Syskonbråk

Det är inte helt ovanligt att jag där hemma rytare. Nu slutar ni! När mina två dötrar ryker ihop med varandra. Om det här är en bra strategi eller inte, det har jag ingen aning om. Däremot så vet jag att många föräldrar, liksom jag, drabbas av så kallad nervsjuka. När barnen gapar och skriker och slås. Varmt välkomna till Fattafamiljen. Som idag ska handla om just syskonbråk. Dagens två ska vi kalla er medlare är psykolog Stina Hindström. Vi har också med oss beteende Peter Kant Slimgren. Hej!

Hey, Ja, och då tänker jag att det kan vara en ganska bra strategi. Om du vill att de ska sluta för att de blir rädda för dig eller bara för att de lyder dig, då kan det funka ganska bra. Om jag ska vara helt ärlig när jag möter föräldrar som reflekterar lite kring den här frågan, så brukar de efter ett tag komma fram till att fast är ju inte den där jag.

Men just när det som mest intensivt är att jaga varandra i vardagsrumsoffan. Jag kanske ligger där och försöker läsa tidningen, och det är på varandra, och den ena försöker rycka och få tag i den andras hår. Det är liksom där jag hamnar i. Nu slår ni. Men hur ska jag kunna göra på ett mer pedagogiskt sätt. Sätt om syftet ska vara att. Jag vill gärna hjälpa er till bättre strategier framöver.

Låt oss prata om det under det här programmet.

Vi återkommer till det. Men innan vi drar igång nu själva rådgivningsdelen. Så vill vi verkligen uppmuntra dig som lyssnar att höra av dig till det som drenerar det som tröttar ut dig i ditt föräldragskap just nu. Du meilar till fattarfamiljen snabelaur.se

Kattafamiljen.

Då ska vi snacka med mamma till två döttrar 8 och 10 år gamla som inte har en helt friktionsfri relation till varandra.

Hey, hey. Tack så mycket.

Dina dättrarsrelation. Hur fungerar den? Och framförallt när skaren?

Ja, men precis. Nej men det Det fungerar till och från, men det blir ju konflikter när stora sistern framförallt blir väldigt irriterad och. Den här irritationen övergår i ren frustration. Och sparkar ibland, men framförallt väldigt mycket verbalt. Nej, men det har pågått mer eller mindre under.

Mm.

Alltså periodvis så har det väl pågått under ett par års tid kan jag tycker jag.

Och jag förstår att du har förhoppningar nu inför samtalet med Petra och Stina. Vad hoppas du på?

Jag hoppas väl på att.

Yeah.

För jag kan intressera själv, vad är det som händer med att när lilla syster bara kommer inom dörren, att jag kan se hur hon bara vänder totalt ibland. Och blir en annan person nästan. Och det i vissa situationer är helt. Som taget i luften, man förstår inte alltid vad händer. Vad är det som gör att det? Och varför går det på händer så otroligt mycket? Vi har ju ett till barn som är ännu yngre, men där är mer eller mindre helt friktionsrätt.

Ä du själv med de här tre juvelerna?

sin pappa i dagar och den längre än jag. Så han kan liksom förstå också det här att hon gör sig undan så han gör precis liggerant när han blir såland eller ledsen. Och jag reagerar jättestarkt som lilla syster.

Så lite grann så kan konflikter som kan uppstå mellan dig och din man. Det finns likheter mellan det som uppstår mellan tjejerna.

Ja, det kan man säga.

Men det är ändå stora systet som är mest drivande.

Jag tror att jag har nog alltid haft lite svårare att möta henne, kanske i känslor i överlag. Och Hon är den tänkare. På ett helt annat sätt. Den yggre systerna. Jag och Lilla Sister pratar ju om allt möjligt. Verbala sätt och ord på känsler och sånt. Och det gör ju inte den andra. Och där har jag blivit tydligt svårare att löta hemma. Ibland så är det verkligen ett ministerium, tycker jag. Stora systen. Hur de tänker och hur de känner.

Och nu sa du kan det ju vara så himla tydligt att du sa att hon är mer likin pappa.

Mm.

Om han var med i samtalet, hur skulle han säga att hon mår och har det?

Jag tror att han skulle säga att hon nog mår ganska bra, men att hon hamnar i konflikter, det ser han också. Han nog hanterade på. Annan sätt, han blir med bestämd och säger att nu räcker det. Vi kan inte hålla på så här. Nu är det bra. Och då bryrs det ganska snabbt med jag försöker nog komma till botten var så blir det så här, och jag skulle lägga nog mig själv att vi hamnar i det omgång. Jag tror att det är jag som känner dem, framförallt, inte min man.

