Ja, gott folk. Här kommer ett av problemen med att ha två veckors ledtid för att göra ett avsnitt. Det var vinter när jag skrev inledningen. Nu är det vår ute. Vi läser. Jag reste för några dagar sedan från lulet i Stockholm. Resan både påbörjades och avslutades i samma 11-gradiga kyla med samma chocka ånga från varje utandning. På helgerna leker barnen här i grundal nere på skön trikanten. De åker madrass och snurra, skiter och skiskor. Mitt på isen står en gubbö säger korv.
Själv får jag minnen från barndomen, det enda som saknas snöskotren och renskinnen, annars skulle det kunna vara pimpeltävling i deppis. Det märks såklart också på avsnittsvalen OS 1984 eller specialavsnitt om hocke. Historiska idéer vi går och idisslar i kylan. Tanken slog mig att skicka idrottshistoriken Isaac Lidströms avhandling på skidor i kulturella gränslandskap till Daniel. Det handlar om skidhistoria, om vad som har ansett vara samisk eller svenskt.
Så min plan är att vi genom nedslag i skidhistorien, från världens äldsta skida till en skrälvinare i Vasaloppet. Utan att nämna moranisse, Siksten Järnberg eller Kalopp Kalla kan berätta ett slags skidonas kulturhistoria. Vi försöker kontrollera bindningarna på med glidvallan. Nu ska vi ut. Ja, velkomna til historiepodden. Det är ju av den här anledningen man har något som kallas för kalender. Man kan alltså räkna ut hur det kommer vara veckor framåt när man har en sån.
Till exempel så tänkte jag när det kommer det här avsnittsförslaget: att ja, ja, men det blir ju passande. Det är väl samma dag som. Som varloppet. Så det hade varit perfekt. Men så perfekt tänkte du inte. När alla har släppt. Det är ju väldigt mycket vår nu, helt plötsligt jag. Även om man har kalender ska det ju säga så att vissa saker från barndomen går ju aldrig ur en återkommande. Liten dispyt hemma. Jag kommer från Norbotten, min fru är stockholmare.
Det är ju huruvida påsk är en vinterhögtid, eller inte. Och för mig är påsken självklart en vinterhögtid, trots att det är ganska länge sedan nu. Det var vinter när jag fiade påsk. Ja. Ja, här är jag ju. Fraga förvånande på din förus sida. Ja. Det är ju vår tecken min sagt. Men där är vi inte heller viktigt än aplider. Ut nu ska vi prata om skidor och. Vi får väl ta och kasta oss in i den absoluta början ekt här. Ja, vi rider tillbaka klockan och så dyker vi ner i stenolder och antiken.
اشتركوا في القناة Vi vet att vi... När det kommer till ålderskontroller. Till alkohol hälsan bättre. Hittar du läget heller? annorlunda av en anledning. Oändliga möjligheter. Omedelbar körglädja och skandinavisk design. STAR 4 är byggd för den elektriska. Genom att ersätta bakrutan med en HD-kamera har vi skapat en bil med rimligare QP och bättre bakatsikt. Boka din provkörning på polstar. More is more 8 Plus, spela ansvarsfullt.
Historiepodden presenteras i betalt samarbete med genedig. Det finns få historiska ord som har åldrats sämre en osänkbar. Ja. Titanic var inte bara ett fartyg liksom det var. Det var ett monument över mänskligt självförtående. Ja, det man byggt något så stort och så dyrt att det var ju så tekniskt avancerat att man nästan börj tro att naturlagarna skulle backa undan av hur en respekt. Det gjorde de inte. Ett Isberg bryr sig väldigt lite om imponerande broschyrtext. Oh, exactly.
Man underskattade visken, och man överskattade kontrollen och tänkte. I praktiken, det där ordnar sig nog, det gjorde inte. Konsekvenserna blir katastrofala. Det där är ett perfekt exempel på varför försäkringar finns. Människor är ganska dåliga på att förutse risk. Man tänker att det där händer nog inte just mig. Men det är ju precis därför, som det är smart att ordna sånt innan något händer.
Och gemsidiga har du försäkringar för din bil och ditt hem. Och just nu får du som lyssnar på historiepodden 10% rabatt på bilförsäkring om du tecknar online på genside.se.se. Och använder koden historiepodden 10. Stor bokstäver. Men du behöver aggra nu, va. Erbjudanden gäller bara till och med 24 maj. Gå in på gensidiga.se, teckna din bilförsäkring online och använd koden Historiepodden 10. Tack, gensidiga! Bra grej!
Och var ska vi börja, annat än i begreppet skridfinna? Det finns ju ingen annan logisk plats. När man sitter och bläddrar som man gör i senantikens klassiska historieskrivare och kronikörer. Till exempel östromaren Prokopius, eller varför inte goten Jordanes, det här är härliga 500 människor. Du såg för det framut? Jordanes. Det är lät som att det var fel utal på Jordanes. Jordanes, alltid säk Jordanes.
Har ni en bestämd uppfattning i frågan så vet jag att ni kommer höra av er lärt sig. Prokopius i alla fall. Eller Prokopius skildrar invånarna på tur. Den ö någonstans norr om de brittiska öarna. Flera antika författare har fascinerats av den. Berätta för oss, Prokopius. Vilka finstär? Jo bland de barbarer som har sin hemvist i tu, är det bara ett folk skrippioni som lever som de vilda djelen.
Och det här begreppet avser skridfinar, ett ord med två led skrid. Det är skidande. Man åker skidor. Och finnar är då grupper som lever via fångsekonomier. I regel avses samer. Så samer på skidor är det begrepp, den etnym om man ska använda sådant vetenskapligt fint språk. Som östromaren Prokopius fiskar fram. Och hans gotiska motpart, Jordanes Jordanes, gör samma sak.
I sin mycket långa lista över folkgrupper. Det verkliga och påhittade folk står sida vid sida i skans skandinavien. Längst norrut finns adogit. skrer en fenne og så er han Det första begreppet avser normen från Hågalland, det andra skridfinar, och det tredje svegar. Det är de tre grupperna. Som den goda goten placerar längst norrut. Ja, alla de här orkar inte skida i hela dagarna. Det är bara skridfinarna som har ordet skida med i sin anonym. Så det är de som är relevantast här, så att säga.
Det här och de här gubbarna som har skrivit. Så har vi också några på medeltiden och de har Bömen och Saxo Grammaticus pratar ju också om skridfinar. Och. Beskrevs, då som en stamm börjö. Svåner och jätar. Det är ju samerna man avser helt enkelt. Det är absolut samerna man avser. Om man vill kan man ju hoppa ner i det kaninhålet. Som handlar om när på den långa historiska utvecklingen, en samisk identitet växer fram. Men det är inte intressant här egentligen, utan det är ju.
Det är jaktefonskulturen inorr den samiska kulturen som avses hos de här historiska skrivarna. Man har ju också å andra sidan identifierat på runstenar skedåkare. Om det ds just skrid finna, eller om det var så att någon annan också fick på sig en skida, det vet vi inte. Det är praktiskt. Bor man i ett land med långa vintrar och mycket snö, så är ju skiter objektivt praktiskt. Men det är liksom ett faktum att i de här antika, senantika och medeltida skrifterna så sitter.
Beteckningen för samerna ihop med hela idén att åka skidor. Jag tänkte läsa lite grann från Olaus Magnus. För dig. Då är vi inne på 1500-talet. Ja, gör gärna. Såunda när de, lämnat dalarnas djup, tagar de sig fram i slingrande bokter över de nedersta klippavsatserna och styra kosan på sned i trätt. Ett zigzack upp för slutningarna. Kan ni komma ihåg den där zigzacken.
tills de slutligen över stalper och klyfter uppnå toppen och därmed det mål som de föresat sig. Och sådana slags bedrifter utförade de under stunddom i jaktivens hätta. Under stundum för att tävla med varandra. En var vill framstå som den yppersta, alldeles som man på vägbanan löper i kap för att vinna det utsatta priset. Så när Olaus Magnus på 1500-talet åker omkring och beskriver. Folken i Norden, så är det återigen: det skider och jack.
Han lyfter fram hos den samiska kulturen, han kallar mig också skridfinar. Men inte bara jakt utan det är så naturligt att det handlar också om att man tävlar och man leker och man är människa helt enkelt. Använder den inte begreppet skrickfinna också. Jo, det gör han. De är ju lite hips om happ med språket på 1500-talet. Men vad jag fattar så: skrick betyder hoppa. För han skriver också att de. Är då full fart med imponerade konster hoppat fram när de har jagat djur och sådär.
Ja, det här är ju en av de grejerna som linné ska kolla om när de åker upp till rätmarken. Just det här klart. De hoppar hoppar och de har sig. Hur kommer det så? Han skrev ju också att de hade. Redskap av träffan till inböjda liksom en båge. På 15-talet så var skidan mer känd och använd utanförska världen än någon lösmagen. Beskrivning här antyder. Men då får man komma ihåg att hans publik när han skriver i italiensk, inte minst.
