111. Luftkramar och döda tänder

Du vet, No har ju gått in i någon fas där hon... Mamma, jag vill inte att du är mer än en halv millimeter från mig. Hon vill gärna sitta i knät. Krypa upp när vi äter. Jag åker och hämtar sushi. Då får hon panik. Jag vill följa med. Det tar tio minuter. Jag ska bara... Det har varit mitt liv i tre år.

Tre år har jag haft ett barn som inte har lämnat min sida. Som alltid haft ett litet nyp i något av mina klädesplagg. Och när jag äter så rör hon mig så jag gungar när jag tar tuggar. Jag har liksom satt... äntligen satt regeln att jag vill äta i fred. Så när mamma äter så får ingen röra mamma. Det är liksom regeln med bordet. Det är som min regel. Alla vet att man petar inte mamma i ansiktet. Då går mitt humör så här.

Min gård är när jag bara ska ut med soporna. Jag ska vara så här effektiv. Jag älskar att vara effektiv. Det går inte att vara effektiv. Vad är det jag skulle vara när jag ska äta sushi? Nej, men jag... Jag älskar att vara effektiv. Okej, Patrik håller på att borsta deras tänder. Då springer jag ut med soporna. Det ska bara allting bli klärt upp. Man har bara sparat så mycket tid. Man snäddar över gatan för det är mycket snabbare. Och så ser de att jag är på väg. mot hallen och då

Då bryts tandborsteriet. Det är jag som ska borsta. Jag får absolut inte gå ut. Nej, och de beter sig som att jag... Eller, inte de, ett barn. Som att du ska resa bort och komma tillbaka om ett år. Vi har hängt upp i tre år nu. Jag borde förstå att jag inte lämnar dig. Jag är här. Resultatet kommer bli att som med mina stora barn. När jag säger så här. Nu åker jag till Finland två nätter nästa vecka. Du är alltid borta mamma. Du vill aldrig borta Louise.

Jag är ju hemma igen. Det enda vi gör är att vara hemma. Det är det jag menar med inte händelserikt liv. De tror det. Du är iväg hela tiden. Jag gick med soporna. När du och jag skulle gå på restaurang en kväll. Igen. Du var ju borta alldeles sniss. Jag började ta två veckor sedan. Om jag lämnade hemmet. Och kom hem. Dessutom innan så jag kunde lägga er. Hur kan ni ens tycka att jag är borta? Jag ser mig i framtiden. Jag är alltid borta. Men också när Patrik ska gå. Hejdå!

Jo tack. Var det pappa här nere i Amsterdam? Jaha det visste inte jag. Igår var Patrik borta hela kvällen. Och sen är det precis när de skulle somna. Varså pappa? Kan pappa komma och säga godnatt? Men pappa är inte hem. Var det hans 45 missade samtal som jag hade på mamma galan? Mamma galan får du inte gå på igen. Gå in på en toalett mamma så du kan ringa mig.

Nej, skicka bild på Pernilla Wahlgren. Jag är prick här, jag kan inte prata i telefon. Kan du gå in på en toalett? Du var ju klädd i... Du var ju en silverkula. Nej, inte kula. Det var inte så jag menade. Det kände mig som en discokul. Ja, det var discokul jag menade. Men det lät som att du var en silverpinne som gick runt. Och då kan man inte ha kontakt med barn. När man är en silverpinne. Pinne? Jag gillar det kul. En drinkpinne tänkte jag på. Du fan runt i drinken.

Jag vet inte vad det här samtalet var. Vad var det du skulle säga om sussin? Nej, då skulle jag säga. Igår kväll så satt jag med ett jobb som du och jag har på mig. Jag hade bestämt att det här jobbet ska bli klart idag egentligen. Men jag hann inte. Så jag måste göra klart det ikväll. Jag passar på att jobba lite. I luckan. Eftermiddag. Föreläggning. Och då satt nog bredvid. Du kan få kolla en stund på tv om du vill.

Jag kan sitta här bredvid dig mamma och titta på din telefon. Okej, det går också bra. Ändå mysigt. Där sitter hon där. Lite avbrott för det. Jag klipper ju ofta podd med Miley i knät och hon stannar upp och säger att det är så fina färger. Mamma, mamma! Så måste jag dra av hörluren och bara du kommer ihåg att om du sitter här så måste du vara tyst. För jag ska ju höra oss två.

Och så hör jag hon, för att hon bara, lila. Precis, det är lila. Ljudspåret är lila. Jaha, jag vet. Det var jag som valde färg. Jag satt också och klippte film när vi pratade. Och jag ville så här, du vet, finslipandet. Vi ska klippa bort det här lilla. Och så bara, mamma. Nej, vad var det nu då? Var det en millimeter in? Skulle jag klippa? Mamma.

Sen har man sommarskog. Jag får magstår. Det känns som att min mag kommer... Sen hade jag bara det sista, du vet. Exportera och skicka till dig kvar. Och då kan jag få sitta i ditt knä. Det var ju bara absolut sista kvar. Hon sitter i mitt knä. Jag går in i programmet. Börjar leta upp. Ska exportera. Subtitle ska med. Så trycker jag på render. Och sen så tittar jag ner. Och... Ser hur No har plockat isär ett minneskort. Där vi. Du och jag. Har filmat saker. Till vår livepodd.

Som jag ännu inte har lagt över på datorn. Jag mår illa. Jag mår så illa nu. Det är ju en stressig period för oss nu. Vi jobbar mycket med livepodden. Och det är också vissa... saker som har varit såhär, kommer det lösa sig? Kommer det inte lösa sig? Det löste sig! Det löste sig för... Två dagar sedan, en dag senare så ligger minneskortet där i två delar. Tre delar, två delar, någonting. Det ser inte ut som ett minneskort ska göra.

Och jag, från liksom. Jag bara, nej! Jag får nog så här, nej! Alltså jag skriker inte högt utan mer så här, nej! Det är så flämt och det är så magsvård. Och hon märker direkt att det är liksom allvar i min. Så hon börjar ju liksom gråta direkt. Det var inte jag! Nej, vem var det då? Jo, det var du. Men det var inte jag. Panik. Hon bara, vad ska jag göra? Vem var det? Snälla, säg att det var någon annan här inne. Och jag bara...