Vad gör det med dig att du känner så?

Men det är ju jättefrustrerande jobbigt liksom.

Finns det fler ord för hur det?

Att man känner sig otillrättlig, ofta.

Du är den här rösten i dig som säger att du är otilläcklig. Pilket sätt är du otillräcklig sig där?

jätte nedlåtande att det här borde jag ju kunna fixa. Jag fixar den med den andra. De kan ha sådana samt tal ihop.

Så om du var tillräcklig. Υπότιτλοι AUTHORWAVE

Ja, men då skulle jag kunna ha de här samtalen henne också som jag har med den andra.

Thank you.

Mm, så du tänker att det handlar om dig?

Ja, absolut.

Du, den där rösten, när kommer den ifrån?

Uh

Jag vet inte var den kommer från riktigt men jag tror att jag har några... barn själv. Oh good.

Kidding.

Ja, det tänker jag att jag kanske. Så det blir ännu mer att det är så svårt hemma.

Du fattar inte mycket jag kan relatera. Eller Jo, det gör du.

Hmm.

Yeah. Tänk om det så här att du ska släppa idén om att prata med din hälsta sig om det här. Att det hennes den verbala kontakten, inte den starkaste insjörsporten i henne. Hennes. Ledningarna mellan er går inte via talat språk. Det går via gester och tonfall och aktiviteter. Kan det vara så?

Ja, det tror jag nog. Absolut. Och säger ibland, jag vill inte prata om det.

Det är sånt för sådana som dig och mig som litar mycket på vår tunga tror jag. Du känner mig att jag vill som vanmäktig. Men då ska vi inte prata?

Ja, verkligen.

Vad tror du om att Faktiskt börja fundera på andra sätt, bortom det talade språket, att nå sej. Just för att du är lite orolig för hur det är med, din åtter och hur hon har det, och jag tror att det ligger något i det. Jag säger inte att hon inte har det bra, men det ligger något viktigt i den oron. Jag tror inte du kan prata dig fram och intellektualisera. Det ligger inte hennes sätt att ta sig an världen.

Gracias.

Vi förväntar oss väldigt ofta att tjejer ska funka på det sättet. Det är mycket lättare att acceptera att en kille inte funkar så än en tjej funkar så. För någonting är det någonting mellan henne och lilla syster som inte är. Eller kanske är något, men någonting är det när hon är så, både som du säger, att hon både fysiskt och verbalt är elak. Det står för något om det kommer ofta och du är bekymrad. Så tycker jag faktiskt att det är någonting att försöka förstå för ja.

Ja, jag tänker ju också så. Och då vill man nå fram till det där.

Ja, och då tänker jag att om du då försöker nå henne på det där sätt som hon inte riktigt är så vast på.

Yeah.

Ja, det var en tydlig inre domare. Av republikanska partiet och väldigt konservativ. Vad skulle det vara ett lite schystare sätt att säga till dig själv nu då?

Ja, men jag tänker väl att.

Yeah.

Det finns ju andra färdigheter som jag kan jobba med. De inte behöver vara verbala. För att du vet ju att hon inte gärna Kanske inte heller har riktförmågan, men kanske inte heller uppskattas mycket heller de här samtalen. Töta på annat vis. Och hur gör man där då?

Men kan inte din man få guida det lite bra. De är lika och han är lika engagerad som du. Kan inte han säga vad han märke funkar? Kan inte han få stötta med i det?

Du tänker att Stina har ju varit inne på här kompetens på olika sätt. Att det kanske är så att din tioåring. Hon längtar efter att få känna sig mer kompetent än vad hon gör. När glänser hon när känner hon shit vad jag är grym? I vilka lägen gör hon det?

Svårt. Men jag tänker att... När hon det är liksom praktiska saker. Det blir ju med pyscel och spela, och Minecraft nu känner jag verkligen grymmer där med.

Yeah.

Spelande, allt som har med teknik att göra. Det är super.

Jag går dit och säger: Det här du håller på med. Jag fattar inte ett skit, det är verkar svårt. Kan jag inte visa? Men jag skulle vilja haja. Jag är intresserad, jag är nyfiken. Och hon visar så bara: Herregud, hur har du lärt dig allt det här? Så att hon inte behöver inte löjligt och säger att hon är duktig hela tiden. Men genom att ställa nyfikna intresserade frågor och visa att jag vill fatta mer, för det här är grekiska för mig. Så kommer hon få liksom. Jag kan något som de inte kan.

