#71 Caroline Thunved - Vad är egentligen en kommunikatör? - podcast episode cover

#71 Caroline Thunved - Vad är egentligen en kommunikatör?

Apr 11, 202455 min
--:--
--:--
Download Metacast podcast app
Listen to this episode in Metacast mobile app
Don't just listen to podcasts. Learn from them with transcripts, summaries, and chapters for every episode. Skim, search, and bookmark insights. Learn more

Episode description

Avsnitt 71 av Novus Sanity Check - med Caroline Thunved som veckans gäst. Caroline Thunved är vd och generalsekreterare för Sveriges Kommunikatörer. Hon kom närmast från en position som kommunikations- och insamlingschef på Rädda Barnen. Thunved har blivit prisad för sina kommunikationsinsatser och har en gedigen erfarenhet av varumärkesutveckling och kommunikation från både byråsidan och den ideella sektorn. I dagens avsnitt behandlas flera ämnen. Bland annat: vad är egentligen en kommunikatör? hur kommer intåget av AI påverka branschen? och hur utsatt blir man som offentlig person i dagens mediesamhälle? "En del av den kritik som riktas mot kommunikatörer är faktiskt berättigad. För en del kommunikatörer är gatekeepers - ofta för att de har fått de uppdraget. jag företräder föreningen och intresseorganisationen för alla kommunikatörer, och vi menar på att det är helt tvärtom. Vi ska få upp transparensen. Det visar sig allra tydligast inom offentlig sektor, där alla kommunikatörer arbetar under grundlagarna. Då har man en skyldighet via "samhällskontraktet" att ge medborgarna information, och därmed möjlighet att ta ansvar.

Transcript

Välkommen till Novus ceritcheck Caroline tuved tack, du är VD för Sveriges kommunikatörer heter generalsekreterare också. Han har ju som dubbla titlar. Det är ju för att det är en förening i grunden. Som ju ägs utav medlemmarna och då har man en generalsekreterare och sen äger ju föreningen ett servicebolag och det är ett aktiebolag och det är för att vi ska kunna bedriva tjänst i våra medlemmar och då behövs det en VD som kunna dubbla. Så drar du fullt upp? Ja verkligen. Verkligen?

Och och särskilt kanske då att det är kommunikatörer som medlemmar? Ibland jag tänker ganska ofta på skomakar barn i många tillfällen. Men för att det är alla branscher har sina utmaningar. Om man är väldigt duktig. Undersökningsbranschen är ju som bransch. Jättedålig på att använda sina egna verktyg? Och. Jag ska väl inte ställa en sån fråga till er som är prodirektör, men jag, det ska jag inte göra. Det lät taskigt, men det är väldigt lätt att man fastnar i

ett inifrånperspektiv. Det går ju otroligt fort också, och även om man kommer ny in. Och att man vi pratar väldigt mycket att vi måste prata kundiska just för vi. Vi fastnar ju signifikanser och. Felmarginaler först då kommunikatöriska. Ja precis mottagare är ganska kanske just det just nu. Små, små gruppiska. Målgruppiska? Ja, men precis ja nej. Men just för att det är väl där utmaningen ligger det väldigt mycket och. För det finns ju egentligen.

Om man inte mätt något så har det inte hänt kan man ju säga, men annars så har jag inte berättat så. Svårt att säga att det har hänt i alla fall. Ja, men jag jag förenklar lite varför vi håller på med undersökningar, men det är ju samma sak om man inte talat om det för någon. Har det hänt då? Nej, det, det är just det är ju. Det är en bra fråga. Det kan ju ha hänt och man kan ju.

Stå på så att det har hänt. Ja, men om mottagaren inte har uppfattat det har hänt så är det ju då har man ju olika åsikter. Och då kanske man har gjort i onödan om det är någonting. Som faktiskt har troligtvis gjort i onödan eller för lite oftast. Ja, för nu pratar du inte om att mörka saker, tvärtom att göra positiva. Saker är det väl den vanligaste grejen inom organisationer.

Att man man gör. Vi kan ta det enklaste ram att man förhoppningsvis har man inkluderat jättemånga att ta fram en ny vision och både du och jag vet ju idag att det gör ju inte alla utan man. Det är en liten grupp som gör en vision och så kaskaderar man ner den där och det funkar inte. Men då? I vilket fall som helst så pratar man ju om att man behöver repitera den där 1000 gånger och den 999 gången är det ändå någon som säger vad spännande?

Det har jag aldrig hört och det kan ju vara din egen kollega. Och det är ju för att vi uppfattar. Saker och ting på så olika sätt och det är väl det som gör människor spännande och faktiskt också yrket att vara kommunikatör, men lite hopplöst. Ibland precis och där då blir ju kanske nästa fråga som jag. Som jag tänker på för att jag behöver själv ta om det här lite. Vad är egentligen en kommunikatör? Vilken alltså, jag älskar att du ställer den frågan idag 2024.

Och den är ju helt relevant, för det är väl också det. Det är väl också det som. Liksom har varit någon lågintensiv debatt kring vad är en kommunikatör? Vad gör en kommunikatör? Vi kan väl? Det är ett ganska nytt yrke om man jämför med militärer och civilingenjörer och så där som är flera hundraåriga yrken så är ju kommunikatörer. Man brukar prata att det började någonstans 1920 1930. Det hette man ju inte kommunikatör utan då hette man kanske publicist?

Nej, nej, ja, någonting något annat. De lyckades inte få ut den kommunikationen. Nej exakt man hette något annat och sedan blev det ju informatör och informatör hette man ju väldigt länge fa. 2010 alltså det började väl skifta där lite för då bytte jag också vår förening som det hette ju Sveriges informationsförening företag så bytte va, frågade jag dig då och jag nickar.

Du har varit medlem i egen. Jag nämnde men men men 2012 så så 2011 bytte ju vi namn till Sveriges kommunikatörer för då hette de flesta. Då var det ju kommunikationschefer istället för informationschefer många. Och idag är ju kommunikatör så som vi Sveriges kommunikatörer ser på. Vem är det så är det ju. Vi omfamnar alla och vad är med alla? Jo, det är marknadskommunikatören alltså marknadschefen. Emma har specialisten motion graphic designen copyn alla alla bitarna grafikerna allt.