Det är ingen fara. Men det var du. Det handlade om tre sekunder när jag skulle trycka på render och exportera som jag tappade fokus. Det var tre sekunder för mycket för dig själv, Louise. Vad är det på det här?

Minneskortet, ja det är de här sista filmklivarna. Vi kan inte ringa till de här människorna och be dem ställa upp gratis en gång till. Vi har ju verkligen dragit in storkändisar i det här. Och vi kan inte säga, hej du, du gav oss en timme av din fritid. Har du lust att göra det en gång till?

till exakt samma sak. Så jag mår jätteilla. Och börjar titta på det här minneskortet. Skakar liksom så som jag känner att det gör. Jag mår ju så dåligt för jag har inte hört det här innan. Så för mig är det här helt nytt. Jag vet inte vart det slutar. Så jag lägger i. Liksom sätter ihop minneskortet. Oj, ett pussel som jag inte visste fanns. Nej, det är nog inget. Vi ska se, det kanske funkar. Stoppar i det i minneskortläsaren, i datorn.

Vad är klockan den här tiden? Det är kvart i nio. Det är alldeles för sent för ett drama. Så öppnar jag upp. Jag kan se mapparna. Det kommer inget. Jag öppnar mapparna. Hittar videosarna. Jag vågar inte. Nu ligger videosarna här. Det kanske går. Det kanske kommer gå bra. till mitt gråtande barn. Markerar alla de här videorna vi har spelat in som jag inte har hunnit klippa men som vi har kämpat för i några månader för att få till. Drar över dem till min dator. Det tankar över.

Jag klickar upp några stycken och det funkar. Åh gud. Åh gud, jag måttar så illa nu. Och sen var jag ändå så här, jag vågar inte säga det för nu kanske min dator kraschar eller någonting.

Det är ju skräcken liksom. Vi såg Planet Earth igår. Earth. Varför måste du äta det? Jag vet inte, det är så jobbigt. Planet Jord. Planet Jord, ni sätter på SCT Play. Det är så bra. Eller Planet Ört. Planet Ört. Och då sa Patrik, för det var så otroligt fantastiskt. Det är ju helt fantastiska bilder.

Då sa Patrik bara, tänk dig att filma. Att man har jobbat och så har man filmat allt det här. Och sen efter man har spelat in klart så går man och sätter sig på en lokal krog och tar en öl. Och man kollar igenom materialet och känner såhär, åh, där satt det. Och då fick jag tvärtom. Nej!

Nej, nej Patrik. Jag skulle ha panik om jag hade fått sånt här bra material. Jag vill aldrig i hela mitt liv vara fotograf. Jag kan inte tänka mig ett värre nu när vi ändå har spelat in massa. Och det är så här, okej nu fick vi den här megakändisen. Vi fick 30 minuter av dens tid.

Vi har det här. Jag får stress bara att veta att det finns på datorn, på en hårddisk och på minneskort. Jag har det på tre ställen. Men det är ändå så här. Nej, men tänk om något händer. Om jag hade varit den planetört.

fotografen. Jag hade ju inte kunnat satt mig och ta en öl och njuta. Man hade gått hem, man hade backupat, man hade lagt på tio olika och laddat upp. Jag laddade ju upp allt på vår gemensamma Google-mapp så att nu har vi inget utrymme kvar och då har vi inte ens alla där. Jag har ju också varit och laddat upp där. Och därför är det fullt. Vi båda har tänkt samma.

Så planetört kan inte vi jobba på. Jag vill aldrig vara fotograf. Jag tycker att Planet Louise och Julia liveshow är tillräckligt stressande. Ska allt det här materialet finnas kvar om några veckor?

Jag vet inte hur det ska vara nöjligt. Men vet du vad som är skönt med den stressen? Det är att man inte hinner tänka. Och vara så nervös inför själva showen. Nej, men vara nervös med den. Tänk dig att showen kommer ske. Tredje maj är premiären. I Malmö. Tredje maj i Malmö. Och vet du vad vi fick? Såg du mejlet vi fick igår? Nej. Det kommer vara goodiebags till alla.

Just det, vi har fått igenom det nu. Åh gud. Från Nivea kommer goodbergs till alla som kommer. Alla som kommer. I Malmö, Göteborg, Stockholm, Umeå så får ni en goodberg av Nivea. På plats. Mycket bra huvudsponsor. Nej men alltså, otroligt. Så bra fix av oss och Nivea. Och vi vill också säga att det är ju inte en live-podd så att vi kommer sätta oss och bara...

Snickesnacka på det viset. Utan det är ju. Vi har samlat på oss material. Det är väl planerat. Om allt finns kvar känd. Om vi inte nog plockar kändekor. Men då vet vi att vi fortsätter igen. Om man ser sådana här.

kort. Det är som USB-minnen in i datorn. De vill verkligen dra ut dem. Men Norma, jag letade ju minneskortet en gång. Jag hade hett i ordning allting inför poddinspelning. Det var ju för några veckor sedan. Vi har ju så mycket att göra nu så varje sekund... är ju viktig. Också få iväg barna på morgonen så att vi faktiskt kan sätta oss och podda. Så jag hade hett allting på sängen. Här är kameran, här är minneskortet, här är laddan till datorn. Barna går iväg med Patrik. Sen så...

Ska jag då rigga upp kameran? Varsåg minneskortet. Och det är lite guldigt. Och jag känner en som gillar guld. Norma! Jag bara, Patrik! Han kom hem efter att han hade lämnat dem. Jag fick ringa förskolan och jag bara, hej! Kan jag få prata med Norma?

Och hon pedagogen bara, ja absolut. Jag tror nämligen att hon har mitt minneskort. Som är lite kultigt. Ja, det tänkte du då. Ja, och så fick jag prata med Norma. Hon bara, nej. Jag bara, men minst varst du hette då? För jag vet också, hon är ju en liten kleptoman tyvärr. Hon var ju hemma hos, när vi var hemma i Umeå. Jag höll på att packa för att vi skulle fara tillbaka till Stockholm.

Och så såg jag att hon gick och packade samtidigt i en liten väska som hon har, en liten kattväska. Och sen kom hon och viskade till mig. Jag har packat jättefina saker med mig. Jaha, vad bra. Nu ska jag fortsätta packa så jag inte glömmer någonting. Det är mormor och Eriks saker. Vad har du packat då? Hon bara ska jag visa? Så drog hon upp deras bilnycklar. Hon bara de här. Mina bilnycklar är borta nu. Jag ska kolla Normans tricker.

