Inflationen har börjat gå ner, men är fortfarande påtaglig och lönerna hänger inte med. Våra pengar räcker till mindre än tidigare. Det finns ingen lag som bestämmer över din lön. Istället är det arbetsgivare och fackförbund som förhandlar om löner, anställningsvillkor och tjänstepensioner. Vad innebär det i dessa speciella tider? Det ska vi prata om idag med renemo, generaldirektör på Medlingsinstitutet. Välkommen Irene. Tack så mycket.
Och vi ska väl nämna här. I studion sitter också dan Olsson Björk, vår pensionsekonom, hej. Hej, så låter du och så har ni ju mail då också? Maria Eklund men Irene, du har politisk och facklig bakgrund och har varit inblandad i genomförandet av många politiska reformer från idé till proposition i riksdagen och inför förra årets löneförhandling så spådde du att det skulle bli de tuffaste på 25 år på grund av inflationen.
Men blev det så? Det kan man kanske inte säga, men vi brukar ofta säga det jag tycker det har det blev. Det är aldrig svårare än i år och på sätt och vis var det ju sant, för vi hade ju aldrig upplevt. Så där hög inflation sen industriavtalet kom till 97, så det var ju jättesvåra förhållanden, men man kan se med facit i hand så gick det ju otroligt bra. Vi hade ju bara en enda strejk med ganska få strejkdagar.
Femtonhundra strejkdagar förlorar vi under själva avtalsrörelsen och det är ju jättebra. Vad vad, vad gör ni? Vad har ni för uppgift egentligen med ämnesinstitutet? Ja vi ska då meddela i arbetstvister så att om ett ett fackförbund varslar om att de ska vidta en strikt åtgärd ofta då en strejk då måste de informera oss och då tillsätter vi medlare.
Som försöker och då har man ett antal 7 arbetsdagar på sig att medla i den här arbetstisten och för det mesta så går det bra, då bryter det inte ut någon stridsåtgärd utan man man kommer överens så vi hade 14 varsel förra året och 3. Gick det bra i en gick det inte lika bra utan då blev det en kort strejk. Men det här är ju liksom jämfört med alla andra länder så har vi liksom väldigt få strejkdagar i Sverige om man jämför med Norge och Finland och Danmark så har
de haft mycket större. Strejker så att vi är liksom unika på det sättet. Där var så duktiga på att att se till att inte bryter ut strejker och också man kan väl också säga så här att det har funnits en liksom oro för löneökningstakten, att i när inflationen är hög så är det ju lätt att man liksom att man rent instinktivt tänker.
Men då måste vi också höja lönerna mycket lika mycket som inflationen minst och det där kan ju leda till att liksom inflationen biter sig fast på en hög nivå eftersom blir dyrare att ha anställda personal så måste man höja priserna ännu
mer. Så så att i Sverige så valde man en löneöknings eller valde och valde de förhandla fram en löneökningstakt på en nivå som de flesta har upplevt var liksom väldigt bra för inflationsbekämpningen och efter för att när man förhandlade avtal då förra våren, då var inflationen fortfarande på liksom en hög nivå att det var ju liksom uppe på sade på 12 procenten en månad och man visste ju inte då att den skulle gå ner.
Nu känner vi oss ganska lugna och trygga och tycker att ja, men det här blir bra men det det var ju liksom ingen som var säker på att det skulle gå bli en sån här snabb nedgång av inflationen som det blev. Hade ni räknat med fler medlingsuppdrag under förra året? Man kan säga så här att det var väl ganska normalt antal
medlingar. Det är liksom inte så konstigt med 14 medlingar, men det som var lite udda jämfört med tidigare år att då brukar det ofta liksom bli medlingar på de här första stora avtalen så slut för första är det som industrin som blir överens om sina löner och sen strax efter det så brukar hela handen och det är ett stort avtal förhandla sina löner och sen hela liksom hotell och restaurang.
Som också är ett jättestort avtal och sen har vi hela transportsektorn och byggsektorn och ofta så brukar det bli medlingar ganska snabbt på de här stora avtalen. Men den här gången så blev de överens och de medlingarna som kom kom senare och var på ganska små avtalsområden och det. Det är väldigt ovanligt att parterna liksom tog ett sådant stort eget ansvar för avtalsrörelsen. Och sen är det så att ja att det stökar till sig på en del mindre
avtal. Det är inte så konstigt det liksom det är mycket som ska klaffa för att man ska bli överens och att det inte blir att man inte går i mål på alla områden tycker jag är helt normalt och inga konstigheter med det. Men på det sättet var det en ovanligt lyckad avtalsrörelse eftersom man liksom så många klarade bli överens trots att det var så svårt. Tycker du att det är konstigt att för givet att liksom att facket bara finner sig i de här lite lägre?