De är inte lika bekanta med skider. A man måste beskriva vad en skida är också. Då går man till. Det är som en båge, vet ni. Ja, exakt. Men det finns ju de här medföljande träsnitten också, som annars italienare kan titta på. En av dem den mest relevanta för oss syns tre figurer med långa skidor som befinner sig mitt i akten. Samtliga har pilbåge och en av dem har dessutom ett sput.
Och så har vi figuren i mitten som har ett långt och vilt hår, och väl är en kvinna som också deltar i akten. Vilket man kan läsa in som ännu i tecken på hur normaliserad skidåkningen är i den samiska kulturen. Det är inte en svåra poäng jag försöker göra här att under en lång period så var skidåkning och den samiska folkgruppen mycket tätt sammankopplad. Inte minst i det intellektuella Europa, då som betraktar dem utifrån. Det är en usp som tillskrivs det här folket. Det här ju då.
Nerskrivna Kälor som vi har nu i godning fått oss till livs via nu nämnde vi inte Tastitus, men han är också med på Törn och Pukopius. Tacitus, he is the first såklart, men han är så Irriterande vad i sin beskrivning. Den är nästan. Den är ingenting. Ja. Nej, det är väldigt tunt. Men då han pratade om vänner och sånt där som då skulle vara finna, och så. Hur som helst, vi har andra källor att tillgår. också en det skrivna ordet. Och det är ju då arkeologiska, eller hur? Ja, absolut.
Och var om vi ska gå till arkeologin och stenålden, börjar vi såklart. アナタニー Yngre Stenolden, och hur kommer man åt den? Jo, man pratar med Josef Bolin, Hugo Sedelund. och tycker Lundmark som 1924 befinner sig i kalvträsk för att gräva frostdiken. Västerbottens inland är här, en 6-7 mil ifräfte. Rakt inåt landet. Jag ska berätta för dig, Daniel vilken väg man kör, för det är mitt favoritortsnamn i hela Sverige. Skromträskvägen åker man. Skromträskva. Vilket namn. Ja, precis. Du.
För alla andra här är inlandet i Sverige, men för det är ju runt hörnet. Ja, absolut. Ja, det är. Jag tycker att de flesta orter borde heta någonting träsk. Det känns allra tryggast och bäst. Det är väldigt, vad ska man säga, beskrivande på det sättet att det är där det är. Hittar man då något oväntat när man håller på gräva. Absolut, sen ska man hålla med sig att träsk betyder sjö, men de är på en myr och grä här. Det förekommer vätska.
I under spaden. Så är det. På en och en halv meters djup stöter de på något märkligt de här tre männen. Det är två skider och en stav. De är långa och breda. Drygt två meter långa. Och jag kan vara en och en halv decimeter i bredd. Den här staven ser ut som en paddel. Den är en och en halv meter lång. Och man kunde lika gärna sätta sig ner i närmsta kanot och padla på med den också. Då har ni en bild av hur det ser ut här. Ja, och alltså det finns ju inte så.
Det är inte så vanligt helt enkelt att man träffar på skidor eller annat som gjort av trä. Helt enkelt, eftersom Tä brukar för Multna. Man har ju aldrig hittat några skider vid någon annan arkeologisk utgrävning där man har levt människor och bok. Utan det är ju vi en tur det handlar om. För om inte. Nu är vi säger det här.
Men det har inte gått tillräckligt lång tid. Det är ju bara om det får ligga där nere i några miljoner år så det kan bli kol av det har vi lärt oss som det överlever. Annars de förmultarna tror jag. Helt enkelt. En dan hebben we al geen bevis op het. När man då av slumpmässiga skäl har sprungit på på olika ställen, såna här skider som man har om kvar helt enkelt. Det finns väl 200 exemplar som har hittats i Norden ungefär. Ja. Kvar blir bara stenen, och med den får vi vår idé om stenåldern.
Som en ålder där allt var av sten, när den såklart i lika stor utsträckning var en träålder. Och det hade ju varit. Underbart om vi hade haft lika många sådana fynd som vi har fynd av sten. För utan trä, inga skider, och utan skidor inget liv i norra Sveriges inland. När det fyret görs har man ju ingen aning om hur gamla skidorna egentligen är. Gubarna, Bolin och Sedelund vet inte att de lyfter upp världens äldre skida ur myren.
Utan det är ju först med kol14-metodens genombrott som säkra besked kommer. Den är 5200 år gammal. Som det står i ett gammalt nummer av tidskriften Västerbotten, den är alltså 500 år äldre än den äldsta pyramiden. Det är inte dåligt. Nej, jag får faktiskt lite så här historiens. Jag tycker att det är en jäkla skala som mänskligheten har. Jag satt och slog lite här i någon bok som handlar om Norrland. Där beskriver då författaren en hypotetisk människa som författaren föreställelse är kvinna.
Och hon passerar då ett träd i en sluttning och börjar tänka på skidor. Og så der, kan du forklare litt grann, når du har læst denne teksten, kan du forklare hvordan man gjorde Skider för så här länge sedan. Jo, det kan jag göra. Det är eftersom vi har inga skriftliga källor som beskriver. Norrans Inland, för drygt 5200 år sedan. Så får man ju fantisera om vem skit tillverkaren var. Och.
Om jag börjar i en ganska torr beskrivning, och så sen kan jag gå över till det jag själv är inne på då. Kanet Åström, som har skrivit just den här texten i Västerbotten, skriver. Skidan är i sin helhet mycket tunn, med plan undersida. Översidan är förstärkt med en smal, svagt markerad rygg som styvar upp och håller samman den i övrigt tunna konstruktionen. Den tvärt avskurna bakändan har förstärkt med en förkjockning för att förhindra sprickbildning.
Det är elegant, såklart, men det är väldigt fiffiga det som jag drömer mig kvar i min bok Dimmans land. Du som har skrivit boken, ja. Ja, det var därifrån jag fick. Sidorna är skuna ur så kallad tjurved. Och alltså lutande bareträd som växer på vindpinade platser. De blir särskilt motståndskrafti mot röta. Det är som att naturen ger dem en klapp och axeln för att du har fått kämpa här i livet. Någonting ska man ha.
På den utsatta sidan blir årsringarna tätare, medan på den andra sidan är det större glapp mellan årsringarna. Så den här tjurveden. Den blir tålig och den får en ovanlig mörk och vacker ton. Och det som är så fiffigt, det är så min imaginära. skidmakare vet är att en naturlig valla bildas när virket värms över älden. Det finns ju olika typer av gamla skidfynd som använder den här tjeden. Men det som är lite ovanligt med kalv-träskskidan.
Sedmaken har skurit så att årsringarna, om ni föreställer årsringar, de blir stående. De blir alltså som vertikala linjer under skidan, vilket gör att skidan kommer löpa rakt i snön när den får lite nötning. Det vanliga är att man är motsatt, alltså man tar ved det mot andra hållet, och då behöver man lägga till någonting, ett skinner eller liknande under som hjälper skidan att gå rakt i snön.
Men det har man kommit runt här i Kalvträsk-skidan. Den är stabil och väldigt smart. Alltså, jag skulle beskriva den som ett litet mirakel. Men inte ett enstaka experiment utan del av en etablerad och spridd teknologi. I hoting hittas några år senare skider som är nästan lika gamla. Och både hotingskidan och kalvträdskidan är ju mångtusenåriga spår.
Av det som gjort livet i norra skandinavien möjligt. Ja, och att de var värdefulla visar ju i hur mycket man har försökt laga de här också. Ja, det är nog. Den mest värdefulla ägodelen som har gått i arv och liknande. Den här skidan har ju hamnat i myren där i kalvtrsk, eftersom det har hänt något med deras ägare. Och man kan ju bara spekulera om att det är en köldknäpp eller en jätinfarkt, eller någon sjuka som till sist har tagit en. Men det är ju en person som med största sannolikhet.
Har omkommit där och skidarna har blivit kvar i myren, eller så har den hamnat där på annat sätt. Vad vet jag egentligen? Så här skriver Sverker Solin om skidorna i sin bok Snö. I det gläsa, skrovliga Sverige ville folk på landet oggärna bära sina böder på barmark. Vintern var bättre. Det som var tungt och otympligt måste bergas hem på snö i vägkarligt land, virke och ved från skogen.
Höt man slagit och hängt på myrhschorna och lagt i ladorna vid älvraningarna, på skidor rände man efter Elge björn, som hade tungt i djupsnun. Sö betyder frihet och protein. Vårt vidsträckta land bars samman av snö och is. Piddar, som de från kalvträsk eller hoting skrittade de människor som jordanes och Olaus Magnus beskriver. Det är artefakter som Spelade lika stor roll i deras liv. Som den bär bara dator jag har framför mig. Och tittar på dig i, Daniel. J nu.
Gör för mig. Det är den som möjliggör att jag kan skriva mina manus, spela in min podcast och hålla på. Det är en grundförutsättning för mitt uppehälle. Och den rollen kommer skiderna sedan konsekvent ha i årtusenden. Alltså, om man ska ta skidar från någonting som möjliggör att vi äter och transporterar ved och gör de här grundläggande ekonomiska sakerna i vårt liv.