Och sen drog hon ju upp deras hemnycklar. Jag bara, oj, nej, den där måste du också. Kanske de kan behöva. Sen har hon ju tagit massa kontanter. Hon bara, de här. Jag bara, oj, man får inte ta pengar. Nej, hon bara, nej. Pengar och nycklar, hon vet vad som är. Hur mycket betalar du för att få tillbaka? Det glänser. Hon bara skatar. Hon bara oh. Sen drog hon upp min mammas sidensjal. Jättefin sidensjal. Den tog alldeles som en trollkar ur den här lilla kattväskan. Den här var så vacker.

Och inte din. Men inte din och mamma. Oj Norma. Vet du vad pengarna kan du få. Men just nycklarna. De tar jag gärna. Tack. Så det var ju den ungen jag hade. Som du ringde på förskolan. Som jag ringde på förskolan. Men väldigt irriterad men försökte låta mjuk. Man vill inte skrämma dem till tystnad. Men man vill gärna skrämma dem till prat.

Men det var så här, nu får du berätta vars du har gömt den då. För hon har också i sin säng många gömmer där man kan hitta saker. Där saker hittas när jag ska byta lakan. Nej, men sen hittade ju Patrik det. Där hade hon petat in minneskortet. Hon berättade inte. Men hon hade petat in minneskortet under mickpuffen. På micken. Hur skulle vi någonsin hitta det? Otroligt gömställe. Otroligt! Vi måste hålla koll på minneskorten, Louise. Så det blir en liveshow.

Vi är sponsrade av My Helsinki. Och nu börjar ju vårt samarbete med dem. Och jag är så pirrig. Jag är liksom nykär i Helsingfors. Det känns som en sån här nära pärla som jag liksom har missat. Men nu, jag är förälskad. För jag älskar Helsingfors. Jag älskar Finland. Jag känner mig... Jag känner mig nykänd. Jag skojar ej. I mitt blod rinner det ju finst blod också. Så det inte får vara sån Louise. Men det här är lite extra speciellt för mig. Du må ha ditt franska arv. Men jag bär...

mitt finska arv med stolthet. Hur som helst, Julia. Nu ska vi dit igen. Till underbara, härliga Helsingfors. Nej, men jag är så peppad. Jag är så... Nej, men alltså, för oj vad det finns att uppleva i Helsingfors. Och vi ska ju dit och uppleva. Och sen ska vi berätta om allt för er. För det är ju så att vi tycker att en resa till Helsingfors är ett väldigt bra och trevligt och härligt val för alla nu i sommar. Ja, eller en vårresa. Eller tänk att möta hösten i Helsingfors.

Jag älskar att planera resor. Jag är snudd på besatt av My Helsinges hemsida. Den är inspirerande och verkligen hjälpsam. Det är lätt att navigera och hitta precis det man är sugen på. Och få små pärlor. Det här hade jag ingen aning om. Sånt som man vill uppleva på sin semester. Nej men så bra. Om man är pepp på naturupplevelser, familjevänliga aktiviteter, hotell, restauranger, bastus, bästa second handen. Ja, allt finns på myhelsinki.fi. Och Louise.

Du och jag ska ju ekoturista i Helsingfors. Ja, på myhelsinke.fi finns det till och med en samlad sida på hållbara saker man kan göra. Och vår plan är ju att gå på HAM, alltså Helsinki. museum och badar bastu på Allas seapool med utsikt över stan. Jag är så peppad. Men mest peppad på allt är att vi ska på en guidad tur på en ö i Helsingfors. Och kolla på vilda örter. Jag kan inte hantera hur kul det här ska bli. Nej men det ska bli så kul. Och hållbart.

Alldeles, alldeles underbart. Ja, för vi älskar Finland. älskar Helsingfors. Och nästa gång ska vi berätta ännu mer och ge er massa, massa tips om allt ni kan uppleva där. Och ni vet att jag älskar att få tipsa loss. Tänk alla goda restauranger, Julia. Som vi kommer få tipsa om. Det finns en god mat där. roligt att få restaurangtips också tycker jag. Det är så kul, det är så viktigt. Ja. Kast er in på myhelsinki.fi så länge. Och tack My Helsinki!

Jag städade mitt skrivbord och sa att allt är borta nu. Jag vet inte vad de andra batterierna är, jag vet inte vad det andra minneskortet är. Det är så svårt att veta hur man har tänkt. Jag har ju beställt ett nytt bankkort. För jag blev ju skammad. För övrigt fått tillbaka pengarna från banken. Mycket bra. Men tre kort har jag fått. Sen får man ju koden någon dag senare. Sen har jag tappat bort.

Har du fått tre olika kort? Jag har behövt beställa ett nytt. För att jag har tappat bort koden. Sluta! Det är jätte... Jag sa ju att det är jobbigt för mig att komma ihåg siffror. Det är bara företagskorten. Varför har du inte en app i kortappen? Då kan man gå in och kolla PIN-koden. Nej, bara med mitt privata men inte med företagskortet. Jag har pratat med Swedbank.

Jo, det lär man ju få göra när man beställer. Kort efter kort efter kort. Det har också gått en vecka så jag bara, vad är koden? Och så har det blivit tre försök. Men nu har jag faktiskt fotat av kåten. Klassisk rekommendation. Nu är den i min mobil. Varför har du inte som jag ett hemligt ställe? För att jag skulle aldrig hitta det. Jag skulle aldrig hitta det det hemliga stället.

Det är som att leta reda på normas gömmer. Det är jättesvårt. Hur tänkte jag då? Det vet jag inte. Men hur som nu har jag fotat av. tredje gången gilt med mitt nya företagskort. Du kan också göra som ett av mina barn. Jag hade ett tag en liten lapp med koden som låg tillsammans med korten. Jag har ett annat sätt. Låt mamma berätta. Om ett bra knep. Men nu har jag tänkt när jag då har fått tre kort och har behövt klippa sönder två. Det här har du inte reflekterat över.

Jättemycket att det är en rolig historia att berätta. Det är livet. Men då har jag tänkt på när jag klippt sönder dem. Emma är ju som ändå en man. Är jag upplärd att man ska inte slänga det i samma sopkorg. Jag vet, man springer runt. Någon liten i badrummet. Då har jag tänkt, har det någon gång? Har du läst någon Aftonbladet-artikeln om någon människa som har hittat ett sönderklippkort i en soppåse och limmat ihop det och sedan använt?