Vi, jag har ju träffat en del fackförbund från andra länder och de säger liksom så här, men vi måste. Man måste ha reallöneökningar. Det har varit era hållning och och även om de kanske vet att det kanske inte är så bra i det långa loppet att försöka springa efter inflationen för de tänker så här, annars blir medlemmarna så arga eller besvikna. I Sverige, så det var ju inte så här självklart.
Vi har ju inte haft inflation på länge så att ingen visste ju riktigt hur de tunga fackförbunden skulle hantera den
här situationen. De hade ju inte heller varit med och förhandlat under hög inflation tidigare, men men ganska tidigt så sa if metall som ju är de som sätter ett märke och unionen som också är liksom viktiga, väldigt viktigt fackförbund i det här industriavtalet som är tidigt ute att när vi måste utgå från att inflationen liksom långsiktigt kommer vara på 2 %. Och att vi ska inte försöka
springa ikapp den. Vi har utgått från 2 % när inflationen har varit lägre och nu får vi utgå från 2 % även när den är högre. Man kan väl säga så här? Det var ju många som blev lättade att facket hade den liksom ingången för att. Det har ju verkligen bidragit till att vi nu kan också få en snabb inflationsnedgång för att hade man liksom hamnat helt annorlunda så så lönspral
liksom? Ja, men precis så att att man valde den linjen har gjort att det liksom har varit har snabbare fått en inflationsnedgångsnedgång och också att Riksbanken. Inte kände att de måste höja räntan heller, alltså de höjde ju räntan förstås, men de slutade ändå redan under hösten och nu har man sagt att nu är ränte toppen nådd och de har ju också hänvisat till att. Nej, men lönebildningen fungerar väldigt bra. Nu behöver vi inte ta i med ytterligare räntehöjningar.
Ja, så kan jag alltid saker hända, så jag menar det hänger ju ett löfte för framtiden. Men signalen är ju ändå att det vi har kunnat göra i Sverige har vi gjort rätt så att det är liksom en otrolig styrka för vår modell och man kan väl säga så här att. Jag har ju träffat väldigt många fackförbund efter avtalsrörelsen.
Vi har varit på runda, haft lite uppföljande samtal och analys av avtalsrörelsen och det är ingen som säger att att deras medlemmar är väldigt besvikna utan det märke som blev var ju ändå på en högre nivå än vanligt.
Löneökningarna brukar ligga på lite drygt 2 % och den här gången så blev det 4,1 % för för det här året och det upplevde de flesta medlemmar att det här ändå var ja, men en bra löneökning och att det verkar inte vara speciellt mycket kritik mot det utan man tycker det verkar vara bra helt enkelt.
Det här med märket det. Det nämnde du här att att industrin sätter märket och många menar ju att det fungerar väl, men andra är ju kritiska då menar de då att märket gör det omöjligt att rätta till brist i orättvisor, för svaga grupper på arbetsmarknaden tycker du att det stämmer? Nej, men jag, jag tycker faktiskt inte det och när man kan intuitivt kan man tycka att det verkar det borde vara så.
Men man kan väl säga att det? Det har ju också en effekt av att man får oftast märket även om man är i liksom en dålig sits. Förra gången då förhandlade man löner mitt under pandemin och förstås så gick det ju jättedåligt för hotell och restaurang och den där perioden. Och trots att de liksom typ inte hade några kunder och så så fick de ändå en löneökning i takt med märket och det skulle de ju aldrig fått om man inte hade haft den här modellen.
Då hade de ju hamnat närmare noll skulle jag säga. Men sedan är det också en del, liksom i offentlig sektor som tycker då. Ja, framförallt kan man säga kvinnodominerade yrken där man har liksom en längre högskoleutbildning. Där är det många som säger att nej, men vi borde ha mer än märket vi är liksom har för låg lön och om man tittar på utvecklingen under liksom en längre tidsperiod så kan man se att det här är grupper som faktiskt också har fått mer än märket.
Både sjuksköterskor och och. Lärare hade en liksom en bättre löneutveckling än märket mellan 14 och 19. Nu ser det lite annorlunda ut för några kommunerna dålig ekonomi så att det är inte så att att ingen kan få mer utan självklart kan vissa grupper ändå få mer.
