssna på. Om du inte förstod så bra, prova att bara lyssna igen och... Du kommer garanterat förstå mycket bättre. Eller så kan du bli patron så att du kan läsa hela transkriptet. Och om du är med... i Swedish Pro League så har du också tillgång till hela transkriptet. Det var allt för mig idag. Vi hörs snart igen. you