Vi omfamnar ju alla som håller på med press och politisk påverkan. Presstalespersoner och chefer till. Ner till. Då de som en del har titeln kommunikatör och då? Det är oftast en ganska generell och bred roll där du förväntas kunna skriva. Du förväntas kunna hjälpa till och kanske ta fram material eller göra en ledare bättre i sin kommunikation. Men. Många gånger har ju en specialist titel roll alltså du är webbredaktör, eller? Ja grafiker eller sociala

medier. Innehållsproducent eller skribent eller ja, fotograf, alltså. Det är ett jätteyrket med så många olika titlar och. Det som det som ni stjälper i lite grann. Det här är att att hjälpa till att kanske få en större förståelse för om man nu är intresserad av yrket och förstå vad det är. Det är ju att många organisationer för några år sedan började ta bort alla titlar i ett försök att göra det bättre så att alla heter

kommunikatör på en organisation. Just det, men och det och det då behöver man ett väldigt, väldigt bra ledarskap i organisationerna för att det ska vara tydligt för alla vad en kommunikatör gör för då kan det ju bli tokigt, för då kan man kanske. Då kan det ju bli så att man går fram till 1 webbredaktör och frågar om de kan alltså någon som skriver på webben och kodar webb som som då? Ber dem att skriva tal och det är ju liksom helt olika kompetenser. Klippan podd. Eller Klippan podd för den

delen. Nämen nämen precis och det är väl. Det är väl där lite kanske utmaningen ligger väldigt mycket just nu eftersom för få för att. I ett digitalt samhälle som vi nästan håller på med och mer eller tjänstesamhälle kanske är ett bättre ord så så är ju produkten väldigt mycket kopplat till hur den beskrivs. För. Att en en bil kan du greppa, du

kan provköra den och så vidare. Men men en tjänsteprodukt är ju helt avgörande att du kan faktiskt differentiera den trycka på fördelarna finnas i alla plattformar samtidigt. Och nå ut till din målgrupp? Förhoppningsvis. Ja, det är ju målet. Menar jag? Ja, det är målet. Ja, ja, precis. Och och för att om du inte gör det så får du heller inga kunder och då får du inga kunder. Då får du heller ingen så att så att kommunikationen är ju helt eller kommunikatören som det

blir i det här. Men det är det som är utmaningen eftersom det är inte bara en roll och och jag förstod ju det innan, men jag tyckte det var jättebra att du pratade om det här för just för att det är ju det som är så viktigt att tänka på att att det är ingen. Schweizisk armékniv på att bara få ut det för det är svårt det och och. Vad är det här lilla förstå sociala mediers olika logiker plus. Journalistikens logik plus kundens logik plus medarbetarens logik.

Och att det ju sker också i en en väldigt snabbrörlig konstant rörelse om vi bara tar sociala medier och deras algoritmer bytte ju linkedin igen bara för någon vecka sedan då? Ska man liksom stöpa och tänka om och stöpa. Jag vet själv. Jag satt och läste den där flera gånger och bara. För ibland är det så här, OK, nu fattar jag och ibland är det jag fattar inte men. Men jag förväntas ju fatta direkt eftersom att jag är

kommunikatör. Och det är det är något intressant med det appropå appar har. Man har man jobbat med med team som ska sätta upp möten så märker man att de flyttar knapparna lite då och då så att trots att vi hållit på endast en pandemin och lära oss de här verktygen och verktygen fanns ju knappt innan pandemin är en liten stamn. Alltså. De var ju så outvecklade, men de lyckades ju inte ens kommunicera

ut att knappen har flyttats. Så du står i ett lajvläge hela tiden med massa andra externa människor. Kanske ska försöka hitta knappskrället och och. Och då kan det ju verkligen vara så här, men jag gjorde ju det här igår. Exakt men nej då var den tydligen uppdaterats och det finns ingen information om det här och. Har väl egentligen en sidospår inser jag nu, men men det här gäller väl också att det gäller även plattformar som Facebook, linkedin.

Att de skruvar lite på det. Ja, men det här blir nog bra och sen glömmer de att tala om eller de kanske inte ens tycker att ja, men det får man väl lära sig. Och så står mycket av kommunikationen och faller egentligen på algoritmer eller någon utvecklare som tycker kom på en bra idé. Och det där är ju liksom det är väl en. Jag tycker det är bra att ett

bra exempel för. Gemene man kanske inte man lägger upp sitt inlägg som man gjorde igår igår så såg man direkt att det var många som såg det och någon började när man börjar gilla det och någon skriver någon kommentar och nästa dag gör det samma och det händer ingenting. Det har gått 2 timmar och så ser du att det är 27 som har sett det här. Vad konstigt vad berodde det på? Jo, det hade inte fått en ny manual uppskickad. Utan och då är det ju oftast att då har algoritmen bytt liksom

beteende. Och hittar man det, ska man googla. Den exakt exakt. Kom jag på nu? Men det är ju jättestor utmaning alltså och samtidigt är ju kanske det här mycket av kommunikatörs diskussionen i alla fall som jag ser från mitt perspektiv som väldigt mycket, mycket kontakt med med nyhetsredaktioner är ju snarare att ett det ska vara stoppet mot

journalistens frågor. Jag kan väl ärligt säga att det är väldigt sällan jag har sett det när jag liksom med alla kontakter jag har med företag och myndigheter så är det tvärtom där där kanske man till och med går för långt tvärtom. Journalisten måste få en fråga nu. Släpp allt annat, det vet jag. Myndigheter som vars grundlogik är och det har jag inte heller säker på att det är så himla bra för att det slår nämligen sönder den här möjligheten kanske att.

Få ut rätt. Information får ut en begriplig. Jag ska ju faktiskt en debattartikel av de här för många år sedan utifrån universiteten där det var någon som körde ja standardkritiken. Det är för många kommunikatörer inom universitetsvärlden. Nej, det är väl snarare tvärtom just nu för att ett kunskapssamhälle måste vi få ut den. Generella kunskap som finns kring ett område. Grön är ju bara idéer, det vi ska inte sprida rön. Vi ska sprida kunskap.

Och när det gäller forskningen också som ju är jättebra exempel. Där för forskningskommunikationen har vi ju kommit en bit med, men inte framme. Det är forskningen är ju till för alla, det är ju alla svår rätt att ta del utav forskningen, för den görs ju för oss och då är det ju fundamenta att den ska kommuniceras och. Och egentligen när man om jag pratar med forskare så håller ju alla med att att.