Men men det är ju inte så att man liksom i avtal man kan inte strejka sig till högre löneökningar och det är väldigt viktigt för modellen för att det är klart att kan man det kan man liksom bråka sig till det så är det ju inte lärarna som kommer vara vinnare för det. De stoppar inte hela Sverige tonstrejkar, men det gör ju förstås andra grupper som de
hamnarbetare. De som kör lastbilar, men de har ju enorm makt genom att vidta stridsåtgärder och det är ju de som är vinnare på att man inte har något märke skulle jag säga inte offentlig sektor. Ja intressant gå tillbaka till det här med köpkraften då att att en urgröps för ett enskilt år. Det är ju såklart lite tråkigt då och kanske något man ändå får acceptera. Men tror du att det kommer finnas en fortsatt förståelse om nu inflationen skulle ta fart igen, liksom att att ett år till
blir så här? Nej, det är klart alltså. Det finns ju en gräns när man och då är det liksom det som händer då. Det är ju att man inte tror på inflationsmålet längre och det är klart att att nu kan vi se att de gör ju enkätundersökningar. Riksbanken för att kolla om vad liksom, vad tror vi om inflationen? Och då kan man säga att det har
ju varit väldigt stabilt. Svenska befolkningen tror att inflationen kommer ligga på 2 % och så länge man tror det så har ju det väldigt positiv effekt, för då är man inte heller så angelägen om om man höjer lönen väldigt mycket. Men det är klart att att nu ser det ju ganska bra ut, vi kan se att vi mäter ju liksom reallöneutvecklingen.
Och löneutvecklingen varje månad och nu är det ju nu verkar det vara slut på på reallönesänkningar om man tar bort effekten av räntan och det mesta tyder ju på att vi kommer se ökade reallöner igen nästa år. Men det är klart att skulle det bli en inflationschock till på grund av av vad som händer i Mellanöstern nu och så där?
Ja, det det skulle vara jobbigt. Jag menar, det är verkligen att att det har gått så bra i med svensk lönebildning under det här året hänger ju lite grann ihop med att vi ser ljuset i tunneln. Vi har haft en jobbig period, vi accepterar det, men nu så går vi moteriallöneökningar igen. Och det är klart att att skulle komma en en chock till så är det. Ja, det är jobbigt för modellen. Och när det är dags för avtalsförhandlingar då är ju
oftast lönerna liksom i fokus. Men det pågår ju andra typer av förhandlingar också mellan arbetsmarknadens parter, till exempel om pensioner och arbetstider. Men jag tror att löneökningarna är svåra att komma överens om eftersom de är så inflationsdrivande. Ja, men det är klart att det är ju liksom det som det som var svårt tror jag. Det var ju det att man inte riktigt. Man visste inte hur hur? Inflationen skulle utvecklas sig och det är klart att.
Nu minns vi ju nästan inte riktigt hur det var förra våren, men då var det ju en en mycket större osäkerhet kring både var toppar inflationen för vi har ju fortfarande liksom i en II en uppgång och hur snabbt kommer det vända neråt både det där var osäkerheter och det gjorde ju att det var liksom svårt att veta. Vad är rätt nivå på
löneökningarna? För jag tror man tänkte från både fack och arbetsgivare att att när vi går ut ur den här avtalsperioden då måste vi ha reallöneökningar uppåt igen för att annars kommer vi få stora problem. I nästa avtalsrörelse och man visste inte hur det här skulle se ut och det var ju inte. Jag visste inte heller så att jag tyckte det var det var. Det var en tuff match för dem att sätta ner foten kring vad. Vad ska märket vara?
Då landade de på första året 4,1 och sen 3,3 andra året och jag tror att det var 1, 1 1 bra märke på många sätt alltså. Dels blev det en ändå en rejäl löneökning förra året och det spelar ju stor roll, man hade haft det kärvt och det kändes liksom bra, men vi fick också att det blev liksom tydligare att det var lägre andra året, för då borde inflationen vara lägre. Skapade också liksom en en ja, en stor acceptans tror jag och just nu så ser det ju ut som att
det här landar väldigt väl. Inflationen har gått ner, vi är nära nära 2 % nu så att nu är det bara att hoppas att det inte händer något otrevligt II vår omvärld som gör att det här ändrar sig igen. Men just det här med löneökningstakten. Den är ju väldigt uppmärksammad, inte minst eftersom vi har haft inflation, men att man också
förhandlar om pensioner. Det är ju inte riktigt lika uppmärksammat och här är det ju ändå så från 2013 och framåt så har det ju blivit vanligare med avtal om deltidspension eller
flexpension som det heter. Från början var det ju främst mansdominerade branscher, men sen har det kommit att omfatta allt fler och de här avsättningarna som man kommer överens om. De är ju olika stora i beroende på avtal och det kan ju leda till att skillnaden i genomsnittlig total pension mellan olika sektorer ökar. Är det problematiskt att det skiljer sig åt eller är det bra att tjänstepensionen ökar? Ja, men. Jag tror att det är bra att de ökar.