Nej för alla lägger dem ju i olika påsar. Jag har bara känt nu när jag har gjort det tre gånger. Att det är en dum grej. Så nu senast slängde jag alltid samma papperskorg. Tycka, har du hört om din mamma? Nej, men jag har hört om... Min mamma är ju väldigt... Hon klipper dem i så små bitar. Nej, men varför? Hon är väldigt oängslig av sig. Jag vet inte. Vars har du fått det bra? Ingen aning. Alltså, det är ju så konstigt att jag är så trygg.

Fast mamma är ganska ängslig. Om vanliga människor klipper det i åtta bitar. Fyra. Eller åtta. Normalt. Då klipper mamma i trettiotvå. Om hon skulle ha en dokumentförstörare helst. Det skulle vara jättebra present till henne. Det är kul med dokumentförstörare. Jag jobbade ju på en arkitektfirma som receptionist. Då fick jag ju dokumentförstöra hemliga dokument ibland.

Alltså så spännande. Och då fick jag också strut i papperskorgen. Så jobbigt att du har gjort det. För att jag tänker att, jaha. Oj, vad är det här som ska behållas? Var det här höga för att behålla? Okej, jag ska bara klistra lite. Jag rimmar nu. Och då fick mamma nytt körkort. Och då skulle hon klippa sönder det gamla då. Varför? Det sparar man ju i souvenir. Ja, nej. Kan någon få tag på att göra någonting med? Så hon började klippa. Minimum.

Ingen ska säga att det är jag och slicer sig själv. 32 bitar spred ut. Nu ska hon lägga i sitt nya kökort i plånboken och se er. Men här ligger ju mitt gamla körkort. Hur kan mitt gamla körkort vara här? När jag klippsade dig. 32 små bitar. Och jag klippsade sitt lägg istället. Fick hon nu göra ett nytt ID-kort också. Och då behövde hon inte klippa sönder för det var redan gjort. Det var så gjort. Men tänk på det.

Nästa gång du står där och klipper Louise. Att det spelar ingen roll. Du kan slänga det helt. Vem ska rota i soporna? I och för sig har jag även stalker. Så det kanske är den. Hur har det gått med guldringen? Folk undrar. Folk undrar. 1. Hur har det gått med familjen du lurade med djungelgympan? Och 2. Om guldringen? Nummer 1. Familjen jag lurade att inte gå till djungelgympan.

Har jag inte sett. De undviker dig. Kanske har bytt förskola. Det känns inte tryggt med en sån där. Vi var en gränslös person. Kan jag ändå förstå. Så förlåtet ligger kvar i mig. Ja och vad jobbigt att ha ett oförlöst förlåt. Ja det är så jobbigt. Till slut så skickar man ju typ ett handskrivet brev. Åh hepp och hyllan. Jag har tänkt på det. Nu har jag i alla fall klurit ut vad ungen heter.

Så långt är jag. Så långt har jag. Jag mår dåligt över det. Det är en grej med dig att det kan gå ganska lång tid. Många dagar. Där du inte. Jag har mycket annat att tänka på. Och sen när det väl ska hända någonting. Då går det väldigt, väldigt, väldigt fort. Det kompenserar för dagarna av. Jag vet. Men det är tungt.

Att bära på ett... Det är jättejobbigt. Det är det. Man vill bara riva av det där. Man vill bara se dem och säga gud förlåt. Du kan tänka när jag går till och från förskolan. Du är så beredd. Varje gång. Jag tror att du nästan får ta en arbetsdag och sitta utanför och vänta. Det blir normalt. Supernormalt. Då byter de förskolan.

Det känns jättenormalt. Du pratar ju ofta om att du vill ha ryggen fri och sådär. Det är det. Det där är inte ryggen fri. Det är motsatsande. Och jag är ju själv satt med den situationen. Så jag hoppas att jag har lärt mig något. Det är inte så jag försöker tänka nu.

Nästa gång läsa igenom mejlet. Nej, det kommer du inte. Men du kanske inte kommer kasta lösningarna på andra. Nej. Jag kanske bara ska boka djungelgympa. Eller så kanske det är bara så här. Jaha, berätta för mig vilken dag var det. Det är så kul att veta. Så roligt då. Jag tycker det är kul när man vet någonting. Det är att man vet rätt. Men det är extra kul.

Jag vet inte om jag kommer lära mig något av det här. Det låter inte så. Och sen nummer två. Guldringen. Du skrämde upp mig Louise. Ja, jag vet.

Du skrämde upp mig jättemycket. Det är mitt kalle livet. Jag gick ju verkligen från att beställa en ny soffa till att jag blev rädd. Sen träffade jag min kompis Karin. Och då var vi ute och åt. hänt något? Berätta. Och jag bara, ingenting. Och så satt vi och pratade och vi skrattade vårt middag i tre timmar. Och sen när vi skulle gå och jag bara, förresten hände det en sån konstig grej häromdagen. Och så berättade jag då.

Om guldringen. Hon var så chockad, Karin. Men hur? Jag frågade om det hade hänt någonting. Hur kan du spara på det här till tre timmar senare? Hon var liksom upp. upprörd och rädd. Och då börjar de säga, du får inte gå hem själv. Tänk om någon förföljer dig. Så nu är jag ju så dubbelrädd att jag ska dö i mjältbrand. Ja, men det hade du nog redan gjort. Vi kan stryka mjältbrand. Kan vi göra det? Ja, vad skönt. Jag tror att det kommer snabbare än så.

Jag har inte vågat googla. Jag googlade och det är extremt svårt att få tag på. Alltså extremt svårt. Så då ska det vara någon... Ja, betryggande ändå. Okej, men då stryker vi en mjältbrand. Men då skrämde ju Karin upp mig att jag har någon efter med Snakeham. Ringde jag Patrik tusen gånger. Det hade varit ännu roligare nu om det här var Patriks frierin.

Han vill bara bygga upp en jätteångest. Så att jag ska känna mig så trygg som möjligt. Det är det jag ska vara med. Du är så trygg. Någon typ av gaslighting. Nej men så att... Gå ner på knä. Jag hämtar den där ringen. Jag tror jag har hittat avlyssningskrippet. Bara skoja. Nej, när han märkte att du tyckte den var ful. Den är ful. Det är inte min. Det är inte jag som har köpt den.