Ska vi få dem till att bli friskvård och sport och liknande. Då behöver vi göra ett sånt jättehopp. Vad heter ju, Lausmagnus: Skritt. Nu är ett skrick. Ett skrick. Till 1800-talet. Men då gör vi väl ett skrick här, tänker jag. Ja, vi lägger på lite musik och så ser vi att vi har landat på andra sidan. Historiepodden spontras av Classon. Ja, och det är ju härligt. Man gillar ju Classon.
Det är faktiskt en butik som både du och jag och Jobin handlar i ganska ofta. En gång i veckan, för min del, tror jag. Claus Olsson har ju haft enkla och prisvärda vardagslösningar sedan 1918. Det är liksom stället man går till när de ska fixas, organiseras, kopplas in eller repareras. Älskar deras kyrskapslösningar, aprop att organisera. Den kulen dö jag på. Eller när något ska bli lite snyggare hemma i trädgården. Ja, precis. Apropos trädgård har jag en.
Och jag kan ju ändå säga att en fin gräsmatta här är ju lite av en heders sak. Jag har ju också en lite mindre fotborsplan här utanför häcken. Den ska vara. Klipp va tät och jämn och fin. Är det dags för en robotgräsklippare, kanske? Ja, kanske det. Bara den inte skämer hönsen då. Men hönsen är på andra sidan av hek, så det ornar sig nog. Och hos Klasolson finns det ju modeller för både små plättar och lite större planer och så. Och nu har ju årets nyheter kommit in här. Just det.
De höjdas utom massor av annat för sommarfixet. Trädgårdsmaskiner, smart bevattning och praktiska redskap. Så där som gör att det man tycker om håller längre. Och ett tips är att du kan handla online och få produkten levererad direkt till sommar. Det är bra, kan man ta med sig lite extra. En extra tjock histor istället. Vill ni veta mer om robotgräsklippar och annat för trädgård går ni in på klasolson.se. Glasolsson för alla som har fixar 1918.
Eriksberg Alkoholfri presenterar de riktigt uppslukande samtalen om de stora frågorna. Jag var på den restaurangen och de hade ingen grovmalenpeppar. På riktigt. För mig är det en dealbreaker. Ja, för oss alla välkompeter. Eriksberg för kvalitetstid. Ska du starta bolag med Svea? Ja, min idé är typ en app som kopplar ihop hundrastellar. Förlåt, ditt aktieblag är redan klart. Va? Starta bolag med bankintyg och företagskonto i samma digitala ansökan. Snabbast du. Välkommen till Svinet!
Så ekonomin kommer emellan. Spiriskt förenkla bokföringen svatt. På ditt företag. Spiris, smartare bokföretag. Där slog Daniel i marken. Nu kommer Janne boklöv med händerna efter sidorna fram mot stupkanten och så ut och så isär med skidorna och så glider han ut långt, långt, långt. Det är långt, men hur långt är det? Ja, skönt.
Ja men vi kan ju slå fast här då att skide har funnits länge som fortskaffningsmedel. Det minst 5200 år. Om vi leker med tanken Kall-sskidan inte bara den äldsta vi har hittat, det är den äldsta. Det var den första skidan man gjorde. Då har vi en 5200 år gammal historia. Och det var ju sannolikt, då som du har beskrivit, mest och till 99%. V en nyttoaspekt, alltså. Det var för att vara enklare att komma fram med skil. Kanske 100%.
Få tänkte nog för att det var nyttigt för kroppen att göra lite extra på sig. Som Henrik Höger skriver i boken Människor i rörelse. Går det att skilja på rörelser för nytta och för nöje skull? Jag vet inte, när jag ser tillbaka på historien kanske tog man ibland en ridtur bara för att det var spännande och kul, även för tusentals år sedan. Leken, nöget. Pivet och spänningen har nog alltid funnits där.
Även om det är ytterst veksamt om människor gick en promenad eller sprang varv i skogen för sitt välbefinnande skull i en tid då man kanske var tvungen att gå flera timmar bara för att hämta vatten eller jaga förymdt boskap. För nöje skull. Ska framför allt sättas i samband med att allt flyer. få fritid och resurser för konsumtion. Det är först i slutet av 1800-talet som närgesrörelserna börja öka lavinart. Och det här är ju såklart sant, det ska man ha med sig.
Men som vi stötte på det här Olaus Magnus-citatet så skriver han också att... De här saliska skidågarna är inte sällan börjar de tävla med varandra för att se vem som kommer först upp eller först ner. Människor är ju också människor i alla tider och vi leker ju och tävlar med varandra. Men inte i den utsträckningen, och inte på det sättet som vi börjar göra i modern tid. Nej, för nu är ju T sen att det händer någonting här. Och det gör det.
Nu ska vi få med oss det här andra att människor är människa och sånt här men nu ska vi inte undra det för mycket. Förutom akad produktion och konsumtion så medför jag också industrialiseringen. en oro för monotona rörelser, som gör en instäng fabrik och att det skulle vara dåligt för hälsan och sånt där. Så man behöver kompensera det av andra, alltså med andra rörelser, och tankar på kropsövningar.
För folket, det fanns ju vidare i början av 1800-talet. Vi har Per-Henrik Ling. Jag tänker säga: det är lingymnastik nu. Nu kommer vi till Lingymnastiken här. Han var ju med i Götiska förbundet 1811. Där av stötte jag på honom första gången och han satt och lekte viking tillsammans med Erik Kustav Gej och stäng ner dem här. Men vad han också gjorde var att grunda den svenska gymnastiken och gjorde en egen form av ideologisk variant här som kallas för Linggymnastiken.
Som tog plats sen i den svenska folkskolan under 1800-talet och peäglade. Generationer. Den var rätt fyrkantig av så innehåll mycket tabeller och system på hur man disciplinerat skulle rap sig för att uppnå bästa fysiska effekt. Han var ju då förstås inspirerad av. Tysk filosofi och militär drill. Ja, men alltså jag måste säga att när man sitter på tunnelbanan nu, jag börjar undvika att det är närheten av två unga män, för allt de sitter och pratar med varandra om är ju.
Hur de tränar ben och armar och liknande och hur många reps och sånt de gör. Så ett av sen är vi tillbaka i links tabeller och statistik. Ja, det är möjligt jag. träningsformer i D U sa. Ling kan jag lite mer om. Det verkar ju vara... Snarligt av. För i Sverige hade också militären omfannnat längst gymnastik, precis som tyskarna hade fått ifrån. Och ansågs positivt för truppen och sånt där. Det handlar ju mycket om balans. Dels i levet.
Att man ska ha balans i livet. Man ska inte äta, dricka eller sova för mycket eller för lite. Men också i själva gymnastiken balans i kroppen så rör sig att både den vänstra och den höga sidan ska övas. Det här blir då en kråk i synsättet mellan lingymnastiken och militärerna, gentemot den nya typen av tävlingsport som nu kommer att komma in. Лень Efterträdare och militärna är emot den här tävlingshetsen som växer fram. Gymnastiken ska ju vara.
Hälsoorienterande. Jag har aldrig tänkt på det för den nu, men när jag hör dig prata om ingymnastiken. Jag tror kanske att vi äntligen har hittat. Sättet som jag och du kan bli ekonomiskt oberoende. Ska vi. Återinföra ringgymnastiken på bred front. Alltså sälja in det till ungdomar att det här är den filosofin jag har letat efter. Hur får man balans i livet, balans i kroppen. ها ها ها ها ها ها
Svaret finns i Ling. Men det här skulle du då bliffet för. Jag och du tillsammans kan vi börja sälja böcker om då kan säga: Lingbrändade kosttillskott och liknande. Det här kan vara vår gyllen biljett ut ur ränstenen. Venga gälla ränsten. Tor du verkligen att vi skulle ha förmågor att. För du vill inte än sätta dig de här leverna på tunnelbanan. Jag var det till ovärdighet. Det är ju så tråkigt. Jag vill spela inne och paddsport. Det är så problemet med in och paddelsport, ja. Att man tävlar.
Ja, det är ett problem. Men du använder ju också. Du har ju tyngdpunkten på ena sidan, och håller vacketten i ena handen. Det här var ju Ligne-nastikens ett av problemen med tävlingsporten. Och de sa att om vi nu ska spela fotboll, då kan man väl åtminstone använda båda fötterna varje annan gång, alltså, så att man får balansen. Förstår du?
För att man kan inte springa runt och sparka på bollen bara med ena foten, det blir ingen balans. Så det är där som är liksom haken med ditt innebanduspelande. Du kan ju bara skjuta på ena sidan. Jag förstår det här, för man är ju vänster skit, så att säga. Och det är det som är problemet. Det blir inte någon harmoni som kommer till användning.