Man kan väl säga att när man liksom skapar det nya pensionssystemet om det det gemensamma offentliga, då trodde man ju inte att livslängden skulle öka så mycket som den har gjort så att liksom pensionen. I, det är allmänna. Systemet har ju liksom blivit lägre än än vad man trodde när man gjorde den stora pensionsreformen, men vi ville alltså all den tid vi lever längre.
Vi vill inte arbeta och då är det ganska bra att att liksom tjänstepensionen blir högre och då det sker större avsättningar där och det gjorde även i den här avtalsrörelsen var det flera som som valde att i de här av de här 4,1 procenten i höjningen så valde man att att ta en del av det för att höja tjänstepensionen och det gjorde man på ganska många avtal på på bland tjänstemännen, men också en del på på arbetarsidan.
Avtal och jag tror att det är bra att man gör det, men jag tror att det är lite problematiskt att det har blivit så stora skillnader för vissa grupper har ju valt hela tiden att satsa lite mer på pension och andra har hela tiden fokuserat på att få upp lönen istället och det här gör ju att det blir liksom allt större skillnader.
I början var det ju liksom hade nästan alla samma tjänstepension och nu har det blivit ganska stora skillnader mellan de som har mest och de som inte har alls någonting. Förutom det här liksom LO svenskt eller LO saffa avtalet då de flesta tänker kanske inte så mycket på det när de är i förvärvsarbete. Pensionen är långt bort, men det är klart när man går i pension så blir det, det blir stora
skillnader skulle jag säga. Och det omfattar väldigt många människor idag om man tittar bara på de 4 stora tjänstepensionsavtalen så är det åtminstone 3 miljoner människor som omfattas av de här högre pensionsnedsättningarna och här har man ju valt olika lösningar också. I vissa fall så är det ju det centrala avtal och i andra fall
så är det ju på på branschnivå. Det senare är det i de privata sektorerna och centrala avtal i offentlig sektor finns det styrkor eller nackdelar med centrala avtal eller branschavtal när det gäller just pensioner. Jag är väl. Som du tycker att det är fördel med centrala lösningar. Jag landar ofta där. Svenskt näringsliv har ju blivit en liksom en mer aktiv part och men det var de inte en gång i tiden utan när industriavtalet var ganska nytt 97 då ville man liksom att göra saker på
branschnivå. Man ville inte göra någonting på central nivå och då blev det väldigt stora skillnader och det är liksom skillnad på så många olika sätt alltså. Det är ju de har ju utformat de här systemen på olika sätt i olika branscher och jag tror att att enhetlighet har stora fördel. På alla möjliga sätt och ett ett stort fördel i Sverige att vi har liksom de flesta system är gemensamma. Det är ju liksom att det är väldigt lätt att byta jobb för man vet att byter jobb.
Jag har jobb så får jag samma typ av tjänstepension även på det här jobbet och de här systemen lirar ihop och så vidare så att man liksom låser inte in anställda hos en speciell arbetsgivare till exempel. Och det räcker att folk tror att de blir av med något för att de det kan vara illa nog att man liksom misstänker att man förlorar något och vi vill ha rörlighet på arbetsmarknaden. Det är bra alltså oftast så vinner man som individ också.
Man vågar byta jobb även om man börjar bli lite äldre. Så att alltså det är svårt att ändra tillbaka något som har blivit så här väldigt olika, men att det finns en del problem med det också. Vissa skillnader? Ja, det får man kanske leva med och att det har blivit så här.
Det som det är. Men jag tror det vore bra om jag får lite större likheter och särskilt då kan man se på för privatanställda arbetar i alla fall, då är det ju framförallt män manliga områden som har mer i pension mellan kvinnor har det II lägre utsträckning och det tror jag liksom är väldigt negativt att det blir så stora skillnader i pensionsutfall när
man blir äldre. Så problemet är just när jag byter jobb då om jag tolkar det rätt att jag behöver inte bara kolla upp att det är en arbetsplats där det finns kollektivavtal eller där jag på annat sätt får tjänstepension utan också hur stor den avsättningen är.