Jag känner väl dig bättre än så. Det måste vara någon annan. Det skulle kunna vara så. Han har koll på min stil men ändå inte koll på min stil för att han är ointresserad av min stil. Eller jag vet inte. Ursäkta, får jag bara påminna om att när du skulle visa vilka som var din stil så googlade du och sen så dog du typ tråkigt. Ja, det var så tråkigt. Jag vet inte vad som är min stil. I alla fall något nättare än det här. Det var det enda du hade att säga.

tråkigt det var. Exakt, men då kan du inte kräva att han ska veta, eller den här ståken ska veta vad som är din smak. Nej, det är svårt också om jag inte har någonting. På mig. Som någon referens utgår från. Men då är det tråkigt att referensen ska vara något klumpigt. Men jag tror att det här klumpiga är ju värdefullt. Eller jag har kollat upp vad den är värd. Man kanske bara gick efter prislapp. Karin hon är ju i alla fall.

För den här ringen är ju från ett särskilt märke. Och då vill hon att vi ska gå till den butiken. För jag gillar den som butik. Men tycker den ser ny ut eller? Jätteny. Inte en repa. Spoilish. Jag är också jätterädd nu. Vad gör ni ens här? Jag är ju så uppskrämd vilket har gjort att jag då inte har gått till någon. Också att det hände en grej med min tand.

Som gjorde att det tog fokus. Jag bytte från uppskräm till att jag tänkte att jag skulle dö. Pegg av min tand. Men det är inte jag som är död. Det är tanden som är död. Rest in peace baby. Hur kan jag vara den med hälsa och ångesten? Håller vi på att byta? Jag tog Saint-Antoine och jag tog din hälsa och ångest. Varje gång jag ska parkera med Julia.

Då går det jättebra. Sen när hon parkerar själv. Då går det jättebra. Och gud vad jag hittar parkeringen. Och sen när jag kommer och ska parkera. Nej men då har ju Sant Antoine tagit slut. För han har bara lagt allt krut på dig. Vardagshelg och nät alltså. Ja precis som man ber om hjälp med. Nu är min bilnyckel borta. Det är inte min. Saint-Antoine bara hjälper dig att hitta minneskort under mikrofonpuff. Och ge mig, det kanske är Saint-Antoine som heter mig guldringen.

Oj, jag var ju hos ett medie minns du. Du gav ju mig det i present. Ja, jag hade ju nog kontakt med någon helg. Det var ju ärkeängen Mikael. Han kanske känner Sant Anton. De lär väl känna varandra. De har ju hängt rätt länge. Jag tycker det. De måste ju byta umgänge ibland där uppe. Ja, men Erika Engen, Mikael. Och Saint Antoine. Som mansdominerad bransch. Som mansdominerad.

Så otroligt mansdominerad. Och de har ingen koll på vad jag gillar för ringar. Nej, och när din tand sedan dör, då kan den stiga upp dit och läxa upp lite. Eller se ett örhänga av min döda tand. Men jag tycker det är tråkigt. Vet du vad jag och Marcus Granset pratade om igår? För han har tydligen också haft döda tänder. Och gjort rotfyllning som jag måste tvingas göra. Då sa jag. Men du Marcus.

Vet du vad jag ogillar med tandlackarkåren som jag har kommit på? Nej, sa han. Och nej, sa du. Nej, men då kom jag på vad det är. De har så dramatiska ordval. En död tand. Ja, det är dramatiskt. Vad var det mer för ord jag kom på? En död tand. Ja. Det var det. Ja men i alla fall en död tand. Rotfyllning. Det är så obehagligt. Nej men rotfyllning skulle kunna vara i maträtt egentligen. Ja men jag och Marcus som har döda tänder. Vi enades kring detta. Att tandläkarkorvor i byt.

Någon typ av positiv flagg du är idag. Jag känner inte igen dig. Va? Har du tagit min sol? Ursäkta. Jag är väl solstrålan. Den sylvassa solstrålet. Med mycket och sol. Den här vårsolen. Här är jag. Den är här. Man blir glad. Man bränser lite. Det är också härligt. Den här döda tanden har ju tagit lite fokus från den här guldringen. Men du kan smälta ner guldringen och göra en guld.

Jag vet om det inte är ägtat på. Jag vet om det inte är ägtat på. Varje gång du ler. Kling, kling, kling. Sen rostar den. Den rostar. Jag kan inte tugga med den. Den blir mjukare och mjukare. Det trycks ihop. De gör tydligen inte guldtända längre. Jag pratade om dem igår på talkshow. Och det hade varit jättekul om jag hade lyssnat klart. För jag visste bara att Nina Persson skulle komma dit och prata om sin guldtand. Men jag var tvungen att stänga av.

Eftersom jag har minnen med Nina Persson som dras upp. Vad var det? Cardigans Nina. Jag har ju pratat med henne i telefon en gång. Det var...

Det skadade ju förtroendet för alltid. Varje gång det är någonting så tror jag att du ska utsätta mig för något hemskt. Alla som inte har lyssnat på det avsnittet eller sett den videon, den måste du dela på vårt poddkonto. Den måste vi dela. Det är alltså som så att Louise, vi pratade i ett avsnitt om att man blir glad när någon kändis börjar följa en. Och sen...

Om man kollar kanske någon månad senare. Och bara fortsätter den följa mig. Man vill ändå hålla koll lite. Är du kvar? Och så har de avföljt. Det gör ju jätteont. Jag levererade inte. Det är så aktivt val att avfölja. Och man vill säga, ja jag levererade inte. Det är ju lättare att bara fortsätta följa någon och skrulla förbi. Än att gå in och aktivt avfölja. Men då hade Cardigans Nina gjort exakt så.

Var får jag avsnittet efter? Ringer till Nina. Nu ska du få prata med Louise. Hon har en fråga till dig. Vet du vad? Vi kan ringa innan. Hej, det är Julia. Hej, Julia. Hej, och Louise här, hon sitter som ett frågetecken och hon har ingen aning så du kanske kan presentera dig med namn och efternamn, tänker jag. Jaha, ja, hej det var Nina Persson här.

