I Think We're Alone Now och drömmar som aldrig dör

Tiffany kraschade in i våra vardagsrum 1987 och tog sig genom tv-rutan in i våra liv och gjorde dem till mycket bättre sådana. Ingen kunde undgå I Think We're Alone Now och det är tur eftersom den faktiskt är världens bästa poplåt. Den kanske inte låter som världens bästa poplåt men det är den. I Det här avsnittet undersöker vi varför.

Vi minns hur det var att vara fjorton och hur musiken kan ge en hopp och hur musiken fortsätter att ge en hopp. Om hur man kan vara genialisk och medioker samtidigt och hur en låt kan återuppstå som något nästan helt nytt efter att ha varit en hit redan 1967.

Musik förenar, förstorar och förbättrar och här hyllar vi den. Musiken är det bästa vi har. Och ibland, men inte ofta, är det bästa vi har Tiffany.

Så slut ögonen och följ med till hur det var att vara fjorton. Inte det där dåliga fjorton som vi alla minns utan det där bra fjorton som vi trodde att alla andra upplevde. Ta min hand. Nu reser vi.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.