Ja alltså, egentligen borde man göra det och men, men många inser ju inte riktigt hur stora skillnader det är och det är ju också ett problem att man inte ens vet om de här, de här skillnaderna man man känner till kanske att det finns en tjänstepension men inte att de kan liksom se så olika ut för olika olika arbetsplatser. Jag, jag tror det vore bra om man liksom skulle kunna få lite större enhetlighet och lite mer lika regler. Pensionen.
Kan ju också bli en stridsfråga i avtalsrörelsen faktiskt. 2016 så gick ju vågorna höga om just flexpension och det var ju unionen som varslade om strejk med anledning av förhandlingarna med Almega. De hade strandat då sen löste man ju det här. Men spelade ni på meningsinstitutet någon roll här eller kan du minnas någon annan gång när pensioner har lett till starka känslor? Fackförbund mot. Nej, men precis jag var.
Det var ju före min tid då hade inte jag tillträtt som generaldirektör, men men jag vet att det var medling på en mängd olika områden samtidigt och då behövde man se till att de här medlingarna också gick i takt så att man liksom landade på
ungefär samma samma lösning. Jag kan lite detaljerna, men det var ju en jätte en jättestor fråga och jätteviktigt för unionen att man liksom skulle få igenom det här på på på alla avtalsområden, vilket ju är bra då tycker jag eftersom jag tycker att det kan vara fördel att det är lite likadant. Men sen var det även i förra avtalsrörelsen sänkte man ålder för när man skulle börja betala in pension. På LO området förut var det 25 år, så tror jag man sänkte till.
22. 22 tack och det spelar ju också stor roll för att att LO grupperna jobbar ju ofta i ganska stor utsträckning redan tidiga år och det man tjänar in tidigt blir inne liksom förväntar sig under lång period, så det är värt väldigt mycket för individen. Det var verkligen inte okomplicerat, för då var det ju så att det där kostade olika
mycket på olika avtalsområden. Har man bara äldre anställda eller har man liksom inga som under 25 så var det ju nästan gratis att göra det här medan då om man till exempel för. Visita som då har hotell och restaurang har ju jättemånga unga som jobbar, så för dem var det dyrare, så det där var. Går man inte in i alla detaljer, men det var i alla fall det var väldigt komplicerat att få plats, men men man tyckte från LD sidorna att det var väldigt viktigt att det skedde.
Men du om inbetalningarna till den allmänna pensionen skulle bli högre, tror du att avsättningen till flexpensionen då kommer att avstanna i kommande avtalsrörelser? Det är en icke fråga. Vi får se det. Det är svårt att säga alltså. Hittills har man ju tyckt att det har varit väldigt viktigt att att göra det här, men det är klart att att skulle man lägga på en ytterligare procent, liksom i det allmänna systemet så blir det ju lite.
Högre pensioner och det kanske? Blir att det är lite mindre trycker i den här frågan under en period i alla fall med. Stigande med livslängd så vill ju politikerna i alla fall att vi alla ska jobba längre för att pensionen ska räcka till gärna till 66 eller 67 år eller ännu längre och rätten att ha kvar sin anställning. Den här så kallade lasåldern.
Den är ju numera 69 år, men samtidigt av många av de avtal och också många av de avtal som som ny tecknas i fjol så innehåller ju många av dem rätten att gå ner i arbetstid från en viss ålder, inte sällan från 61 eller 62 år. Innebär det att staten och arbetsmarknadens parter i någon mån pratar med olika röster i den här frågan eller är det en förutsättning att man kan jobba deltid på på slutet för att orka längre? Hur ser du på det det?
Är svårt att säga och jag liksom det är väl jag tror att det är så man resonerar från från facklig sida, men då det är framförallt tjänstemän som har drivit detta, att att det här är ett sätt att kunna vara kvar längre så att men vilken effekt det har blivit tycker jag det är lite svårt att säga. Jag har inte sett det, men vi kan ju se att att andelen är äldre som arbetar har ju ökat kraftigt.
Det är ju väldigt stor skillnad jämfört med tidigare, men men många av de kombinerar ju att ta ut pension och arbeta samtidigt och jag tycker inte det alls är en dum idé. Det kan ju vara ganska skönt att veta att man har en en trygg ekonomi, men man kan förbättra sin ekonomi ytterligare med att jobba oftare liksom låg skatt också.
Man jobbar när man är äldre. Folk hanterar det här på väldigt olika sätt och det viktiga är ju liksom att de som vill jobba när de äldre känner att de är liksom efterfrågade och kan göra det och att det lönar sig från en enskild. Du las regler gjorde det om för några år sedan och idag har vi laglig rätt att arbeta ända till 69 år. Men tjänstepensionerna hänger inte riktigt med, inte i alla fall i privat sektor skulle jag vilja lyfta.