Jag tänkte att du hade ett och annat att snacka med dig om. Och vet du vad Nina? Jag är så glad att jag får ringa dig. Och jag tänker att jag ger över ordet till Louise. För hon har ju en fråga till dig. Nej men gud. Hej Louise. Hej Nina. Vad kul att höra från dig. Och också lite taskigt av Julia. Hon inte förvarnar mig.

Ja, det skulle vara en överraskning. Jag vill ju bara säga att jag blev jätteglad när du började följa mig för flera år sedan. Ja, och jag antar, eftersom du är serietecknare också, så antar jag att det var därför. på något sätt när jag började följa dig. Skulle jag tro? Ja, antagligen. Det tycker jag är jättespännande. Det gillar jag. Och sen så, om jag måste brasklappa då ursäkta mig till varför jag har avfällt dig så tror jag det är för att...

Så gör jag nästan alltid på Instagram. Att om någon brukar posta väldigt ofta. Nej, det gör jag faktiskt inte. Gör du inte det? Nej. För det trodde jag i så fall. Ibland är det så att folk som jag egentligen känner så väl.

Om de då postar väldigt mycket så märker jag efter ett tag att jag bara inte fattar någonting. Och då brukar jag avfölja. För då känns det som att jag bara sitter och swipar på. Men däremot så ändrade ju mitt flöde lite karaktär. För jag har ju lagt upp mycket mer video och poddinfo. Jag förstår att du vill avfölja. Ja. Det gör vi alla. Jag har ett helt annat intresse. Man får avfölja. Man får det Nina. Mitt flöde är ändrade karaktär. Det är helt okej.

Du är helt ljuvlig som var med. Och nu fick vi ju svaret också. Herregud. Alltså, helt otroligt. Det är inte ofta man får det. Underbar är du. Tusen tack Louise. Alldeles rödros i hela kroppen och ansiktet nu. Jag tror hon skäms och generad. Mycket känslor. Det var roligt att prata med. Tack så mycket. Kul att du var med. Du ska tack. Hej då Nina. Hej då. Jag vill veta varför du avför.

Då ska jag få fråga henne om varför hon slutade följa mig. Det kan ju vara så att man får betalt sen i form av döda tänder. Om man gör något taskigt. Erkängen Mikael, han är på min sida. Skickar en död tand som en signal. Går inte för långt nu, Julia. Det är väl någon helgon från din sida som kastar döda tänder på mig. Så kan det vara. Mikael kompenserar med en guldring. Var inte för däppig, Julia. Du är rik.

Men du har dödat händer. Vi har ett samarbete med Oslo Skin Lab. Ja, och nu måste vi berätta vad det är för de som inte redan vet. Oslo Skin Lab är ett kollagenpulver som man dricker en gång om dagen. Och det är liksom, man kan kalla det hudvård från insidan. Yes. Och jag har fortsatt med min vanliga hudvårdsrutin. Men liksom bara adderat ett glas av The Solution Beauty Collagen varje dag. Och Louise. Louise, vad mjuk jag är.

Alltså jag är liksom mjuk över hela kroppen. Inte bara ansiktet. Du ser mjuk ut Jule. Och gluig. Ja men på riktigt. Det funkar ju. Vi fick testa produkten först i några veckor. För det känns viktigt för både oss och för Oslo Skinlär. Att vi kan stå för det vi pratar om här i podden till alla er som lyssnar. Och efter en månad så hörde vi av oss till dem igen. Och skrek lovord över det här fantastiska, magiska kollagenpulveret. Ja, alltså jag började ju med...

pulvret och glömde liksom lite bort det för jag drack det såhär, ja men varje morgon som är rutin när man tar någon vitamin och så vidare och sen på sportlovet var vi i fjällen och då förberedde ju jag mig på att se mitt icke så spänstiga fjällen face som jag alltid får där

Jag tror att jag ska se frisk och fräsch ut. Tittar mig i spegeln och ser lite mer väderbiten ut kan man säga. Så jag kollar mig i spegeln och är den här gången beredd. Men ursäkta, vad händer? Varför ser jag så big och fräsch ut? Och så kom jag och tänkte på, men vänta nu. Är det här resultatet av The Solution Beauty Collagen jag skådar?

Late Louise! Jag har ju haft några rätt slitiga månader. Och det brukar synas i mitt face. Men vet du, jag tycker faktiskt inte att man kan ana mitt vaken hela nätter på sjukhus face längre. Och så det var bra kämpat av Oskar Skilla måste jag säga. Slitigt har du haft det. Tack. Jag vill också bara flika in och säga att pulvret smakar noll. Alltså noll. Verkligen noll. Noll. Det smakar...

ingenting. Jag är annars... Jag är lite känslig för att dricka pulver, för det kan ofta ha en märklig bismak. Men här, noll! Alltså jag dricker det med bara vatten. Det smakar noll. Och det gör ju också att det är så himla enkelt att ta för det blir liksom ingen tröskel. Testa Oslo Skinlab ni också. Koden LJ60 ger 60% rabatt på den första beställningen och sen 30% rabatt på alla framtida leveranser om man börjar prenumerera på månads...

förpackningar av The Solution. Gå in på osloskinlab.se och läs mer. LJ60 är koden alltså. Tack Oslo Skinlab!

Vårt fina samarbete med God El fortsätter. Ja, jag är så glad över det. God El är ju ett av Sveriges största elbolag. Men det som gör God El unika är att de under snart 20 år gett hela. sin vinstutdelning till välgörenhet. Ja! Och god el är liksom det... Enda elbolag i världen som delar ut hela vinsten till välgörenhet. Och nu drar de igång deras valkampanj. Så rolig valkampanj. Jag vet, verkligen.

snart dags för deras årliga vinstutdelning och därför behöver du som är eller blir kund göra ditt val av välgörenhetspartner innan den 5 maj. Och som kund får man välja mellan barncancerfonden hand in hand Läkare utan gränser, Naturskyddsföreningen, Rädda barnen, SOS Barnbyar eller Stockholms stadsmission. Det låter för bra och för fint för att vara sant.