Så det är en av invändningar. Men sen har vi det här med tävlandet med. Det finns inga uppgifter förutom och små så tyden om det rent tävlande vad det nu. ska vara Det är en väldigt stor skillnad mellan tävling som det växer fram på 1800-talet. Det sker en sportifiering där vi inte hur noga vi ska gå igenom alla steg. Men man bildar föreningar och skriver regler och liknande.
Det är ju egentligen skillnad mot det Olarus Magnus beskriver, som är att vara människa. Man står högst upp på en fälltopp och så säger man först ner. Får bästa biten morot ikväl. Ja, det är någon form av tävling. Men det duger inte enligt Akademikerna. Vi har ju också en annan indelning även inom tävling, så säga. Det är ju idåt och sport. Och vi kan ju dela upp det här med. Idåt. Ans då ursprungligen vara en anstängningsaktivitet, medan sport är en aktivitet med diversa redskap.
Klubbor och racket och bollar och sånt där. Sedåkningen blir då både och i det här fallet av förstås. Eller som en av Edrotsrörens pioniär Viktor Balk. Skulle kalla det, eller kalla det skidåkningen i deotternas: idått. Oh, ja. Det var allt förvigt. Det var ju den här militären som också blev en av föregångsfigurerna i den svenska idrosrörelsen. Han ville ju införa snöborskrig och göra det till någon slags disciplinär idåt. Det pratar vi om i ACI 1936 som vi nyss hade som arkivavsnitt.
Du är ju personlig vän med Baron Cobbertän, som grundade den moderna åsrörelsen också. Det är liksom Viktor Balk. Vilken typ av liare han var? Ja, precis. Men han verkade fått någon form av en is annans då för. Sveriges idrottsläare ville då gå i Viktor Barks fotspår. Här har fått höra talas om. De ville tillåta snöbskrig på skolgårdarna igen. En lidt mere sånne her, flugernes herresituation, er jo precis hvad skolerne behøver.
Snöbolskrig och brottning borde vara tillåtet på rasterna. Det tycker svenska idrottlärarföreningen. Vi begränsar väldigt mycket idag. Det tror jag är en nackdel. Man behöver få prova och det behöver få göra ont. Learning by doing, det tror jag är jätteviktigt. Den leken som lärarna jagade när jag var liten var ju inte Söbålskrig, utan det var ju herren på täppan.
Känner du till här den på täppen? Jo, det kan man förstå varför de inte ville ha det på låg och mellanstadiet skolgårdar. Man kan förstå mycket av olika grejer att man inte vill ha den. För den som är förung för det här, så är det alltså att på en snöhög. Så hade man fribrottning, där det gick ut på att man skulle vinna högsta positionen och sen försvara den mot alla andra som försökte ta den från en.
Det kan ju bli ganska våldsamt, va? Ja, det är ju tillåt att göra nakvinga allt möjligt för att få bort folk. Hur som helst, IGOT behöver inte vara tävlande. Det kan vara jogging eller obix eller något sånt där. Medan sport. Det behöver ju inte vara fysiskt anstängande egentligen om man ska dela in. Det kan vara schack. Men också fotboll.
Ofta är konturerna mellan aktiviteterna ganska sudiga nuft tiden. Urspelningen ser ordet den kommer från engelsk och representerar adens fritidsnöjen, ridning, fiske och jakt och sånt där. Men tävlande sport som fenomen sitter jag nu in i slutet på 1800-talet. Från England, influenser som kommer därifrån. Och som jag nämnde innan här. Akademiker har ju då verkt fram det svängiga begreppet sportifieringsprocess. Det vill säga hur själva ramarna för.
Tävlande etableras. Och då finns det en rad punkter här, alltså som anes känneteckna den här sportifieringsprocessen. En text av Isaac Lidström till mig, men han citerar väl bara egentligen andra akademiker som har kommit fram till den här. Det finns en idrottshistoriker, eller man är sporthistoriker.
Han har inte tänkt så mycket på de två orden. Det var intressant. Men man tänker, man säger ju gärna sportfiske. Men jag har aldrig sagt idrottsfiske. Det är typisk idrottsfiskare. Det är ju någonting. Det är i alla fall historiker Alan Gattman som har tagit fram. Ett schema. Punkter för sportifiering.
Och det är det som Lidström och väldigt många andra historiker i branschen förhåller sig till och säger här har han rätt, och här har jag han mindre rätt. Precis. Och då är vi ju då att det behövs föreningar. Tævlarne skal være på lika villkor. Det må finnes et regelverk. Som helst och kontrolleras någon övergripande organisation också så att det inte kan ändra sig som helst.
Det ska finnas en specialisering, det vill säga grenar och indelningsklasser i ålder och viktklasser och sånt där om det är relevant. Och det ska vara standardisering, det vill säga redskap och anläggningar ska ha samma mått. Oavsett vilken plats det ligger på. Så man inte åker till Säffla och helt plötsligt är kulan mycket tyngre än man ska kasta den hemma. Och det ska vara kvantifiering, vilket är väldigt viktigt. Eftersom man behöver mäta och dokumentera. Det är det som är kvantifieringen.
Man ska stoppa ut och man ska rula ut måttbanden och skriva ner resultat. Klockar mellan tider: skriva ner hur många gånger någon sparkar en boll i ett mål. Sen ska man publicera de resultaten och säga: titta, så här många gånger hamnade bollen i ett mål. Eller vill ha en pinne på den här höjden, och det var en tjej som tog sig över den pinnen. Det är ju själva kärnan. Sport handlar om att göra prestationer jämförbara. Precis.
Den sjunde punkten, det är väl ingen som har suttit och räknat och skrivit ner här nu. Men det finns alltsju punkter. Det är regelbunden träning börjar ingå här också. Ja, precis. Och att material förbättrå att allting blir mer rationellt hela tiden, så att prestationerna kan bli bättre och bättre. Nästan ingenting av det här fanns på plats före 1879. Nej, för det här är ett resultat av industrialisering och modernisering. Du behöver klockor som visar sekunder och kanske tiondelar.
Alltså, ska man säga så här: högt satt i pinnen, det var tre som kunde hoppa över den pinnen. Då behövs det ju press också. Man behöver ju tidningar som vill fylla sidorna. För att du ska kunna sitta hemma i Ringa rum och. Girig. Läsa eller lyssna på hock-resultat så behöver ju finnas. Regler och klubbor och tidur och stoppur. Men också de här kanalerna där de resultaten publiceras.
Och då kan vi få allt det här. Och det har vi inte för industrialiseringen. Därför det är helt och hållet ett barn av industrialiseringen. Men nu kommer alltså enda grejer här 1879 för i Stockholm så går det första. Det som har kallas den första skittävlingen av stapeln där syftet. Som vi kommer komma in på är alltså komma fram till något som kallas för målet.
Det här är ingen motionsrund. Det är frågan om konkurrens och prestation som sagt. Och det är den nybildade Stockholpare klubbs första tävling. Och utgår man från det här. Som du gick igenom, så behöver ju ha föreningar som organiserar och ser till att. Det är alltså den första skidtävlingen som på alla sätt prickar av att det här är modern idrott. Det handlar om. Året är 1879, platsen är stallmästargården vid Brunsviken.
En plats som annars bara stöter på eftersom många stockholmare säger att allt norr om Stallmästgården inte är Stockholm. Det är en sån mentalsperg i deras gränser av vad som är och inte är Stockholm. Som jag har förstått det i alla fall. Där hade hurtiga män som August Reinhallström, eller tidigare nämnde Victor Balk influerats av. Oslo och norrmännen
Dann redan hade börjat ha skittävlingar kring huvudstaden sen några år tillbaka. Det hade blivit ett populärt inslag. Den här Stockholms skidlopark grundades alltså den 24 jari 1879. Och är väl egentligen inte nödvändigtvis. Tänkt för tävlande i första hand, för det vet man ju inte riktigt än. Det är något sånt man får känna sig framkring. Ja, just det. Det finns ju inte något tävlingsmekanismer helt självklaren.
I första paragrafen dock står det alltså, klubbens ända mål är underhållandande av håg för nordisk idrott. Som länge varit försummad, men vars praktiska nytta, för alla lant och fostmän lätt tog inses, var jämte dess idande bidraget till uppetalandet av hälsa, kraft och väghet. Det är kraft och vihet och sånt där och hälsar. Det är viktigt. Det är tidsdokumentet där också. Det länge har varit försummat och det är. Nationens styrkare handlar om allt sånt där. Men
I paragraf 10 av det här underbåda dokumentet så framgår det att tävling ska utlysas med prisutdelning. Det ska alltså finnas en sån minst en gång om året. Man har alltså ambitioner här. Det är inte bara att hålla på att mortionera runt. Och en månad efter bildande redan, så är det dags. Och Lidstöm skriver. Det till brunsviken förlagda evenemanget var alltså folkrörelsidott i sin allra spärda ålder eftersom det var den första skittävlingen som arrangerades av en idrottsförening.
Det här eventet kommer gå av stapeln på själva stettigsdagen den 25 februari 1879. Och det hade varit vanligt med festligheter och skidåkning i Norrå just den här dagen. Fast utan formell arrangör utan det var mer något slags folkligt tävlande för att man är människa. Och en samtidiga notering om de där tillställningarna låter så här.