Det blir så att det blir ett A och B lag i framtiden och att det är enbart de som har stark ställning då på arbetsmarknaden också med friska orkar med den högre pensionsåldern. Vad tror du? Så kan det definitivt bli, men samtidigt så så det är ju. Det är lite spretigt så där.
Jag tror att jag kommer ihåg att man från Los sida gjorde någon studie när de skulle titta på några faktisk pensionsålder ILO grupperna och de utgick från att alla skulle alla sluta ganska tidigt och sen visade det sig att vissa grupper som exempel byggnadsarbetare jobbade ganska länge. Och det var ju att det fanns en liksom en stor efterfrågan på byggnadsarbetare. Man kan tycka att det verkar vara ett väldigt fysiskt tungt jobb.
Men är man äldre och erfaren så kan man liksom undvika en del av de där mest fysiskt krävande delarna och man använder huvudet istället. Lite mera som man då har kan jobbet bättre så att det det är verkligen inte självklart vilka som vill och kan jobba jobba längre och vilka som slutar tidigt. Nu verkar det vara en del liksom mer kvinnodominerade jobb där man slutar tidigare snarare.
Man får väl följa utvecklingen och och det gör ju väldigt mycket för en framtida pensioner att man inte tar ut den för tidigt. Så att det är väldigt. Viktigt att hitta gärna yrkesliv på det sätt du önskar men påbörjar inte uttaget för tidigt kanske och kan du arbeta så gör det förmodligen en en positivt inslag på din livsinkomst.
Ja, men verkligen. Det är definitivt sant och att man man ska inte hasta ut ur arbetslivet tycker jag utan liksom och många gånger så kanske man slutar med det det jobb man hade, men börjar göra något annat också istället, liksom att det finns. Man ska vara lite liksom ha ett öppet sinnelag för hur man hur man ska jobba, att man inte bara slutar tror jag utan man funderar på liksom vad vill jag egentligen göra med den här tiden?
Det har vi ett kommande poddsavsnitt om om omställningen i den senare delen av yrkeslivet, men ni följer arbetsmarknaden i stort och då är det ändå så att 9/10 jobbar på arbetsplats med kollektivavtal och så har det sett ut under en längre tid med viss variation då, men bland många små och snabbväxande företag så brukar det ju framhållas att kollektivavtalen är oflexibla och man kan ju täckta tjänstepension och andra försäkringar utanför
kollektivavtalen med vad. Vad handlar den här kritiken? Om. Jag vet inte riktigt alltså. Vi har ju vi följer här med kollektivavtalstäckningen och om man tittar på på traditionella LO yrken så är det en hög grad av kollektivavtal, alltså det det ser det ligger väldigt högt, däremot bland tjänstemän i tjänstesektorn. Mycket IT konsulttjänster, lite information alltså. Där ser det där är det betydligt lägre.
Stockholm är också mycket lägre kollektivavtalstäckning än än andra delar av av av Sverige, de flesta som som inte har kollektivavtal har ju oftast en lön som är helt i paritet med andra. Det är inte så att vi har liksom de som inte har kollektivavtal har väldigt dåliga löner utan de ligger på på en rimlig nivå. Det som är svårt för en enskild avgöra, det är ju sker tillräckligt stora avsättningar till min pension och är det liksom ett kostnadseffektivt
system Jag är med i alltså det. Det är liksom riktigt svårt att avgöra och har man kollektivavtal så vet man att då får man en tjänstepension som är rejält stor och förvaltat på ett väldigt bra sätt skulle jag säga. Och det är det man inte vet. Det dyker ju upp såna här lokala varsel med jämna mellanrum och då är det då att ett fack som kräver kollektivavtal med av en arbetsgivare som inte har
kollektivavtal. Då medlar vi de tvisten också och då brukar alltid arbetsgivaren säga att de har minsann bra tjänstepension. Det är inget fel på det här systemet. Problemet är att det är nästan omöjligt för den anställde att veta om det här är tillräckligt bra eller inte. De kommer alltid säga att det är bra, men man vet inte om det är sant så att. Så bättre genomlysning av individuell tjänstepension generellt om man behöver vara mer man behöver så att säga om
sig och kring sig. Man måste verkligen liksom försöka få second opinion på. Stämmer det här att den här är tänk att bra som det det? Kan ju vara så att arbetsgivaren själv inte heller riktigt har koll på om det är en bra lösning eller? Inte. De har vi någon kontakt med 1 bank och banken säger att det här är en bra lösning och de liksom funderar inte så mycket mer på det. Eller en mäklare eller något?