Då behöver man ju också hjälp med att få ut vad forskningen innehåller och då kanske man behöver göra det oftare än att bara nu gör vi ett start och stopp och det för det kan ju vara år däremellan utan att man gör det bitvis vad man då ser och hur det funkar och så där. Men det här är ju. Det här är ju svårt för en forskare är ju en forskare och duktig på singelbit och kanske inte alltid tänker på kommunikation som ett medel för att få ut sin forskning.

Nej, jag har ju pratat med många forskare så att säga och bjudit fel i tidningen. Då är det ju journalisten typ dum i huvudet, alltså. Ja, fast det är ju ditt problem som forskare för att. Nu sprids en felaktig bild om ditt forskningsområde. Det är problem för dig.

Det styr till och med vilken finansiering du får i. Framtiden. För politikerna kommer läsa artikeln så då blir det och och och när det nu inte finns vetenskapsrelationer i det området eller specialistjournalister längre för att man inte har råd, då blir det ett större krav på universitetsvärlden att faktiskt kunna förklara de här sakerna. Och man kan inte få. Forskarna har har redan problem att hålla utbildningar plus forska vilket ju. Finns för och nackdelar.

Vi behöver inte gå in på här, men men det ska ska de också bli kommunikatörer. Nej, nej, det blir ju jättekonstigt. Då kommer dom ju inte hinna forska. Exakt. Men det krävs ju mer men men där tror jag ett problem tror jag i alla fall som jag har noterat. Då får vi säga om det fattar samma sak att eftersom journalistiken har dragit ner så pass mycket på alltså det. Det pengarna tar slut hela tiden. Antal journalister erfarenhet innebär en hög lön och hög lön innebär att man inte har råd.

Så är det ju väldigt och plus att osäkra arbetstillfällen. Så vill du köpa bostad? Köpa bil kanske du har tröttnat på och vara frilansare i 7 10 15 års tid behöver ha en fast anställning. Och då går det över till kommunikatörssidan, men jag märker vi en del ser det som från journalistsidan tills man ser det lite som svikare har

gått över till fiendesidan. Det finns någon liten skrev ärligheten samt att det finns en liten alltså du drivs av ett kall som journalist, ett kall som du egentligen inte kan göra när du jobbar på en myndighet eller ett företag. Om du ska titta på liksom grunddimensioner. Varför blir journalist alltså för då ska du då ska du granska makten du? Det är en. Ja de har ju deras Etiska riktlinjer som ju har som är deras ständiga och bra kompass. Skulle jag säga därför?

Väldigt mycket den fria journalistiken och journalistikens roll i samhället att faktiskt granska och den är ju helt korrekt. Men det är ju metoderna för granskningen som ju jag ser har lett till olyckliga beteenden hos dem då kommunikatörer som ska hjälpa till hjälpa journalisterna att granska du var inne på det själv, just det här att man stopp nu är det en journalist som ringer. Allting måste ut nu för att man känner som stress och många gånger är det ju journalistens stress.

Man känner av och och kommunikatörens roll är ju verkligen att. Möjliggöra att rätt information kommer ut för av samma anledning. Ja, men precis, men då där blir man ju ur ur ur den granskande parten som vi nu ska titta på en granskning i det här fallet lidande av att granskningen ska gå så pass fort och och det finns en trend III Media där man jobbar väldigt mycket med känslor. Alltså man mäter glada nyheter till exempel för att det är bara dåliga nyheter man fokuserar på

konflikten. Debatten anses vara den drivande generatorn för tittare. Det är LO och lyssnare, kanske också och läsare, men. Men det är faktiskt inte det som är nyhetsmediasroll, men det där har man släppt för att man inte har råd att göra bra saker och och om du då lämnar som en duktig journalist då anses vara för dyr. Du har inte fått fast tjänst att gå över till kommunikatörssidan så skapar det någon form av. Rivalitet eller irritation,

eller. Om jag jag ser ganska ofta faktiskt som som sitter lite lugnt vid sidan av och inte. Men vänta det här, det ska ju inte finnas motsatsförhållande, men sen finns det ett jätteproblem med journalistiken. Den måste bli bättre. Det måste finnas pengar där. Du måste kunna ha en trygg anställning som journalist. Du ska inte behöva lämna journalistiken för mig så att men det där slår väldigt mycket på kommunikatören har jag märkt att man man man förenklar för sig själv Om du är kvar på

journalistsidan för att du gör. Våld på dig själv väldigt ofta för att stanna kvar där och. Det där blir svårare då för kommunikatörssidan också. Då ska man bara förstöra för journalistiken. Man är ska stoppa ganska innan jag kanske har tvärtom, men egentligen blir det ju. Att man får kämpa mycket, mycket hårdare som på kommunikatörssidan och säga, men vänta, det här är ju vårt jobb och sen blir man under attack. Eftersom man då delvis kanske är svikare eller ses som en kostnad.

Det har ju varit en en diskussion nu. Som gör det väldigt alltså där man hamnar nästan, även om försvarsställning istället där man där man där man utmanar ju som hur skulle vi? Hur ska en myndighet kunna? Genomföra sitt uppdrag om de inte talar om vad de har gjort. Vi kan man kan skoja lite om vad linkedin ändrar, men tänk om en myndighet har ny dag och lagar, hur ska man få ut den? Informationen. Vem ska göra det ska det vara. Ska det vara generaldirektören som ska twittra ut det eller

hur? Hur ska man liksom? Men den här dimensionen finns väldigt. Man tar information för givet när man kritiserar. Kommunikatörsalen tycker. Jag, nej, men och sen sen är det väl också för jag det jag tycker du är inne på jättemycket bra saker och och i det här så vill jag ju också lyfta att en del kritik mot kommunikatörsyrket är ju berättigad. För en del kommunikatörer är gatekeepers. Ja, men det är sant många. Gånger för att de har fått det

uppdraget och för att man inte. Ids säga emot det uppdraget. Men jag företrädde ju hela ändå föreningen intresseorganisationen för alla kommunikatörer och menar på och vi menar på och i vår uppförandekod som vi har i våra stadgar så är det precis tvärtom att vi ska ju hjälpa till att få upp transparenten för vår. Det blir ju ännu tydligare i en offentlig sektor. Där lyder ju jätte alltså eller alla kommunikatörer lyder ju under grundlagen med

yttrandefrihet. Och tryckfrihet och att man har ju en skyldighet inom samhällskontraktet som man brukar prata om då. Att ge medborgarinformation för då ger också medborgare möjligheten att ta ansvar. Så att det är ju en jättestor. Det är en liksom lite likvärdig roll som vi har journalister och kommunikatörer fast på olika sätt, så vi har jag ser att vi har mycket gemensamt och jag ser att vi har också saker som skiljer oss åt och det är väl