Under måltiden har var männen vanligen sett ganska djupt i glaset och är därför icke riktigt rena i huvudknoppen när middagsmåltiden slutar. Man skydar därför ut för att tävla med varandra i skidlöpning. Och sånt här, om jag förstår saken, att jag har inte riktigt slutat ta upp en idroftsaktiviteter med alkohol i bland annat. För jag har hört talas om någon bizarr tävling som kallas för tyska mejlen. Hörr du det?
Ja, det var ju ett stor. Jag vet inte om det finns kvar i Arvid. Längre. Vad är det för något? Min generation som grundade det. Tyska milen. Det var en löptävling där man skulle eller gå. Det spela ingen roll. Men man skulle ta sig runt. en mil, og så skulle man... Tricka sex stycken öl på den. På den tiden också. Det låter väldigt dämpad här. Jag beskriver det bara sakligt egentligen. Ja, men du tog det runt? Ja, det har jag gjort. Absolut. Alltså, det här var ju ganska många som deltog och.
Olika typer av människor, olika åldrar. Vissa kläde ut, sig är späxigt, andra inte. lite folkfäst. Det ser man jag. Men det här förstår du en tävling. Det är viktigt. I Stockholm. Det är första gången som en förening arrangerar det här. Målet är också att jag hela nya medlemmar. Därför får alla vara med. Både män och kvinnor, och till och med normen. Ja, där skulle de ha satt ner foten. Företal grid som hätte med mit livsfälligt. Varför saker, det finns.
Jag ska imanus till det här avsnittet den 24 februari, alltså då dagen innan tävlingen fast. X antal år senare. Och då följde stora vackera vita snöflingor i Stockholm. Och jag tänkte att så här var det nog 1879 också. För när man tittar på teckningar från tävlingen. Vi har inte fotografer, men väl vackra teckningar. Så låg brunsvens i frusen. Marken var helt snötäkt. Det är hästar som drog slädar och nyfikna barn och vuxna som hade samlat.
Balk och gänget hade också bra kopplingar med kungarhuset. Både prinsarna Karl och Oscar står där nyfiket och. väntade på att tävlingen skulle sätta igång. Det är riksdagamöter i hög hat, som skakade hand och skrockade och tyckte att det här ska bli verkligen kul att se. Hur de ska lyckas nu på skiderna att ta sig fram här så snabbt de bara kan. Otroligt va? Ja, vi måste också få in här, eftersom det är en tävlink.
Så kan man ju också vinna något. Och apropå pinsarna så har ju deras pappa, då kungen, ochskar och andra, sänkt en förjul silver-pokal till första pais. Så det är alltså. Kungen är iblandad här. Och andra pris är 20 svenska kronor, och tredje pris är ett par fin skidor. Jättefina priser allihopa. Tänk om man kunde jag rätt på den. Pokalen. Ja, någonstans finns den väl. Och borde ju vara värd en någon ankrona, bara av den första tävlingen som sagt.
Och att silveret är så dyrt nu. Mycket publik också. Mellan 2 000 och 5 000. Åskå har man ju då uppskattat sig till. Starten går en stund efter klockan tolv. Det är två grenar ska man säga också. Det är långåkning på kyperad mark samt åkning utför svårare höjder. Vilket du utför och så mer vanliga längdskider helt enkelt. Man kommer ju tänka en del på alla klipp man har sett för nu visbälls baken i Vasalloppet. För ungefär den nivån hela vägen känns som.
Att åtskylliga kulbyter förekom och i backarna faller av sig själv, men dessa tjänade endast att få höja iven hos de tävlande och nöjer bland åskådarna, som höget gå sitt bifall eller sitt misshag till känna. Och någon fick en skidsspets in genom kännen så blospade, och så vidare. Snön var ju ganska lös. Och balans utformning är alltså på ungefär en km. Den var nogar dock. Och på hela polispallen. Vilket får jag nog tänka tyvärr lite grann på OS. Så fanns det bara norska Skype skjutar.
En av skidklubbens medlemmar av dock, den här August Enhold Hallström, han var då först svensk i mål. Ska vi läsa ens Vittens mål? Ja, det ska vi göra. Jag måste fråga en sak här. I den här boken. Som någon har nominerat till vad det nu var så skriver du: den främsta svensken är bitter, medan han borstad snö och mustagen mutter han om några norska genvägar och oskysta knep. Och det låter ju som en knällig Gävel det här till att vara dålig, förloriga.
Men när man läser hans dagbok så får man lite mer förståelse, känner jag. Och det här citatet jag läste upp nu, det kommer från din bok. Men nu ska vi ta hans ena dagbok. Och när man nu har vant sig vid vad Tävlingsvägler är. För det har man ju gjort nu på 200-talet. Känner att man får förståelse för den av citatet. Norska skarpskytarna vundar alla pris för 4000 fot på 12.13 och 13 minut. Jag och två av klubbens medlemmar hull på en minut längre, men så åkte vi ärligt.
Men normnennen sprungg upp för backar med skidor i näven samtog varje handvägar som är kontrollerades. Till exempel jag åkte först av alla. Ingen åkte om mig, men ändå vore alla normannen före mig, tre frågetecken. Ja. Det är ju en knälle väl. En gnällev, det är väl väldigt märkligt om han har åkt rätt spår. Och sen är det ändå tre stycken farar honom som har burit skiderna i backarna.
Han är ju en helt opolitlig historieberättare här. Jag tycker att han har väldigt, varför det? Han har väldigt rättig i Augnelli i sin privata dagbok det här övertampet som de har hållit på. Det är ju någonting som är på tok här. Om man ligger först och allligommåken och ändå kommer fyra. Jag hade faktiskt en fråga här till dig, Daniel: och det är: är det dags att börja verka för att den norska regeringen ska be om ursäkt för fusket vid stallmästare gården?
Fan kunde alla gå imål för halström när de åkte första vallen och inte blev omåkt en enda gång. Ja, det kan man ju undra. Jag har ju också en annan. Grejer jag vill ta upp angona Halström för han har ju tre saner. Där den ena är konstnären Gunnar Halström, som älskar Byrka och Bjöka och bodde där. När han signerade sina verk gjorde han en svastika runt sin signatur.
Och han ska då ha varit med och liksom dekorerat och inrätt och grejat i från Rosens jakstuga, där Hamman Göring sen intog position bakåt med konjak. Och såg hur det såg ut runt omkring det. Och däfrån, då finns det idé att. Nasisterna skulle ha fått uppslag till sitt emblem. Det här tror jag inte riktigt på. Nej, det finns enklare vägar att föra in plastikan i Hitlers liv. Den andra sonen som. Han hade August Enold, det var Tord Evar, som blev general och Legosoldat.
I Bohekriget. Han var med i revolutionskriget i Mexiko. på pensovillas sida och allt innan han bytte sida också och var med på en vinnande sidan. Han deltog i västfronten under första världskriget i britska armén, och sen blir han generalmajor. I viska invösket förstås också på den vita sida 1919. Han blev också med på den amerikanska. Alltså, i andra världskriget tror jag organiserar försvaret mot tyska ubåtar.
Där är vi uppe i två sönder, men vi har också en tredje son som är Gustav Hallström, arkeolog och fornforskare som har dykt upp här i podden ett par gånger. Nu pratar vi. Nu pratar vi. Bland annat har nu då varit med i de här ämnena som är så kära för dig. Avsnitt 395, norrönsk formtid. Och avsnitt 561 om hällvisningen vid nämnforsen. Så familjen Hallström är väl ändå nästan.
De är värda mer än ett bitet muttrande över ett uppenbart fusk. Man skulle kunna göra ett helt avsnitt om böden och halstö mod deras svar. Ja, det är min lilla. Det var det viktigast jag vill ha sagt i det här avsnittet. Jag tycker författaren borde köpa till kasset och ge halvstämmhet här istället för att. Vishåller att det är gränligt, alltså. Jag tycker han är grällig. Det är min känsla. Men det var väldigt uppiggande att höra om sönorna. Vilka öden.
Och ett annat öde som är intressant varför Lidström skriver om den här första tävlingen är ju som det står i Stockholm. I folkvimlet märkdes två lappskor och en på vanligt sätt klädd norländska. Om vilka det viss att de ämnade försöka sin lycka i den blivande tävlingen. Här finns alltså några samiska kvinnor och en vanligt klädd norrändska som tänker att vi ska ju kanske. Ge oss i kast. Med det här.
Men det blir ingen succé för dem. Och om Hallström var rasande på norrämnen, så är det ändå ingenting mot hur rasande en av de samiska kvinnorna, Anna Lucia Kant, var. För Kant, hon kom från Jämtlands fjälvär. Hon var en skicklig skidåkare, det visste hon. Men hon kände efter tävlingen att hon hade inte fått möjlighet att visa upp sitt talang. Så till den utsända journalisten från Dagens nyheter förklarar hon både problemet och kar en handske för att se om någon törs duellera henne.