Det är sant. Ja, en annan grej som låter alldeles för bra för att vara sant men som är helt sant är att man som kund hos God El varken har någon uppsägningstid eller bindningstid. De tjänar inga pengar på det. elförbrukning samtidigt som man får ett riktigt lågt elpris. Alltså det låter faktiskt för bra. Men det är sant. Och det är superenkelt att byta till god el. Det vet både du och jag eftersom vi är efter ungefär tio år.

tanken faktiskt gjorde det. Och det tog inte tio år att byta. Det tog tio sekunder. Det var så enkelt och jag fattar inte varför jag dragit på det. Ni ska inte dra på det här. Så om ni inte redan är kund... Bli det på direkten. Så att ni också får rösträtt i årets absolut roligaste val. Och det sägs att det kommer bli rekordutdelning. Tack, god el!

Jag har ju en ny favoritpodd. Det är ju allt vi inte lärt oss om kärlek. Den är intressant för den får nog reflektera väldigt mycket. Alltså lite som jag kände mig dumma människor. När jag började lyssna på den. Vad är jag i det här? Är jag sån här då? Framförallt är Mattias sån här. Och sånt. Det är ju också frustrerande att lyssna på poddar när man vill lägga sig i.

Vi måste nyansera här. Ni glömmer den här aspekten. Det kan jag tänka mig. Folk sitter och lyssnar på oss. Det är frustrerande. Det är då man vill lägga in i ett kommentarsfält. Det är där det är så underbart när ni våra lyssnare går in i vårt kommentar.

Kommentarsfält på Louise Julia Poddar och skriver era tankar och vad ni vill lägga er i. Det är jättekul. Jättebra. Vi har ju så underbara lyssnare så vi vill ju höra vad ni säger och tycker och tänker. Det är jätte... Och så att det behövs... ibland för när man själv sitter och har en diskussion dels är det inte jätteroligt att lyssna på allt

Okej, Julia klipper bort en hel del. Vilket är jätteskönt för alla. Det ska alla veta. Och då är det ju bra också att du kan fortsätta lite diskussioner. Ja men det är jättekul också. Ni underbara själar som går in på. Spotify och på podcasters och lämnar betyg och skriver kommentar. Det är ju min mysgöra att gå in och godkänna. Det är så mysigt. Jag blir så glad varje gång ni skriver någonting där.

Det är så fint. Där känner jag också en oförlös kram till alla som skriver. Här får ni en ljudkram. Det var ju när jag omsamnade. Så glad blir jag när ni lämnar betyg. Och alla som inte vill ha det kan bara spola. Kan jag få klippa lite avsnitt? Nej. Bara några små ovagliga saker. De gjorde i alla fall ett terapitest som jag ska köra på dig. Det finns ingen som kommer gå så all in i det här som du. Det är nämligen en djur för mig det hela.

Är det sant? Ett terapitest med fokus djur. Typ vilket djur man är. Du ska få svara på frågor. Nu börjar jag att fråga. Okej, jag måste ta ett djupande tag. Ja, men själv en ljudkram. Och du ska inte hålla på och resonera kring. Men svara ändå relativt snart. Tänk på ett djur som du kan identifiera dig med. Älg. Älg. Och så säger du ett till som du kan identifiera dig med. Lodjur. Och sen så säger du ett till. Krokodil kom till mig. Spännande. Okej, då är det så här. Det första du sa.

Det är djuret du vill vara. Älg. Mäktig. Andra djuret. Det är så som andra ser dig. Går ganska mycket emot älg. Ja det gör det. Oj ser ni mig sådär läcker i skogen. Ja faktiskt det stämde. Mycket mer det än älg. Jag ser mig som lite klumpig. Kanske inte heller det djur du vill vara. Jag älskar ju älgar. Sist vi pratade så pratade du en halvtimme.

om att du hittade en massa älgbajs. Jag försökte prata lite jobb och diskutera saker men det gick inte att komma fram. Det är så mycket bajs. Det är så mycket älgbajs. Jag älskar älgar. Ja, de är cool. I alla fall. Det var så mycket elbejs. Hallå? Är du kvar? Har du satt mig på mute? Hallå? Pratar vi fortfarande? Det tredje. Är den du faktiskt är. Oj. Krokodil. Lurig liksom. Lurar och hugger till. Gammal själ. Ja.

Med rulltårtan och allt. Och att de är jättelångsamma ett tag. Och sen går det jättefort. Det är ju du. Ja, det går trögt. Och sen plötsligt händer någonting och man hänger inte med. Men gud. Vad spännande det här var. Och det var hela testen. Eftersom jag inte är terapeut. Så vet jag inte hur man ska analysera det vidare. Jag tyckte det analyserade det kanon. Men han har Martin i den här. Hans terapeut hade gjort den på honom. Och då hade han sagt så här typ lejon varg. Alltså sånt här.

Alla tre hade varit sån här jakt. rovdjur. Ja, precis. Då han bara, det är det jag är. Det är det jag vill vara. Det är så andra ser mig. Så han hade blivit helt uppe i det här. Så efter den där terapisen så har han gått ut och festat som en dåre. Hupigt i skallen. Och bara varit här i jakt. Och sen hade han dagen efter legat och gråsat hela dagen. Peter hade suttit och strukit. Så ja.

Jag vet inte riktigt vad man ska göra med det här. Vilket märkligt test av en terapeut. Hon blandade in massor. Det lät så intressant. Hon var tydligen terapeut men hon tog också in så här mycket... asiatiska influenser och och Och att hon tog mycket det fysiska. Alltså hormoner. De snackade oxytocin. Du vet, massa sådana grejer. Nu kände jag att jag ville gå till honom. Jag kände också det. Man kan ta både det fysiska och det psykiska.

Ja, men inte bara lite älg, lite krokodil och så hela. Du är också så inspirerad. Det är helt omöjligt för mig att göra den, för nu vet jag ju. Det blev ju kört för alla som har hört det. Ja men ni kan testa den på någon annan. Det är ju kul. Ja och att man kan testa den innan. Det kanske vi ska ha sagt innan.

Nej, de kommer inte hinna tänka. Jag skulle aldrig ha hunnit tänka om någon gav mig en uppgift. Om någon sa, pausa nu och skriv ner dem här själv. Då skulle jag lätt göra det. Va? Ja, ska inte du det? Nej, jag skulle tänka... Vad var uppgiften sen efteråt? Jag skulle behöva spå tillbaka tre gånger på de kommande åren. Vad skulle jag tänka på? Var det ett djur? Var det ett djur eller var det fordon?