jättebra det. Där kriget, det är ju ur gamla grävda skyttegravar som är ganska osunda, tycker jag och som inte gynnar oss och inte tar oss vidare. Jag är nog ganska mycket tillsammans person också och och försöker ju träffade ju journalistförbundets ordförande på en kopp kaffe i höstas. Det var ett jättebra samtal och där vi just kunde konstatera det och hon gav jättebra tips till

oss om att vi behöver. Vi har ju våran uppförandekod, men att det vore bra om om också Sveriges kommunikatörer såklart kan ha tydliga Etiska riktlinjer. Nu har ju dik satt upp det för från sin sida och. Jag håller helt med. Det kan väl bli jättebra kompass om man behöver utveckla liksom vår uppförandekod och vårt uppdrag. Jag. Ja men ja, men verkligen och jag.

Jag försöker. Jag gillar att rita kartor i mitt egna huvud, alltså inte riktiga kartor, men försöka placera ut liksom för att det är ju det. Hur skulle alltså framförallt nu? Vi pratas mycket om att demokratin är hot och det är den faktiskt så att det det är liksom ingen. Det är inget hytte på stödet för demokratin är jättehögt, men tilltron till de demokratiska företräderna är lågt. Jag tror inte i Media är väldigt lågt mer än varannan svensk tror att Media driver sin egen agenda.

Det är jätteallvarligt. Men, men det blir ju det här att man bara pratar på den här offentliga läraren. Nu håller jag med inom de offentligt finansierade delarna. Sen finns det kommunikationsdimension i en marknadsekonomisk roll också. Men en myndighet måste ju kunna kommunicera ut vad som gäller. Skatteverket måste ju tala om sina regler. Yes under pandemin var det väl ganska viktigt att reda på hur vi skulle förhålla oss där. Hjälpte ju under pandemin hjälpte ju nyhetsmedier till

extremt såväl så här. MSB behövde inte skicka ut det där SMS. Et som returnverkan som som vi har ett jättebra. Exakt precis och då fungerade det men men det ska inte behöva en pandemin för att det här samspelet ska fungera och och där känner jag att man behöver som liksom vad. Vad ska vi förvänta oss i ett svenskt demokratiskt samhälle? Att, vilken information behövs? Vilka roller? Vilket ansvar har de olika

rollerna? Och det har inte kommunikatören roll kanske ett ansvar, men myndigheterna har det. Företagen har det. Kommunikatören är väl snarare ett verktyg, precis som att journalister är ett verktyg för nyhetsmedia. Det är inte journalisten som har ett ansvar, utan det är ju faktiskt nyhetsredaktionen. Det där glömt också bort väldigt ofta efter att man flyttar fram personerna så pass mycket den här ikonifieringen. Att du lyfter det. Ja, nej, men det blir ett

problem, det blir ett hot. Nu är det väldigt mycket konkreta igen till exempel. Apropå nikonifiering det. Är hon stod för står väldigt många bakom, men när det skiftar sen att man. Gran sätter allting på en person, då blir det väldigt sårbart. Det kommer jag frågan från backlash för att personen faktiskt blir fråga. Ifrågasatt mer och mer utan att gå in i detalj överhuvudtaget där och det där det där blir det blir ett problem. Tegnell det. Det blev inte Folkhälsomyndigheten.

Det blev Tegnell det. Var nog inte jättebra egentligen. Men det och det är väldigt intressant det där. Ja därför att vad är det som gör att att det här blir ikoner för där de är? Det är ju för att de jobbar med kommunikationens verktyg. De jobbar med återkommande information, dialog, kommunikation påverkan. De syns mycket, de vet hur de ska återreptera sig, säga samma sak.

Du såg också säkert då aktuellt reportage eller debatt igår med Greta och där hon försökte säga det är samma sak vi har sagt hela tiden. Vilket också många gånger är svårt. Det upplever jag ju också. Om du har ett enkelt budskap så vill ju många gånger debatten att man ska utveckla det. Men utvecklandet är ju inte målet, utan det är ju det tydliga budskapet som man vill få fram. Så.

Och då är det ju vi människor som helt plötsligt knyter en person till organisationen för att det är en tydlig led, en kommunikativ ledare, det eller ledare en tydlig kommunikativ röst som vi hör för att den pratar till många på ett sätt som vi tar till oss. Men det. Har du och det och det håller jag med om. Behöver alla organisationer tänka in när man tänker? Vilka är våra talespersoner? För det där så sent som igår så pratade jag om det här med 1 stor grupp att att sätta regler.

För vilka är våra talespersoner för? Journalistiken vill ju gärna eller journalisten vill ju gärna bestämma vilka de ska få prata med och dels det tycker jag man ska göra. Därför behöver man ju ha liksom en palett på något vis och i min. Jag har ju varit kommunikationschef, till exempel på scouterna. Om det är ett bra exempel. Man vill ju väldigt sällan prata med mig. Dessutom har ju jag aldrig varit. Jag har ju inte varit scout när jag var ung.

Så jag är ju totalt ointressant då man vill ju prata med 1 scout. Och i det här fallet är ju det barn och unga och och vi möjliggjorde ju det efter ett par år, men då hade ju de också fått verktyg med sig för att inte fara illa, så det där är ju liksom en viktig. Men så att sakkunniga. Det är ju de som såklart ska prata med närmast eller den här nyhets liksom stjärnan att det är närheten att det är lokalt att det är så, men men. Jag kan också förstå om om man säger nej till 1

journalistfråga. På den nivån och man har aldrig pratat med 1 journalist för då kanske man ändå har tittat så mycket på på vad som händer II på TV, liksom eller i tidningarna och känner att oj det jag vill inte bli uttänkt så där. Nej, men precis så att det finns ju för det första alltså för för. Organisationen eller varumärket är ju en stor man man. Det finns en möjlighet, men det är också en väldigt stor affärsrisk eller en operativ risk verksamhetsrisk.