Precis ja nej, men det är faktiskt svårt att alltså det man vet, det är ju liksom att de här kollektivavtalade tjänstepensionerna de är bra, men att det är faktiskt inte liksom så enkelt för en person, en enskild anställd eller till och med 1 egen företagare att veta om den där den här den andra tjänstepensionen är tillräckligt bra och oftast är det ju liksom mycket högre avgifter och höga avgifter.
Det är verkligen äter upp pensionskapitalet och det vet vi att de är ju låga i de här kollektivavtalade tjänstepensionerna. Du vi gör en en kompensationsgradsrapport varje år på min pension tittar liksom på hur pensionerna ser ut framåt för kommande generationer och glädjande nog så ser vi då att och nittiotalister då? Då börjar faktiskt skillnaderna mellan pensionerna, för män och
kvinnor i jämna ut sig. Det var till och med så att nittiotalisterna där ligger kvinnorna lite högre faktiskt än annan till fantastiskt. Ni gör ju också löpande såna här jämförelser, hur ser har ni sett samma trend? Eller? Nej, alltså, vi har vi tittade på. Vi gör gjorde en rapport om jämställda inkomster förra året och då tittade vi också pensionsinkomster och då kunde vi se att att pensionen är ju mer ojämställda än inkomsterna, arbetsinkomsterna och det finns
ju flera skäl till det. Dels är det ju liksom pensionen. En spegling av ett arbetsliv som ju var mer ojämställt tidigare. Men sen finns det ju en del också det här med att pensionsavsättningen har sett olika ut för olika grupper och att vissa grupper har halkat efter vad gäller liksom hur mycket tjänstepension som betalas in så det finns flera skäl till att det är ojämställt. Men men jag vi.
Skulle egentligen vilja ha ännu förbättra vår statistik här nu ännu mer kring liksom pensionsavsättningarna. Det har vi inte riktigt koll på ännu. Det vore liksom spännande att utveckla vår lönestatistik med att ha med även det här. Det är ju liksom en väldigt viktig del av av arbetskraftskostnaden som spelar stor roll för den enskilde, men intressant att höra att skillnaden är mindre. Du får titta på på vår hemsida där lägger kompensationsgradsrapporten.
Absolut jätteroligt? Ja, verkligen. Det tycker vi också. Vi blev väldigt glada när vi såg den där trenden att den äntligen var bruten. Och i Sverige verkar arbetsmarknadens parter oroade över att EU lägger sig i lönebildningen. Finns det en risk att svenska löner i förlängningen närmar sig minimilönerna i andra länder? Att det blir en ny norm här i Sverige också eller kan det vara bra att vissa branscher faktiskt får minimilöner eftersom vi saknar lagar för det i Sverige?
Vi håller ju på nu med att att så kallat implementera minimilönedirektivet i Sverige. Det var ju jättestor tveksamhet kring det här direktivet. Men Sverige var ju väldigt aktiv i de här förhandlingarna så att vi blir ju inte påtvingade några minimilöner i Sverige, men däremot så måste vi rapportera varannat år till eller alla EU länder måste rapportera in och då ska vi rapportera in kollektivavtalstäckningen. Och hamnar vi under 80 %. Nu ligger vi på ja närmare 88
faktiskt. Då måste vi liksom också göra en handlingsplan för att få upp kollektivavtalssträckningen, men vi är ganska långt från den nivån, men sen ska vi också rapportera in hur de lägsta lönerna ser ut och också hur liksom hur skillnaden är mellan de med och utan kollektivavtal är vad gäller löner och det var en utredning som tittade på det här och de föreslog att att det är Medlingsinstitutet som ska göra den här rapporten så att vi håller på.
Vi har inte fått uppdraget från regeringen ännu, men vi har börjat göra en del förberedelser kring det här. Just nu tycker jag att om vi tittar på liksom hur hur ser det ut i Sverige så är det ju väldigt få som har låga löner i Sverige så att även om det bara är liksom 88 % som har kollektivavtal så är det inte så att 12 % har låga löner utan det är väldigt få som ligger liksom under man brukar använda mått som 60 % av medianlönen till exempel och vi har 1 % ungefär
som ligger där. Den största gruppen där det är artonåringar som som jobbar inom hotell och restaurang för deras kollektivavtal ger de löner på den nivån då? För artonåringar och det här betyder ju inte att det inte finns folk som har jättedåliga villkor i Sverige, men de är oftast på en helt svart arbetsmarknad. De har sällan liksom arbetstillstånd i Sverige, så jag ser att det är mer en fråga om liksom en
arbetslivskriminalitet det. Det funkar inte att sätta minimilöner för att lösa de problemen, för det är liksom man vill väljer ju bort all lagstiftning och då ska man nog antagligen välja bort även minimilönerna så att det är klart att att liksom man behöver vara vaksam på EUS ambitioner på det här området. De har lite svårt att förhålla sig till vår modell. De tycker att det är liksom. En udda fågel. Ja, men det, det är sant. Både vi och Danmark är avvikande.