Absolut, för nu blir det att hon behöver söka vår uppmärksamhet på navis när någonting är klart.

Och visa istället att du är intresserad. Du vill sätta med. Nu tänkte jag sitta här en timme att du lärar mig allt. Eller något. Finns det något mer än det?

Ja, men jag tänker också på de här stunderna vi har när vi är själva, då fungerar det också väldigt bra. Och hon bublar som aldrig förr när vi går. När som mamma tänker att nu ska jag gå i fält promenad i

Mm-hmm.

Åh vad härligt! Tillväckligt.

Ha ha ha.

Oh my god.

Hon sök i kontakt med dig då?

Ja, det gör det, precis.

Och bubbar ni tillsammans då om ni tar kväls promenaden?

Ja då tar hon liksom leda pinnan. Det är hon som bubblar.

Mm-hmm.

Och jag tror att både Stina och jag tänker att om hon. Om din storj får att uppleva att hon är kompetent och duktig och kan och klara grejer som värderas. Så kommer hennes behov att trycka till, och få vara duktig och kompetent på det där lite tråkiga sättet. Det kommer nog att minska.

När det ger utrymme att hon leder någonting, hon har en ledare.

Mwah.

Och jag tror också det har varit lättare med kompisar som är yngre, för den leder de. Och då har man lättare än Lillebror, han är fem. Men lilla syster som nu inte går med på allting, då blir det lite tuffare. Och då har man inte riktigt var med hon då när hon inte är en ledare. Men det verkar också i, som jag tror kan bli ett bekymrande med kompisar i sin egen ålder att. Att inte vara den som leder, utan att följa svårare.

Thank you.

och det här kanske hon behöver och blir lite lättare för än att ta emot guidning om ni börjar med det här. Det här som vi pratar om. Med att dra ner på det som är svårt. Det är sätt att kommunicera och öka en känsla kompetens, och sen är det nog så att hon också behöver gujning. När det blir så här fruktansvärt.

Hmm.

Mamma jättegärna göra så kan vi ju följa upp detta. Men upplever du att har du fått något till verktyg nu i verktygslådan?

Framförallt så känner jag att det behöver inte vara så svårt att jag komplicerar mer än vad jag behöver. Flytta lättnad, tror jag.

Vi ser glada ut i studion nu, det ser inte du.

バイバイ

Det är alltid skönt att släppa någon efter ett samtal som känner sig lite lättare till mord. Så då släpper vi dig för nu och tackar så mycket för att vi fick prata med dig.

A tak, Fátorině.

Ja, tack. Och ha kul nu när du prova det här. Ickes-pråket.

कर दो कर दो कर दो

Bästa farm. ご視聴ありがとうございました

Verkligen, om det är så relaterbart, tänker jag. Svår situation.

Hon skriver ju helt slut trots att hon ger kärlek och kramar och att det verkar inte räcka för killarna. Mm.

En sak som jag tänkte på där: ibland är det stormare i syska relationer. Det brukar gå i vågor. Skulle honna låta bli. De behöver inte lyfta det på nivån, hur uppfostrar barn eller jag ser att kan hon lägga det lite mer på den här nivån. Just nu, så blir det jättemycket konflikter och hur jag än gör, så får jag inte ordning på det. Jag ville ju så himla.

Absolut. Det är skitbra. Det tänkte inte jag på. Jag tänkte på att sätta gränser kring om hon trött efter två då, då kanske de bara ska tacka jag till ändå. Helt enkelt säger att jag vill jättegärna ha ungarna och jag orkar en dag. Som läget är just nu. Ni kan välja att skriva på lödag eller sönder.

När jag borde för jättelänge sedan och borde i Spanien så startade faktiskt en förening i Spanien som var. Färmödrar och mormödar med gränser. Det var alltså förmödar och morrar, som fick nog av att deras barn förväntade sig. 24-7 ven att de tyck att de skulle hämta och lagga mat och hjälpa till med läxor och göra, de kände sig utnyttjade. Tyck att de hade egna liv och andra saker att ägna sig åt en barn barn. Och det tänker jag är lite felt att säga att jag vill hellre gå.

Och också rätt rimligt. Inte bara fult, utan också rimligt att vilja det.