Men sen är det ju också för individen där. Där ska vi debattartiklar om det här, faktiskt kring journalisterna för där pratade om att hoten mot journalister är ett ett hot mot demokratin. Ja, det det är det, men det är primärt ett arbetsmiljöproblem. För egentligen är det ju inte journalisten som gör redaktionen, utan det är redaktionen som placerar journalisten där och mänskligt har det ju helt rätt att det det man vill ha en bra person du du

jobbar, det är förtroende. Hon är förtroende och då vill du ha någon igenkänd som du känner? Men den här representerar det gäller partiledarna för den delen också. Alla högsta gräns. Ja, eller hur? Ja, men precis jag insåg det kanske tonad ner. Lite men. Jag vill se det helt avgörande där än att det förtroendet för partiledare slår på hela parti väljarstödet. Men samtidigt måste man komma ihåg den här öppenheten som det digitala samhället ger att att det. Vi kan ju ta mig själv som

exempel för den delen. Jag har ju fått byta alltså. Jag har ju jobbat med det här aktivt. Jag blev ju någon så här. Årets kommunikatör något år för några år sedan, bara för att jag drev våra frågor så bra. Men jag hängde ju också upp det på mig. Jag har fått byta telefonnummer en gång jag. Läser inte min post själv alltså för att det kommer det kommer konstiga saker till mig. Har man sett mig ITV då vet man inte vad som händer. Man blir väldigt fort väldigt

utsatt jag. Härdats rätt hårt, så att då och jag inte kvinna, vilket gör att det inte alls på samma nivå det ska. Det vet jag mycket, mycket väl. Jag pratar ju poddar i manny löv för för inte så länge sedan också. Det var apropå riktigt då man kan åka riktigt illa ut. Men samtidigt, det blir ju också det när jag jag vill skämta lite.

Jag vill ha lite självdistans och då retar man alltid någon för att jag vill ju också visa att jag är en människa och en person och det där blir svårt för helt plötsligt var det under jul, men det var ju också under förra året var ju jorden går under känslan, hela världen på något sätt. Så att ingenting fick man försöka ha lite glimten i ögat, eller då blev det? Då blev det alltid någon kränkt.

Jag har kränkt en branschorganisation och jag försökte skämta lite så men men vänta nej, jag är ju gift med 1 som är medlem i och så måste jag helt plötsligt förklara det, men får man inte skoja om någonting längre? Det var ju dina. Tack liksom, men det blir lätt att man oj oj oj så ha så Novus tycker så här om den här organisationen så va det var på min privata Facebook till mina ja OK och. Så att det blir man blir väldigt sårbar, då blir det också så här.

Ja, men hur kul är det här då? Då får man ju offra en del av sitt privatliv för sitt företag och eller då kanske ännu mer för för om det är chef för Folkhälsomyndigheten att hjälp sig och offrar det för för myndighet så att det är svårt det här. Och. Ja, jag vet inte vad jag vill säga med det, vad jag börjar tänka. Ja, nej, men jag, det är ju. Det är jätte jättesvårt. Och jag tycker. Det är utvecklingen där har ju blivit.

Bedrövlig måste jag säga. Och väldigt feg, för det är det jag ser det så i alla fall att man inte vågar uttrycka sin röst på annat sätt igenom sociala medier, alltså trollen, liksom då, men de finns ju där och och. Nej men och jag är inte jättesynlig, men men ganska synlig. I min roll har blivit för att jag står ju upp bland annat i diskussionen om det här med kommunikatörer. Och sen pratar jag också mycket om vår arbetsmiljö. Så att ja, det har ju börjat hända mot mig också och så är

det ju liksom. Och ja, det är absolut inte kul. Och 11 en lördagmorgon att få ett mejl som absolut inte är. Bra, nu har jag ju jobbat. Just som kommunikationschef för mycket med kriskommunikation, så jag är ju van att vara den som hjälper någon annan som får så där så att jag. Men, men det är klart att jag också blir, man blir ju rädd, så är det ju faktiskt. Ja, men precis och det här är så

jag kom på 2 saker faktiskt. Det är en en verk som jag insåg utifrån min egna roll att jag jag drar mig från att låta någon annan av mina anställda eller kollegor att faktiskt ta en publik roll för jag vill inte utsätta. Någon? Men. Samtidigt är det en annan sak som jag som jag har tänkt på ganska mycket och rätt allmänt och det är väl en riksdagsledamöter? Alla nu hamnar vi lite vid sidan av men. Men det är mycket lättare om någon annan tar de hårda orden för ens räkning.

Det är och det där är ju någon och där kommer ju faktiskt kommunikatören kanske in på något sätt som en positiv brandvägg för att det det är inte lika illa att någon annan ser okävningsorden om en själv som att du själv ser det första. Kommer det inte komma på helgen då, men. Också. Det blir en helt annan sak, det man om man ser dålig ord av någon annan då och då tycker man synd och så här, ja, men man kan ta det.

Det finns en distans. Men när det handlar om dig och mig som personer, ja då går det ju faktiskt. Även om man är tuff så går det faktiskt in lite lite lite då det är väl det jag har märkt med riksdagsledamöter eller eller journalister framför kanske ännu tydligare som som är riktigt utsatta och blir dömda utifrån. Kanske saker de inte själva gjort. Och har en där som är mer trollmottagliga, för de har en helt annan makt också.

Ja, men att man får det själv. Jag pratar med 1 riksdagsledamot som hade en halv politisk sekreterare. För att enligt lag ska man ha en hel men, men det det har de ju inte. Men den här hade en halv och det var en kvinna och så frågade jag henne då, men läser din politiska sekreterare dina mejl så? Nej, jag vill inte utsätta den för det, för det är träsk och då tänker man helt bakåt bak och. Vänta tvärtom. Exakt. Den här riksdagsledamöterna är

inte riksdagsledamot längre. Och trivs fantastiskt att slippa det här och det. Det där är det där då, då hamnar vi i den här riktiga sårbarheten som finns så att det vi gjorde undersökningar också mot riksdagsledamöter lite sidospår men men vi hamnar vi här där. Där har jag för mig en majoritet av kvinnorna, framförallt kvinnliga. Funderar på sin kommunikation som riksdagsledamot och och vilka beslut man tar för att kunna undvika hat och hot. Där ser vi en enorm. Sårbarhet.

Vilket hot mot demokratin? Exakt det är ju det. Och jag har även pratat med redaktionschefer som säger så annan sak och att de inte vill skriva om vissa frågor för att det är inte värt det vi. Då blir det ett hårt bland demokratin, men det är ju där man måste tänka hur kommunikation fungerar så det är inte helt bort från. Än. Nej utan liksom att det måste kommunikation ska inte nå in till dig.