Nästan alla andra länder har liksom modeller med minimilöner eller så så kallade allmängiltigförklarade kollektivavtal. Alltså så här har man ett avtal i en viss bransch så måste alla följa det avtalet fast liksom
enligt lag. Och det är förklaringen till varför vi inte heller har någon livskraftig, liksom diskussion om obligatorisk tjänstepension i Sverige heller för att kollektivavtalstäckningen är så pass god och även de utanför kollektivavtalen har helt okej löner på det stora hela hela och även de har. Inslag av individuella tjänstepension och så nä men. Precis och och det man märker.
Det finns ju också ganska många som liksom frivilligt ansluter sig till exempel till foras tjänstepension och så där så att det finns ett och det där finns har vi inga riktiga siffror på men jag det är också 1, 1 1 grupp som inte är obetydlig skulle jag säga så att ja nej, men precis så att vi har en annan diskussion och det är ju liksom för att vi har ett sånt fortfarande i Sverige har en sån hög kollektivavtalstäckning helt utan statlig inblandning faktiskt.
Så lyckas man upprätthålla det här. Sista frågan då, vilket är ditt bästa pensionstips? Ja, men det är väl att att jobba på ett ställe med kollektivavtal? Det tror jag är nummer ett
faktiskt. Då slipper man fundera så mycket själv utan den här sparande till 1 passion går med automatik och sen är det väl att jobba på ett roligt ställe där man vill fortsätta att jobba länge så att byta jobb om det är för tråkigt och se till att man hamnar på något ställe där man trivs så att man också kan vara kvar i arbetslivet. Vad bra tips tycker jag stort tack för ett intressant samtal. Tack, det var väldigt kul att ha dig här.
Då ska vi gå över till veckans fråga och den kommer ifrån Veronica som vill gå ner i arbetstid och ta ut en del av sin tjänstepension. Och till skillnad då ifrån sin make som har många olika tjänstepensioner så har hon sparat allt på samma ställe, säger hon. Men nu undrar hon, måste hon ta ut alla tjänstepensionerna till 100 procent? Ja i många fall så är det utbetalning i full takt som gäller.
Men i vissa fall i vissa avtal så finns det möjlighet i försäkringsvillkoren till partiellt uttag som det heter och då innebär det att man går ner i motsvarande arbetstid före 65 år så att om jag till exempel minskar mina arbetstid med 20 procent, då kan jag ta ut högst 20 % av mitt tjänstepensionskapital. Och när man väl har påbörjat det här partiella uttaget då kan man inte ångra sig sen och gå upp i arbetstid, så det ska man ju då vara vara medveten om man.
Kommer på att man vill jobba mer då och sen är det ju så att. Om man täcker sitt inkomstbortfall genom ett tidigt pensionsuttag så väntar normalt en lägre inkomst livet ut. Så därför gör man ju klokt i att kolla upp vad som är möjligt och hur hur det påverkar din samlade inkomst nu om några år och livet ut. Då har hon fått svar på den frågan och det var allt för oss idag.
Tack för att du har lyssnat i avsnittet har du hört Irene venemo, generaldirektör på Medlingsinstitutet dan adolsson Björk och mig Maria Eklund är från min pension och min pensionspodden produceras av min pension som är den oberoende tjänsten i samarbete mellan staten och pensionsbolagen där du kan få bättre koll på dina pensioner helt gratis faktiskt. För staten och pensionsbolagen står för våra kostnader.
Fler spännande avsnitt tittar du vid kanaler där poddar finns sök på min pensionspodden i din kanal så dyker vi upp till exempel i Spotify eller itunes. Kom ihåg att följa min pensionspodden så får du push när vi släpper nya avsnitt. Om du har en fråga som du vill att vi tar upp ett framtida avsnitt så mejlar du den till podd att min pension.se jag hoppas att vi snart hörs igen, ta hand om dig och din pension till dess ha det så bra hej.