Just One Fix: Sonic Youth

För mig började det som för många andra med “Dirty” 1992. Sonic Youth får en hit i kölvattnet av Nirvana och alternativrockens segertåg. Låten “100%” är bandets signaturmelodi och jag älskar fortfarande den skivan. 

Jag ägnar inte så mycket intresse för bandet efter det.

Snabbspola fram till 1998. Jag läser en lång intervju med Thurston Moore och Kim Gordon i tidningen Pop som Fredrik Strage skrev. De släpper “A thousand leaves” och då händer det. Det är den magiska nyckeln som får mig att upptäcka de tre övriga plattorna de släppte på 90-talet. Och det är åren 1990-1998 ligger mig varmt om hjärtat.  

Men det finns ju naturligtvis mycket mer att prata om när det gäller Sonic Youth. Därför har vi Mikael Tuominen från Kungens män och fotografen Henrik Bergstedt som båda är ett stort fan av bandet som gäster. 

Det blir en dryg timmes snack om varför vi gillar Sonic Youth, de enskilda medlemmarna, vad det är i musiken som är unikt, de tre årtionden som bandet släppte skivor, vilken påverkan deras musik haft och mycket, mycket mer. Det här är ett nördavsnitt av rang. 

Just One Fix är rubriken vi har när vi skriver om det bästa musikårtiondet någonsin: 90-talet. Det kan vara en podcast eller en text som handlar om band och fenomen från den tid då det var tillåtet att blada och experimentera på ett helt nytt sätt och den alternativa musiken hade en guldålder.