Vi läser Lappkvinnan Anna Lucia Kant ber här med få upplysa att hon vid tävlingen i skidlöpning vid stallmästregården AI kunde visa sin färdighet i skidlöpning. är medan hon i förstod ordningen för tävlingen och ei kom fram för folkmängden. Hon är älst van att löpa de mest obanade vägar lika bra uppför de högsta berg mellan buskar och stenar, där i någon förut trampat någon väg, trotsande alla hinder.
Alla i tävlingen åkte så bra ut för backen, men hon ville gärna visa sin färdighet att åka upp åt backen om någon ville tävla med henne därom, och utsätta plats därför. Och inbjudas då som önskar se henne i denna tävling, en liten uppmuntran åt henne. Så hon vill alltså ha en tävling. Vi ska inte bara åka ut för, vi ska åka upp för. Och alla som vill är välkomna att komma titta. Det är bara. Time and Place är det som hon säger.
Och ja, var det någon som satt tävling? Rå de här mätglada entusiasterna från skidklubben. Vi syns andra mars. Ja, och det gör vi. Men det blir inte mycket till tävling. Nej, vad är det som händer? Ja, hon är. Alltså jag skickar en snap till dig här under OS och skriver att Hennes variant är nu göra upptagen i OS. Sedalkin. Lyssnana vad du hade filmat. För jag förstod, jag såg ju vad det var som hände, och jag glade mig åt det.
Analysia Kant Sägnar. Men jag fattade inte riktigt vad det var för gren jag såg. Nej, det var ju skidalpinism, heter ju. Det skal jo ta seg opp for en backe, og da i bøvjan så åker man jo snett zigzag opp. Sen vet jag inte om det är så att man får bära skiderna som den här normänna g också. Tydligen nu. Och sen ska man då när man är uppe, får man sätta påsemer och sen åker man ner. Det är lite oklart det här. Men i början såg det väldigt mycket ut som så hon gjorde det vill säga, åka snett.
För så kommer ju upp effektivast men kanske inte snabbast. Nej, alltså de här skidåkarna från klubben, de föreslår att man ska åka i kapst i trädet och så vidare. Men han kan säga nej till alla sådana förslag. Och så börjar hon zigzacka. Det är ju lugnt och metodiskt. Det kanske inte är så rafflande att titta på nödvändigtvis. Men det är ju som Lidström skriver: ett slags konfrontation mellan två olika logiker.
Att de här unga männen från skidklubben tänker, varför åker de inte bara rakt upp för? De förstår inte hennes märkliga sätt att åka. Hon och sin sida förstår sig inte på deras mycket energikrävande och det här att man ska hålla på klocka och allting. Ser på skidåkning på helt olika sätt. I hennes värd handlar skiter om att ta sig fram i landskapet. I deras värd handlar det om att mäta prestationer.
Och det är ju det som är så fint med den här episoden, att vi i den allsta skittävlingen så har vi också en perfekt bild av på något sätt. Skidåkningens två olika logiker som här samexisterar och ställer sig mycket frågande och förvirrat inför varandra. 1884 hörs ju också det som kallade Nordränsk loppet. Som då är instiftat av på lagforskaren Adolf Erik Nordensköld. avsnitt 340 pratar om honom men inte själva loppet och Nordenskjöld vill ju då bevisa
En bedrift som hade utförts under hans grönlands expedition 1883. Han hade skickat två samiska, väldigt vana skidorkar inåt land i Grönland. Den ena var Pava Lars Torda. Pava Lars så kallades han. Syftet behöver vi inte gå in så mycket på, men det handlar ju om att. I står dag Nordensköld tänkt sig att det fanns en anledning stor som en grön oås av växtlighet långt inne i grönland och då vill han hitta den. Man vet inte för den har kollat. Exakt. Och det gjorde de då. De återvände de här två.
Häftigt med jag namn med en levande efter att ha åkt i 46 mil på 57 timmar. Det kommer göra upp det sista backen. Det har vi raffär! Och det her ifrågasatte sen då tredjeningarna. Det her kan vel ändå inte stämma. Det tyckte var en massa viktig peter i tredjeningarna. Var på Norden skön blir vi irriterad och utropar en tävling. Som skulle vara lika långt då som de hade åkt. Det var ju inte lika långt, men långt skulle det vara i alla fall. 220 km ska man åka.
Och det skulle pågå både dag och natt. Och fån jockmåt då via Qiggy och sådär. Arton man deltog. Och vinna loppet. Det var Parval Lasser för han ställde upp här med nämligen. Han hade gjort ju dubbla steckar nu på Granland så var fint var med här. Det här var ju också lite mindre livsfarligt än vad första gången. Han varnå 250 kronor i vinsumma, vilket var väldigt mycket. Sen kommer det här ända sånt efter, för under 1890-talet.
Kommer ju då? Du nämnde Cobertän Innan, han som instiftade olympiska spelen 1896. Då blir det här amatöridealet mer framträdande och då ska man inte hålla på tjäna pengar på det här. Eller få någonting som gör att man kan. Lika. Man ska göra det här av igen. Hederligt tävlan, vidda ideal och sånt där. Sen energidsporten går upp i viktsförbundet 1903. Då är det helt slut med sådana här generösa prispengar. Just det. Man kan också konstatera att det här Nordrösköppet återtog 2016.
Och gissa hur prisfördelningen såg ut första året då. Det är bara normen som van? Man får ju nästan halvströmska vibba här. Det är ju tre normen på baseballen. Ja, Jörgen Brink kom fyra. Ja. Ingen åkte om Jörgen Brink, trots att han startade först också. Det är så jävla sjukt. Det är möjligt att han kan ju ha missat när de åk om eftersom han kanske åkt in i en vägg som gjorde 2003 starka. İzlediğiniz için teşekkür ederim.
Hör som helst Skidokning som fritidsnöje kommer exporteras från Skandinavien till Alperna också i slutet av 1800-talet. Man fade fram det vinnande konceptet vinte semester bland boggarna. Där bland annat författaren Arter Korn Doll Sherlockms författaren. Han gillar det åka ske i full fart och gillade utsikten och luften och sånt där.
Så han var inte bara besatt av okult mysticism, alltså utan han gillar naturen. Men han var en sån man som älskar att ha intressen, så det förvånar mig inte. Men härligt för Arthur Konendor. Olsson tar straffen. Han går fram till straffpunkten, tittar på doman. Domar han tittar tillbaka, börjar han sina tregbakten, tar en fram en sekatör. Nu ser han nere på gräsmattan. Bå alla fira och börjar frisera helt otroligt. Arton plus stödline.se Det växer fram två olika idealbilder av svenska skidåkare.
Sverke Sulin har poängterat att skidåkningen och snön blir ett viktigt tema inom den nationalistiska berättelsen. Så här skriver Sulin. Denna nationalism ringlar sig själv säkert äggande uppkring missommarsdången och tar bokstavligen dess plats under den tysta vita årstiden. Ett bredare spår öppnas från sälen till Mora och ritualiserar snens mytiska historiebruk. Genom det skidlopp med kunglig glans.
Som blivit en svensk passion, och förstärkt ett vintritt stråk i den svenska självförståelsen. Via Vasaloppet och ide om Gusta Vasa skider, så har. Vinteridrott och skidåkning blivit en väldigt viktig del av den svenska självförståelsen. Vinte värst, pointera Solin, värst är norrnnen, men vi är inte långt efter. Och eftersom vi kan knyta samma statsbilder än just avasa, med den svenska städa idrott skidåkningen. Så det är något som är tacksamt att jobba med.
Och i den nationalistiska erans största äventyr du var inne på Norrsköld, på larfärderna, så ger sig normen och svenskar hurtigt ut på skidor. Så hyllar vi våra bästa skidåkare som hjältar. Historikern Jan Samuelsson kallar dem för förkropsligandet av en svensk idealgestalt. Vår skidåkare är fåodiga och sega. Det är Vasberg och stenmark. Det är det bästa och svenskas vi har. Det är väldigt mycket den typen av karl man får upp i huvudet här.
En tanke som de menar inte är långt fara de här två är så fodda ju. Ja, men precis. De kliver bara in i den idealgestalten. Och det fanns ju. Sådana gestallter före dem. Det här är en av många orsaker till att det är intressant att också ställa demot den samiska traditionen. För det går, som vi har visat, att berätta en berättelse där skidorna är samernas, inte idrott, men det är deras.
Sysselsättning i deras grej, och som sen blir del av de nordiska nationalstaten självbild som sinne bilden för den norska eller den svenska. Men berättelse är ju bara berättelse. Den praktiska verkligheten är ju alltid mer nyancerad, mer geggig och allt sånt där. I Sverige, till skillnad från Norge, möjliggade 1800-talet nya järnvägar att svenska och samiska åkare i rätt stor utsträckning tävlade mot varandra.