Är du i din yrkesroll? Då ska det i ett privatliv vara fredat även om vi hamnat i den här ikonifieringen. Att namnet ansikte måste vara där ska man inte kunna hitta dig som privatperson så lätt. För gör du det då riskerar du faktiskt integriteten för hela hela verksamheten faktiskt. Förutom att också göra en personskada. Och där nästan är en arbetsmiljödimmension som jag tror inte det finns väl mer reglering per in CA. Nej, det tror jag inte heller. Nej.

Jag har inte ens funderat på det innan. Jo, det har jag, för jag har ju skrivit en artikel om det, men men jag insatte nog inte finns regler på det? Nej, det finns fysisk arbetsmiljö men inte. Jag har pratat mycket om det, men det är väl också lite där vi är. Jag tror inte det har kommit något konkret ur det. Nej. Och sen är väl svårt också. Det blir väldigt svårt alltså.

Regler har man behövt lagstifta om någonting så har man nog redan förlorat de här, men det krävs ju någon helt annan typ av skyddssystem. Jag är förvånad över att man inte pratar till exempel om att vi pratar om att AI ska skriva textrå åt oss. Ja, men varför kan inte ett AI filtrera mejlen åt oss? Det hoppas jag verkligen att det kommer. Kunna göra ja men såhär som det kommer inte mejl kl. 11 på en lördag som du inte känner nej,

men det kan hamna i någon. Svask eller för mejlen mejlen har ju egentligen redan gjort det länge. Alltså. Kommer du ihåg när vi? Ja, det är ju inte bara några år sedan när mejlen inte kunde sortera skräppost. Men nu kan ju mejlen sortera den sortens skräppost och om du ibland råkar gå in på den där skräpet alltså då då då? Då är det ju nattsvart. Ja, ja precis jo, jag har. Gjort och min önskan är en

väldigt så här att att det. För det och det är ju mest sexuella anspel och massa dumheter liksom. Och det jag önskar också att AI då skulle kunna ha en funktion att den fast jag förstår ju att inte det kan hända, men att den att den också slänger alltså att jag slipper se det ur huvud taget. Men också tänker jag att kunna tidstyra, men det här är någon jag jag jag brukar kommunicera med. Ja, men det kan komma när som

helst. Den börjar lära sig våra betydelse där, men det där är inte sett så mycket av. Men du har. Du har helt rätt att också att jag inser också att man har lyckats. Det här klipp och klistra med bokstäver i Tidningar. Det finns människor som har lyckats digitalisera magiskt enormt långa mejl typsnitt är det stora och små. Hur lyckas man? Hur mycket tid har inte de här människorna? Det det det är.

Det är ju så vi var ju i skyttegraven mellan journalister och kommunikatörer och jag tycker att. Jag skulle ju önska att vi. Och då?

Då hör jag ju direkt öronen och som säger så här, det är alldeles för enkelt, Caroline. Men jag skulle ju verkligen önska att vi tar oss ur dem och egentligen utifrån där vi står idag så i samhället så som jag ser att vi står idag i samhället så behöver ju vi komma samman många, många fler och lösa saker tillsammans och och genom fakta och forskning faktiskt också

kunna göra det. Och det är väl en annan sak som jag just i debatten om kommunikatörer som tyvärr säger jag utan att anklaga någon, men men också den den här debatten om antal kommunikatörer som då har varit inom offentlig sektor när den tillåts inom journalistiken så är den ju ofta inte faktabaserad eller man man använder gamla rapporter. Man hänvisar till årtal till exempel.

Så hänvisar man ju till tidsperioden 2006 till 2019 och så blir man helt förvånad över att antalet kommunikatörer ökat under samma period. Då måste du ju titta på och det är där jag jag blir nästan. Jag blir besviken då på liksom på det på faktiskt på journalistiken i det att man inte. Ställer en motfråga i alla fall vad? Tror du själv, hur kan det vara? Vad är det som har hänt under den här perioden? Vad hände 2006? Ja, Facebook vad händer? 2007, iphone kom under hela perioden.

Det var ju 1980 någon gång som vi tog beslut om digitalisering och inom offentlig sektor. Ja, men alltså vi själva, vi människor. Har ju skapat den här utvecklingen. Och nu behövs det nya roller i samhället som det alltid har gjort i att. Fortsätta driva utvecklingen men också förklara utvecklingen och möjliggöra utvecklingen. Och det är väldigt mycket en

kommunikatörs roll. Ja, men precis och jag började fundera på, fast det var framförallt medias roll väldigt mycket att eftersom Media och det var ju då på grund av Facebook försvann en stor del av intäkten. Jag håller inte riktigt med om den analyser vi tittar på data så stämmer inte det riktigt. Utan det var digitaliseringen som själv ska bli från papper till webb så tänkte man inte att. Webb skulle ta över helt, man

såg det bara som en bonusintäkt. Därför såg man inte till att ta riktigt betalt för annonserna och sen släppte man kontrollen över den och och så att det handlar egentligen inte om Facebook och Google. Det var att man faktiskt inte förstod det monumentala förändringen i vårt konsumtionsmönster av informationen som betedde. Men det innebar ju oavsett vems fel det var och så att pengarna försvann från nyhetsmedia, den den privata nyhetsmedlen.

Public service var det ju fortfarande, men man, men men som en Media chef sa till mig, man anpassar sig efter lägsta nivån som om om när förutsättningar och löner och allting går ner i det privata. Då blev det samma saker i det offentliga även där. Men då blir frågan vem nyhetsmedias roll är faktiskt information förklaring och granskning. Nu är det bevakning som är huvudfokus. Bevakning är ganska ointressant

faktiskt. För det förutsatt att vi ska sluta jobba och titta på TV eller rörlig bild, det vill vi inte. Vi vill ha en förklaring en sammanfattning, men vad händer då för det som jag märkte för att traditionellt sett? Och det var faktiskt hans Rosling. Som jag insåg, jag pratar mycket med om vi jobbar med honom också när vi gjorde eller hans bokfaktfulla sig. Baserat på vår undersökningar så att det men men var ju det här, att varför hade vi fel bild av

Afrika? Jo, det var ju faktiskt för mediabilden var fel och så kom jag på. Men det är ju samma sak som händer i Sverige hela tiden. Så vem ska i framtiden vara SO läraren för oss vuxna? Det var där jag började formulera den här frågan när nyhetsmedia slutar att förklara och börja bevaka. Och där kommer ju kommunikatörsrollen in. Men, vi har ingen bredare diskussion om det här och det tycker jag egentligen är helt avgörande för det här samhället. För nu håller vi bara på att åka med.

