¶ Första Dagen och Känslan av Otillräcklighet
Första dagen var mestet virvar av namn, inlagningar och mediciner. Allt kändes snurrig, men jag tänkte, det blev nu bättre. Men det hann jag aldrig riktigt göra, för helt plötsligt så stod jag där ensam på mitt första en. Så med typ 200 puls så gick jag till en av patienterna som förutom andra sjukdomar även hade delat.
När jag hade småpratat lite så lämnade du över hans medicin. Men istället för att ta den så frågade han mig, vad ska den här vara bra för egentligen? Måste jag verkligen ta den. Jag stirade bak. Det var med formin så mycket visste jag, men hur fungerade den? Varför tar man den? Det blev helt blankt. Jag hade ju lärt mig det här. Typ precis dessutom. Patienten väntade, jag försökte samla mig, och det enda jag ville ha var någon att fråga. Men det var ju bara jag där.
Precis, när skulle börja stamma fram någon sorts förklaring eller Någonting. Så skrattade patienten till oss van i tabletten. Jag bara skögade mig dig. Jag har haft den så länge, så nog vet jag att jag måste ta den. Han blinkade mot mig och jag försökte le tillbaka med. Jag kände mig så dum, som att jag inte hade något att göra. En sån fråga skulle jag kunna svara.
Och som om det var nog så gjorde jag även en miss vid läkamedelshanteringen senare. Det var ingen stor, men ändå så pass att jag fick skriva en avvikelse på mig själv. Min första dag på egen hand. Så ping. Det var en tuff dag, men det var också en vanlig dag tror jag. En sån som många nya i vården går igenom.
Och det där, det var jag. Pun första riktiga dag efter att ha min två på sjukvartskaprogrammet på sommaren, då. Jag hade ändå jobbat många år inom vård innan, men det blev en helt annan pres att ha läst i sjukvariska. Jag vill ju kunna allt. Men det kanske känner du som lyssnar likadant. Du kanske också stå där på trösken till din första sommar i vården som undersköterska eller precis nyexaminerat sjukskötska. Rede å slenge ut med litt skrækkblandad fortjusning.
Ibland är det kanske med skräcken för tysningen. Ja, så kan det vara. Men det är alltså precis det här som vi ska prata om idag: om känslan av att vara nervös, men ändå taggad. Så att vilja göra sitt bästa. Vara rädd att känna att man kanske inte räcker till. Och varför faktiskt är helt normalt att känna.
Vi får ofta medlemmar för er som ska ut och jobba. Och det som återkommer är just blandningen av förväntan och oro. Många berättar att det är nervöst, jag är reda att känna att jag inte kan något fast jag har gått ett helt år på sjukskvartskaprogrammet. Det är jätteläskigt, jag är redan att hinnar med. Och det är väl klart att för att börja jobba i vård på sommaren: det är lite att kastas rakt in i verkligheten. Man har ansvar och ett helt annat tempo. För många helt nytt samarbande.
Och samtidigt så är det just där du växer. Och det är ju det som är så kul samtidigt. Läskligt behöver inte betyda dåligt, eller hur? Nej, verkligen inte. Oftast inte, kanske jag skulle till och med säga. Det är ju väldigt kul och givande och man växer verkligen med ansvaret. Så det är helt normalt att vara nervös, och peppad, och glad och livräd. Allt på samma gång.
För det är ett stort ansvar. Och man ska ju inte ta lätt på det. Men du kommer och klara det. Det är väl det vi kan säga. Ja. Och du behöver inte göra det ensam heller, för vi finns här för dig.
¶ MedEasys Stöd och Goda Råd
Så vi har ju faktiskt tagit fram en sommarjobbskurs och där har vi samlat de föreläsningarna som vi tycker är absolut viktigast att börja med när man kommer ut och jobbar. Och den är till för dig som är ny, som kanske känner dig nervös eller bara vill känna dig lite tryggare och förberedd. Och kursen bygger på det som vi själva önskar att vi hade haft när vi började inom varden.
På olika sätt. Vi går igenom det absolut viktigaste, som sepsis och livredande vitalparametrar. ABCDE och mer som vi tycker är viktigt. Och sen när man har sett på den kursen så kan man ju också fortsätta bygga vidare med andra föreläsningar och anpassa vad man vill se ute vilken avdelning man vill jobba på. Njurar eller Hjärtavdelning och så vidare.
Så oavsett vad du jobbar, på vilken vårdaddelning så har vi någonting för dig. Verkligen. Vi har ändå det mesta skulle jag säga. Och så finns ju vi här också för dig när du behöver oss. Ja, det gör vi. Du kan också skriva till oss och fråga vad du vill så svarar vi och vi försöker stötta och peppa så gott vi kan. Vi vill känna att vi finns här för dig, vi har din rygg.
Stina, ska vi inte dela med oss lite av det som vi fick in som tips till nya inom vården från de som redan är ut och jobba? Jo, det var ju en bra del. Jag ska se om jag hittar det. Här ska vi säga, våga fråga. Ha inte press på dig själv att du måste kunna allting. Och också begär mer instolning om du inte känner dig redo. Och det var väldigt många som sa våga fråga. Ja, och det är superbra och kanske ett av det viktigaste tipssen som man kan ge.
För jag tror att många kanske känner att om man frågar så är man lite svag och visar att man inte kan. Men egentligen så är det bara att visa att man vill lära sig och att man vill utvecklas, och att man inte vill göra fel. För det är ju väldigt viktigt för. Det är hellre att man frågar en gång för mycket än en gång. Alltid. Ja, så viktigt. Och som sagt, vi finns också här. Så du kan fråga oss också.
Om du kommer på någonting speciellt så svarar vi så fort vi bara kan. Det gör vi. Återigen ge dig själv en bra start. Titta på sommarjobbskursen, skriv ut handsen och ta med dig. Ställ frågor. Plugga på det som du märkte att du kanske inte hade koll på när du kommer hem efter arbetsdagen. För en halvtim räcker oftast och då kan du komma till jobbet dagen efter att känna dig ännu lite trygg.
Ja men, det tycker jag är en väldigt bra idé. En föreläsning med Medici och ett glas val fridryck där på kvällen. Superb. Jag vet inte vad det hade valt för dryck. Det låter fantastiskt. Jag vill ha din röst och örön hela sommar. Jag tänker att det är många som vill det de flesta. Och vi finns ju som app också som man kan till och med ta med dig på.
¶ Uppmuntran och Sommaruppehåll
Eller vad man vill. Ja, precis. Lätt läskigt att vi vill ha med dig. Nej, så välkommen alltid. Men på talomstranden, nu är det faktiskt, det blir dags för sommarlov för podden. Men som vi sa, vi finns kvar för att hjälpa dig på vägen på andra platser, på medice.se till exempel. Ja, och vi kan gå till och med svara från stanen ibland. Det får vi se. Ja, det kanske är det.
Stort tack till dig som har lyssnat. Och tack tack för att du jobbar i sommar. Du gör verkligen, verkligen skillnad. Ja, verkligen tack tack. Och på den är tillbaka i just igen. Ni blev ju inte av oss.