Det är verkligen rimligt. Men vi ser det lite så här.

Har du nu fått den här livets efterrätt så ska du minst an jutagen hela tiden.

Det här är det ingen fara med socker alls.

Tydligen inte.

Men det kan det ju vara.

Men att hon kan sätta lite mera gränser mot föräldrarna.

Ja, det är snarare mot föräldrarna. Jag tänker att de kanske behöver säga grejer. Det är ganska svårt, tänker jag, om man är farmor och inte är med barnen en väldigt stor del av tiden att vara den som på något sätt uppfostrar. Du får hem de tvungarna som har ganska etablerade samspelsmönster. Det är inte jättelätt när du är med om en helg och då eller några timmar här och där att förändra det i grunden.

Och framförallt också då vara tydlig med sina egna gränser, sin egen tid när hon har kommit fram till livets efterrätt.

Yeah.

Bra! Vad gör man när man som föräldrar hela tiden måste vara på sin vakt så att inte stor gör något elakt mot lille bror? Det ska vi prata om strax.

Då ska vi ha med oss en tvåbarnsamma, barn är fyra och ett halvt och är 8 månader gamla. Den äldre har sånt kli i fingrarna att föräldrarna får agera livvacktig.

Hey.

Låter som att det blir lite full rullade där hemma.

Ja, det är det minst sagt.

Berätta nu då lite om det här eldresbeteendet till den yngre. Vad är det som utspelas?

Det kan vara vad som helst nästan. Han går från 0 till 100 och kan vill. Vill gärna hjälpa till, han vill vara med. Och sen ska han gärna lägga fingrarna på fast vi säger nej eller fast vi. Och försöker avleda och göra andra saker och så där, så ska han alltid. Har sista ordet, eller man ska säga, fast med fingrarna då.

Kan du måla upp en bild bara så man förstår? Ett exempel, en situation när slutresultatet inte blir som du har hoppet.

Det som händer ofta eller varje dag är att det åtta månadersväbsen går runt i sin gåstol och hade trevligt, och sen så kommer. Storebror och ska ge hus och då putas det och huvudet flyger och far och sådär och då. Försöker man lugnt att villa sig att det så bra, och sen till slut så tappar man det som förälder och blir av istället.

Och vad föreställer du dig nu att Stina och Petra skulle kunna hjälpa dig med? Vad hoppas?

Hur orkar man? Vad kan man göra? Hur ska man avleda ännu mer ännu bättre?

Jag blev nyfiken på vad har du testat hit till?

De områden man har fått det är ju att man inte ska bry sig, att man inte ska tappa det, att man ska. Förstärka allt det här positiva som är, och så är den är fin och gullig och så mot sin lille bro, så ska man kommentera det och man ska alltså förstärka allt det. Men och att man inte ska liksom. Själla och håller på det där negativa. Jag försöker att inte bry mig kan man säga. Att låsa som ingenting och ta upp lull istället så att han är skyddad och sen.

Så dum jag frågar dig, jag brukar tänka att det finns här: När man gör någonting så gör man det för att man försöker tillgod och se ett behov som man har.

Hmm.

Om du funderar över det, vad kan det vara för? Vad är det som är viktigt för din fyra- och halvt åring? Vad tror du som gör att han gör som han gör?

Jag vet inte. Jag är väldigt månad i Lillebror också. Jag tror på något sätt att han har. Att han är typ avundsjuk eller att han vill ha den kärnbiet lillebror till honom också. Men det känner jag att jag också gör. Han vill gärna spela Babys, han vill gärna bli kramad.

Mm.

Har du till och med möjlighet att vara själv med honom ibland? Är du själv med de, eller finns det andra? Men har du fått det rådet redan att försöka ge honom? Eftersom de timmar är på förskolan, så vet han att då är du med lillebror. Det är inte ge 15 timmar i veckan till 4åringen också. Men har du redan fått det råd att ändå försöka ge honom exklusiv tid utan Lillebror och regelbundet?

Ja, men, det är svårt, för han am mig fortfarande, och... ...jag måste ju vara med honom. Men det är klart att man försöker säga: nu ska vi gå till ditt rum och leka själva utan file bror.

Ja, men kan ni gå till en lekpark själva och visa något sånt så att Lillebor inte är i närheten att ni är själva en liten stund. Finns det en möjlighet att göra det?

Ja, det finns möjligt. Mm-hmm.