Det kommer ett val IUSA och det kommer bara gå åt pipan. Det spelar ingen roll som vem som vinner ärligt talat, det kommer vara en sån katastrof. Vi kommer inte. Vi som svenskar kommer bli helt drängta i den här informationen samtidigt som vi ignorerar IEU valet, för där finns det ingen bevakning och färdig nyhetsmedia så att det blir en otrolig skifte. Och vi åker bara med snabba att. Snacket om att Nato kommer monteras ner.

Vi har precis kommit med alltså en massa såna här saker som egentligen är inte riktigt sanna. Det går att hantera men ingen tar ansvaret att beskriva. Vad är det egentligen det handlar om? Har vi någon riktig utmaning eller är det bara något som är något underhållningsvåld? Och det där måste vi ha en diskussion om för ska vi bibehålla ett demokratiskt samhälle måste vi ha en korrekt bild av samhället och om om nyhetsmedia säger att de inte behöver det längre de inte ska

göra det. Vem ska göra det då? Ja, då blir det ju faktiskt inte kommunikatören, men myndigheterna måste få ut sin kommunikation och förklaring som är relevant rättvisande. Och och det gäller även och sann precis. Och jag tycker ju att. Jag tycker ju. Att, det är jättetråkigt att vi att det liksom har blivit också så inom journalistiken för.

Jag tycker att alla människor också bär ett ansvar att ta reda på. Information runt omkring en för att vara en god medborgare och då måste det ju också ges möjligheten som jag sa förut att få informationen. Och i den här transformationen så har ju till exempel då förr så annonserade ju journalistiken väldigt mycket. Eller vad säger jag? Kommuner annonserade ju i. Lokaltidningen just det kring en massa olika saker och la ju upp liksom protokollen och allting, så så man måste göra inom vår

grundlag och det. Det har ju försvunnit för många, många år sedan. Allting sker ju idag på en webbsida på hos kommunen, men det är ju fortfarande ren information och du kanske inte är så jätteofta går in och söker och kommer på att du ska läsa ett protokoll från senaste kommunfullmäktige så att. Vi vi önskar ju fortfarande.

Jag vet inte om jag träffar någon som inte önskar en kurera att en sammanfattningen summerad version eller vad var det viktigaste som SA En som tar en minut att gå igenom så att du är informerad och det jobbet måste ju också någon göra och jag nu. Jag bor ju en kringliggande kommun i Stockholm och jag läser. Jag älskar lokalmedia. Därför att den ger ju mig en närings. Hon som inte kommunen på samma sätt gör. Jag kan gå in och läsa vidare där för att jag vill veta

liksom. Vad säger de och hur så där? Men då nu är jag ju lite nörd och så älskar jag omvärldsbevaka och använd instrumenten av det. Och nu kan jag också be AI hjälpa mig. Vad har skrivits om kommunikation i senaste dygnet? Och så får jag en väldigt bra lista. Men men. Lokalmedia är ju jätte jätteviktig för att också få upp. Allting vi gör, för vi gör ju väldigt många bra saker i Sverige och det kommer ju så mycket i undan av allt det tråkiga som händer.

Som inte. Jag menar inte att det är inte allvarligt. Det är jätteallvarligt, men det är lika allvarligt att vi inte får plats med att berätta om bra saker så att vi balanserar. Vår samhällsbild. Nej, det är inte bara nattsvart. Det görs väldigt mycket bra saker. Och det eftersom att jag har 10 år inom civilsamhället. Civilsamhället gör enorma saker för vårt land, men det skrivs det ju väldigt väldigt sällan om

och det vet ju jag. För jag har ju varit den som har liksom tjatat för att få in liksom viktiga nyheter som som man verkligen fantastiska projekt där näringslivet, offentlig sektor och civilsamhälle samarbetar och gör väsentlig skillnad för en stor målgrupp. Och det vill man ändå inte lyfta och då då får inte människor ta del utav det och då tror man ju inte heller på att det att det

händer eller för den delen. Alla de barn och unga som jag har träffat II, Stockholms förorter i Göteborgs förorter som ju absolut inte känner igen sig i den bild som målas upp av det samhälle som de lever i. För det här är ju. Och ja alltså lokalmedia. Jag har ju använt det jättemycket inom scouterna för att för att scouterna finns ju över hela Sverige. Det var ju en fantastisk kanal för för att lyfta våra röst och barn och ungas röst och vad

scouterna varför? Scoutering är viktigt i världen liksom. Precis och jag tror och och en sån här liten siffra som som jag kom att tänka på 95 % av svenskarna läsenheterna varje dag, så det är ju inte så att vi har slutat med det där, men man har heller inte tid att kanske. Tar det varje timme för vi måste jobba också. Vi måste dra in skatteintäkter och allt det här utifrån

samhällsperspektiv. Men jag tror att det det apropå den här skyttegravarna och att man behöver mycket mer tala om att det här finns komplementerade information liksom att ju bättre information som kommer från myndigheter, universitet eller för den delen företag på ett begripligt sätt, desto lättare kan ju journalisten göra sitt jobb, delvis att hjälpa till att få ut viss information som är relevant

under pandemin. Det här är också intressant för att innan pandemin så var Sverigedemokraterna största partiet i Sverige. Sen kom pandemin och då gick Socialdemokraterna upp igen för att samhället såg inte så. Bräckligt ut som Sverigedemokraternas väljare, alltså Sverigedemokraterna växer för att man är rädd att samhällskollapsen kommer vilken sekund som helst. Det är rädsla, oro och mycket mycket berättigad oro.

Det betyder inte att man är feg, men alltså det är väldigt lätt att bli rädd om man läser nyheter just nu och då växer Sverigedemokraterna och tänkte här minsta lilla puff bara samhället och rasar. Men helt plötsligt kom pandemin och typ inget hände. Det hände ju saker såklart. Jag menar inte att förringa någonting, men det var ju inte att det blev en zombie apokalypsbild, vilket var många som nog trodde och och då blev det helt plötsligt.

Oj nej, men vänta, de traditionella partierna kanske funkar ändå att förtroligt för Folkhälsomyndigheten gick sköter ju i höjden. Och oj, det var ett stabilt samhälle där och. Då vi är goda medborgare. Exakt den mellanmänskliga tilltron. Är jättehög och där är nog Sverige. Där är Sverige väldigt unika. Att vi har ett väldigt starkt mellanmänskligt tilltro flyktingkrisen. Samma sak. Det var ju.