Eller var det någon annan som ville spela det? Kia, Ford, Mustang. Man missade papper. Ford, det är vad andra ser det. Banan, citron, kolrabbi. Det var du egentligen är. Stabbig. Lite styrlig. Jätteroligt. Men ändå rotad. Classic kolrabbi.

Har jag sagt mitt bästa koldarabbi recept som jag fick av mickan? Nej. Åh, det är så gott. Hon gav mig när jag var gravid med Miley's i magen. Då hade jag ju graviditetsdiabetes. Jag har nog aldrig lagat koldrabbi. Nej, man gör ju inte det. Hur ser de ut ens? Som en koldrabbi.

Det är så du säger, du drar barn. När ser sånt här djur ut? Det ser ut som ett sånt djur. De är ju rund och en rot. Alltså den är ju rund och grön. Men i alla fall när jag hade graviditetsdiabetes och kunde inte äta någonting och jag var så deppig och det var tråkigt i livet och allting. Då sa Mikael, du måste göra det här. Så gav hon mig i present en mandolin. För jag hade inte det. Skala koll Rabin.

Mandolina. Tunnt, tunnt, tunnt, tunnt. Akta fingrarna. Tunnt, tunnt, tunnt, tunnt. Säg det till min pappa. Han mandolinade av halva tummen. Jag gjorde ju den här mandolinade äpple. Och så låg fingret. Jag kunde som inte se skillnad för att äppelköttet var väldigt lik min fingertopps.

Och äppelskalet är röda. Det var väldigt likligt mitt blod. Du ville dela upp det. Nu tänker jag släng inte det här. Nej, precis. Nu hittar vi de hela äppelbiten. Tänk lite mandel i gröten. Den som får skinn. Hon får skinn. Hon var äckligt. Hon var äckligt. Det är så mjukt. Det är inte så krispigt syrligt. Då blir du gift innan året är slut. Vad verkligt.

Om jag hade vetat det när jag hyvrade av mig min fingertopp. Nej, den bara spolades ner någonstans. Sorgligt. Det är inget öräng av den. Det var så sorgligt. Det hade blivit så fint smycke. Norma hade snott det. Man kan se att det ligger en sån här bladgult på. Vad är det här för fint? Det är min fingertag. Det är min fingertag. Med lite guld. Patrik Fri. Vänta. Det här var min still. Lite nätt med finess. En död tand. Precis. Som pärla.

Det är min stil. Patrik bara, du är ju för återvinning och sånt. Jag gillar ju naturliga material. Det är inget klimatavtryck på den där nadlen. Ingen diamant. Nej. Du vet vilken bakgrund det är. Jag vet vart den kommer ifrån. Närodlad. Sådär har det gått.

Ja, men Julian, nu får vi jobba hårt. Vi måste få in folk. Folk måste köpa alla våra biljetter till livepodden. De måste lyssna på responsinslag. De måste sprida vår podd. För att jag behöver pengarna. Vi kom fram till för att några kompisar hade gjort så att man kunde abonnera ett lekland istället för att bara hyra. För om man bjuder många så blir det ändå typ samma pris. Och då blir det mycket göttare bara för att ha hela stället. Oj, dröm! Får jag bli bjuden? Ja, men sen så...

Så jag sa det till barnet i fråga. Då kan du bjuda hur många du vill i princip. För det är bara vi där. Så hon bara yes. Drog ihop sin lilla lista på typ 20 pers. Och sen så var det ju lite mer komplicerat att abonnera än vad jag trodde. Och det kanske inte var så pilligt som jag trodde. Och det var hit och dit. Så jag bara, nej men okej vi bokar ett vanligt kalas. Det blir jättebra. Och så bara...

Tänkte inte jag på att det nu kostade per person. Det blev jättedyrt. Oj, vad dyrt kalas. Oj, vad dyrt kalas. Jag vet! Jag fick mag snart. Ja, så jag gick ner och bara... till Mattias. Jag bara, snöt in mig lite här. Men måste det vara så stort då? Jag bara... Jag kan eventuellt redan ha sagt okej. Innan man säger okej. Och sen inser man att okej var inte okej. Man borde ha kollat upp innan man säger okej.

Oj, oj, oj. Jag var så snabb. Så sa jag till mitt barn. Är det någon som har sagt nej att den inte kan komma än? För det blev lite mer. Hon bara, men du sa att du kunde bjuda så många. Jag bara, jag vet. Det blir bra. Vi löser det här. Mamma ska bara köra lite säljemail. Järklar. Nu får ni fylla våra platser i Malmö 3 maj. Umeå 18 maj. Och Umeå kom igen. Alla Umeå med Omnid.

Jag vill se er där. Nu får ni visa. Åh vad roligt det ska bli. Och visa Louise. De rätta människorna. Förlåt så är jag till Stockholm 24 maj. Jätteborg 25 maj. Det kommer bli en fest. Det kommer bli så kul. Det skulle kännas jättetryggt om ni kom också. Ni är ju världens finaste, bästaste, underbaraste lyssnare. Och nu ska vi få träffa er. Det är så kul. Och ni får liksom tjoa och kimma och applådera och vinka. Och det ska bli så roligt. Och peka finger om ni tycker vi säger något.

Vi kan gå in till julien. Allthingslive.se Allthings... Godiebag till... Alla. Ni vet. Underbart. Hur kul att få en goodiebag också. Ni kommer bli så glada. Det här kommer bli så roligt. Det kommer vara tävlingar. Jag kommer gå runt i publiken. Det kommer vara en fest. fest. Och jag kommer säga jättebra Julia, fortsätt.

Det kan vara så kul. Och vi vill se er där. Och alla dessa videor som vi hoppas fortfarande finns kvar på minneskorten. Det blir intressant att se om de finns. Ni får se om det finns någonting att se när ni kommer till vår liveshow.

All Things Live köper ni biljetter. Louise och Julia Live heter showen. Och vi hörs på måndag. Jajamän, hej då! Ich bin Schnappi, das kleine Krokodil. Komm aus Ägypten, das liegt direkt an mir. Zuerst lag ich in einem Ei. Denn schnie, schnapsnapsnapsnapsnapsnapsnaps. Jag blir schlappi, det är en krokodil. Jag har schafe Zähne och jag får ganska mycket. Jag ska upp mig vad jag ska upp. Ja, jag ska upp så, för att jag det så bra kan. Snop, snopi, snopi, snopi, snop.