Och så skedde inte i Norge, vilket gör att vi har två stycken olika arketyper har vi sagt: Lidström skriver om de här i sin forskning. Fiktiva renodade konstruktioner där han då kallar. Den svenska för den rationella asketen. Även om man mellanraderna anar att han egentligen vill kalla den för skogshuggaren. Ja, skriver han inte rakt ut också, skogshuggartypen emellanåt. Jo, och det är därför.
Han vill väl inte. Det är tråkigt med forskning att man inte ska välja det minst literä. Men det är ju skoksugartypen. Det är ju det som svenskarna vill ha. Att det är någon person i dalarna eller liknande som har åkt runt och. Huggit skog och blivit senig och stark. In gärna pratar, men har en fruktansvärd tävlingsinstinkt. Det ska ju också vara så att när man har varit ute och vunnit en massa.
Segar och trumfer, och kommer hem, så ska man ju då bo i gräsbygden och bara fortsätta hugga skog och inte skryta om det här. Nej, det handlar inte om pengar eller berömmelse. Det är viktigt för idealbilden. Det är bara den här otroliga förmågan, men framförallt vinnarskallen. Det mentala, att man kan ta ut sig själv på såna otroliga sätt.
Det är vår bästa kille. Det är den rationella sketen, skogshuggarden. Sen har vi den hällig vilden? Ja, det hann vi och så. Ja, men nästan så. För att det är ju då samen. Som kan ha egenskaper som... Ungefär som skokshuggaren, men som led som skrev: Men dessa egenskaper är följden av vad naturen tillfogat människan, inte vad människan.
Själv genom vilja, Nt och uppoffing strävat efter att uppnå. Det finns ju ett intressant citat i skriften Lappen som soldat från 1905. Dade hade ju stormakten Sverige konfronterats med att. Man tog ju inte ut somer till knäckt tjänst eftersom man ansåg att de var av naturen fredskadade. Här nu på 1900-talet kan man fundera på. Öskar dem stridel, hur ska vi göra med dem?
I den här skriften står det då. Lappen besitter sedan födelsen en träning för färder i dessa obana nider, vilken han knappast överträffas av de mest idrottsvane. Så Det är då ett argument för lappen som soldat i det här fallet att. Han kan skida hur långt som helst, men det är från fördel sedan. Det är en sorts positivt betonad rasism här att i. Genetiken sitter en otrolig förmåga att åka skider långt. Det är en fysisk begåvning som kommer till de som du säger av naturen.
Kan vara alltså imponerande och exotisk. Men allden hjälte egentligen. Nej, precis. Och varför skogsugaren är hjälpen. Är ju därför att skogsugaren vinner trots att. Vilden har bättre naturliga förutsättningar. Det som skogsugaren har, som den sa med skåkaren saknar, är ju panben egentligen alltså att överträffa sig själv. Och det är när den svenska skogshuggaråkaren gör det som den svenska skogshugaråkaren vinner.
I skidfrämjandets 50-årsjubileumsbok 1942 så skissar man upp några perioder som jag tänker att det kan vara bra med sig här. Under det halv sekel som har gått. Och då menar man att period 1 är 1892-1909, så kallar man för uppbyggnad och nydaling som år. Och det här var ju då samernas storhetsperiod i skilspåren helt enkelt.
Trots att amatöridealet hade slagit igenom också så det kostade ju att förflytsa, vilket många samer hade inte råd med helt enkelt, så var de ändå med så pass mycket att de kunde dominera skidsporten. Pod två är 1910-1926, där skidförbundet bildats, och nu blir det mer tävlingsinriktat här man försöker locka till sig andra ensamerna till sporten.
Och period 3 är 1927-1942 som allt mer präglas av modernare utrustning. Det är bindningar, det skider, det är teknik och det är mer och mer täta tävlingar helt enkelt. Precis. För den här första perioden också för några av de dominanta skidåkna i början heter saker som Nils Mattsson och Rimpi, Lars Olofsson och Kristin Andersson. Samiska åkare i regel från Jockmok och Arvid.
En till sak som försvinner när det genomgår en tydligare sportifieringsprocess, är att man ute slutar kvinnor från skittävlingarna också. Så det blir i större utsträckning svenskt och i större utsträckning manligt. Och då ska vi avsluta det här avsnittet med att landa 1929 i det svenskaste av allt svenskt i Vasaloppet. Och kolla på vad som händer när en ädelvilde slår de rationella asketerna.
Vi ska prata om Jerson. Jag måste bara in och peta lite en grejer sa innan här. För annars är det någon som kommer höra av sig. Och det är ju att det är högt. Sannolikt att Gustav Vasa inte åkte skide utan förflyttade sig på snörskor. Ja, vill jag bara ha sagt till protokollet. Det är jättebra att du för i. Jag tänkte att jag pratade om det i form av berättelsen och vår uppfattning av det. Ja, men nu har vi med båda bilden. Jättebra.
1521 flytde Gustav Eriksson vind förvåg för att komma undan dansk, säkerligen på snöskor, men vi tänker på det som om det vore skider. Till minna av detta ska vi inte första söndan i mars åka skider. För vis så gör vi så att vi åker sälen mot Mora, vilket väl innebär att vi åker mot dansken. Men nu var det så att sälen hade ingen järnvägsförbindelse så att det var lättare att åka i den riktningen. Man börj åka vasalpet i början av 1920-talet.
De två första åren tror jag att kvinnor är med åker också sen från 1923 så beslutar man att det är bara jobbarna som åker. Det förbudet stod kvar i 1981. Varför jag gör en grej av det här. Det var också. Tänk på att det pågick ett vinterOS när vi skrev det här manuset. Och jag tyckte bara att det var häftigt att Ebba Anderssons guld i damernas 5 mil. Innebär att hon hade en tid som hade varit den tjugonde snabbaste om hon startade i herrarnas 5 mil, och att hon åkte snabbare än Kalle Halva son.
Så det är ju tjeje va. De kan åka skida. Det var den banala känslan som jag satt var uppfylld av här när jag skrev manus. Ja, det kan de kanske. Så kan de vinna något. Det kan de. Om det är lappföre. För det var ju det man hade förklarat bort de här lite senare samiska vinsterna, efter dominansen var bruten, då var det alltid det att det var lappförare. När det var mycket snö som föll. När skiderna inte gick lika enkelt.
När man behövde jobba med benen mer än med armarna, då var det alltid saniska åkare som lyckades bra. Det gjorde de en jättestor sak av. Det är som gunde i OS 84 när han kollar ut i de fönstret och ser att idag kommer rysarna gå bra. Ja, precis. Precis, det är exakt samma sak. Och jag. För det blir ju lätt hänt här, alltså att man. Gå in och petar i det här och tänker att det är någon slags rasism när de håller på och skyller på lappfar och grejer. Och det kan man väl kanske eventuellt.
Då får man komma ihåg att för nianserar det här som du brukar önska göra. Det här är ju tid då jag är försuordföranden och asbiologisk hak. og at vi har skjøn skrivande I skrevens syfte kan man vara lika ur kanske som grund som tycker att lönar vystarna. Vilket det gjorde. För de kanske var mer vana att köra där. Och det kanske samen också var.
Man kan komma och tänka på ibland är det snack alltid om ja, liten eller stor vink. Vem ginnar det här nu om det är matcher mot amerikaner eller hocke beroende på vink och så när det är sockig. Allt handlar om vad man är van vid, förstås. Men samtidigt är ju den fokus som vi kommer se här. Som studenterna har på Lappför. Där man ständigt säger att det är sämre. Om det är lösna. Och liksom skylla det. Jag menar vi är ändå inne på det.
Den roligaste uppgiften är från SM 1932, där det börjar snö mitt under femen, och deras korrespondent, som kallar sig själv del av experthögen, börjar ropa om att. Det är den åkare vi ska prata om nu, Japers som kommer vinna. Och det är någon tränare som springer omkring. Lappför! Lappen vinne, lapp förre! Så att det är, så fort det började snö så var det omöjligt för svenskarna tydligen. Ja, och sen är det ju väldigt behänligt att ha det där förstås: som utgång och förklaring så är ju.
Om man ändå vinner till oss lappför, då är det ju om någon annan anledning förstås. Då har man ju varit väldigt stark. Precis. Men det vasaloppet 1929, det är ju så lämpligt utifrån. Den här bilden av vilden och skoksugar vi har pratat om, för det fanns ju verkligen skoksugare. Tidningas favorit var ju dalkaren Anders Ström. och litström återger Irotsbladets beskrivning av Anders. Anders är Morapojke, en av svensk idrots bästa prydnader, en fin och äjk, som man av allt hjärtat und hade Segeln.
Men den här prydnaden kommer inte att stå emot en åkare med mer naturbegåvning och styrka. Det är också ett citat från. Irotsbladet, nämligen Johan Abraham Persson. Och som själva tävlingen såg ut så, Persson ledde med flera minuter när de hade kommit till Eversberg. Men sen blev föret sämre när temperaturen steg. Det var det han som hade ott om med föret. Dessutom, så råkar han åka fel och behöver vända om då är den i kapsprungen av de här andra åkarna.