Det var ju medborgaren som klev fram då civilsamhället finns där och vi vill lita på varandra det. Det här är någon kulturell, ganska stor skillnad i jämfört med Sverige och USA, till exempel att här är det kollektivet viktigare än individen faktiskt. Det är därför jag brukar säga att alla svenskar är socialdemokrater är ett internationellt perspektiv. Just för att vi jobbar med det här vi tar. Men om vi inte får se att det fungerar då trycks vi in i någon

form av Vi tvingas bli egoister. Nästan rädslan tar över och då tar man och där blir det då tillbaks till det här med att. Men då måste vi om nu inte nyhetsmidia kan göra det här i den omfattning om kunde innan digitaliseringen ja, då måste någon annan göra det. Och det, det ska inte. Det finns inga motsatsförhållande. Den informationen måste finnas i demokratiskt samhälle. Precis och och där journalistiken har 1, 1, 1 granskande roll som inte kommunikatören har på samma

sätt. Men vi har en roll i att få ut väsentlig information, till exempel om som du nämner då varför myndigheter finns och vad man har för uppdrag och varför det är viktigt för medborgarna att förstå och veta det. Och sen är det ju vissa myndigheter som har alla myndigheter har ju inte, det är drygt hälften av myndigheterna som har kommunikativa uppdrag. Föra då staten vi pratar ju inom statens egen organisation för att då staten har den.

Identifierat att de här myndigheterna behöver berätta vad de gör för att vi medborgare ska veta om att de finns och vad vad de jobbar med för oss. Och det är lite det man glömmer bort. Sen kan det ju vara och jag menar. Nu i somras när när regeringen gav Statskontoret i uppdrag att se över. Viss, information och kommunikationsarbete på

myndigheterna. Så så inledde jag ju alltid när liksom II. De samtalen om att jag säger inte emot att göra det all organiseras alltså alla ledningsgrupper var det än är behöver ju se över sin organisering och effektivisering st. Behöver se över sin organisering och vi ser också lika ofta för att se till att på största bästa sätt. Hushållen med skattebetalarnas pengar om vi nu vänder liksom åt det eller vår gemensamma vår gemensamma poppengar.

Men men där där kan det ju i den här debatten så går man ju lite enkla vägar därför att man ju också använder. En del inom kommunikationen alltså opinionens retorikens verktyg för att vinna en röst eller ett öra och. Och och då blir det ju. Man slår ju till exempel yrken mot varandra. Förut har ju varit lärare mycket och det har varit poliser och det har varit det ena efter det andra. Och just nu är det kanske på en del spår då kommunikatörer mot vården som om det vore någon

motsättning båda behövs. Det är inte det för att om det var och det där är ju också, för då kan man läsa den ena i samma tidningen att artikel om att. Det är för många kommunikatörer och vården behöver säga upp och sen är nästa artikel. Så står det läkare idag jobbar bara 40 % med patient 60 % så sitter de med administration och kommunikation och. OK. Och för många går till akuten. Ja för många går till akuten. Ja, och och om vi kunde få om om

medborgaren får mycket mera. Vi glömmer ju bort i den här konstanta rörelsen. Vi vi lever i en tid där många har för lite tid och då glömmer vi bort att vara förnuftig ibland och och nu. Ja, jag lyfter den här igen då, men avokadospåret, men jag. Jag tycker att den är väldigt bra, för det är ju inte bara samhällsinformation under en pandemi att vi bara vaccinerar oss eller när det blir översvämning eller när det torkar i Sverige att vi behöver hushålla med vatten eller vad den gäller.

Gäller utan det kan också vara förebyggande. Hur kan vi som människor och medborgare hjälpa till? Att sänka trycket på vården, ja, genom att kanske inte använda fyrverkerier eller att nu då som som region Skåne gjorde jättebra. Enkel liksom information inför nyårsafton struntar i avokadon och man gör det med lite glimt i ögat, för vi måste ha det för som du var inne på förut måste få vara. Det måste få vara lite kul också och det handlar ju om att vi äter en avokaden och så tar man

en sylvasskniv. Vi gör någon man använt de här knivbreven de har. Knivarna är så vassa så att det är liksom. Galet och då skär du ju rakt ner i handen och då sitter du på akuten med stygn. När andra patienter behöver vård. Det är liksom, ja, men jag kanske ska skita den där avokado för att just det jag såg ju en det där är faktiskt. Sant men det var jättebra exempel.

Jag kom på en sak samtidigt att det som jag tror har hänt sen Facebook kom egentligen och neddragning av nyhetsmedia är ju också att mycket av alltså kommunikatörerna eller journalister har flyttat till att bli kommunikatörer. Men en del av journalistikens uppdrag har också flyttat. Lämnats från journalistiken eftersom man inte kan göra allting längre så finns behovet av förklaring och

samhällsinformation kvar. Men det har flyttat över till kommunikatörssidan istället så att det handlar ju egentligen om att kanske att ja, men det är ju egentligen bra då. Då kan ju journalistiken bli spetsigare på granskningen av någon annan gör den delen i ett demokratiskt samhälle. Och då har du ju inte en konflikt sedan som du säger Etiska regler? Det finns en massa dimensioner och små exempel så klart som kan bli bättre. Men i grund grundkartan är ju egentligen en del av uppdraget.

Från journalistiken har tvingats flytta över någon annanstans eftersom man inte har haft råd, tid eller fokuserat på det där. Det får man väl tycka vad man vill av, men nu är det ju som det är. Vi kan ju inte sluta att ha en samlingsinformation eller för den delen företagen måste ju säkerställa att man har en korrekt bild så att så att de som är anställda där om inte om vi struntar i vinster är det bara det att samhället fungerar, inte om det inte finns

anställda. Om inte företaget kommer i vinst och säljer sina produkter, ja, då finns ju inte det förut. Precis då är det a kassan som blev största arbetsgivaren och då går det ju. Ut för fort liksom. Men den där breda diskussionen känner. Jag saknas för mycket men men det är väl nog så mycket vi hinner med. Just nu tror jag jättetack för du kom. Stort tack för att jag fick komma jätte. Vi skulle kunna sitta här hur länge som helst vi. Får ta det om ett halvår

egentligen. Så jag tycker vi gör tack. Så. Mycket.

Transcript source: Provided by creator in RSS feed: download file
For the best experience, listen in Metacast app for iOS or Android