Vad tror du att prova att öka? Att göra det lite mer än vad du gör nu. Du sa också att han gärna vill hjälpa till. Ha några fasta uppgifter med att sköta Lillebror som är fyraåringens uppgifter.

Han springer ju. Vände jag ryggen till så tar han tag i honom och så springer han iväg med honom. Fast han inte vet vad han ska bär honom. Och sen tappade hon.

När det stora barnet gör grejer som du inte vill, när han lyfter upp oversiktigt, eller kör iväg, går stolen i för hög takt. Vad blir din känsla då?

Jag är väl lite inställd på att man inte ska reagera och jag inte ska göra en stor grej av det. Den är väl kaos. Eller alltså stress.

Yeah.

En till att jag kanske inte reagerar, men folk i omgivningen reagerar.

Nu dömer de mig.

Ja. Eller att för jag märker ju på Anhörig då. Inte mamma och pappa, utan de tycker väl att jag borde reagera.

Den är rätt jobbig, eller hur? Men man inte bara känner att man har svårigheter med sitt barns beteende utan dessutom undrar om de runt omkring dömer den.

Exactly.

Ja, hur blir det för dig?

Nej men det är jobbigt. De här råden, så det är väl bara att fortsätta att köra på.

Hur lätt är det att bara stänga av sina känslor? Det är rätt skitsvårt, håller? Ja, du.

Okay.

Och min fina pojke, nu var han frustrerad, och så ville han att jag ska se, att han är duktig och kompetent, och så tar han till den här gnasiastrategin. Men egentligen så handlar det om det här. Det brukar bli lite lättare att ha tålamod att sänka sin egen irritation. När man letar efter det vackra behovet bakom. Vad tänker du om det jag säger nu? Det är rätt skönt, eller hur?

Peace.

Men han vill väl, tänker jag. Hur låter det för dig?

Man men hur gör man det?

Ja, ibland är det jättesvårt i stunden. Och då kan det första. När man kommer på: jag blev så irriterad att spela upp det där i huvudet efteråt och fundera över. Vad var det egentligen som var viktigt för mitt barn. Just det, jag hade ju varit annat och sen hade jag gått ut och fixat lunch. Och han kände sig nog lite ensam och längtare efter kontakt.

Yeah.

Att han behöver väldigt mycket. 감사합니다.

Det tror jag med. Och vårt val som vuxna, vi kan tänka mig: jag ger redan kontakt. Och så kan man ibland titta på andra ungar och tänker man: den ungen är ju jättenöjd med att vara med sin pappa en halvtimme varje dag. Varför det är inte mitt barn? Barn är olika. Jag kanske har fått ett barn. Som har ett stort behov av närhet och kontakt. Och det är det som det är. Vi kan liksom inte göra om våra barns behov. Det vi kan.

Så det behöver liksom inte specifikt vara med åtta månader.

Det måste det inte vara. Det kan ju vara ett sätt att bonda i deras relation att han får känna sig kompetent i relation till det. Men om du tycker att det är svårt att börja på något annat område. Det tänker jag. Låt honom skära på attisen.

Typ att han vill duka. Han dukade till frukosten här ombland bara hela bordet jättefint. Eller vill han ta med dig små grönen. Det vill han typ i alla fall.

Ja, men grymt.

Till och med sådana saker, då kan man liksom strälla på med dem.

Jag lyssla på med det och sen så kanske det får lite. Då tar du med om i blöjbytet och säger du så jävla redig killa här idag. Det skulle vara så gött ha en hand räcker med när jag går och byter bljöja. Har du lust att hänga med på det här också. Och så kan det få spela över det, liksom. Men det är rätt gött om han får hamna i det modet att han känner att jag har en sån här kille som kan och klara.

Jag var lite nyfiken på pappa i familjen. Hur pratar ni med varandra, alltså kopplat till fyraåringens beteende och sätt att vara.

Jag skickar länkar till Fattarfamiljen så han ska lyssna. Det är väl den kommunikationen vi har haft.

Men du, man hör ju när du pratar att det finns lite känsla av vanmak till det här. Man kan ju höra att det är jobbigt nu. Jag tror inte att du är den enda småbansförälden som kan uppleva att den här tiden är lite jobbig. Finns det liksom något du känner att du kan ta fasta på efter det här samtalen? Någonting, något råd som du känner: att det här ska jag testa, och där ska jag försöka gå vidare med.

Och kanske ta oss tid lite, han och jag bara själva, att gå ut i ledsverken själva.