Men G kunde vara ganska strategisk och han mörkade att han hade krafter kvar. Utan han så plågade ut. Har är svårt att hänga med klungan. Men några kilometer innan mål, dör gör han det här klassiska. Han röcker och han åker diagonalt ifrån de andra. Det där känner man igen för skithävling en otrolig grej när man märker, närmare oss upploppet, att en skidåkare har mycket mer kraft än de andra.
Det är det som är så fint med den här idrotten, att jag föredrar det framför en spurtuell att här det är bara någon som är bäst för dagen, och det är JA. Det är succes, och intressant eftersom det också går stick i stäv med uppfattningen om hur samer vinner skittävlingar. Här är ju att han inte den naturliga. kroppliga begåvningen och så, utan det är att han spelar ut de andra egentligen.
Det är väl ganska mycket beroende på terän och väden, då man läser tidingarna, och att han har ett medföld talang förstås den här graben. För det är ju det som man ofta kommer till: då: att det en naturbegåvning och talang just för att han är samer. En report du beskriver Persson som: den lilla seningen i bytningen skiner som en sol. Och berättar på sjunger, rätt god svenska lite blykt förstås men rätt framodigt. Och en Stockholms tändning skriver.
Lappen Persson stod där som hämtade rakt ut från storskogen, en varg i blicken. Men en god, öppen och sympatisk varg. All detiset kun vara för mig, sjung han och de grova, valkiga händernas trök och en glittjande glädetår ur hans skogsvarsögon. Ja. För nu samerna v inne, då är inte förklaringen att de individuellt har tränat sig till den här förmågan. Utan att de som grupp.
Har den här konstanta färdigheten som de har fått med. Ja, det är mycket intressant är det där varje citatet älskar. Han var också varjä. Han kommer från Arjepsfällen här. och hade utmärkt sig som en modig och duktig jakt och fiskeman. Bland annat i varje jakter. Och till idrosbladet beskriver han sig som Jag är 30 år och inte skogsarbetare, vilket bara den grejen är intressant utifrån idealbilden som skogsugar att han börjar med positionera sig som inte skogsarbetare.
Nej, visst inte. Jag är en friman, jägare och fiskare. Och jag strövar hela året runt på mina färder till jaktmark och fiskevatten. Det var ju väldigt förvivande här att han inte hade några rena, tyckte alla? Ja, den frågan som alla vill ställa är inte: hur känns det? Utan, var har du renarna? Inte har jag några renar, jag är fiskellapp. Jag menar karn. Ja, men det är väl det som de var förknippade med. För folk i allménhet. Jo.
Vid något annat tillfälle får vi ju prata om den sömis under precis de här åren. För det är ju renbeteslagarna. Det är processen som gör samer till renägare. Juridiskt händer väldigt mycket. Men här är ju bara nästan. Det finns något gulligt i hur förbyllade de här journalisterna är. Man var ju också ganska. Man var lite orolig över de här kurösa samerna att. De inte skulle ha ork eller tid, eller disciplin att träna och därmed inte hänga med övriga svenska när skidsporten gjorde avansemang.
De skulle försvinna från topplistorna helt enkelt om de är rede för. Och då har vi Sven Lindhagen, sportjournalist och ledamot i skidförbundet. Det gäller bara att ta hand om dem, att leda dem in i den viktiga tävlingssporten, att försöka få dem till ordentlig träning. Lappen har av naturen inte stor förståelse för tidens betydelse och kan ha svårt att passa tider och taga ut sig.
Men få han en stark ledare, som pointar in igenom blir han lika punklig och pliktugen som någon. Just de här påstående om brist på tävlingskapacitet och disciplin. Gjorde du att samerna blir ännu glada förstås och nu som barn så är många lopp som man kommer göra. Precis. Det finns ju två andra perspektiv som är intressanta. Det ena är ju den samiska rörelsen. För vi kan ju läsa från samerfolkets egen tidning.
Nu menar Sam med folk att Där man högt deklarerar att det samiska namnet och det Karliga arjeplog har i samband med årets vasalopp, plötsligt på ärans och rykets vingar blivit riksbekant. Det är vår lille till sitt yttre oansenliga stamförvant Jacson från Arjeplog som åstadkommit detta. Därmed har han ur idrottslig synpunkt, höjt i alenas sin hembyggd, utan även vårt folk på ett högre plan. Säkerligen har mer än en sam, vid underrättelsen här om i sitt stilla sinne, dragit en glädjande sock.
og blottatt huvudet for denne oførvægne stam forvann. Det är ju ingenting nytt. Det påminner ju hur många grupper gläds åt att känna sig representerade och sedda genom idrottsliga framgångar. Det som är spännande i sammanhanget är att person själv aldrig framäver sin samiska identitet. Utan det är någonting han får påklistrat på sig från alla andra egentligen. Gladas vad man är arjeplog. Ja, där filar man ju som om det var sydländsk öra som du står.
Get det. Anledningen tanken det åka vasalpet var att man hade samlat ihop pengar hemma på byn. För att täcka om kostnaderna. Enligt berättelsen, vilket kan vara en gröna med det fint ändå så ska som åkt skida ner till hjörn för att där hoppa på tåget. Han kanske åkte en buss eller någonting. Vad vet man? Men det är ju. Det är fint. Det är klackarna i taket. I piter-tidningen 1979 blickar man tillbaka i en sån här kolumn. Det var 50 år sedan.
När Gia kom tillbaka till arjeplog som segrare i vasaloppet, blev han hyllad av hela arjeplog. Folk från samhället och landsbygden runt omkring samlades mangrant på lille davids biograf för att hylla honom. Efter många tal och hurra rop ordnades en riktigt bra kväst som varade hela natten.
JA Persons framgånger i skidspåret väcket ett enormt skitintresse i Arjeplog. I varje liten by hade man en egen JA. Det hade man. Och jag tänker att det bara blir dags avvunda avsnittet, vad? Ja, så är det. Vi har ju pratat. Som det har blivit de två stereotyper här. Stereotyper på ett sätt är de helt otillfredställande. 1929 förväntas Vaselopsvinnaren vara antingen skoksugare eller renägande nomad. Nu är jag varken heller egentligen.
Men det är intressant för när en salisk man från Arjeplog skrittar i mål i fäderspår för framtids segrar. Vad betyder det? Vems fädersspår. Är det gusta vasas? Men han skritt inte han gick om snöskor. Är dagundernas är skridfinarnas? Är alla tre samtidigt. Jag vet inte Ögonblicket är laddat och intressant, och själva poängen i Lidronsforskningen, i alla fall som jag läser den, det finns ju med i tittande på skidor i kulturella gränsland. Att skidokningen är både samisk och svensk.
Och fungerat som en plats där identitet krockar möts och. Förhandlar med varandra? Jag har egentligen bara en fråga kvar här. Vad skulle ha krävts för att du skulle acceptera att det var fusk som halsten åka utför. Om man hade blivit nedbrottad av de två av de här normenen, hade det varit. Tillräligt. Han har ju en solklart tendens här. Det är det som är problemet. Jag behöver ju en annan källa som styrker hans version av det hela. Ja.
Okej, så om vi nu förutsätter att han har rätt, att det var så att han hela tiden åkte rätt i spåret men aldrig blir åka omåken. Då då tycker jag att han. Han har ju gett och knälla. Jag bor ju tillsammans med en kvinna som har årskort på en av Stockholmkornas arenor och det har aldrig. En match där de inte har blivit bortdömda. Kekvent har de alltid haft domar emot sig i förlust. Och man kan ju inte lita på någon som precis har förlorat.
Därför att de vinklar och ljuger alltid för att förklara bort varför man förlorade. Han skulle ju aldrig ha sagt de här tre normennen var mycket duktigare än vad jag var. Nej, men du vet ju nu efter det här avsnittet att man inte har någon koll på tävlingsregler. Man får göra lite hejkombacon hur som helst. Jag gör den här kullen istället, de här skiderna behöver jag inte ha på fötterna är så jobbigt.
Och då kan man väl tänka sig att de stuntade i att följa de spår som man hade bestämt. Ja, men då vet man det att du kommer inte vikare halvstöm var en helspik. Jag har förstått att ni går in på historiepodden.com och kollar runt lite vad vi har där. Kanske blir en penuerant. Tack till Jonathan Petersson som har klippt avsnittet. Vi har som en vecka, säger jag. Det gör vi. Har ett fint allihopa. Tänk till den där chokladiga, underbara smaken av marabom mjölkchoklad.
Len, krämig, karamelsöttma är en perfekt balans som får att längta efter en ruta till. En smak som ger lite mer m i livet. Hej! Skandia här? Har du husströmmar eller går det runt i längst? Senaste tio åren har jag haft den lägsta ḥḥḥḥḥḥḥḥḥḥḥḥ Ja, den lägsta. Dagens slutstation är Rom, Paris, Madrid, London. Chans att bli en av tusentals vinnare som ska ut och resa. Köp din lott på postkårteret.se. 188 kronor per månad. Håldersgrens 18 år.