Men det känns ändå som att du har något material att jobba vidare.

Absoluta.

Vi är så glada och tacksamma. Dels över att du har ringt, och dels över att du länkar alla fatta familjenavsnitt i dina.

Har du några fler du kan länka till så gör gärna det.

Stort tack för att vi fick prata med dig.

Hey, Dolph. Hey.

Nästa mögör ni är faktiskt insickat från en mamma i USA. Man blir ju ändå lite glad när även de som bor utomlands lyssnar på sig. Vad säger ni? Det är coolt. Vi finns ju på alla poddplattformar. Så här skriver mamma till oss. Hej Teamfattafamiljen! Jag tycker så mycket om det ni gör. Varje gång jag känner mig lite mindre självssäker i mitt förälderskap lyssnar jag på några avsnitt och känner genast hur jag får tillbaka den kälexfulla mer förstående.

Ja, det här är jättevanligt. Är det? Ja, ja, ja.

Alltså, min erfarenhet är att det handlar ganska mycket om föräldrens inställning. När man vanligtvis ser två föräldrar och så är man ensam med barnen, då är man ofta inställd på att nu ska jag vara med barnen, och då sätter jag vara med barnen högst på agendan. Och då blir jag mer närvarande och jag blir mindre splittrad. Men när man är två som ska vara med barnen. Nu gjorde luft citattecken helt värd, för det syns skit dåligt i radio, men man.

Men nu har du beskriver det, så nu förstår du.

Det hör jättebra. Men om man är två, då finns det ofta en ambition att man vill hinna passa på att göra andra saker samtidigt. Och då blir man ju lite mer splittrad. Jag tänker också att hon skrev i mejl att vi inte särskilt begåvade när gäller att ta det lugnt. Vi har ofta mycket för oss. Då kan jag tänka mig att när de är två föräldrar med barnen.

Man ska inte underska att man förväntar sig att det ska vara som det brukar. Nu har det rullat på. Jag gör det som det funkar när jag är själv ungarna. Och så tror jag faktiskt omedvetet att ens partner ska göra likadant och vilja likadant, och att det ska funka så. Ett sätt som jag tror kan vara viktigt att göra, det är att omfämna det kaos som uppstår i den här väldigt aktiva familj som tycker om det. Det är klart att det blir rätt och det är annorlunda och det hör till.

Hmm.

Det er vel naturligt at det bliver lidt...

Jobba med acceptans.

Och precis, acceptans är jättebra, men också kanske det: Titta här är vi en dynamisk skok. Det var nog så jag tänkte med omfämmen. Det låter som dåliga om de nu inte gillar att ta det lugnt. Hur ska vi få in mer lugn och ro? Vad är det som gör att ni vill få in mer lugner? För att det är bra.

Realitetspöva din målbild, och behovspröva också din målbild.

Men jag kräft att det finns ju aktiv återhämtning. Många människor återhämtar sig som mest i aktivitet.

Jag har ytterligare några funderingar och det är det här med att tevla. Jag är själv en tevlingsmänniska och det är inte Helt ovanligt att jag sätter igång tävlingar med mina barn. Vi åker i simhalen och jag ska ta spro på vem snabbt i basängen etc.

Du hoppar rakt på en om jag plockar fram en käppäst i stallet här. Det är något som jag upplever att föräldrar använder syskonkonkurrensen som ett medel till sin egen fördel. Så man kan säga att nu ser vi som är snabbast i bilen, och så får man tungna fort i bilen. Vem får på sig kläderna fortast här nu. Och det är ju bra i stunden för att det kanske får lite aktivitet. Och samtidigt så. Ulever att det händer någonting med dynamiken i relationen om vi föräldrar spelar på den.

Ja, jag har två saker här att få hålla mig till. Stort tack, Stina och Peter, för att ni kommit.

شكرا

Tack också producenterna Johanna Larsson och Lovisa Hag och djurtekniker Peter Lindqvist. Fattarfamiljen görs av Utbildningsradion. Patti Hansén heter jag. Ha det fint!

Det här är en podd från... Du hittar mer på UR Play.

Den är stjäl. Det är bara boomer som använder den. Ingen gillar den.

Vijsemråden faktiskt funnits med sedan första början. Men det är också att den har en annan association i Japan, den har det här. Där den är inspirerad av en väldigt omtyckt mangå.

Algoritm

utforsker vi de mønster som styr våre liv online.

Ändag när du inte såg en enda eminen.